H
Hokus & Pokus
Min sju år gamla kastrerade hankatt har fått diabetes. Han skall nu för resten av livet få insulinsprutor kl åtta morgon och kväll. Jag vet inte om han verkligen har fått rätt dos insulin för han dricker och kissar fortfarande enorma mängder. Skall ringa veterinären på måndag och konferera med honom. Vi har blivit så otroligt bundna av detta, det var ju inte riktigt så vi hade tänkt oss livet med våra katter, att vi alltid måste vara hemma klockan åtta, morgon och kväll. Hade det varit hans syster hade valet varit lättare hur vi skulle lösa problemet, för hon är en liten bitch som det hade varit omöjligt att behandla. Den här killen däremot är världens snällaste och underbaraste katt man kan tänka sig, mot både barn och hund. Vi våndas och diskuterar hur vi skall lösa det hela, att ge bort honom vill jag inte, han är aldeles för präglad på sin familj, det blir jag bara säkrare på när jag hör hur han uppför sig när han är hos mina föräldrar som han känner mycket väl, eller hos veterinären. Det hade inte varit schysst mot honom att lämna iväg honom till en ny familj, utan ger vi upp den här behandlingen är alternativet att avliva honom. Livet känns väldigt tungt för tillfället.
