Jag har fastnat och har nu stora problem att ta mig loss!
Jag är ingen superryttare men just nu känner jag mig otroooligt värdelös. Mycket sämre än vad jag är.
Jag kan för närvarande inte ens få min häst på tygel och jag har nästan tappat lusten på att rida överhuvudtaget. Jag vill inte att någon ska titta på när jag rider för då får jag prestationsångest (typ).
Det går lite bättre då jag tränar markarbete, troligen för att jag är mer koncentrerad på dom små hindrena än hur min häst går. Då jag rider dressyr själv blir jag bara lessen, arg och besviken då min häst bara går och tittar på allt annat och struntar fullständigt i mig.
Jag försöker att få till att träna för tränare och jag har en kompis som är duktig som hjälper mig lite men jag måste få till det när jag rider själv också. Jag vill så mycket och med en tränare kan det bli så att jag vill alldeles för mycket och bara tvingar fram en spännd och "falsk" form.
Jag efterlyser nu ALLA tips hur jag ska bli av med mitt negativa tankesätt och tycka att det är kul igen. Jag efterlyser alltså inte specifika övningar som ska få min häst att gå bättre (det överlåter jag till de jag rider för som ser hästen in action)... utan hur man ska tänka eller lägga upp sitt arbete.
Jag kankse ska lägga till att jag många gånger försökt longera hästen så att den ska få jobba lite i en juste form utan att jag ska behöva kämpa så förtvivlat för att sen bli lessen då det inte fungerar. Tyvärr är min häst väldigt envis och bestämd och har sedan nån månad tillbaka kommit på att hon inte vill bli longerad. Hon bara vänder upp så för att longera måste jag hitta någon som kan och vill hjälpa mig. Allt detta pusslande med att få hjälp hit och dit och få hela vardagen och planeringen att gå ihop är också väldigt tröttande vilket troligen gör att min stubin är kortare än vanligt och jag ger upp tidigare och tidigare.
Så fort ridningen går dåligt påverkas jag otrooligt mycket. Blir sur och grinig, trött och har inte lust till nått alls!
Jag hoppas att det finns nån där ute som har några bra tips!
/Snorpan - som är desperat
Jag är ingen superryttare men just nu känner jag mig otroooligt värdelös. Mycket sämre än vad jag är.
Jag kan för närvarande inte ens få min häst på tygel och jag har nästan tappat lusten på att rida överhuvudtaget. Jag vill inte att någon ska titta på när jag rider för då får jag prestationsångest (typ).
Det går lite bättre då jag tränar markarbete, troligen för att jag är mer koncentrerad på dom små hindrena än hur min häst går. Då jag rider dressyr själv blir jag bara lessen, arg och besviken då min häst bara går och tittar på allt annat och struntar fullständigt i mig.
Jag försöker att få till att träna för tränare och jag har en kompis som är duktig som hjälper mig lite men jag måste få till det när jag rider själv också. Jag vill så mycket och med en tränare kan det bli så att jag vill alldeles för mycket och bara tvingar fram en spännd och "falsk" form.
Jag efterlyser nu ALLA tips hur jag ska bli av med mitt negativa tankesätt och tycka att det är kul igen. Jag efterlyser alltså inte specifika övningar som ska få min häst att gå bättre (det överlåter jag till de jag rider för som ser hästen in action)... utan hur man ska tänka eller lägga upp sitt arbete.
Jag kankse ska lägga till att jag många gånger försökt longera hästen så att den ska få jobba lite i en juste form utan att jag ska behöva kämpa så förtvivlat för att sen bli lessen då det inte fungerar. Tyvärr är min häst väldigt envis och bestämd och har sedan nån månad tillbaka kommit på att hon inte vill bli longerad. Hon bara vänder upp så för att longera måste jag hitta någon som kan och vill hjälpa mig. Allt detta pusslande med att få hjälp hit och dit och få hela vardagen och planeringen att gå ihop är också väldigt tröttande vilket troligen gör att min stubin är kortare än vanligt och jag ger upp tidigare och tidigare.
Så fort ridningen går dåligt påverkas jag otrooligt mycket. Blir sur och grinig, trött och har inte lust till nått alls!
Jag hoppas att det finns nån där ute som har några bra tips!
/Snorpan - som är desperat