Min mamma är död

Mamma dog 27 april efter en kort tids sjukdom.
Njurcancer, hon fick beskedet strax innan jul förra året.
Sen gick allt så fort. För varje vecka blev hon sämre och sämre.
Fick in henne på det bästa hospice som fanns, men han hann bara vara där tre dagar innan hon dog.
Hon dog mitt i natten.
Jag och min äldsta syster var där när hon dog. Våra två yngre syskon kom senare. Vi fick alla ta farväl.

Sen har det varit så mycket praktisk, bouppteckning, möbler till auktionsverk, räkningar mm.
I måndags hade vi urnsättning. Jag blev mer berörd än vad jag trodde. Det var jättejobbigt.

Det positiva är att vi fyra syskon har kommit varandra så nära. Vi har alla hjälpts åt, både före och efter hennes död.
Dom är min familj nu, förutom min egna familj.
Inget absolut inget tjafs om arv eller så.
Vi har alla fått ärva ganska mycket, så egentligen är det konstigt att allt funkat så bra.

Jag saknar mamma. Hon dog alldeles för ung, bara 74 år. Så orättvist.

 

[Snurrfian]

Saknar mamma nu när julen kommer.
Jag tänker hela tiden att vi ska träffas, hon ska göra sina köttbullar och mjuka pepparkaka, men så kommer det ju naturligtvis inte bli.
Antar att det är såhär. Man går igenom högtiderna under året och sen känns det lättare. Hoppas jag.

När min pappa dog fick vi ett fint brev från en av hans äldre släktingar, hon bad oss tänka på att ett sorgeår är ett bra sätt att tänka på sorgen, varje gång man gör något utan den som har gått bort så är det en ny sorg som uppstår.

 

[TinyWiny]

Saknar mamma nu när julen kommer.
Jag tänker hela tiden att vi ska träffas, hon ska göra sina köttbullar och mjuka pepparkaka, men så kommer det ju naturligtvis inte bli.
Antar att det är såhär. Man går igenom högtiderna under året och sen känns det lättare. Hoppas jag.

Åh, det här får mig att tänka på när min morfar dog. Han dog i november och när julen kom var han såklart väldigt saknad. Han älskade julen och älskade att ge. Det visade sig att han redan hade köpt julklappar till alla så den julen blev väldigt väldigt speciell. Min morfar var en fullt frisk och mycket aktiv sjuttiofemåring med fulltecknad almanacka när två hjärtinfarkter på varandra fick vår värld att stanna.

 

[Kilauea]

Saknar mamma nu när julen kommer.
Jag tänker hela tiden att vi ska träffas, hon ska göra sina köttbullar och mjuka pepparkaka, men så kommer det ju naturligtvis inte bli.
Antar att det är såhär. Man går igenom högtiderna under året och sen känns det lättare. Hoppas jag.

Pappa älskade julen. Jag gillar inte julen lika mycket sen han gick bort. Innan så älskade jag den med. Sista julen tillsammans var han inte sig själv heller, så den minns jag tyvärr mer med ångest än glädje.
Jag hoppas julglädjen ska återkomma i och med att sonen blir äldre. I år har vi adventsstakar/stjärnor framme, men jag orkar inte bry mig om att byta gardiner tex. Det är det julpynt som blir.

Högtiderna och hela året blir lättare. Men det blir ju aldrig som det varit...
För mig innebär oktober till april ångest och mycket återkommande tankar. Det var i oktober pappa började bete sig underligt. Sista april gick han bort.
Trots att det i år är fem år sedan är det en jobbig tid.

Hoppas ni kan få en fin jul trots allt .

 

[Vallmo]

Tack alla som skriver.

Julen är speciell och det kommer bli väldigt konstigt att inte mamma är med.
Idag ska jag ha hela familjen här på julglögg, så det blir lite minijulafton för oss.
Jag ser fram emot det.

 

[LittleJohn]

Saknar mamma nu när julen kommer.
Jag tänker hela tiden att vi ska träffas, hon ska göra sina köttbullar och mjuka pepparkaka, men så kommer det ju naturligtvis inte bli.
Antar att det är såhär. Man går igenom högtiderna under året och sen känns det lättare. Hoppas jag.

Det är snart 2 år sedan min pappa somnade in, alldeles för ung, och i år har sorgen slagit till som en käftsmäll. Jag tror att jag förra julen inte riktigt förstod att han var borta på riktigt. Jag har alltid älskar julen, men i år har julkänslan inte infunnit sig alls. Ser fram emot att åka hem och träffa min mamma och min bror .. men försöker samtidigt förlika mig med att känslan av att någon saknas alltid kommer finnas där.
Det är tufft att förlora någon nära, men på något konstigt sätt verkar jorden alltid fortsätta snurra ändå och förhoppningsvis byts sorgen sakta mot alla glädjande minnen