Misslyckad hundägare

[Ginne]

Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade hund för 2,5 år sedan. Det började visserligen bra, tyckte jag, men sen gick det bara utför. Kan inte vara ensam, kan inte vara lös, hoppar på folk, gör utfall mot (vissa) hundar och drar i kopplet för det mesta. Vill jaga katter och rådjur (blir helt blockerad när de drar iväg). Har försökt gå på kurs men det har inte gått så bra, han blir stressad efter bilåkning och vissa miljöer så jag får ingen kontakt alls, har mest hängt bredvid de andra och åkt hem med gråten i halsen. Tur han är söt iallafall fall . Men det var ju inte såhär jag ville ha det. Kommer flytta om en månad och får mer tid över efter nyår, så hoppas hitta hjälp och börja om från början, eller nåt. (Behövde bara skriva av mig)

 

[Bulldoozer]

Många ser sånt här som misslyckanden, jag ser det som normalt hundliv. Det går upp och det går ner särskilt när man har unghund beroende på vilken individ och vilka drifter man har att göra med .
Det är många som jag stöter på som känner sig misslyckande som hundägare då hunden ses som en förlängning av en själv och ens uppfostran. OM detta var sant så borde alla mina hundar varit stöpta i samma form då de haft samma uppväxtförhållanden i form av miljö och uppfostran men hundar är individer med olika egenskaper och behov. Våra två border coliies är som natt och dag och de är ändå samma ras. Ena finkänslig, går som ett ljus i koppel och ser allmänt foglig ut medans den andra är brötig, hälsar gärna med att hoppa upp på folk och förstår inte alls hur man går i koppel.
Naturligtvis gör uppfostran skillnad men samtidigt har jag haft hundar där man knappt gör nånting och de blir väluppfostrade och välartade individer och andra där nan fått jobba hårt för varje millimeter av framsteg i önskat beteende.

Istället för att se misslyckanden så försök se på hur du ska förvalta den hundindivid du har på bästa sätt? Alla mina hundar har haft både negativa och positiva egenskaper och ibland beror det på sammanhanget också nåt som är negativt i ett sammanhang kan bli en styrka i ett annat sammanhang.

Sen tänker jag också att man liksom kan välja sina strider. Jag uppfostrar inte mina hundar efter vad jag tror omgivningen tycker eller tänker utan vad jag själv tycker är viktigt för mig och min vardag. För mig är det inte viktigt att hundarna inte ska hoppa på folk när de hälsar, alla jag känner är liksom hundvana och inbjuder tom att bli hoppade på så jag skulle ju jobba i motvind där när majoriteten av personerna vi träffar uppmuntrar hundarna till sånt. Är det nån som inte ska bli hoppad på så behöver mina hundar inte släppas fram alls för att hälsa på denne.
Samma med hundmöten, mina hundar klarar till 90% hundmöten utan större problem MEN träffar vi nån med hund här ute hos oss blir det liksom kaos. Att vi stöter på nån med hund på hemmaplan inträffar så otroligt sällan (typ en gång i kvartalet) så det släpar jag helt enkelt förbi hundkaoset efter bästa förmåga och accepterar läget. Jag tänker inte lägga massor av träningstid på något som inträffar så sällan utan har faktiskt viktigare saker att prioritera än hundmöten som inträffat nån gång per år. Ryttare till häst träffar vi på betydligt oftare likaså flockar med rådjur är vardag och där är det lönt att jobba på att passera under ordnade former. Eftersom det dessutom ges tillfällen att träna på detta ofta då det sker dagligen nästan att vi stöter på dessa så har vi bra förutsättningar att träna på det också.

Tänker bara att ibland har vi en idé om hur hundägandet ska vara för att man ska vara lyckad. Bättre att fokusera på det som ör viktigt för dig och din vardag med din hundindivid.

 

[Ginne]

Många ser sånt här som misslyckanden, jag ser det som normalt hundliv. Det går upp och det går ner särskilt när man har unghund beroende på vilken individ och vilka drifter man har att göra med .
Det är många som jag stöter på som känner sig misslyckande som hundägare då hunden ses som en förlängning av en själv och ens uppfostran. OM detta var sant så borde alla mina hundar varit stöpta i samma form då de haft samma uppväxtförhållanden i form av miljö och uppfostran men hundar är individer med olika egenskaper och behov. Våra två border coliies är som natt och dag och de är ändå samma ras. Ena finkänslig, går som ett ljus i koppel och ser allmänt foglig ut medans den andra är brötig, hälsar gärna med att hoppa upp på folk och förstår inte alls hur man går i koppel.
Naturligtvis gör uppfostran skillnad men samtidigt har jag haft hundar där man knappt gör nånting och de blir väluppfostrade och välartade individer och andra där nan fått jobba hårt för varje millimeter av framsteg i önskat beteende.

Istället för att se misslyckanden så försök se på hur du ska förvalta den hundindivid du har på bästa sätt? Alla mina hundar har haft både negativa och positiva egenskaper och ibland beror det på sammanhanget också nåt som är negativt i ett sammanhang kan bli en styrka i ett annat sammanhang.

Sen tänker jag också att man liksom kan välja sina strider. Jag uppfostrar inte mina hundar efter vad jag tror omgivningen tycker eller tänker utan vad jag själv tycker är viktigt för mig och min vardag. För mig är det inte viktigt att hundarna inte ska hoppa på folk när de hälsar, alla jag känner är liksom hundvana och inbjuder tom att bli hoppade på så jag skulle ju jobba i motvind där när majoriteten av personerna vi träffar uppmuntrar hundarna till sånt. Är det nån som inte ska bli hoppad på så behöver mina hundar inte släppas fram alls för att hälsa på denne.
Samma med hundmöten, mina hundar klarar till 90% hundmöten utan större problem MEN träffar vi nån med hund här ute hos oss blir det liksom kaos. Att vi stöter på nån med hund på hemmaplan inträffar så otroligt sällan (typ en gång i kvartalet) så det släpar jag helt enkelt förbi hundkaoset efter bästa förmåga och accepterar läget. Jag tänker inte lägga massor av träningstid på något som inträffar så sällan utan har faktiskt viktigare saker att prioritera än hundmöten som inträffat nån gång per år. Ryttare till häst träffar vi på betydligt oftare likaså flockar med rådjur är vardag och där är det lönt att jobba på att passera under ordnade former. Eftersom det dessutom ges tillfällen att träna på detta ofta då det sker dagligen nästan att vi stöter på dessa så har vi bra förutsättningar att träna på det också.

Tänker bara att ibland har vi en idé om hur hundägandet ska vara för att man ska vara lyckad. Bättre att fokusera på det som ör viktigt för dig och din vardag med din hundindivid.

Jo, jag förstår. Jag känner mig misslyckad eftersom jag hade en bild av hur jag ville att det skulle bli, men inser också att individer är olika. Jag var t.ex. inte riktigt beredd på SÅ stor jaktlust och jag ville gärna träna tillsammans med andra och känner mig ledsen och uppgiven över att det hittills gått så dåligt. Jag har inte gett upp helt, och inser att jag själv har del i mitt misslyckande eftersom jag inte riktigt orkat ta tag i det. Inte så att jag trodde att allt skulle gå på räls, med liite mer medvind hade jag nog hoppats på ändå. Men jag hoppas kunna ta nya tag på nya stället och söka rätt på någon form av hjälp att komma lite närmare det hundägande jag hoppades på (dvs ha roligt tillsammans med hund).

 

[Bulldoozer]

Jo, jag förstår. Jag känner mig misslyckad eftersom jag hade en bild av hur jag ville att det skulle bli, men inser också att individer är olika. Jag var t.ex. inte riktigt beredd på SÅ stor jaktlust och jag ville gärna träna tillsammans med andra och känner mig ledsen och uppgiven över att det hittills gått så dåligt. Jag har inte gett upp helt, och inser att jag själv har del i mitt misslyckande eftersom jag inte riktigt orkat ta tag i det. Inte så att jag trodde att allt skulle gå på räls, med liite mer medvind hade jag nog hoppats på ändå. Men jag hoppas kunna ta nya tag på nya stället och söka rätt på någon form av hjälp att komma lite närmare det hundägande jag hoppades på (dvs ha roligt tillsammans med hund).

Jaktlust är nått man kan utveckla till en styrka genom att använda det i sina belöningar. Hade jag en hund med stark jaktlust skulle jag försöka överföra det till att få till jättebra belöningar genom att överföra det till att jaga leksak, jaga förare med leksak osv. Tränar du in riktigt bra belöningar så har du betydligt bättre utgångsläge sen för att få en hund som har koll på dig och vill jobba med dig.

Om det är nån tröst så är det de svåra hundarna som lärt mig mest och utvecklat min hundträning till nya (kreativa ) nivåer .

 

[Sleepan]

Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade hund för 2,5 år sedan. Det började visserligen bra, tyckte jag, men sen gick det bara utför. Kan inte vara ensam, kan inte vara lös, hoppar på folk, gör utfall mot (vissa) hundar och drar i kopplet för det mesta. Vill jaga katter och rådjur (blir helt blockerad när de drar iväg). Har försökt gå på kurs men det har inte gått så bra, han blir stressad efter bilåkning och vissa miljöer så jag får ingen kontakt alls, har mest hängt bredvid de andra och åkt hem med gråten i halsen. Tur han är söt iallafall fall . Men det var ju inte såhär jag ville ha det. Kommer flytta om en månad och får mer tid över efter nyår, så hoppas hitta hjälp och börja om från början, eller nåt. (Behövde bara skriva av mig)

Jag har gråtit såå många gånger över hunden här hemma
Hon är socialt osäker, tycker barn är läskiga, usel i hundmöten.
Men, hon är världens roligaste, så fin med vår dotter och fungerar för det mesta fint i vårt liv. Gudasnäll som tur är men upplevs inte så av folk som inte känner henne.

Vad är din för ras och vad hittar ni på för aktivering?

 

[Otherside]

Vilken ras är den?

 

[Grazing]

Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade hund för 2,5 år sedan. Det började visserligen bra, tyckte jag, men sen gick det bara utför. Kan inte vara ensam, kan inte vara lös, hoppar på folk, gör utfall mot (vissa) hundar och drar i kopplet för det mesta. Vill jaga katter och rådjur (blir helt blockerad när de drar iväg). Har försökt gå på kurs men det har inte gått så bra, han blir stressad efter bilåkning och vissa miljöer så jag får ingen kontakt alls, har mest hängt bredvid de andra och åkt hem med gråten i halsen. Tur han är söt iallafall fall . Men det var ju inte såhär jag ville ha det. Kommer flytta om en månad och får mer tid över efter nyår, så hoppas hitta hjälp och börja om från början, eller nåt. (Behövde bara skriva av mig)

Jag tänker att det ofta gäller att hitta rätt tränare, en som kan hjälpa en att forma om hundens energi åt rätt håll. Min förra var också otroligt jobbigt fram till 2 års åldern då vi hittade rätt instruktör och sen löste sig väldigt mycket. Energin och allt var ju kvar men det gick att göra något vettigt med den. Ibland känns det hopplöst helt enkelt.

 

[__sofia__]

Min första hund var lite kaosartad när hon var ung. Min mamma köpte henne till att ha som sällskapshund hemma i trädgården, typ, men hon var väldigt mycket unghund och älskade allt hon av arbete, så jag tog över henne mer och mer och började gå på kurser med henne. Hon hoppade upp på folk, kunde inte hantera att jag (när vi var iväg) stod och pratade i ens en minut utan att hon hade en uppgift (annars bet hon i koppel/händer/armar, eller rensade runt), löpte med väldigt tätt intervall så hormonerna var en berg och dalbana, ville jaga allt som gick att jaga (inte en chans att kunna ha henne lös utan staket), lätt för att slå över och bara kaosa/springa runt, lite social osäkerhet etc. Något kurstillfälle spenderade jag med att bara försöka hålla henne lugn. Jag kände mig definitivt misslyckad och ledsen delar av tiden. När jag träffade en kursledare ett tag efter så sa hon rakt ut att min hund hade varit ganska jobbig

Men hon älskade också att träna och jobba, och blev bättre att hantera allt eftersom - dels ålder, dels att hon lärde sig från kurserna, och dels att jag lärde mig hantera henne. Sen när hon var cirka 3 år flyttade jag till ett hus på landet, hägnade in tomten, och köpte en kompis (som också gjorde att löpen blev stabilare, då hon synkade sig till den andra tiken när hon började löpa) - det gjorde nog stor skillnad. De senaste åren har hon varit en kanontrevlig hund som är väldigt enkel i allt, enkel att ha med sig, älskar allt och alla, är glad för vad vi än hittar på etc. Hon är 11 år idag. Jag skulle nog fortfarande inte våga ha henne lös med katter, och hon kan fortfarande inte se andra hundar köra agility och liknande - det tror jag aldrig att hon kommer att kunna.

Även om jag vid något tillfälle när hon var ung kom hem med hela armen blå efter alla bett under en träning, och har haft blod rinnande från näsan längs med hela armen efter att hon kommit åt med en tand när hon for runt någon gång, så är hon idag en fantastisk hund som jag gärna skulle klonat (minus sjukdomarna och skadorna hon har haft...). Men det är fortfarande saker som andra hundar kan hantera men som inte hon kan hantera - men det är också saker som hon kan som de skulle ha svårt för. Jag har en några år yngre storpudel, som aldrig behövt någon som helst passivitetsträning utan direkt lagt sig ner och chillat första gången jag stod och pratade med någon när vi var iväg - det skulle äldsta hunden fortfarande inte göra, utan hon behöver ligga i bilen för att kunna vila ordentligt när vi är iväg. Men storpudeln har sina problem, som är helt annorlunda - hon har istället mer rädslor, som gör att andra situationer varit problematiska och att jag behövt jobba med henne på ett annat sätt. Och tredje hunden jag har, som är många år yngre än de andra, har helt andra svårigheter än de två första. Men ingen av dem är utan svårigheter eller saker att jobba med, även om personer som träffar dem snabbt kanske inte märker av det.

Jag kan också tillägga att jag tidigt med äldsta hunden tvingades att förstå att olika saker fungerar olika bra med olika hundar - så vissa tränares tips för att få henne lugn gjorde henne bara värre. Det gäller alltså att hitta något som fungerar för dig och din hund.

Och även att inte alltid bry sig om vad omgivningen tycker. Min yngsta hund får hoppa mot folk. Hittar jag en hund på matbordet så är det inte något jag bryr mig om (pudeln får extra beröm till och med, för att hon vågat gå upp dit ) Om yngsta hunden är taggad och drar ordentligt i början av en promenad så får hon göra det. Och så vidare. Det är du som sätter kraven, och behöver inte följa vad omgivningen tycker att en "perfekt" hund ska klara eller göra.

 

[hastflicka]

<snip> Jag kan också tillägga att jag tidigt med äldsta hunden tvingades att förstå att olika saker fungerar olika bra med olika hundar - så vissa tränares tips för att få henne lugn gjorde henne bara värre. Det gäller alltså att hitta något som fungerar för dig och din hund.<snip>
<snip> Det är du som sätter kraven, och behöver inte följa vad omgivningen tycker att en "perfekt" hund ska klara eller göra.<snip>

Det har kan inte sagas ofta nog. Bade vi och vara djur ar individer ... vi manste hitta vad som fungerar just for oss och vart djur.

 

[Rugge]

Har full förståelse för hur du känner.
Det är en ung hund, nyligen kastrerad?
Storpudel, mycket energi vilket den kanske inte får utlopp för på rätt sätt, och därmed yttrar det sig på sätt som du tycker blir problem?

Först och främst måste du sluta jämföra dig med andra, speciellt om du går kurs. (om det nu är så för dig)
Det är lätt att fastna i en ond tankespiral.

Sen tycker jag du ska söka hjälp av kunnig person, där du går privatlektioner, och inte i grupp. Först när du/ni tycker att träningen fungerar i enrum, utökar ni svårigheter till fler ekipage.
Fokusera på ett "problemområde" åt gången, att försöka lösa allt på en gång är en omöjlig uppgift.

Hitta någon som kan hjälpa dig jobba med tydliga gränser och rutiner, det hjälper verkligen att ha detta.