Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

[Lyngey]

Hej alla kloka bukefalosmedlemmar!

Jag har levt "vid sidan av" detta forum under många år och känner flera av nicken i verkligheten då de varit på vår gård på kurs/läger etc. Detta är dock första gången jag själv skriver.

Saken är denna: Efter många år i hästlivet skiljde jag och min fru oss, sålde gården och gick åt olika håll. Idag fungerar det mesta suveränt. Vi har en bra relation och funkar som varandras vänner och resurspersoner. (man kan inte få bättre resursperson än den som funnits nära inpå en nästan 20 år...)

Hon har idag en ny livskamrat, så även jag. De har fått en liten sedan de flyttade ihop och på min kant har lillen fått en "plast"-storasyster som bor här varannan vecka.

Vi delar beslut lika om lillen och har vårdnad 50/50. Lillen bor dock mest hos mitt ex av olika skäl. Ett av dem är att jag tycker hon gör ett fantastiskt bra jobb med vår son och så är mitt nya jobb krävande tidsmässigt. Vi bor också nu 22 mil ifrån varandra. Jag hämtar lillen varannan helg och har honom 3 dagar. ( mitt företag är stängt måndagar så denna dag har vi ihop också) Ibland har jag honom några dagar längre men i huvudsak är det denna rutin som gäller.

Problemet då?

Jo, min sambo får inga gratis biljetter in i lillens hjärta. Han har tagit som sin uppgift att ignorera henne, inte svara på tilltal och aldrig ge ett uns av vänlighet i retur. Hon vet att han är liten, är tålmodig och vill inte kräva vare sig kärlek eller respekt i rädsla för att allt kan gå över styr. Vi har försökt invänta att han blir lite större och lättare att resonera med men det tröttar i längden att ha en liten beslutsam 4-åring som demonstrativt visar att han minsann inte tänker vara gullig... Vi har nu tassat runt problemet i mer än ett år.

Måste också förtydliga att jag växte upp med liknande omständigheter och att vi barn då var tvungna att visa kärlek som inte var äkta, be om ursäkt trots att vi inte tyckte oss ha gjort fel och min sambo (samt mitt ex) har liknande erfarenheter och vi skyr alla att tvinga honom på situationer eller människor som han inte själv anammat eller förstår.

Respekt är förmodligen nyckelordet och en start. Om det gäller någon annan så är man klok och kan ge råd. Men nu handlar det om en själv och plötsligt är man ganska vilsen.

Min sambo blev idag ledsen när han inte kunde svara på en enkel fråga vid matbordet utan bara pös iväg med obekymrad min. Så jag gör nu det som legat på lut ett tag, skaffar mig ett nick och frågar Er härinne.

Hur börjar man nysta i detta?

mvh

.

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Det är inte så "enkelt" att han tycker att han får för lite tid med dig? Och att din sambo därmed blir en konkurrent om den lilla tid han får?

 

[Snurrfian]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Det kan hända att han tycker att han får för lite tid med dig men för den sakens skull ska han inte ignorera din sambo. Det handlar inte om att han måste älska henne, men han måste visa sina medmänniskor respekt.
Så jag skulle nog börja med att du sätter dig ner och prata med grabben på hans nivå och se vad han säger och sedan prata om hur man bemöter människor i allmänhet osv. Tala om att om någon pratar med en så svarar man, och att hemma hos er hjälps man åt tex.
Vem som ska ta striden, kan jag tyvärr inte svara på, min spontana tanke är att den som har "problem" får oxå ta tag idet men jag vet inte hur det fungerar i en "styvfamilj", men det finns ju flera här som har erfarenhet av att få en familj att fungera oavsett om man är "riktigt" förälder eller inte.
Jag hoppas att det löser sig för er för jag tror inte att det är en helt hopplös situation!

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag menade absolut inte att det var ok att han ignorerar sambon men att tiden kanske var en förklaring.

Min familj är ju en "styvfamilj" men i vårt fall finns det ju ingen biologisk pappa närvarande till de två äldsta så det är ju en helt annan sak.

Kanske vore det en bra idé om sambon och sonen gjorde lite saker tillsammans bara de två? Så att de får en egen relation?

 

[vickis-pajala]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

jag håller med föregående talare
kan du inte åka och handla eller något och lämna sonen och sambo hemma
låt det gå en timme eller två
ha inte bråttom hem
antingen börjar dom att prata eller så går det åt helsike
lycka till

 

[gulan]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

När det sker situationer när DU tycker att din son bär sig illa åt, ta tag i det på sturt och säg-jag accepterar inte att du gör så mot någon. Får man en fråga -så svarar man pungt!
Jag tycker att det till en början är DU som ska ta tag i det och visa din son att du tollererar inte ett visst beteende. Sen när din son förstår att i ditt hus kan man inte göra si eller så, så kan även din sambo visa din son vägen.
Jag tycker det är skrämmande när barn känner att dom styra och ställa hemma. Det ger inget tryggt och uppfostrat barn.
gulan

 

[gulan]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

vi skyr alla att tvinga honom på situationer eller människor som han inte själv anammat eller förstår.

Nehej.....men då kan väl din sambo åka hemifrån dom helger då din son ska vara där. Då slipper du ta tag i problemet.
gulan

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Det var väl en synnerligen onödig kommentar? Personen ifråga har ju uppenbarligen vilja att ta tag i problemet, annars skulle han väl inte skriva här och be om råd?

Tror bara att de är lite rädda att sonen ska känna sig tvingad att tycka om sambon och det är väl ingen situation någon vill hamna i?

 

[Snurrfian]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag menade absolut inte att det var ok att han ignorerar sambon men att tiden kanske var en förklaring.

Min familj är ju en "styvfamilj" men i vårt fall finns det ju ingen biologisk pappa närvarande till de två äldsta så det är ju en helt annan sak.

Kanske vore det en bra idé om sambon och sonen gjorde lite saker tillsammans bara de två? Så att de får en egen relation?

Sorry, det var inte menningen att det skulle låta som om du hade fel, utan snarare, så är det nog säkert men jag anser inte att det är ok... Jag hoppas du förstår hur jag menar...

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Då är vi helt på samma linje...

 

[Sar]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag har ingen egen erfarenhet men jag tror att både du och ditt ex bör tala med barnet och inskärpa att man inte behöver tycka om alla men man måste kunna uppföra sig och svara på frågor etc. Det tar nog mer skruv när han inser att båda biologiska föräldrarna är överens.
Fråga sonen vad han tycker är problemet med din sambo, går det bra med ditt ex(s) nya man kan du fråga vad skillnaden är.
Jag tror allt bottnar i att han ser din sambo som en konkurrent, han ska på 3 dagar ta ifatt två veckor och då vill han ha monopol på din tid. Låt honom verkligen vara pappas pojke och ensam med dig under dagen så kan ni köra familjekväll med spel på kvällen och hela nya familjen samlad. Jag önskar dig all lycka, jag hoppas det ska bli bättre.

 

[Smalle]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Hej! Vet inte om jag har några jättebra råd att komma med egentligen, men iallafall: Framgår inte riktigt ifall du och din son har någon egen "kvalitetstid" tillsammans, alltså bara barn och förälder emellan? Om så inte är fallet, skulle jag kunna tro att något sådant kan vara positivt för relationen även mellan din son och sambo? Som barn till skilda föräldrar kände/känner jag (är bara 20 än) ofta att man får föräldrarnas respektive "på köpet", varje gång man vill träffa sin förälder. Även om man tycker om de respektive väldigt mycket också, så är det inte riktigt samma sak när de är med som en bara "barn- och förälderstund", och då tyckte jag när jag var yngre att det var lätt att se en respektive som en konkurrent. Det kan kännas bra med lite "kvalitetstid" då och då barn och förälder emellan, behöver inte vara för någon längre stund, men bara så att man får uppleva varandras "odelade uppmärksamhet" utan att den behöver delas med någon annan. Då blir det även en helt annan sak övrig tid, om man då och då får känna att inget har ändrats och att föräldern inte tycker om en mindre än förut även om h*n tycker om någon annan mycket också. Detta är bara lite egna svamliga erfarenheter, även om jag var något äldre än din son så var det ändå lite samma situation. Lycka till hur som helst!

 

[Bubbla]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Fast jag kan tänka mig att tidsaspekten är inblandad även här. Om man bara har barnet tre dagar varannan vecka finns det liksom inte tid till att vara osams. Man vill nog gärna inte ta någon konflikt utan vill att den lilla tid man har tillsammans bara ska flyta och vara bra.

Rent generellt tror jag att det är svårt att ha en bra förälder-barn-relation när man träffas så pass lite. Med barn är det ju kvantitet som gäller i regel, inte kvalitet.

 

[Lyngey]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Hej alla!

Tusen tack för infallsvinkarna. Som lite mer kött på benen kanske jag skall utöka beskrivningen.

Både min sambo och jag är ganska stadiga människor. Hon jobbar heltid som lärare på högstadieskola och är ganska trött på ungar när hon kommer hem och mindre barn har aldrig varit "henns grej". Detta är något jag själv kan förstå då jag vickat i skolor en hel del och när jag äntligen färdigutbildat mig till NO-lärare vill jag inte jobba med kidsen längre. De där minsta har alltid varit en gåta och min egen resa med lillen har verkligen inte varit enkel på det känslomässiga planet. Har väl alltid tyckt att de först är marsvin typ och sedan, när man kan prata med dem, så är de roliga. (jag hade fel men bara för att visa min grundinställning...)

Hursomhelst, det finns en massa pedagogisk kunskap i huset och att sätta ned foten och låta barnen leva inom vissa ramar och veta att det finns gränser är inga problem.

Problemet är kanske att det bara är sambon det handlar om. Han har respekt för sin mamma och de har en mycket bra relation liksom sin nya plastpappa hemma. Han är en bra storebror som numer automatiskt förser sin brorsa med något att leka med eller tröstar om situationen så kräver när de vuxna står med maten eller har händerna fulla någon gång.

Här hemma så är han tvungen att lära sig hur en plast-storasyster på 10 år tänker och vad man kan göra och inte och att man definitivt inte kan KRÄVA än det ena än det andra av henne. Han får vackert lära sig be om att få leka med henne och ibland vänta ut henne om hon läser i sitt rum och vill vara ifred. Det går strålande och han är snart en mästare på att ha listat ut vad hon kan tänkas acceptera och på vilket sätt han skall säga.

Med mig - sin pappa - har han mycket riktigt inte så mycket kvalitetstid ensam. Vi har måndagarna ensamma och de slutar med att vi åker upp till hans mamma på kvällen. Hela dagen blir lite som en resdag. När han inte är stentrött så läser jag en eller två böcker för honom på kvällen.

Om vi någon gång skall göra något ensamma så vaknar Bordercollien i honom och han frågar efter de andra två i vår familj. Så det är en dragkamp mellan olika viljor och behov. Jag inser såklart att man kan lägga jobbet mest på min sambo men det kommer att gå bättre om vi båda känner att det finns en väg att gå som vi tror på. Deep down är hon en människa som inte kräver respekt av andra. Hon brukar få den då hon är duktig i jobbet (det som brukar definiera oss människor), är rak och ärlig och rättfram. Men därinne vet jag att hon inte tar plats och att detta med min son är ett jätteproblem för henne. Kanske också för att lillens mamma är en sådan riktig överkurs i tänk och pedagogik. Minns vad jag sa i första inlägget om att hon nog gör ett bättre jobb än mig med honom...

Tack för inputen så långt, där fanns en del att fundera på!

mvh

.

 

[Inte_Ung]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Om plastsystern alltid är där när ni har sonen, så kan hon så att säga vara emellan din sambo och din son.
Det är inget fel.
Men om ni inte vill ha det så, prova med att vara bara du, din sambo och din 4-åriga son några gånger.
Så att han inte känner att han är i 2a hand efter systern utan får vara i 1a hand för er båda.

 

[Tingan]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Hade lite samma problem med min sambos son. Märkte ju att han inte alls ville prata med mig eller ens veta av att jag fanns på samma ställe. Jag och min "medhavda" dotter tillhörde inte familjen. Jag blev ju både ledsen och arg. Pratade med sonen vid många tillfällen om vad som var fel. Men fick inga svar. Men så kom mina syskonbarn på besök. Den äldsta av min syskonbarn och sonen är lika gamla. Systersonen lekte och busade med mig precis som han alltid har gjort. Först då kom sambons son på att jag kunde vara riktigt bra att ha. Man kunde ju leka med mig!!!!
Han kan fortfarande var sur och tvär mot mig. Men han kan även komma inspringande och ropa på mig föratt visa nåt eller berätta nåt. Fast pappa är hemma! Då blir man glad
Men det är ju kanske ingen lösning på era problem?!
Läste nånstans i tråden här att sambon skulle åka bort när din son kommer. Åk du istället! Inte hela helgen men några timmar. Så de kan vara ensamna.

Vet att Det är en jobbig sits, Det blir ju Du som sitter i mellan !!
Lycka Till!!

 

[Lyngey]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jo, det gäller att styra en familjeskuta försiktigt. Plastsystern har mer tjänat som inkörsporten till att allt funkar jättebra. Hon utgör en magnet för den lille som gärna vill leka med henne och hitta på skoj saker. Första frågan då jag hämtat honom och vi skall åka till mig är om hon är hemma.

Vi hade tills för 3-4 månader sedan det så att jag då och då arbetade även på den lördag som jag har honom. (fredag och lördag är då vi gör mest affärer, jag kan sedan ta ledigt på tisdag någon gång som kompensation) Vi tänkte att det kunde vara bra för sambon och den lille att hitta varandra under några timmar. Men det gick lite åt andra hållet. Han märkte säkert att hon inte satte emot direkt när han var olydig eller spydig mot henne och tja....sedan är det ju kört. Så nu lever vi i ett "vi avvaktar och ser tiden an" där jag hela tiden är med och inte lämnar sambon och lillen ihop.

Fast nu har det alltså gått på grund och därav min tråd.

Om jag skall sammanfatta så långt så bör vi prova olika modeller där han är ensam med mig eller oss båda.

Såklart är min sambo en konkurrent. Thats life, det får han leva med. Han har min odelade uppmärksamhet alltid när han är här. Möjligtvis kunde vi göra saker ensamma ibland.

Nyckeln kan vara genom lek och uppmärksamhet det förstår vi båda. Men när han går emot min sambo? Vad gör vi då? Jag kan ta den striden men då förlorar hon direkt all respekt och blir till ett ytterligare barn i huset? (som pappa måste hjälpa).

Den här lille är STRIDBAR, trygg och med välutvecklade "hydrofoner" som kan känna av vem som är stark och vem som är svag. Det krävs ganska mycket power och envishet för att ta en diskussion överhuvudtaget, dvs att han alls acceptera att vara med i den...

Han är samtidigt den som tittar mig i ögonen och säger "jag älskar dig pappa" eller "du är bäst" och "jag kommer att sakna dig" när det är dags att säga hej efter en helg. Fast sambon säger han inte ens hej då till.

mvh

.

 

[javill]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Knepigt det där. Som nämnts ovan så skulle jag nog prova igen på att sambon och gossen fick hitta på något tillsammans bara de två eller kanske med plastsystern också. Till att börja med kan det ju kanske vara att åka och handla en stund eller fika. Kanske kan de åka på en matiné? Sen måste nog sambon sätta ner foten och markera var gränsen går. Som du själv är inne på så hjälper det inte att du säger ifrån åt henne. Det du får göra är att tycka samma sak som din sambo. Menar då typ att om hon säger att det inte är ok att titta på en video till så får inte du säga att det kan han väl få. Sen står ni alla för det generella att man ska behandla varandra med respekt.

 

[mandalaki]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Hej, får en utan barn reflektera lite?

Möjligen finns ett mönster här:

Jo, min sambo får inga gratis biljetter in i lillens hjärta.

beslutsam 4-åring som demonstrativt visar att han minsann inte tänker vara gullig

Min sambo blev idag ledsen när han inte kunde svara på en enkel fråga vid matbordet utan bara pös iväg med obekymrad min.

Jag undrar lite: vad hade hon/ni väntat er? Gratisbiljetter, skriver du. Finns det nånsin några? Och kan man kräva av en fyraåring att han ska vara gullig? (Detta är inte kritiska frågor, ta dem inte så. De är bara reflekterande motfrågor).

Den där lille urstarke gossen styr er båda, låter det som. Den enda han inte verkar styra är plastsyrran - och henne gillar han. Men jag gissar att han känner både din och din sambos ångest, han trycker på era knappar. Och att lyckas med det mår inte han heller bra av i längden.

Detta är övermänskligt men: finns det en möjlighet att hon kan försöka låta bli att ta det personligt? Låter idiotiskt för det ÄR ju personligt, det ÄR henne det är riktat mot. Men om hon kunde försöka sätta sig över sin egen sorg över det och tänka "det här är en liten grabb som prövar olika knappar och testar gränser..." Eller nåt åt det hållet.

Andra skulle kanske svara det rakt motsatta: att hon ska visa honom hur ledsen hon blir. Fast jag minns hur det kändes att trycka på knapparna hos föräldrarna och göra dem ledsna, och jag minns hur skuldbeläggande det är när de visar hur ledsna de blir. Vad man vill när man trycker på de där knapparna är att det inte ska finnas nån resonans. Det ska vara solitt. Ingen sorg, ingen ångest.

Sen kanske ert system är lite stökigt för den lille knapptryckaren också. Du skriver att han är hos er varannan helg, vissa lördagar jobbar du, sen har du och han bara måndagen ihop och det är den dagen han vaknar och vet att han ska åka... Det kanske inte är så konstigt att han försöker ta kontroll där han kan - och det blir över din sambo, där var det mest resonans.

En helt annan sak:

Men därinne vet jag att hon inte tar plats och att detta med min son är ett jätteproblem för henne. Kanske också för att lillens mamma är en sådan riktig överkurs i tänk och pedagogik. Minns vad jag sa i första inlägget om att hon nog gör ett bättre jobb än mig med honom...

Vet din sambo det här? Och vet hon att du tycker så? I så fall kanske risken är att det knyter sig för henne...

(Som sagt, ta nu inte det här som fördömanden och låter det uppåt väggarna, släng det. Jag har inte barn själv - men jag minns rätt bra hur det är att vara ett )

 

[Yamaha]

Sv: Min 4-åring har ingen respekt för min nya sambo

Jag har inget att tillföra i tråden just nu, jag vill bara säga till Mandalaki: suveränt inlägg!!

Det är ingen nackdel i sådana här frågor att inte själv ha barn, tycker jag. Tvärtom, man ser nästan klarare på situationen. Och som du själv säger; du har ju varit ett barn och det räcker ju gott och väl.