Måste skriva av mig (långt)

[mino]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Alla ni som uttalar er så tvärsäkert om myom i tråden, är det nån av er som har medicinsk kompetens? Det räcker med att googla på myom och läsa på lite sjukvårdsidor så står det klart och tydligt att myom i vissa fall leder till att hela livmodern måste avlägsnas. Varför håller ni på och skrämmer upp TS med att hon får felaktig vård? Sjävklart kan hon skaffa sig en second opinion, förmodligen är det en bästa idén att få ytterligare bekräftelse, men det är faktiskt så att myom påverkar på helt olika sätt beroende på hur de är placerade så det går inte att jämföra med grannens/kompisens myom.

 

[Snoffsan]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Jag jobbar som operationssjukskölterska så jag har sett en hel del på mitt arbete. Mitt svar var inte för att skrämma upp ts. Tycker dock ändå det är bra att hon har fått ett nytt besök hos läkaren då det första blev så chockartat.

 

[mino]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Nej ditt svar var ju bra (jag skrev mitt samtidigt som du gjorde så jag hann inte se ditt innan jag publicerade)!

 

[QueenMarion]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Nej, jag har ingen medicinsk kompetens alls, så ur det perspektivet ska jag vara helt tyst. Självklart vill jag inte skrämma ts, jag får verkligen be om ursäkt om mitt inlägg tolkas så.

Däremot minns jag hur det var för min väninna som fick samma besked som ts här, men att det med en annan läkare gick att lösa på ett för henne avsevärt bättre sätt. Hon hade ett ganska stort myom som satt i livmodern och med henns erfarenhet i minne tänkte jag berätta för ts om andra lösningar än den hon fick av sin läkare. Det kanske inte går i alla fall, men vetskapen om att andra har fått annan hjälp ger kanske ork att kämpa på för en second opinion.

 

[B0921]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Hej Jennyigbg, och alla andra. Nu har det ju gått ett tag och kanske allt känns bättre, och att du har fått svar. Jag hoppas det.

Jag vill bara säga att jag också mötts av en mycket okänslig gynekolog på Sahlgrenska. Jag skulle ta cytologprov pga möjliga förändringar, och innan jag lägger mig i stolen säger hon i ett andetag att om det visar sig att jag har förändringar så brukar man få göra en konisering, vilket kan leda till att det blir svårare att få barn och att missfall är vanligt. Och läker det inte efter första koniseringen, utan att man måste göra flera så är det mycket stor risk att man inte kan behålla barnet.

Allt detta innan jag la mig i gynstolen.

När jag ligger där så kommer en annan sköterska in, utan att presentera sig, vilket jag tycker är lite olustigt. Sedan utbrister gynekologen att "det ser jag med en gång här att vi nog måste göra en konisering".

Lite halvchockad ligger jag där och funderar över min framtid. Hur ingen kommer vilja ha mig, eftersom jag inte kommer kunna få barn.

Jag klär på mig, säger tack och adjö.

Jag förlikar mig med tanken om barnlöshet.

Ett par månader senare dimper ett brev ner, ett svar på undersökningen. I brevet står, undertecknat av en överläkare, att jag endast har lätta cellförändringar och att det kommer följas upp om 6 månader.

Givetvis reagerar jag med ilska, eftersom jag fick ett helt annat intryck av situationen av den första gynekologen.

Vem har rätt?

Nu övergår jag till privat klinik istället där jag gladeligen betalar mer för service och aktsamhet. Någon med tips på bra ställen i Göteborg?

Jag förstår ju att den första gynekologen säkert har helt rätt angående konisering och barnlöshet, men hon sa det på ett mycket okänsligt sätt samt tog kanske ut det lite väl i förskott. Jag fick nog en liten chock inser jag i efterhand, och var ledsen i flera veckor efteråt.

Aldrig mer Sahlgrenska.

Kram på er.

 

[Golden_Heart]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Fy så fruktansvärt de har behandlat dig! Sådant här gör mig skogstokig på! *grr* Så får man inte göra!
Jag var nästan lika förtvivlad som du innan jag började göra testerna för fertilitetshjälpen.
På HC så sa de åt mig att jag hade cystor på äggstockar och äggledarna och det var det som orsakade mina fertiletsproblem.
De gjorde en gynundersökning på mig på infertiletskliniken och precis när de skulle börja behandlingen så upptäckte de att jag var gravid med dottern jag har idag.
Jag blev ju överlycklig, men det var också en ren lyckoträff har jag insett senare eller vår "herre" som ville det eller vad man nu vill kalla det.
För vi har försökt sedan med syskon och det vill sig inte. Snart dags att ta tag i fertiletsprövningar etc igen.

 

[Golden_Heart]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Bra skrivet!