Om en kyrka har som krav att de som gifter sig är troende ( eller åtminstone säger sig vara det) så förstår jag att man säger nej till de som säger sig vara ateister.Det får väl kyrkan och den inblandade döma.
Jag uttrycker bara min åsikt, att jag tycker att det är respektlöst beteende (i det jag exakt skrev förut) och att det är främmande för mig att både spela sådan teater och vara publik till sådan teater. Det är en åsikt från en enskild individ - ingen dom.
Har man det inte som krav, som svenska kyrkan, så år det märkligt att någon ska ge sig på att döma huruvida personen har rätt att gifta sig där eller inte. Räcker det inte med gud som domare utan behövs det människor som går in och moraliserar i hans/hennes namn och i det avseendet beter sig som de är förmer än den "felande"?