Alexandra_W
Trådstartare
En av de bästa ridvägarna här består av totalt 8 km skogsbilväg i "kuperat kalhygge" i princip. Sådan där urgammal väg med gräs i mitten, och otrafikerade. Vägen går ingenstans, delar sig på två och båda alt slutar i vändplaner. Typiska timmerframkörningsvägar. De är helt omgivna av skog/kalhyggen, inga åkrar eller fält. Markägaren är ett stort skogsbolag.
Det finns en gammal bom i början som i 15 år varit öppen utom möjligen nån enstaka dag. Nu är bommen stängd och låst med hänglås. Tyvärr så är det en brant slänt neråt på ena sidan och en brant skogsslänt uppåt på andra sidan, och mellan slänten och bommen finns stora stenblock, så man kan inte passera vid sidorna av bommen. Om man går kan man krypa/huka sig under bommen (men inte gå vid sidan) men till häst är det omöjligt komma förbi.
Det är jaktlaget som arrenderar jaktmark där som låst bommen. Med markägarens tillåtelse. De har haft problem med misstänkt tjuvjakt och vill ogärna det ska bli bärplockarläger där.
Jag hör av mig till jaktlaget om jag kan få låna nyckel eller få kopiera en nyckel. Möts av motstånd direkt. Får även höra att markägaren sagt nej. Så jag talar med markägaren. Som inte kan ge mig en nyckel till markägarens bomlås för de har samma nyckel till alla sina bommar. Men jaktlaget har ett eget lås och markägaren rekommenderar att jag ber att få låna eller kopiera deras då det är den lättaste lösningen. Markägaren har absolut inget emot att jag rider där - tvärtom.
Haken är att jaktlaget fortfarande vägrar. Personen jag pratade med hänvisar till jaktledaren. Jag pratar med honom och denne har inga problem med att jag rider där men hänvisar till första personen då det är denne som låst och som har nyckeln. Jag vänder mig till första personen igen som säger att denne inte kan bestämma men ska prata med jaktledaren. Efter det hör jaktledaren av sig och har nu ändrat sig, de får inte låna ut nyckel enligt markägaren. Jag svarar att markägaren inte har problem med utlåning eller ens kopiering av nyckel till jaktlagets lås, tvärtom är det den lösning markägaren rekommenderat som den enklaste för att lösa problemet. Efter detta svarar inte jaktlaget med.
Så. Markägaren har inget emot att jag rider där, tvärtom är denne positiv till att hitta lösningar. Denne har inget emot att bommen är stängd och låst heller dock. Dock kan nyckel till markägarlåset inte lånas ut men då bommen går att öppna med jaktlagslåset så borde det hela kunna lösas så. Om jag kan rida förbi bommen får jag göra det även om det innebär att jag röjer lite skog (det är dock såvitt jag kunnat bedöma tyvärr inte möjligt).
Men en person i jaktlaget anser inte jag behöver rida där, och fick med sig den tidigare positiva jaktledaren. Dvs ett moment 22. Med otroligt stor påverkan för mig.
Men vem har egentligen "sista ordet"? Jag vill ju gärna hitta en samförståndslösning och kan tänka mig bekosta ett hänglås med kopieringsskyddade nycklar om jaktlaget är oroliga för nyckelkopiering. Men vill de vara tjuriga hjälper inte det. Men kan då markägaren tillika jaktmarksarrendatorn ålägga dem att byta lås?
Det finns en gammal bom i början som i 15 år varit öppen utom möjligen nån enstaka dag. Nu är bommen stängd och låst med hänglås. Tyvärr så är det en brant slänt neråt på ena sidan och en brant skogsslänt uppåt på andra sidan, och mellan slänten och bommen finns stora stenblock, så man kan inte passera vid sidorna av bommen. Om man går kan man krypa/huka sig under bommen (men inte gå vid sidan) men till häst är det omöjligt komma förbi.
Det är jaktlaget som arrenderar jaktmark där som låst bommen. Med markägarens tillåtelse. De har haft problem med misstänkt tjuvjakt och vill ogärna det ska bli bärplockarläger där.
Jag hör av mig till jaktlaget om jag kan få låna nyckel eller få kopiera en nyckel. Möts av motstånd direkt. Får även höra att markägaren sagt nej. Så jag talar med markägaren. Som inte kan ge mig en nyckel till markägarens bomlås för de har samma nyckel till alla sina bommar. Men jaktlaget har ett eget lås och markägaren rekommenderar att jag ber att få låna eller kopiera deras då det är den lättaste lösningen. Markägaren har absolut inget emot att jag rider där - tvärtom.
Haken är att jaktlaget fortfarande vägrar. Personen jag pratade med hänvisar till jaktledaren. Jag pratar med honom och denne har inga problem med att jag rider där men hänvisar till första personen då det är denne som låst och som har nyckeln. Jag vänder mig till första personen igen som säger att denne inte kan bestämma men ska prata med jaktledaren. Efter det hör jaktledaren av sig och har nu ändrat sig, de får inte låna ut nyckel enligt markägaren. Jag svarar att markägaren inte har problem med utlåning eller ens kopiering av nyckel till jaktlagets lås, tvärtom är det den lösning markägaren rekommenderat som den enklaste för att lösa problemet. Efter detta svarar inte jaktlaget med.
Så. Markägaren har inget emot att jag rider där, tvärtom är denne positiv till att hitta lösningar. Denne har inget emot att bommen är stängd och låst heller dock. Dock kan nyckel till markägarlåset inte lånas ut men då bommen går att öppna med jaktlagslåset så borde det hela kunna lösas så. Om jag kan rida förbi bommen får jag göra det även om det innebär att jag röjer lite skog (det är dock såvitt jag kunnat bedöma tyvärr inte möjligt).
Men en person i jaktlaget anser inte jag behöver rida där, och fick med sig den tidigare positiva jaktledaren. Dvs ett moment 22. Med otroligt stor påverkan för mig.
Men vem har egentligen "sista ordet"? Jag vill ju gärna hitta en samförståndslösning och kan tänka mig bekosta ett hänglås med kopieringsskyddade nycklar om jaktlaget är oroliga för nyckelkopiering. Men vill de vara tjuriga hjälper inte det. Men kan då markägaren tillika jaktmarksarrendatorn ålägga dem att byta lås?
Senast ändrad:
