Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

kl

Det är väl rätt vanligt att barn tycker att allt deras föräldrar kan och vet är hopplöst föråldrat och mossigt och att allt nytt som man upptäcker själv är jättebra.

Men man gör väldigt dumt i att HELT dissa föräldrarnas och andra äldres kunskaper.

Själv har jag läst åtskillig mycket gammal hästlitteratur ( antiken, medeltiden & nyare tid och där är mycket i dem som är väldigt klokt och som är bra för hästarna. Visst där finns grejer som är helt åt skogen också. Men snälla dra inte allt över en kam som din mor gör bara för att du just nu är i ett frigöringsskede och på väg att bli vuxen på allvar.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Det är väl rätt vanligt att barn tycker att allt deras föräldrar kan och vet är hopplöst föråldrat och mossigt och att allt nytt som man upptäcker själv är jättebra.

Men man gör väldigt dumt i att HELT dissa föräldrarnas och andra äldres kunskaper.
Vad olika man uppfattar saker. Mitt intryck av trådstarten var tvärtom att TS mamma var den som dissar TS kunskaper.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Men man gör väldigt dumt i att HELT dissa föräldrarnas och andra äldres kunskaper.

Men TS mamma har en diagnos som gör att hon, rätt och slätt, enligt egen utsago är perfekt. En narcissist har en grandios självbild, bottnad i förakt, och tål ingen som helst kritik. Narcissistens näring är komplimanger och beundran av omgivningen. Det är inte hälsosamt att vistas i en sådan persons närhet. De duperar sin omgivning utan empati. Jag tycker att TS ska försöka hålla sig så långt bort som möjligt, verkligen.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Men TS mamma har en diagnos som gör att hon, rätt och slätt, enligt egen utsago är perfekt. En narcissist har en grandios självbild, bottnad i förakt, och tål ingen som helst kritik. Narcissistens näring är komplimanger och beundran av omgivningen. Det är inte hälsosamt att vistas i en sådan persons närhet. De duperar sin omgivning utan empati. Jag tycker att TS ska försöka hålla sig så långt bort som möjligt, verkligen.

Det kan TS också ha, vi vet helt enkelt inte hur det ligger till.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Det är väl rimligt, om man nu svarar i tråden, att anta att det som står där är korrekt? Annars kan man ju låta bli.

Antar du alltid att allt folk skriver på Buke är korrekt?

Inte för att det egentligen spelar så stor roll, även om man utgår från att TS skriver vad som skett ur hennes synvinkel, innebär det inte per automatik att det är en objektiv sanning. Nej jag anklagar inte TS för något, men håller möjligheten öppen att det TS skriver inte är hela sanningen. Det är sannolikt inte så TS mamma skulle beskriva situationen.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Nej jag anklagar inte TS för något, men håller möjligheten öppen att det TS skriver inte är hela sanningen. Det är sannolikt inte så TS mamma skulle beskriva situationen.

Nej, men jag har inte sett några sådana brasklappar i andra trådar som du har engagerat dig i på sistone, vad jag kan minnas. Men en ung tjej som klagar på sin medelålders mamma ska ju sättas på plats och ifrågasättas, känns det som. Kanske är det många mammor som behandlar sina döttrar på det sättet på buke, som finner det stötande att äldre inte alltid har rätt.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Ärligt talat, bara rubriken gör mig misstänksam, grunden i god hästskötsel är den samma idag som för 10-20-30-50 år sedan. Hästskötsel är inte det samma som läkar- eller datorvetenskapen där utveckligen gått framåt med stormsteg, material har ändrats lite, det går en del mode i idéer men på det hela taget är god hästhantering av 1980 den samma som god hästhantering av idag. Däremot är jag övertygad om att TS upplever stora problem.

Ställer man en fråga på internet så får man leva med att bli ifrågasatt? Och om jag ifrågasatt något nyligen eller inte har väl inte med saken att göra?
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Synd att du drar mig över en kam..:mad:

Jag har alltid sett upp till min mamma när jag var liten, jag trodde hon visste ALLT.

Men när jag växte upp lite mer och fick seriöst träna både hoppning och dressyr (när jag var ca 10-år) så fick jag lära mig mer av tränarna.
Jag fick följa med grannarna på kurser m.m.

Det var inte ovanligt att mamma skällde ut tränaren för att denne tränade mig och hästen fel, eller att hon skrek på någons föräldrar för att deras unge red i vägen för mig.. :crazy:

Bland andra människor så är jag och mina syskon "de bästa, duktigaste och mest väluppfostrade världen".

Men när ingen annan är nära så är jag "värdelös, dum i huvudet, korkad oduglig och borde egentligen aldrig ha blivit till!"
Även mina djur blev drabbade, bara för att de var mina..

Hon höll mig hårt kontrollerad, jag fick inte skaffa id-kort, inte busskort, eller bankkort.
Jag fick inte ens lämna hemmet utan att hon var med och övervakade mig!

så ja, du har delvis rätt, JAG dissar min mamma!
det var därför jag flydde hemifrån som 17åring med risk för att få stryk för min olydnad.
Jag gömde mig för min egen mor i ett halvår!
det var inte alltid som jag hade någonstans att sova.



Så, var det fel av mig att inte lyssna till min mor? :cool:
 
Senast ändrad:
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Du har rätt att vara misstänksam och ifrågasätta mig.

Jag är van vid att folk är misstänksamma mot en 19-åring som faktiskt INTE uppför sig som en berusad och grymtande kåtbock dagarna i ända. :grin:

Jag är van vid att höra att 19-åringar inte klarar av något själva, eller för den delen, att dom ALDRIG lyssnar till de äldre.

Och nä, jag är inte narcissistisk, jag sprang till psyk så fort jag kunde efter att jag skaffade mig ett hem. jag trodde att det var jag som var sjuk..

Den enda diagnosen som jag fick var att jag hade en mycket utvecklad mentalitet pga att jag aldrig fick en barndom.
(kom inte ihåg vad det hette på läkartermer)
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Oavsett vad så är det ingen avundsvärd situation, jag tror dock inte hästskötslen i sig är problemet utan din och din mammas relation. Jag håller tummarna.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Synd att du drar mig över en kam..:mad:

Jag har alltid sett upp till min mamma när jag var liten, jag trodde hon visste ALLT.

Men när jag växte upp lite mer och fick seriöst träna både hoppning och dressyr (när jag var ca 10-år) så fick jag lära mig mer av tränarna.
Jag fick följa med grannarna på kurser m.m.

Det var inte ovanligt att mamma skällde ut tränaren för att denne tränade mig och hästen fel, eller att hon skrek på någons föräldrar för att deras unge red i vägen för mig.. :crazy:

Bland andra människor så är jag och mina syskon "de bästa, duktigaste och mest väluppfostrade världen".

Men när ingen annan är nära så är jag "värdelös, dum i huvudet, korkad oduglig och borde egentligen aldrig ha blivit till!"
Även mina djur blev drabbade, bara för att de var mina..

Hon höll mig hårt kontrollerad, jag fick inte skaffa id-kort, inte busskort, eller bankkort.
Jag fick inte ens lämna hemmet utan att hon var med och övervakade mig!

så ja, du har delvis rätt, JAG dissar min mamma!
det var därför jag flydde hemifrån som 17åring med risk för att få stryk för min olydnad.
Jag gömde mig för min egen mor i ett halvår!
det var inte alltid som jag hade någonstans att sova.



Så, var det fel av mig att inte lyssna till min mor? :cool:

När du först skriver i tråden är det ju skillnaden i er uppfattning om hästhantering som verkar vara det stora problemet. Allt det andra som kommer fram senare har ju faktiskt inte med själva hästgrejen att göra. Och det var hästgrejen jag kommenterade INTE det andra.
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

:bow::bow::bow:

Vet precis hur det är att försöka leva med en psykiskt sjuk förälder.....
Min mamma är mest mytoman men också narcissist :devil:

Stå på dej och lycka till :love:

:bump::bump::bump:
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Hej Queen of Darkness!
Jag känner med dig! Läste ditt inlägg och känner igen den desperation man kan känna när ens mamma är så.
Jag håller med de som sagt att du ska stå på dig! Välj striderna för din egen skull. Kom ihåg att du är värdefull och har goda grunder till varför du hanterar dina hästar som du gör:love:! Hon har ingen rätt att trycka ner dig, även om hon aldrig skulle förstå det nu- eller någonsin.
Det är jättejobbigt att aldrig duga eller kunna någonting i sin mors ögon. Det sätter sig som en kniv i hjärtat att aldrig få uppskattning eller bekräftelse eller ett vänligt ord som det inte finns en baktanke med.
Läste att hon också kontrollerade dig till max. Det känner jag också igen. Och inför alla andra ska man vara den perfekta, ambitiösa, smarta, begåvade, vackra, kunniga MEN ödmjuka familjeflickan som lyder moderns minsta vink. Hemma är man värdelös, äcklig, dum, ful, oönskad. Läser nedan om narcissism. Hon har säkert drag av det, din mor. Kanske också borderline, som min mor, och säkert så projicerar hon mycket på dig.
Ibland går det inte att ha kontakt med en person som gör en så illa. Det gör ont och är svårt att ta det steget. Du är viktigare och sätt dig själv i första rummet även om du är uppfostrad till att göra tvärtom. Träna på att känna efter var du har dig själv (jag vet inte om det behövs, så klart, men kanske?) och lita på dig själv, tyck om dig själv!
Jag blir ledsen och arg å dina vägnar när jag läser inlägg som ifrågasätter dig och nära på kategoriserar dig som obstinat tonåring. Det är inte svårt att se att din tråd kanske inte främst handlar om hästhantering utan snarare om hur din mamma behandlar dig.
Ofta pågår sånt här länge innan man lyckas förstå att det faktiskt inte är ok, att mammor inte får göra så här, att en mamma ska vara på ett annat sätt. Det är svårt att vara förälder- men det är skillnad på en stressad och trött förälder och en som har psykiska problem.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer om det här. Som du kanske förstår så delar jag en del av dina erfarenheter (såsom jag tolkar det du skriver). Det blir bättre även om det tar tid. Din mamma kanske inte blir snällare men ju äldre du blir desto mindre dramatiskt är det att du frigör dig och distanserar dig från henne. Ju mer tiden går, desto mer distans får man till det som hänt och kanske fortfarande händer, även om jag är tveksam till att man någonsin blir kvitt sorgen över att ha haft en mor men ändå inte. Jag kan fortfarande bli arg, ledsen och besviken även om det är femton år sedan jag flyttade hemifrån, ungefär i din ålder sa jag tack och hej. Det räckte då. Hon skulle inte få göra mig mer illa.
Jag vill inte göra dig ledsen med det jag skriver. Jag önskar dig allt gott i hela världen! Var rädd om dig själv och din personlighet, kärleken inombords och passa på att vara glad när du är glad. Unna dig att må bra när det går!
Många, många, många varma hälsningar från mig!!!
:bow::bump::love::)
 
Sv: Min mammas hästhantering är kvar i 80-90talet!

Det tänkte jag också. Det är skamligt att använda trasig/illasittande utrustning, något så viktigt som sadlar.

Ja verkligen. Familjebråk bryr jag mig inte så mkt om, jag tycker mer synd om hästen som får springa runt med illasittande utrustning. Sådant kan förstöra ryggar för en lång tid framöver. Och vi människor skulle väl aldrig få för oss att springa varje dag i illasittande skor..
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp