Min begravda hund...

[escodobe]

Sv: Min begravda hund...

men "han" är ju hans själ/personlighet inte den döda kroppen - den är bara ett fodral.

 

[equitouch]

Sv: Min begravda hund...

jepp, jag vet... det är därför jag velar.

 

[MissX]

Sv: Min begravda hund...

Du behöver inte vela. Du har svaret inom dig - lita på det!

 

[Iglatjarn]

Sv: Min begravda hund...

du och du....
hunden då? Även min älskade vovve ligger begraven på baksidan huset i slänten unedr all vallmo....och ingenting i världen skulle få mig att störa hennes sömn för min egen sorg. Men det är jag det.....tänker bara på gravfriden. *snyftar än idag. 11 månader och 2 dagar sedan olyckan*

 

[martha]

Sv: Min begravda hund...

Ja usch....jag har en hel del djur nergrävda på min gård...har ju inte tänkt att flytta härifrån men man vet ju aldrig..begravde min gamla katta för 2 veckor sen....

 

[Kilauea]

Sv: Min begravda hund...

Som någon skrev ovan så vore det väl bra att gräva upp blommor och lite jord som växer där, istället för att gräva upp kroppen.
Vi har ett antal djur (hund, katt, marsvin mm) på vårt sommarställe och jag skulle inte gräva upp nåt av deras fd. kroppar. Däremot har vi planterat växter på varje grav så att OM det behövs så kan vi gräva upp växten i alla fall.

 

[Humzan]

Sv: Min begravda hund...

Jag vill ju ha han med mig, han skall aldrig få vara själv...
vi var ju alltid ihop innan.

Själv skulle jag aldrig gräva upp hunden när den väl är begravd. Men jag tycker det låter som om du redan har bestämt dig. Gör det som du tycker blir bäst och strunta i alla andras åsikter!

 

[LIA]

Sv: Min begravda hund...

Allmänt.
Man gräver ju upp och flyttar på människokroppar vid behov (iofs p g av andra omständigheter), så varför inte djuren?
Jag har själv lämnat en begravd hund på ett tidigare ställe, och det har varit ganska jobbigt att informera nya ägare, grannar etc, men ändå inte vara säker på, om kroppen får ligga ifred.

LIA

 

[martha]

Sv: Min begravda hund...

Om du skulle bestämma dig för att gräva upp...så var beredd på att det är inte "din" hund som ligger där längre....man kan få se saker man kanske inte vill se...fast om du lagt den i en "kista" och inte ser själva djuret så är det ju bättre....
Jag vet faktiskt inte hur jag själv skulle göra....jag begraver ju mina djur hemma, men inte i direkta gravar som sköts om....jag vet på ett ung vart dom ligger men oftast så växer det över hela alltet så man hittar inte platsen sådär direkt.....mina får nog vila i frid....deras själar finns ju ändå med oss och det är ju fodralet vi ger tillbaka till moder jord...

 

[LIA]

Sv: Min begravda hund...

Jag planterar buskrosor på djurgravarna på gården. Dom växer och frodas och blir som en naturlig gravvård i den övriga grönskan.

LIA

 

[martha]

Sv: Min begravda hund...

det TÄNKER jag alltid att jag skall göra, eller så frön så det växer lite blommor...men det blir aldrig gjort ändå sen vill jag inte ha dom så att man kör över med gräsklipparen heller så dom hamnar vid utkanten av gräsmattan.....men jag tror på själen och den är ju den man/jag "tillber" och tänker på.......

 

[mizzcat]

Sv: Min begravda hund...

Jag tog med min katt när vi flyttade. Jag var iofs bara 13 år då men det kändes rätt för mig. Vill man göra det, klart att man ska då.

 

[LIA]

Sv: Min begravda hund...

Vi har en jättemysig plats på en holme mellan 2 vallar en bit från trädgården. Där är ro och frid och perfekt för en stunds mediterande då och då.

LIA

 

[Casper]

Sv: Min begravda hund...

hej.

Jag kan förstå hur du tänker, men jag hade nog låtit kroppen ligga kvar som många säger samtidigt som jag hade tagit med blommor,stenar osv som påminner om hans grav till det nya stället..men jag kan förstå din känsla med att inte hela han följer med så att säga. men inom dig finns han alltid!

Lycka till med vilket val du än gör!