Mista sin vän

[Thunder]

Jaha .. Då är tiden snart förbi för min 22 åriga fullblods valack. Kan knappt fatta det. Har haft honom i 12 år. Han kom när jag var 8 och han 10. Det är han som lärt mig allt jag kan. Hans luftvägar är så dåliga att han inte kan andas, inte ens i sin utebox. Han går på bete nu och har gjort sedan i Juni. Men så fort dom andra stallar in avlivas han. usch det känns så märkligt. Han har juh funnits med så länge jag kan minnas. Och snart är han borta ? Det är tur att jag har mina andra 2 hästar som håller mig vid gott mod.

 

[flashlight]

Sv: Mista sin vän

Åh, vet hur det är....Vår gamling var 23 och vi hade haft honom 18 år...och han hade funnits i familjen så länge att bara mitt äldsta barn ens mindes att vara utan honom..Vissa hästar är verkligen som familjemedlemmar

Men om de haft ett bra liv ända in i det sista så får man tänka på det, även om man önskat att det skulle bli ännu längre

 

[Thunder]

Sv: Mista sin vän

Ja precis .. Men det är så jag känner, att han fått ett bra liv .. Men det känns konstigt eftersom han alltid har funnits där

 

[mataii]

Sv: Mista sin vän

va trist! det kan inte vara lätt att ta ett sådant beslut om sin vän...
Men fungerar han bra ute då? Kan han inte gå på lösdrift?

 

[Thunder]

Sv: Mista sin vän

Ja nu på sommaren går det bra. Nej lösdrift kommer inte heller funka. Det är värre på vintern när luften är kall. Och samtidigt kan jag känna, han är 22 år. Låt det sluta här innan han står där en dag och inte längre får luft och plågas till döds. 22 år är mkt för en f.d galoppör.. Men det blir ändån tufft den dagen han avlivas

 

[flashlight]

Sv: Mista sin vän

Ja nu på sommaren går det bra. Nej lösdrift kommer inte heller funka. Det är värre på vintern när luften är kall. Och samtidigt kan jag känna, han är 22 år. Låt det sluta här innan han står där en dag och inte längre får luft och plågas till döds. 22 år är mkt för en f.d galoppör.. Men det blir ändån tufft den dagen han avlivas

Jag kanske ska tillägga att vår också var fd galoppör (förstås)

Jag förstår dej. Min fasa var att denna fina välmående, och fortfarande pigga och starka häst skulle långsamt gå ner sej och till slut tappa allt som var han och bara plågas på ålderns höst. För att vi aldrig, som det kändes, skulle klara att ta beslutet......

Nu blev det akut då han var 23 men ända in i det sista var han samma som han alltid varit, och den sista jobbiga tiden var förhållandevis kort. Det är jag ändå glad för, att få minnas honom som han var ända in i det sista. Tycker du gör rätt

 

[virra]

Sv: Mista sin vän

min gamla ponny avlivades nyligen och jag kan bara säga att även om det har varit fruktansvärt så var det skönt när det var över.

det värsta är att ta beslutet och sedan vänta, men efteråt känns det faktiskt bättre, även om det är tomt.
min ponny fick en otroligt fin sista tid, hans sista upplevelse är att han stod med huvudet i havrehinken och så kommer någon och stryker honom på halsen (mannen som bultade). han hann aldrig ens märka vad som hände.

det är en otrolig lättnad att känna att man har gett sin häst ett fint slut och en fin sista tid, utan att han skulle behöva gå och må dåligt.

mitt råd är att hellre ta beslutet något för tidigt än något för sent.