Sv: min ättriga terrier!
Jag är inte alls bra på hundar egentligen - har aldeles för lite kunnighet i deras naturliga beteende - så jag kan inte ge dig så många konkreta råd. Att slänga ngt brevid hunden kan jag förstå att det får kunden att komma av sig, och att man därav kan få några sekunder att berömma på osv osv för att bli av med problemet. Men samtidigt så kan detta skapa oljud eller tex skrämma hunden varpå det bara bidrar till att hunden ev skäller ännu mer. Nä, jag hade inte använt såna metoder. Både för att de känns onaturliga och för att jag inte tror att de är effektiva/konkreta.
För det första saknar ju denna hund en accepterad ledande individ. Den behöver sjunka i rank innan den kommer att låta er avgöra när det ska vaktas/skällas och inte.
Det beror helt på vilken hund man har, hur man uppnår ett bra ledarskap. Självklart är självkänsla/pondus minst 50%. Du måste veta vad du vill och att du kommer att lyckas genomföra det.
Jag har en hund som är ganska lätt att ha att göra med. Han kan vara olydig, nonchalera etc, men han är lätt att få att vilja jobba under människan. Han är en individ som gärna jobbar med människan och kan vara lägst i rang. För oss handlar det om små saker i vardagen. Han får aldrig gå in/ut i huset utan vårt tillstånd och aldrig före oss. Han MÅSTE komma på kommandot "HIT" genast - inga undantag, vad han än håller på med. Han får inte ta maten utan tillåtelse. Han får inte ta för sig hur som helst - han får gärna vara i sängen men ska gå undan/ner direkt om vi ger minsta vink. Etc etc. Små, små saker gör att vi bibehåller vårt ledarskap. Sen är han också med sambon på jobbet dagligen varpå han också har en väldigt trygg flocksituation - ledaren lämnar honom nästan aldrig.
När vår hund skäller - för det händer självklart - så säger vi "nej" eller "tyst. Vi skriker inte, upprepar inte och stressar inte upp oss - skäms inte över beteendet. Han ska vakta, ffa nattetid, men däremot måste han lyda order och tystna vid ledarens kommando. Om han inte lyder, utan voffar tyst eller upprepar, så hamnar han på marken. Liggandes på rygg i underläge visar våran dominans och också är det lite onaturligt att i det läget skälla.
Vi försöker agera som en hund hade gjort.
Att skrika på en hund som skäller är helt åt pipan fel. Hunden hör att ni också skäller varpå den har svårt att avgöra om det är den ni skriker på eller om ni hjälper den att skälla på det som också den skäller på. Den blir förvirrad, orolig och skäller bara mer. Även om det för oss är logiskt. Blir flocken upprörd så blir hunden också upprörd.
Så behåll lugnet och den låga tonen. Och jobba på er relation och flocksituation. Det är grunden och den är nr 1.
I en flock kan inte hundar skälla hur som helst. De måste lyda sin ledare och tystna vid kommando. Våra grannar har ett gäng leonberger som mest gör som de vill och skäller HÖGT och IHÄRDIGT. De stressar upp varandra och ägarna skriker "tyst" hela tiden vilket bara ökar stämningen. Min hund kan passera lös, i koppel, vara själv ute på vår oinhägnade tomt medan vi sover inne, eller sitta i bilen. Han säger inte ett ljud. Han skäller när han nattetid hör underliga ljud, som inatt när en brunstig katt råmade utanför dörren så tom jag kröp närmre gubben, eller när ngn smyger runt utanför huset - men slutar när vi säger till. Om vi passerar grannarnas hus under en promenad och de börjar skälla så är hans första reaktion att genast uppmärksamma mig. Han vänder alltså huvudet mot mig, sänker öronen en smula och ser hur jag reagerar, medan han fortsätter i samma riktning som vi är påväg. Jag reagerar inte alls, ibland berömmer jag, men uppmärksammar inte tikarna för en sekund. Och då gör han inte det heller. Efter som att jag är hans ledare i den situationen och bestämmer hur flocken ska reagera.
