QueenOfDarkness
Trådstartare
hoppas att jag la tråden rätt nu..
Min mammas hästhantering är grymt föråldrad och hon tror sig veta bäst.
Jag har alltid fel oavsett vad det än gäller.
Vissa saker är nära på vanvård i mina ögon.
ex. att sadeln passar bara den inte trycker på manken..
Hon säger ALLTID samma sak till mig:
"Jag har hållit på med hästar i 30år, så du ska minsan inte komma och tro att du kan något!"
Jag är 19 och haft egen häst sedan jag var två, har tävlat och tränat i hela mitt liv, gått på hästgymnasie och jobbat i ett flertal stallar, sitter VARJE dag och nördar på nätet, samt Bukefalos i jakt på kunskap.
Tror att jag snart har läst alla de moderna och gamla hästböckerna som finns och existerar.
Jag VET att jag inte är bäst och att jag har mycket att lära, men jag utvecklas iallafall!
Och hon anser att ALLA hästsaker ÄR HENNES och att det ÄR HON som köpt allt!
Hon anser även att JAG har slängt hennes saker, för att hon "har ju egentligen mycket mer grejer"!
Hon anser att jag är stökig i stallet, fast det är hon som lämnar grejorna framme! Jag är en person som kan klassas som överpedantisk i stallet..
Jag fick bl.a. en utskällning när jag sa att min häst inte kunde ha tränsbett för att bettet slår i tänderna som sitter väldigt långt ner.
Det kvittade fast jag även hade papper från tandis..
Det var bara dålig ridning av mig för att jag är få förb*nnat okunnig och dum.
Jag har många minnen av hennes utskällningar i mina mardrömmar fortfarande sedan barndomen.
ex. När jag fick lära mig av tränaren att det min ponny höll på med kallades för att 'pulla' och att jag skulle fortsätta med mina övningar hemma.
Min mamma skrek och skällde ut mig, "för att jag inte hade en aning om vad jag pratade om!"
Detta hemsöker mig fortfarande..
Jag flyttade hemifrån när jag nyligen fyllt 17år pga henne och inackorderade min häst i stället för att vara hemma.
Det finns så MYCKET MYCKET mer att berätta, men jag orkar faan inte!
Det som skrämmer mig nu är att hon har haft hästuppehåll ett par år och ska nu skaffa en ponny till min lillasyster, som ska stå inackorderad i "mitt" stall..
Visst, vi har kommit överrens nu senaste året, MEN jag vet INTE om vi kommer att klara av varandra i stallet..
Vi har aldrig gjort det under min uppväxt..
Jag behövde nog mest skriva av mig lite frustration, men tips och egna erfarenheter mottages tacksamt!
Min mammas hästhantering är grymt föråldrad och hon tror sig veta bäst.
Jag har alltid fel oavsett vad det än gäller.
Vissa saker är nära på vanvård i mina ögon.
ex. att sadeln passar bara den inte trycker på manken..
Hon säger ALLTID samma sak till mig:
"Jag har hållit på med hästar i 30år, så du ska minsan inte komma och tro att du kan något!"
Jag är 19 och haft egen häst sedan jag var två, har tävlat och tränat i hela mitt liv, gått på hästgymnasie och jobbat i ett flertal stallar, sitter VARJE dag och nördar på nätet, samt Bukefalos i jakt på kunskap.
Tror att jag snart har läst alla de moderna och gamla hästböckerna som finns och existerar.
Jag VET att jag inte är bäst och att jag har mycket att lära, men jag utvecklas iallafall!
Och hon anser att ALLA hästsaker ÄR HENNES och att det ÄR HON som köpt allt!
Hon anser även att JAG har slängt hennes saker, för att hon "har ju egentligen mycket mer grejer"!
Hon anser att jag är stökig i stallet, fast det är hon som lämnar grejorna framme! Jag är en person som kan klassas som överpedantisk i stallet..
Jag fick bl.a. en utskällning när jag sa att min häst inte kunde ha tränsbett för att bettet slår i tänderna som sitter väldigt långt ner.
Det kvittade fast jag även hade papper från tandis..
Det var bara dålig ridning av mig för att jag är få förb*nnat okunnig och dum.
Jag har många minnen av hennes utskällningar i mina mardrömmar fortfarande sedan barndomen.
ex. När jag fick lära mig av tränaren att det min ponny höll på med kallades för att 'pulla' och att jag skulle fortsätta med mina övningar hemma.
Min mamma skrek och skällde ut mig, "för att jag inte hade en aning om vad jag pratade om!"
Detta hemsöker mig fortfarande..
Jag flyttade hemifrån när jag nyligen fyllt 17år pga henne och inackorderade min häst i stället för att vara hemma.
Det finns så MYCKET MYCKET mer att berätta, men jag orkar faan inte!
Det som skrämmer mig nu är att hon har haft hästuppehåll ett par år och ska nu skaffa en ponny till min lillasyster, som ska stå inackorderad i "mitt" stall..
Visst, vi har kommit överrens nu senaste året, MEN jag vet INTE om vi kommer att klara av varandra i stallet..
Vi har aldrig gjort det under min uppväxt..
Jag behövde nog mest skriva av mig lite frustration, men tips och egna erfarenheter mottages tacksamt!