Sv: Min sambos mamma gillar inte mig
En ursäkt är en ursäkt första gången. Sedan kallas det för undanflykt.
TS, din svärmor låter som min mormor. Lägger sig i ALLT, snokar, (hon kan på riktigt komma ut från mammas kontor med en räkning i näven och fråga varför hon har fått den? ), och kommer med riktiga kärring-kommentarer. En gång, jag var typ 13-14 år, nöp hon tag i min mage och frågade vad det här fläsket kom ifrån Och hon fattar aldrig varför hon har gjort fel (eller ens ATT hon har gjort fel). Det är påfrestande. Vi stålsätter oss (och gömmer allt "privat") varje gång hon kommer på besök. Det som har fungerat bäst för oss är att helt enkelt helt ignorera hennes kommentarer och "tips". Verkligen låtsas som att vi inte hör. Och vi umgås ju inte mer än nödvändigt. Att säga till fungerar liksom inte för det går inte in.
Skulle inte accepterat hennes ursäkter eftersom hon fortsätter. Utan sagt ifrån på allvar att ni verkligen inte vill ha henne i ert liv förrän hon tar tag i sina uppenbara psykiska problem. En ursäkt är ju ganska meningslös om hon ändå upprepat beteendet gång på gång på gång.
En ursäkt är en ursäkt första gången. Sedan kallas det för undanflykt.
TS, din svärmor låter som min mormor. Lägger sig i ALLT, snokar, (hon kan på riktigt komma ut från mammas kontor med en räkning i näven och fråga varför hon har fått den? ), och kommer med riktiga kärring-kommentarer. En gång, jag var typ 13-14 år, nöp hon tag i min mage och frågade vad det här fläsket kom ifrån Och hon fattar aldrig varför hon har gjort fel (eller ens ATT hon har gjort fel). Det är påfrestande. Vi stålsätter oss (och gömmer allt "privat") varje gång hon kommer på besök. Det som har fungerat bäst för oss är att helt enkelt helt ignorera hennes kommentarer och "tips". Verkligen låtsas som att vi inte hör. Och vi umgås ju inte mer än nödvändigt. Att säga till fungerar liksom inte för det går inte in.