nordsvensken
Trådstartare
I förrgårkväl höll det på att gå illa, min lilla tös var så nära döden Hon lekte på gräsmattan jämte hästtransporten som är under renovering, när baklämmen (tungt härke, för tillfället utan fjädring ) föll ner och träffade henne över rygg och huvud. (Av ngn anledning var den inte låst... ) Ilfart med ambulans (och hon fick en natte av de snälla ambulansmännen, som var henne till mkt tröst genom alla undersökningar) och natten tillbringades på sjukhus, det var röntgen, sövning och CT skalle. Slaget BORDE varit dödligt enl. läkare, men tro det eller ej så är Alma absolut hel överallt. Hon har naturligtvis ont efter den fruktansvärda smällen, men inte minsta hjärnskakning, inte ens blåmärken... Narkosläkaren sa att vissa barn har 9 liv de också... Jag är så tacksam över att hon lever, och jag kan inte tänka på annat än henne och vad som var så nära att hända nu. Vill helst bara hålla henne i famnen HELA tiden och tankarna går ständigt till att hon rimligtvis borde varit död. Sådan ofantlig tur vi hade, i oturen!
Efter att vi blivit utskrivna åkte vi och köpte oss en ny sittvagn i den färg som Alma tyckte var finast. Den syns Nog ser hon ganska glad ut för att nästan ha blivit ihjälslagen för ett dygn sedan?
Efter att vi blivit utskrivna åkte vi och köpte oss en ny sittvagn i den färg som Alma tyckte var finast. Den syns Nog ser hon ganska glad ut för att nästan ha blivit ihjälslagen för ett dygn sedan?