Sv: medryttare som aldrig rider
:Bow:
Visst är det så. Jag är numera, efter 12 år med egen häst medryttare. Har ridit andras hästar en del innan och mao stött på en del olika hästägare- mer eller mindre nitiska och kontrollerande.
Nu rider jag en superfin häst med världens bästa ägare(/chef
). Vi hjälps åt helt enkelt och har inga stora krav på varandra. Jag får vara delaktig i utbildningen och planeringen, komma med egna ideer och testa mig fram utan att behöva dubbelkolla och dubbelkollas. Visst har vi olika åsiter ibland, men då kan vi diskutera oss till vad som kan funka och inte funka.
Är jag supertrött och har mycket att göra någon dag är det helt ok om jag bara åker ut och mockar eller tom stannar hemma, precis som jag skulle gjort om det var en egen häst.
Vi hjälps åt i stallet och den som är först och har tid gör så mycket den hinner i de 3 boxar som finns, ser jag att ex hö behöver längas ner så gör jag det.
Dvs jag har eget ansvar och känner mig betrodd vilket gör att man är motiverad att göra det där lilla extra som att tömköra ponnyn, hämta spån eller fixa hagar etc.
Sen kanske det underlättar att jag haft egen häst, och jag vet att det inte alltid bara är roligt och att nov-mars faktiskt nästan aldrig roligt
, men att vintern går över och att hästen måste ridas ändå, det finns ju pannlampor och dunjackor..
Visst finns det rötägg, precis som det finns rötägg till hästägare. Jag känner och har känt hur många som helst som haft och har, superbra medryttare till sina hästar genom åren och i nutid, det är ingen skillnad på hästägare och medryttare de är inte olika släkten!
Jag tycker oftare det handlar om att hästägaren inte haft en klar bild av vad de egentligen vill, många skaffar medryttare utan att ens från första början faktiskt egentligen vilja ha en. de skaffar sig för att de känner sig akut nödda och tvugna typ, och det är väl kanske inte en jätteoptimalt utgångsläge att börja utifrån för de är avogt inställda redan från början eller har inte tänkt igenom hur de har tänkt sig och vad de vill och tycker, och då är det klart att det skiter sig sen då det blir otydligt för medryttaren som antagligen kommit in på otydliga premisser därutöver. Alternativt så är man oerfaren rekryterare som hästägare och vet inte hur man sållar agnarna från vetet så att säga.
Jag tycker som sagt att det är mkt deprimerande, för att inte säga skrämmande, att medryttare diskuteras som om de vore ett annat släkte, i var och varannan tråd här på buke. Det blir väldigt politiskt skrämmande för mig, som att diskutera typ ras och folkgrupp.
Jag tror många medryttare "blir" märkliga i hästägarens ögon, också för att hästägaren skapar dem att bli såna. samarbetet hästägare -medryttare funkar i grund och botten likadant som chef-medarbetare. Tar man som hästägare eller chef ifrån sin medryttare/medarbetare all motivation genom att mikro kontrollera och vakta och detalj/toppstyra dem, så har man skapat sitt eget monster. Varför skulle en endaste människa, vara motiverad eller ansvarssugen under såna premisser liksom. För mig är det enkelt, att tänka i det perspektivet.
:Bow:
Visst är det så. Jag är numera, efter 12 år med egen häst medryttare. Har ridit andras hästar en del innan och mao stött på en del olika hästägare- mer eller mindre nitiska och kontrollerande.
Nu rider jag en superfin häst med världens bästa ägare(/chef
Är jag supertrött och har mycket att göra någon dag är det helt ok om jag bara åker ut och mockar eller tom stannar hemma, precis som jag skulle gjort om det var en egen häst.
Vi hjälps åt i stallet och den som är först och har tid gör så mycket den hinner i de 3 boxar som finns, ser jag att ex hö behöver längas ner så gör jag det.
Dvs jag har eget ansvar och känner mig betrodd vilket gör att man är motiverad att göra det där lilla extra som att tömköra ponnyn, hämta spån eller fixa hagar etc.
Sen kanske det underlättar att jag haft egen häst, och jag vet att det inte alltid bara är roligt och att nov-mars faktiskt nästan aldrig roligt