Hej Allihop.
Här kommer mitt första inlägg.
Snart får jag hem min lilla Kelpievalp. Min gamla hund fick jag när hon var 5 månader, och innan dess var hon mest i hundgård. Efter ett antal år lugnade hon ner sig och folk säger alltid att hon är så lugn och cool. Vi som känner henne vet (och ser) dock att det beror på att hon lärt sig att det är bäst att ta det lugnt, inte för att hon inte bryr sig om andra hundar, folk som går rakt emot henne, främlingar som tittar på henne på vagnen, saker som skramlar osv osv.
Nya valpen ska så klart få en riktigt bra grund så att den känner sig trygg i vårt liv.
Målet är en hund som kan vara med på allt. Bor i stan så "allt" blir ju rätt mycket. Kollektivtrafik, jobbet, parker, centrum, industriområden, båtar, kanoter, bilar, skogen, havet, nyår, fyllon, barn, fotbollsplaner, katter osv osv.
Vissa saker kommer bli jättelätt. Tex människor vi känner, hundar vi känner, katter, skogen och andra naturliga miljöer, olika fordon, underlag osv osv är nog inga problem.
Vad som oroar mig lite dock är ljudkänslighet och vakt. Och kombinationen. Min erfarenhet är att en valp automatiskt låter mig ta hand om jobbiga situationer så det kan vara svårt att upptäcka problem i tid och även om man upptäcker dem är det lätt att inte ta dem på allvar om det bara handlar om att valpen slickar sig om munnen. Sen blir den könsmogen och börjar agera på egen hand, då får man se hur miljöträningen egentligen har fungerat.
Har inget emot vakt om det handlar om att uppmärksamma mig på rimliga saker, men bor i stan så vill inte ha en hund som vaktar mig mot fyllon i kollektivtrafiken eller skäller på brevbäraren. Jag kommer därför försöka få hunden att inte vakta, och sen i efterhand får jag väl uppmuntra den typ av vakt jag vill ha så kommer det nog.
Vad gäller ljudkänslighet är det ju väldigt svårt att styra över ljudmiljöer i stan, och vallhundar har ju lätt att dra slutsatser lite för snabbt, så en ljudkänslig hund kan ju lätt utveckla alla möjliga rädslor. Mamman till valpen tycks ha en del anlag för ljudkänslighet så jag tänker att det är bäst att göra ett riktigt bra jobb från början.
Så ni som har koll på vallhundar (vet att de är olika men de har ju också på många sätt samma problem), framför allt Kelpies, vad tycker ni är extra viktigt vad gäller socialisering/miljöträning? Vad önskar ni att ni gjort bättre? Hur har ni tränat den första tiden för att förebygga problem med ljudkänslighet och vakt?
Här kommer mitt första inlägg.
Snart får jag hem min lilla Kelpievalp. Min gamla hund fick jag när hon var 5 månader, och innan dess var hon mest i hundgård. Efter ett antal år lugnade hon ner sig och folk säger alltid att hon är så lugn och cool. Vi som känner henne vet (och ser) dock att det beror på att hon lärt sig att det är bäst att ta det lugnt, inte för att hon inte bryr sig om andra hundar, folk som går rakt emot henne, främlingar som tittar på henne på vagnen, saker som skramlar osv osv.
Nya valpen ska så klart få en riktigt bra grund så att den känner sig trygg i vårt liv.
Målet är en hund som kan vara med på allt. Bor i stan så "allt" blir ju rätt mycket. Kollektivtrafik, jobbet, parker, centrum, industriområden, båtar, kanoter, bilar, skogen, havet, nyår, fyllon, barn, fotbollsplaner, katter osv osv.
Vissa saker kommer bli jättelätt. Tex människor vi känner, hundar vi känner, katter, skogen och andra naturliga miljöer, olika fordon, underlag osv osv är nog inga problem.
Vad som oroar mig lite dock är ljudkänslighet och vakt. Och kombinationen. Min erfarenhet är att en valp automatiskt låter mig ta hand om jobbiga situationer så det kan vara svårt att upptäcka problem i tid och även om man upptäcker dem är det lätt att inte ta dem på allvar om det bara handlar om att valpen slickar sig om munnen. Sen blir den könsmogen och börjar agera på egen hand, då får man se hur miljöträningen egentligen har fungerat.
Har inget emot vakt om det handlar om att uppmärksamma mig på rimliga saker, men bor i stan så vill inte ha en hund som vaktar mig mot fyllon i kollektivtrafiken eller skäller på brevbäraren. Jag kommer därför försöka få hunden att inte vakta, och sen i efterhand får jag väl uppmuntra den typ av vakt jag vill ha så kommer det nog.
Vad gäller ljudkänslighet är det ju väldigt svårt att styra över ljudmiljöer i stan, och vallhundar har ju lätt att dra slutsatser lite för snabbt, så en ljudkänslig hund kan ju lätt utveckla alla möjliga rädslor. Mamman till valpen tycks ha en del anlag för ljudkänslighet så jag tänker att det är bäst att göra ett riktigt bra jobb från början.
Så ni som har koll på vallhundar (vet att de är olika men de har ju också på många sätt samma problem), framför allt Kelpies, vad tycker ni är extra viktigt vad gäller socialisering/miljöträning? Vad önskar ni att ni gjort bättre? Hur har ni tränat den första tiden för att förebygga problem med ljudkänslighet och vakt?