Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

[mandalaki]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Tack Yamaha! Risken är ju bara att det blir för teoretiskt, jag har ju ingen att pröva det på. Hästhantering är aldrig så lätt som i böckerna. Jag tycker mig bara känna igen mig i den där lille grabben.

Men eftersom Lyngey skriver att han vill börja nysta så tyckte jag att det var okej att reflektera lite - han begär ju inga färdiga svar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag har i stället försökt att få mina barn att sluta trycka på knapparna alls.
Min 4-åring plockade till sig mina saker, saker som jag använder typ pennor, tejprulle, ficklampa o.s.v.
Som sedan "försvann" i huset.
Och då så förklarade jag att jag blev ledsen när jag inte hittade mina saker.
På samma sätt som han blir ledsen när han inte hittar sina saker.
Han förstod och efter det så hjälper vi varandra att hålla reda på varandras saker.
Det blir så mycket trevligare när man är kompisar.

 

[Lyngey]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Hej igen!

Mandalaki:


Jag håller såklart med om att gratisbiljetter är ytterst sällsynta. Vi hade väl inte väntat oss någon räkmacka. Du har också rätt att han styr oss båda så fort det handlar om min sambos domäner. Han märker såklart att han går i land med sitt beteende.

Själv har jag inte dessa problem utan han har både kärlek och respekt för mig.

Visst är det övermänskligt men kanske det som bör till. Hon är vuxen och han är ett litet barn och han gör det små barn gör för att testa och trycka på knappar. När vi talat om det så är min grundidé att hon först måste sätta sig i respekt och "bli någon", sedan får vi se om det går bättre. Gör det inte det så är det inget att göra åt men hon slipper att känna sig förnedrad. Visst är det som med ston och föl! (Det vore ju en drömsituation.... när den lille gör något fel så är det blixtsnabb och hård tillrättavisning och däremellan är det bara kärlek och support.):smirk:

Jag har också tänkt på det där med att exet lägger en "skugga" över oss/sambon. Skugga i en passiv bemärkelse såklart. Jag kan inte göra så mycket åt den delen utom att vara tydligare på vad jag egentligen menar. Vi gifte oss en gång på häst och det var mitt livs lyckligaste dag, även såhär i backspegeln. Sedan funkar det inte längre och då får man skiljas vilket var helt rätt beslut. Vi lever inte på något vis i någon "twilight zone" utan det är raka puckar, vi vare sig vill eller känner på det viset att vi skulle vilja tillbaka till varandra. Den delen är klar och tydlig, även "under ytan" i det land där man tror och misstänker och får en känsla och what ever.

Men hon ÄR duktig på relationer, pedagogik och mjukt "tänk" och hon suportar mig stenhårt på alla sätt när det gäller den lille. Varannan gång så kortar hon min hämtresa med hälften och möter mig 11 mil närmare på en Mc Donalds - i stället för alla 22 milen upp och så hem igen för mig.

Så detta är ett faktum och jag vill helst inte börja linda in det och kalla det hela för andra saker. Detta får min sambo acceptera och detta är något vi kan dra nytta av tillsammans. Vi har en kärleksrelation som lever och exet skuggar inte den delen alls.

Fast nog kan hon känna att det knyter sig... det tror jag säkert.

Inte ung:

Detta vore det ultimata med icke manipulerande barn som är trygga och älskade nog att handla rakt. Du satte dig inte på golvet och blev ledsen, utan du berättade om hur ledsen du blev och fick ett accept på det?

Vi skall ju lära våra små att bli vuxna, inte hur man undviker reaktioner eller hur man framkallar dem...

Javill:
Jo, det får nog börja med att sambon tar kraft och mod till sig och vågar riskera husfriden, det kommer att smälla.

Sedan så är det för kort tid med den lille. Jag längtar efter honom varje dag han inte är här och tänker försöka utöka till 4 dagar. Ibland känns det som om jag missar honom...

När det gäller den avdelningen - absent fathers - har de många åren med hästar och studier blandat givit ett orange kuvert som i princip inte innehåller någon pension alls. Jag har idag ett företag (som jag måste bo nära) och som alla företagare är det en strid för att överleva. Men detta är min väg upp på torra land, min väg att kunna bo kvar i huset och att kunna ha en normal pension. Något lyxigare hinns inte med på knappt 20 år.

Så jag känner mig lite fångad i ett hörn.

Tack alla för tankemöda och goda råd

mvh

.

 

[Inte_Ung]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Inte ung:..... Du satte dig inte på golvet och blev ledsen, utan du berättade om hur ledsen du blev och fick ett accept på det?

Jag berättade och förklarade och drog paralleller med barnets känslor.

Jag sade bl.a. exakt "Jag blir ledsen och arg när mina saker är borta, precis som du blir när Skopis är borta."

 

[Daniela]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag tror att ni kanske förstorar upp "problemet", som ni beskriver er så är ni pedagoger fast i de "övre åldrarna".

Små barn små problem, stora barn, stora problem... ligger nåt i det.

Förstår att ni är frustrerade, men är det inte en 4-åring vi pratar om.. Läst en del av inläggen (måste erkänna, inte riktigt alla).

Vissa drar paraleller med hästuppfostran om jag nu uppfattade det rätt.

4-åringar är inte så kompliserade, diskutera och prata tror jag inte funkar alls.

I den åldern så är inte barn mottagliga för att vara med och bestämma genom diskussioner, det är ni vuxna som talar om hur det ligger till inte barnen. De klarar inte det ansvaret helt enkelt, de vill att vi ska tala om för dom hur det ligger till. Inte tvätom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

4-åringar är inte så kompliserade, diskutera och prata tror jag inte funkar alls.

Det beror på 4-åring det.
Jag är inne på min 3dje och på mina så är det bara diskutera och prata som fungerar.
Vi är vänner, mina barn och jag, sådana som bryr sig om varandra.
Och mina barn vill ingen illa, så de uppför sig väl bara de förstår att det behövs.
Det som kan vara svårt är att förklara.
Men då så får man jobba på det tills att de har förstått.
Behandlar man barnen som personer som man förväntar sig omtanke och hänsyn ifrån, så blir de personer som visar omtanke och hänsyn.

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Bara för att man låter barnen vara med och dikutera och bestämma innebär det inte att man inte som förälder och vuxen visar vägen och har det slutgiltiga avgörandet.

Jag tror man är helt fel ute om man tror att 4-åringar inte klarar av att diskutera alls, så har inte något av mina tre barn fungerat iaf...