Mental träning

[bigganl]

Försöker övertala min hjärna att ställa in sig positivt inför vintern men det går mindre bra än så länge.

Jag försöker hela tiden tänka på vad jag kan träna på beroende på förutsättningarna. Det är så himla lätt att sitta och tänka på allt jag inte kan träna på, men det är ju föga konstruktivs. När tankarna kretsar kring vad man faktiskt kan göra stiger kreativiteten. Sen tycker jag det känns bra att sänka intensiteten på träningen under mörka trista november. Då är jag energifattig och sänker jag intensiteten känns det inte så jobbigt med höstmörker, men hästen är fortfarande igång och tränas.
När det snöade förra veckan blev det till att låta hästen stå i tre dagar. utan snösulor och brodd var det omöjligt att rida. Igår hade snön försvunnit, men det var fruset. Då tog jag ett dressyrpass barbacka och hästen var ljuvlig.
Det kommer snart en ny vår och det är faktiskt bara en dryg månad kvar innan ljuset sakta återvänder Hoppas du hittar ljuspunkter i mörkret!

Kommentar från moderator för Klassisk Ridkonst:
det var ungefär här som diskussionen om mental träning, spänning och annat började i snacktråden. Jag har därför flyttat de aktuella inläggen till en egen tråd under Ridning

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Att sänka sina egna prestationskrav är säkert en bra idé. Dock får det inte gå till överdrift så man får dåligt samvete över att pållen ska behöva bygga upp sig och mjuka upp sig igen om man slappar för länge, och att han inte får nog med motion. Borde egentligen träna mycket hårdare ur hålla vikten-aspekt. (Fast han är ingen man kan kondisträna med, krävs massor med hjärnstimulans för att hålla intresset och koncentrationen vid liv.)

Planen brukar vara att alltid tänka att vi ska rida varje dag men inte vara den som är den om man märker att nä, idag kommer inget vettigt bli gjort, utan bara göra något pluttelitet och sen gå in igen eller vad man nu kan tänkas lyckas med den dagen, eller strunta i det helt om det t ex rasar från taket. Jag kan inte begära att pålle ska hålla sig cool och koncentrerad när JAG blir skraj och överraskad av ljudet! (det låter verkligen som att bygget håller på att rasa in, och går inte att förutspå när, typ när man är precis vid den delen där det känns mest anfallande)
För om man ändå har planerat att rida 5-7 dagar den veckan så borde man ju få något vettigt gjort minst 1-3 gånger/vecka, och kanske något pyttelitet gjort 1-2 gånger till.

Just nu känns det mest tungt för att jag får en försmak av hur det kan se ut till och från hela vintern nu... Efter att ha blivit bortskämd med pålle som gått otroligt coolt och fint ända sen i våras (med något enstaka undantag, men då har jag oftast kunnat förutspå det och strunta i att rida den/de dagarna) och att de bra passen blir så otroligt bra mot vad vi varit bortskämda med sen tidigare, så vill jag inte gå tillbaka till många fler dåliga pass som verkligen blir en kontrast till det!


Idag fick vi iallafall till ett riktigt träningspass! Pållen skötte sig riktigt bra trots att det inte var 100% störningsfritt, rasade lite från taket (men inte alls lika mycket som gången innan) knäppte pyttelite i plåten. Tack vare att vi hann få koncentration innan det blev något märkbart så kunde vi hålla det. Och han var så fin och rolig att rida! Haha, det är såna pass som gör det jobbigt när vi får en dålig dag!

 

[tuaphua]

Är det så att det rasar snö väldigt ofta och stör mycket hade jag valt att träna på ett det ska gå bra med sånna ljud. För man kan inte eliminera alla störningsmoment hela tiden. Tills slut kan man aldrig rida isf.

Jag är lite så som istället blir glad om det är något som stör. Jag ser det som ett lysande tillfälle att lära mig rida bättre och lära mig hantera hästarna bättre. Med hästar som är rädda så är ju också det som behövs att utsätta dem för det som de är rädda för. Så hade det rasat snö och hästen reagerat stort på det så pass att jag var rädd för att åka av hade jag arbetat från marken och varit i ridhuset myyyycket. Detsamma om folk hoppar eller annat.

Så om det skiter sig i form av att någon stör tänk istället: Vad bra! Nu får jag ett tillfälle att träna på det!

Samma om hästen gör något jag inte vill. Då välkomnar jag det istället. Det är ett lysande tillfälle för mig att lära mig rida bättre.

I övrigt förstår jag hur man kan få svårt att hålla igång fullt under en del av vintern utan ridhus. Jag är bortskämd med ridhus.
Mina tränare har ridbana som de sköter efter punkt och pricka. Men ibland blir man ju tyvärr hindrad iaf i träningen av vädret.

Kul att ni fick till ett bra pass idag!

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Det är säkert smart just för att försöka vrida det positivt. Det är det jag behöver öva på, det mentala. Det är inte hästen som behöver miljötränas! Ok att han är ljudkänslig, men det är en modig häst OM han får tillräckligt med stöd och trygghet från mig. Bara att i vissa situationer krävs det ytterst lite (en millisekunds negativ tanke eller reflexaktigt spänd muskel) för att sabba, eller att jag själv tycker situationen blir jobbig och liksom vill fly undan mentalt istället för att mentalt "vara kvar" och stabil.

Det jag upplever är att denne pålle är det ingen idé att försöka träna (och det känns rätt naivt egentligen) och verkligen gå in för att "nu ska vi träna på ****". För då är risken stor att man gör alldeles för stor grej av det hela eller glömmer någon liten nyans i att ta hänsyn till hästens känslor/instinkter/reaktioner, eller kanske blir för probleminriktad.
Om vi går in för att träna något blir det ofta 3-4 gånger värre till nästa gång, även om det kändes bra när man avslutade passet. Medans sånt man verkligen avdramatiserar och inte bryr sig nämnvärt om resultatet av, det kan bli 3-4 gånger bättre som utgångsläge till nästa gång tack vare att man gjort tillräckligt lite och kunnat hålla det positivt.
Typ - ge en godis en gång och berömma för att hästen luktar på en läskig plastbit = sen går hästen och ska nosa på varje plastbit nästa gång utan att skygga.
Ge sig sjutton på att vi ska härda för plastbiten på backen och "träna" det 20 minuter tills vi gått förbi coolt flera gånger = kusen yrar upp sig så snart den ser plastbiten och ger sig ännu mer sjutton på att slippa den till nästa gång. Bara som exempel. (Snöras och vindbyar är ju svårt att själv välja intensitet och tajming på, därav att det är jättesvårt att träna med den filosofin. Men har man råkat ut för lite lagom små störningsmoment en bra och koncentrerad dag kan vi gratis ha en högre tröskel till nästa gång.)

Tack för input! Ska fortsätta med hjärntvättnings-försöken!

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Just ja, nu påminde du mig om en sak!

I våras när vi skulle försöka komma igång efter ofrivillig vila och kusen var jättedistraherad, då hittade jag ett mantra som funkade riktigt bra. Om jag hade förberett mig på det innan, det är svårare om man blir överraskad mitt i ett ridpass (med andra ord nästan lättare en dag med ganska mycket störningsmoment än när det plötsligt kommer EN eller ett par grejer).
Att jag repeterar "det BLIR inte värre än såhär". För då känner jag efter - "nähä, det här är ju inte så farligt. det kan jag hantera!" och reflexmässigt känner jag mig starkare och med mer självförtroende. Och att jag samtidigt intalar mig att nej, ridpasset måste inte vara förstört för den här lilla grejen = lättare att hålla sig positiv och inte på grund av självuppfyllande profetior sabba passet.

Ska prova det igen nästa gång!

 

[bigganl]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Att sänka sina egna prestationskrav är säkert en bra idé. Dock får det inte gå till överdrift så man får dåligt samvete över att pållen ska behöva bygga upp sig och mjuka upp sig igen om man slappar för länge, och att han inte får nog med motion.

Nej jag tränar hela vintern, men med lägre intensitet. Lägger mer vikt vid detaljer, tränar mycket i skritt när det är fruset, jobbar mera med markträning osv. Jag vill också att hästen ska vara igång och behålla kondition, styrka osv. Jag ändrar mitt fokus efter förutsättningarna bara. Det blir lättare att fokusera på vad man faktiskt kan träna istället för att tänka på allt som inte går när det är fruset/blött eller annnat. (så man inte kan göra allt man vill) Det funkar för mig. Är det riktigt dåliga ridförhållanden koncentrerar jag mig på att hästarna ska få använda hjärnan som de blir mentalt stimulerade.

Borde egentligen träna mycket hårdare ur hålla vikten-aspekt. (Fast han är ingen man kan kondisträna med, krävs massor med hjärnstimulans för att hålla intresset och koncentrationen vid liv.)

Det är mycket man borde , men jag förstår vad du menar, men när man är hänvisad till naturen går det ju inte alltid att göra allt.

Planen brukar vara att alltid tänka att vi ska rida varje dag men inte vara den som är den om man märker att nä, idag kommer inget vettigt bli gjort, utan bara göra något pluttelitet och sen gå in igen eller vad man nu kan tänkas lyckas med den dagen, eller strunta i det helt om det t ex rasar från taket. Jag kan inte begära att pålle ska hålla sig cool och koncentrerad när JAG blir skraj och överraskad av ljudet! (det låter verkligen som att bygget håller på att rasa in, och går inte att förutspå när, typ när man är precis vid den delen där det känns mest anfallande)

Aha, du har manege. (jag är lite trög. fattade inte det) Då har du ju lite större valfrihet även på vintern.

För om man ändå har planerat att rida 5-7 dagar den veckan så borde man ju få något vettigt gjort minst 1-3 gånger/vecka, och kanske något pyttelitet gjort 1-2 gånger till.

Men det får du säkert också.

Idag fick vi iallafall till ett riktigt träningspass! Pållen skötte sig riktigt bra trots att det inte var 100% störningsfritt, rasade lite från taket (men inte alls lika mycket som gången innan) knäppte pyttelite i plåten. Tack vare att vi hann få koncentration innan det blev något märkbart så kunde vi hålla det. Och han var så fin och rolig att rida! Haha, det är såna pass som gör det jobbigt när vi får en dålig dag!

Grattis! Det är sådant man ska ta fram i tanken när det kommer dåliga dagar.

Du kanske skulle ta vintern till att ha mera mental träning för din egen del? Det är ju lika viktigt för ridningen. Jag måste träna mig själv på att rida ut när det blåser som f-n. Jag tycker verkligen det är vidrigt när det blåser så det dånar i skogen. Det låter som ett flygplan är på väg att landa brevid oss eller som ett tåg kommer rakt bakifrån och liknande. Jag tycker det är skitläskigt och det smittar av sig efter ett tag även om hästen inte alls brys sig om blåst egentligen. Jag har tagit mig i kragen och ridit ut i blåst sista året och tvingat mig själv till att sitta still även om jag känner hur jag rycker till inombords. Det har faktiskt blivit bättre. Bara att fortsätta traggla. Så länge det går åt rätt håll är jag nöjd. (som med allt annat)
Hoppas du hittar ett sätt som passar dig.

 

[Immer]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

]***delvis knapplån***

Mental träning gör underverk! Det vet jag som för tre år sedan var en rädd ryttare. Jag var så rädd ibland att jag skakade när jag skulle rida. Idag är ridningen ett nöje, varenda gång.
Jag hade min egen mentala träning, varje gång jag slog mig ner i min favoritfåtölj, eller när jag gick och lade mig på kvällen - jag tänkte bara i positiva riktningar och vad hästen och jag skulle kunna uträtta tillsammans. Jag red den där piaffen i tankarna, eller passagen, eller t o m högergaloppen. Idag har vi nästan piaffen, och högergaloppen fungerar bättre och bättre. Passagen drömmer jag fortfarande om
Det låter flummigt att man kan komma över rädslan så här, men det fungerar så bra för mig.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

och Immer - ja det låter som en bra idé. Det var det jag pysslade med nästan hela förra vintern, och det gav helt klart resultat (strax efter att vi hade kommit igång igen på våren började det visa resultat).
Under sommaren har jag blivit så bortskämd med att jag inte har behövt träna mental träning just för störningsmoment-situationer, fast det har fortfarande blivit i "tycka galopp är roligt även om det blir en massa fläng på köpet" - syfte och för att tänka positivt och visualisera resultat.

Det är jättebra att prata av sig för nu när ni säger det är det riktigt smart att försöka plocka upp det jag jobbade med då!

Idag gick det också riktigt klockrent, visserligen utan störningsmoment men man kan ju sätta griller i huvet ändå (typ - skynda sig ut genom dörren för att inte riskera att bli träffad av takras, undvika ena långsidan för att det är där det tidigare har låtit mycket, osv). Och eftersom det började så bra passade jag på att försöka höja ribban för mig själv också, genom att tänka att det här är plättlätt, det ska vi minsann klara av! (Väldigt förenklat..) Det gav riktigt bra resultat på hästen, han var tokkoncentrerad, avspänd och allmänt jättefin att rida!

Men sen är det ju en konst i sig att acceptera de gånger det går mindre bra, och inte klå upp sig själv om man INTE presterar bra en dag. Haha, kanske det svåraste?

Tack så mycket för tips och synpunkter!

 

[Djurjouren]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Hästar är smarta djur. De lär sig fort att när ryttaren gör något jobbigt så blir de rädda för något så att ryttarens mentala fokus flyttar till det hästen är "rädd" för. Det vill säga att det är hästen som bestämmer dagens fokus. För att komma bort från det så bestäm dig för att vad än hästen fösöker få dig att fokusera på så ska du inet lyda den utan fokusera ännu mer på DIN grej. Göt man så slutar hästar fort att vara "rädda".

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Precis!

Om man påstår att det inte lönar sig att träna något med en häst har man tränat fel. Ofta har man gjort för stor grej av det och tillåtit hästen att visa rädsla och tom förstärkt beteendet genom att själv fokusera på det.

Jag brukar bara jobba på med hästarna då de blir rädda för saker.

Är det så att man ska rida någon annans häst och den anses vara tittig och nervös brukar det oftast gå att lösa rätt fort genom att själv vara lugn och bestämd med att nu SKA vi jobba. Det får inte finnas utrymme till diskussion kring det. Kanske sätter man dem i jobb ännu mer än man annars skulle gjort och varierar arbetsuppgifterna så de hela tiden måste vara med en och inte har tid att glo på annat.

Givetvis kan man få sansa sig lite med en unghäst som aldrig sett något och blir rädd på riktigt. Men även där är det viktigt att själv inte göra så stor deal av sakerna. Där kan ju dock viss reaktion vara tillåtet först.
Gamlingarna jag rider kräver jag dock att de är med mig. De ska veta att det finns inget i vår miljö som är farligare än jag.
Det sagt med glimten i ögat. Jag är farlig på så sätt att jag är jäääkligt irriterande om jag inte får som jag vill. Och att lyda mig är prio ett iom att annars blir tillvaron betydligt mer arbetsam. Lyder man mig får man dock en väldigt trevlig tillvaro.

Det tål att tänkas på att många veterinärer idag inte kan bedöma om det är hälta eller bara olydnad i de hästar/ekipage som kommer och söker hjälp. Hästarna idag i Sverige kan jag tycka driver med sina ryttare/skötare rätt friskt ganska ofta. Det skrevs väl tom om det i Ridsport för något halvår/år sedan.

Så mental träning/meditation slår jag också ett slag för. Och även för kurser i kroppskontroll/kroppslig avslappning/Feldenkrais är super. Så man själv kan grunda sig och finna psykiskt och fysiskt lugn och avspänning i stressig miljö.

Och sen inse att trots att hästar är flyktdjur så får de inte panik och blir stressade så som vi tror. Det är ledaren i en flock som avgör om något är farligt eller inte. Om eran häst konstant är rädd för saker så kan an nog behöva fråga hur det står till med vem som bestämmer.

Dock håller jag med om att det är svårt som fasen att spänna av alltid.
Själv blir jag nervös och stel som en pinne bara någon viskar att Tinos matte ska komma och kolla då jag rider. Fasa!
Dock blir det också bättre genom att jag utsätter mig för det. :P

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Precis. Men sen är ju olika hästar redan olika i vilken grad de känner att de behöver ta tillbaka fokus till sitt, har olika motivationer till det så att säga, och är olika lätta att ta tillbaka fokuset ifrån!
Innan jag skaffade min kuse trodde jag att jag var väldigt duktig på att behålla fokus, koncentrera sig på jobbet. Nu vet jag att det finns tusen olika grader där vissa grejer inte bara är att "ta tillbaka fokus" utan kräver rejäla mentala förändringar hos mig, medans andra lindrigare grader är just det, bara att komma ihåg och fokusera på det man ska.

Nyttigt om man vill utvecklas, för jag har inte fått mycket gratis på den fronten! Sägs ju att man får den häst det är tänkt att man ska lära sig något av. Hjärnspöken och negativa tankar var nog såna grejer som jag skulle lära mig av med, i högre grad iaf. (och tålamod och "vara i nuet", vilket jag också trodde jag var bra på tidigare...)

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Min häst blev ju utdömd för psykproblem för massa år sedan. Han var milt uttryckt rätt nipprig. Så jag förstår hur jobbigt det kan vara.

Men visst är du, likt mig, lite hysteriskt lagd? Du funderar mycket kring ridningen, hästens hälsa och är sällan nöjd. Du är lite nervös och lite kontrollfreak i ridningen, höga krav?

Jag har en tränare som också är lagd så. Hon skällde på mig ibland för att jag är för pedant i ridningen och aldrig blir nöjd. Dessvärre känner ju hästarna det där även om man berömmer, ger eftergift och allt man ska för att belöna i olika former. Man kan ju verkligen sätta krokben för sig själv i sin ridning då.

För mig släppte det lite med mental träning och nu när jag rider fler hästar så blir ett ridpass inte lika viktigt. Skulle jag presterat sämre då under ett pass så har jag fler andra att ta igen det på.

Och nu när Zeb blivit så gammal så känns det lite mer skitsamma med honom.
Förut var det ett evennerligt trimmande i ridhuset och så kontrollerat. Idag rider jag ut och tokrejsar och hoppar och bara larvar mig ganska mycket. Om jag sen får skäll av tränaren för att hästen slappat till sig i kroppen av det så må det vara hänt. Förut hade jag gråtit efter att få höra att han blivit svagare.

Det har också varit jättenyttigt för mig att umgås med en kompis till mig. Hon är allmänt glad och nöjd med livet för det mesta. Hon nojar inte över allt så som jag gör. Och inte fasen presterar hon sämre än mig för det. Hon är iofs bättre ryttare oavsett. Men genom att se hur hon hanterar olika situationer så har jag lärt mig att vara mer nöjd och glad och då faktiskt prestera bättre.

Försök hitta den känslan du med! Skiter det sig så är det inte hela världen. Du har ju massor med år och ridpass kvar. På't igen imorgon.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Haha ja, det var nog huvet på spiken!
Inte visste jag att jag är hysterisk inte! haha

Ja, det känns ju ändå som att det går framåt en sån där inte spikrak men ändå successivt stigande utvecklingstrappa. Lite kul att jag också tänkt på den biten - att försöka hitta personer som är motsatsen att influeras av för att underlätta. Faktiskt, så är det ju det som gör hela vårt träningsgäng unikt jämfört med de jag stött på i övrigt (även om andra grupper också har kunnat vara bra på sina vis) att det verkligen inte är några prestationskrav och ska vara roligt att rida, även om tränaren peppar att våga prova lite mer än jag själv hade gjort på hemmaplan. Och det är sen jag hittade de träningskompisarna och den tränaren som det verkligen gått FRAMÅT och jag vid varje träningstillfälle fått hjälp att hålla koncentrationen och optimismen vid liv. Det märks verkligen på hästen, hur svårt det än känts hemma eller yrsigt så är presterar han alltid på topp på träningarna.

Jätteintressant att läsa det du skriver när det känns så bekant!

 

[axel]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

En av mina förra tränare sa alltid- BRUKA den extra energi som då får när den blir "rädd".
jättenyttigt o användbart.

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Det är skitkul när hästen (och ryttaren för den delen) nått så långt att man fixar det.
Min gammelgubbe får ett extra lyft av att bli skraj eller arg. Han har lite åsikter om saker och ting. Om man fått vila och sedan ska börja jobba igen när man tror att passet var klart kan man bli jääävligt arg som gammal ponny. Man blir öronlös iom att öronen slickas bakåt så pass hårt. Men man rör sig också mycket luftigare utan att matten får jobba sig blå på den markbundna gamla lämmelaktiga ponnyn. Det kan bli lite samma effekt om det blåser ute. Lite mer luft gratis i hästen.

Unghästen lyder ju dock inte alltid hjälperna och ska inte arbetas så mycket mer än bara gå i balans och gå fram och lära sig lyda hjälperna. Han är ett litet (inte så litet längre vuxit massooor:O) nipper redan. Så mer energi behövs inte i den. Iom att han inte lyder än jämt ens i det normala tillståndet är det för mycket att hoppas på att energin ska gå att riktas om till arbete i honom än. När han är befäst i hjälperna så...

En kompis har börjat trampa sin häst. Hon gör det gärna i ett hörn där hästen är lite skraj. Funkar kanon! Men den är ju redo för det. Och ryttaren duktig nog att omvandla energin i den riktning hon vill.

 

[bigganl]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

En av mina förra tränare sa alltid- BRUKA den extra energi som då får när den blir "rädd".
jättenyttigt o användbart.

jag fick min absolut bästa piaff (på den hästen) när hästen blev rädd för ett brak från en häst som lastades. Den extra energin kom till bra användning. Sådant ska man absolut utnyttja!

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

En av mina förra tränare sa alltid- BRUKA den extra energi som då får när den blir "rädd".
jättenyttigt o användbart.

Om den helt plötsligt blir skraj för något kan det säkert funka.
Haha, senast när det brakade snö från taket och kusen galopperade iväg så fick han en klapp och "braa!", han galopperade ju! Inte på kommando, men jag vill ju att han ska vara positiv till galoppen och inte jämt bli bestraffad för det.


Men om man har en grundstress hela tiden som är för hög, dålig kontakt, då tycker jag inte man brukar få till något vettigt förrän man först fått bra kontakt. Även om man kanske behöver få göra av med lite stress-energi.

 

[mackan]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Fast utifrån det du skriver om hela tiden så HAR du faktiskt gjort det så att du bestämt dig för hur din häst är och oj vad den reagerar på ditten och datten och kommer reagera osv - du låter hästen styra, och dessutom bestämmer du dig för att den kommer att styra redan innan det hänt.

Lyssna på Djurjouren och Thua i vad de säger, för de har rätt.

du skapar problem som inte behöver finnas där annars.

tror inte det är en jättebra ide att klappa när hästen galopperar iväg och blir rädd för ngt. den kommer inte förknippa det med galoppen ö.h.t i en sån situation....
omvänt är det ju lika illa med ryttare som klappar hästen när den blir rädd, eller stannar på ett hinder osv. de klappar omedvetet - för att lugna sig själva. och när de gör det, förstärker de beteendet.

rid på och läs en mental bok under tiden, eller lyssna på fågelsången och vissla och låtsas som det regnar, om ett beteende är oönskvärt. det är min melodi. När beteendet är önskvärt, då blir det beröm.
är enligt studier också konstaterat vara det effektivaste medlet att utveckla hästen (och övriga djur man tränar). oönskat beteende: ingen förstärkning, önskat beteende: uppmuntran. skapar störst motivation!

 

[flashlight]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

jag fick min absolut bästa piaff (på den hästen) när hästen blev rädd för ett brak från en häst som lastades. Den extra energin kom till bra användning. Sådant ska man absolut utnyttja!

Jag håller inte med alls. Det är ju bara spänning,- inte verklig energi.
Jag ser inget bra med sån spänning för i 99 fal av 100 har hästen gått ifrån hjälperna då, om så bara helt kort, och tappat i så mycket annat.

Jag tror man kan tänka sådär om man har en häst som normalt är lite halvseg, då känns det bra med den extra skjutsen, men om man har en häst som även utan sånt lätt får till mycket energi så vill man hellre ha det den vägen, genom bjudning. Gamla typen av mera tråkiga dressyrhästar, som inte hade den nerv många har idag tex, eller andra mer loja raser kanske.

Ser det mera som att man "gör det bästa" av sån spänningsenergi, men aldrig ser det som ett plus.

En skicklig ryttare kan väl ta vara på den bättre så det blir svårare att se skillanden jämfört med "äkta" energi men det är ¨väl allt. Tänker jag.

Totola, dom andra har rätt, fråga mej, jag vet, du skulle bli galen om du hade en häst som jag

 

[axel]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Nej jag menar nog när man får extra fart.. från fart

Att man gör om spänning till spänst.

Att den börjar trampa hej vilt ser jag inte som positivt. Man.. jag vill ju att den tänker framåt alltid.