Måste skriva av mig (långt)

[jennyigbg]

Vet inte var jag skulle posta denna tråden så jag gör ett försök här. För en vecka sen så förändrades mitt liv drastiskt, hela min identitet slogs i bitar känns det som. Ska ta det hela från början inann nyår så var jag hos gyn för att kolla om jag var gravid, vilket det visade sig att så var inte fallet utan istället hittade dom en stor myom i livmodern på mig som är lika stor som en apelsin om inte större. Så dom skickade mig till sahlgrenska jag var där förra veckan och då gjordes ännu en gyn undersökning, där dom kunde konstatera att min livmoder är JÄTTE stor och även myomen. Läkarn talade snällt om för mig att dom är tvugna att ta bort livmodern det går inte att rädda den, jag blev så chockad att jag bröt ihop och han bara skickade ur mig ur rummet. Jag var helt själv hade ingen med mig för jag trodde det bara var en vanlig undersökning, och prat om när själva operationen för myomen skulle göras men där fick jag för det. Jag hade inte reagerat om jag hade barn, men jag har inga barn och det suger verkligen, för jag vill så gärna ha barn allt känns så hopplöst jag vet inte vad jag ska göra. Alla ber mig vara stark men för vad? Som det ser ut nu så kommer jag bli barnlös och visst jag har pojkvän, vänner och familj runt omkring mig som älskar mig och stöttar mig men det är inte tillräckligt, det kommer aldrig vara tillräckligt. Jag kommer aldrig acceptera detta och jag vet inte hur jag ska gå vidare om jag kan gå vidare. Jag vet inte vad jag ska göra kan inte sova ordentligt på nätterna, och på morgonen är det ett rent helvete att komma upp ur sängen. Min pojkvän är jätte stöttade och säger att allt kommer ordna sig, men jag vet inerst inne att det kommer inte att ordna sig. För jag vill ju gärna ha barn med honom men vet inte hur. Trodde att han skulle göra slut när jag berättade det för honom, för han vill ju ochså ha barn men jag kan ju inte ge honom det . Känner mig helt misslyckad som kvinna..

 

[feel]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Tragiskt att dom inte tog hand om dig bättre på sjukhuset.

Jag har haft en enorm cysta på ena äggstocken som blev tvungen att opereras bort (både cysta och äggstock), fick sjukt dålig information och trodde att jag aldrig skulle kunna få barn eftersom läkaren sa att det kan bli svårigheter i framtiden... Mådde dålig över detta och funderade i flera år över min duglighet som kvinna tills jag träffade en annan gynekolog som pratade och berättade om att man funkar perfekt med bara en äggstock. Nu funkar det ju inte så utan livmoder, men det är VÄLDIGT viktigt att kunna prata med sin läkare och att de erbjuder ev. annan hjälp om man blir väldigt deprimerad.

Du behöver prata med någon, både läkare och kanske en kurator? Men prata med pojkvän/vänner också, berätta hur du känner och om dina tankar.

Det här kommer mogna hos dig med tiden, kanske kommer du sörja en lång tid över att du inte kan få biologiska barn. Men det finns mängder av barn i världen som behöver en familj, så barnlös behöver du inte bli.

 

[Snyggve]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Jag säger som feel. Jättetragiskt att du inte kan få egna barn och dåligt av sjukhuset att inte ta bättre hand om dig efter ett sådant besked!

Men trots att det inte känns så nu så kommer sorgen att släppa allteftersom tiden går. Och många barn i världen skulle älska att ha dig som mamma!

 

[Badger]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Kan du inte i alla fall försöka få en undersökning till av någon annan? (Har läst någonstans att för en 20-30 år sedan var i alla fall inte läkare riktigt så försiktiga med livmödrar som de borde vara.)

Riktigt hemskt han behandlade dig bara därför borde du se en till och få information på riktigt.

 

[jennyigbg]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

pratade med överläkaren på sahlgrenska i fredags, och då talade hon om för mig att om jag skulle bli gravid så är största risken att jag får missfall med en gång, men det var inte prat om att jag skulle få träffa en annan läkare eller nånting, utan att jag ska vänja mig vid tanken inann operation men hur ska jag kunna vänja mig vid en sån tanke? Så frågade jag varför tar dom bara inte ut myomen då fick jag som svar att dom gör inte så längre, allt är bara en enda röra vet inte vad jag ska tro eller göra.

 

[Snyggve]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Man kan alltid be om att få träffa en annan läkare, det kan de inte neka dig.

 

[_Viva_]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Bara en tanke, kan du inte plocka ut agg och spara infor framtiden?
Sedan kan ni om ni skapa embryon av dessa och frysa ner.

Aven om du inte kan bara fram barnet sjalv sa kan en surrogatmamma gora det.

Tror att detta inte gors i Sverige (eller?) men vem vet hur framtiden ser ut.

 

[Sonic76]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

skaffa en second opinion, be att få träffa en annan läkare på ev ett annat sjukhus

 

[ako]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Jag känner med dig! Att saken är som den är är mycket sorgligt men kanske bara att acceptera , men att du inte fick någon stöttning i samband med beskedet på sjukhuset är ju otreligt oproffsigt. Jag tror du behöver prata med psykolog eller liknande för att reda upp dina känslor.

Om i nte annat för din egen skull hade jag i din sits propsat på att få träffa en annan läkare och diskutera saken med, bara för att inte någonsin behöva fundera på om det hade gått att göra annorlunda.

jag kan tänka mig att du inte vill tänka ända dit nu, men man kan ju faktiskt bli förälder genom adoption oxå. OM du skulle vara intresserad av att läsa något lagom lättsamt om det så var det faktiskt ett reportage i senaste "Föräldrar och Barn" (det nr som finns i handeln nu) om just adoption.

Lycka till!!!!

 

[Björk]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Åh, så sorgligt! Jag är hemskt ledsen att du skulle drabbas av detta!

Finns inte så mycket att säga just nu. Du behöver sörja och det behöver få ta sin tid. Som med alla sorger så kommer det kännas bättre så småningom även om det aldrig blir "likadant" igen. (Barn kan du ju eventuellt få på andra sätt i framtiden om du så önskar; t ex adoption, men de tankarna får du bolla längre fram tror jag).
----
Ser nu när jag läser noggrannare att operation ej är gjord ännu!
Jag tycker liksom flera andra att du SKA se till att få en second opinion!! (jag fick ett besked om en förtunning och rekommendationen att aldrig bli med barn igen samt sterilisera mig. Det beskedet fick jag sommaren 09. Nu är jag gravid med andra barnet och enligt expertis behövdes inte ens extra ultraljud nu under graviditeten. Däremot kommer jag snittas även denna gång av säkerhetsskäl. Hade jag lyssnat på första läkaren så hade jag steriliserat mig och sörjt att jag inte kunde fått ett barn till..... )

 

[angelwings]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Så väldigt tråkigt. Och att du fick ett så dåligt bemötande!
Har du någon som kan följa med dig kanske? Någon som kan stötta dig och kanske 'föra din talan' lite? För ibland orkar man ju inte själv. Då kan det vara skönt om någon annan kan stötta upp.

Jag tycker absolut du ska gå till en annan läkare också och förhöra dig.

 

[TinyWiny]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Jag tycker att det låter väldigt märkligt att de vill ta bort hela livmodern bara för att du har ett myom.
En i bekantskapskretsen har haft flera myom på samma gång, så stora att hon såg ut att vara gravid i sjunde månaden men dessa kunde de ta bort utan att ta bort livmodern. Hon fick tillbaka myomen när hon var gravid men inte heller det hindrade utan det gick bra, det enda var att hon fick göra ultraljud någon mer gång för att hålla koll på myomet.
Det myomet opererades sedan bort och hon blev utan problem gravid igen.

Att de skulle ta hela livmodern för ett myom tycker jag låter helskumt och väldigt fel. Sök dej till ett annat sjukhus, KSS, sjukhuset i Skövde är väldigt framme på just gynekologiska sjukdomar så där skulle jag börja om jag var du och få ett andra utlåtande.

Låt dem inte operera bort hela livmodern utan att du verkligen har fått utlåtande du känner att du kan lita på och leva med!
Lycka till.

 

[jennyigbg]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Har idag varit i kontakt med överläkarn igen och sagt att jag vill bestämma, en träff med henne öga mot öga. Jag känner ochså det att det här kan ju inte stämma, vet ju att dom tar bort myomer stora som berg så varför skulle dom inte kunna göra det med mig? Vad är skillnaden mot mig och alla andra? Vad är det dom inte berättar? Kuratorn tog även kontakt med mig idag för första gången sen jag fick beskedet, ska träffa henne nästa vecka. Och jag tror inte min pojkvän förstår för allt han säger att jag inte ska tänka så mycket och att allt kommer bli bra. Försöker verkligen prata med honom men lyckas inte riktigt känns det som, tycker att vi är ändå två om vår framtid och vill att han ska vara delaktig för det gäller ju honom ochså. Mamma kommer följa med mig när vi ska träffa överläkarn, och kommer jag inget vart där så söker jag mig till skövde som någon nämde här. Vill tacka alla som har svarat.

 

[jerseyko]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Träffa läkaren och be fler kolla på dig!

Jag gjorde ultraljud när jag var gravid i v.22 pga sammandragningar, jag hade ont på ett ställe på livmodern och där såg dom en myom. Blev fler läkarbesök och sjukskrivning.
Gör ett UL sen i ca v.30 på privat klinik och där hittar dom ingenting!

 

[mino]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Myom kan sitta på olika ställen och det påverkar förstås om de är ett problem eller inte. De kan både sitta i livmodern eller som en utväxt från livmodern. Dessutom kan de påverkas av gravidhormoner och när livmodern är uttänjd är det förmodligen ett mindre problem om myomet är stort. Men ett myom av en apelsins storlek när man inte är gravid måste fylla ut hela livmodern och lite till så det är nog inte så konstigt att det är ett problem.

Jag har också ett stort myom som blev lika stort som min bebis huvud i slutet av min första graviditet och bla gjorde att hon inte kunde vända sig. Men sedan gick det ner och var för min del inget problem vid den andra graviditeten.

 

[Mirre]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Tycker också det låter väldigt konstigt.
Förstår inte varför de vill ta bort allt sas.

Otroligt oproffsigt bemötande och hanterande av hela situation.

Jag har också haft en jättecysta, (är det samma sak som myom?)
Såg ut som jag var högravid och skulle föda när som helst.
De tog bort den och en äggstock. Hade inga problem och bli gravid trots det
och har ett barn idag. Så jag tycker som sagt det låter väldigt märkligt att ta bort hela livmodern.

TS: Kolla med flera läkare och få en till åsikt om saken.

 

[Adrenochrome]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

pratade med överläkaren på sahlgrenska i fredags, och då talade hon om för mig att om jag skulle bli gravid så är största risken att jag får missfall med en gång, men det var inte prat om att jag skulle få träffa en annan läkare eller nånting, utan att jag ska vänja mig vid tanken inann operation men hur ska jag kunna vänja mig vid en sån tanke? Så frågade jag varför tar dom bara inte ut myomen då fick jag som svar att dom gör inte så längre, allt är bara en enda röra vet inte vad jag ska tro eller göra.

?? Var det konstigaste jag hört. YTTERST sällan gör dom faktiskt en operation och avlägsnar hela livmodern. Ofta, ofta så utgör myom inget hinder för att få barn. Enda kan vara att myomet kan vara i vägen när barnet ska födas eller att man kan ha lite svårt att bli gravid. Att operera är ingenting som görs akut, utan kvinnan ska ha haft besvär en längre tid och disskuterat detta problem med sin gynekolog/läkare under lååång tid. Så näe, gå till annan läkare, och framförallt..läs på om myom så ser du hur tokigt din läkare uttalat sig.

 

[Kattennizze]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Kl
Jag kan till viss del förstå hur du känner det. Jag fick vänta många år och många försök innan jag fick barn med assisterad befruktning. Jag förstår precis vad du menar med att inte känna sig som en "riktig" kvinna. Bra att du tar hjälp, det är ovärderligt i din situation. och hoppas du får ett bra möte med din läkare.

 

[QueenMarion]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Du ska absolut få någon annan att hjälpa dig. Jag har en väninna som fick upprepade tidiga missfall och det upptäcktes att hon hade myom i livmodern. Kort efter att dessa togs bort blev hon gravid igen och hade en helt normal graviditet.

Självklart måste man föra prova att bara ta bort myomen på dig. Det verkar ju som om att flera här har liknande erfarenheter.

Bra att du har din mamma med dig nästa gång som stöd. Håller tummarna för dig att allt går vägen!

 

[Snoffsan]

Sv: Måste skriva av mig (långt)

Jag beklagar verkligen din situation. Men ibland kan det tyvärr vara så att myomet sitter i livmoderväggen, dvs inuti livmodern och då är det inte alltid möjligt att bara ta bort myomet utan att skada livmodern och då är de tvungna att ta bort allt.

Men bemötandet du fick var verkligen under all kritik. Bra att du ska dit igen och att du har fått en kuratorskontakt.