Jag har varit medryttare ett par år på en jättego häst, och allt har känts bra, men sedan ägaren blivit arbetslös för ett par månader sen får jag aldrig vara själv i stallet, och jag börjar nu bli frustrerad. Hästen står på ägarens egen gård, och det dröjer aldrig mer än tio sekunder från att jag parkerar bilen tills dess att hon tittar ut och hänger runt mig hela tiden medan jag pysslar i stallet. Hon har medryttare främst av ekonomiska skäl (vilket jag inte har några som helst problem med). Hon är väldigt snäll och vill bara väl, men jag kan inte låta bli känslan av att vara mindre avslappnad i stallet när hon är där, och jag orkar inte alltid vara social.
Jag är säker på att hon litar på mig egentligen och jag får ofta höra hur bra hon tycker det funkar med mig, men hon har alltid varit lite mammig, sådär att hon skickar ett extra sms, typ "du kommer väl imorgon som du sa?" eller "glöm nu inte reflexerna" vilket jag kan tycka är lite onödigt, då hon ju vet hur ordentlig jag är, men ändå förståeligt, hon kan ju ha haft dåliga erfarenheter innan. Nu däremot, när hon har mer tid, (och kanske inte mår så bra av arbetslösheten) känns det som det blivit ännu mer kontrollbehov, med nya idéer, t.ex. om att jag inte ska rida med den och den personen som enligt henne inte har tillräcklig pli på sina hästar. Det är också rätt mycket "snack" allmänt om andra hästfolk i området.
Vi har haft en bra relation hela tiden, men nu börjar jag bli less helt enkelt. Saknar det jag hade innan, när jag en ledig dag åkte ut och hade min självständiga egentid med hästen. Jag vet inte hur jag ska kunna säga det till henne på ett sätt som inte gör att det blir konstigt mellan oss. Det är ju på ett sätt väldigt bra att vi kan ses samtidigt i stallet ibland och ha en kommunikation kring olika saker, så att hamna i en situation där hon undviker kontakt för att jag sagt att jag vill vara själv kan också bli skum och dum.
Knivig situation alltså, har ni några tips och erfarenheter?
Jag är säker på att hon litar på mig egentligen och jag får ofta höra hur bra hon tycker det funkar med mig, men hon har alltid varit lite mammig, sådär att hon skickar ett extra sms, typ "du kommer väl imorgon som du sa?" eller "glöm nu inte reflexerna" vilket jag kan tycka är lite onödigt, då hon ju vet hur ordentlig jag är, men ändå förståeligt, hon kan ju ha haft dåliga erfarenheter innan. Nu däremot, när hon har mer tid, (och kanske inte mår så bra av arbetslösheten) känns det som det blivit ännu mer kontrollbehov, med nya idéer, t.ex. om att jag inte ska rida med den och den personen som enligt henne inte har tillräcklig pli på sina hästar. Det är också rätt mycket "snack" allmänt om andra hästfolk i området.
Vi har haft en bra relation hela tiden, men nu börjar jag bli less helt enkelt. Saknar det jag hade innan, när jag en ledig dag åkte ut och hade min självständiga egentid med hästen. Jag vet inte hur jag ska kunna säga det till henne på ett sätt som inte gör att det blir konstigt mellan oss. Det är ju på ett sätt väldigt bra att vi kan ses samtidigt i stallet ibland och ha en kommunikation kring olika saker, så att hamna i en situation där hon undviker kontakt för att jag sagt att jag vill vara själv kan också bli skum och dum.
Knivig situation alltså, har ni några tips och erfarenheter?