N
nattryttare
Hejsan alla kunniga!
Tänkte slänga ut en hög frågor här och se om ni kan hjälpa mig med lite tips och idéer!
Det är nämligen så här att jag hastigt och lustigt har blivit medryttare. Eller tja med och medryttare, rider inte jag honom så står han bara.
Nu har jag iofs ridit under en längre period och känner att jag klarar av det mesta men det har dykt upp diverse småsaker och tankar som jag tänkte att jag kunde bolla med andra.
Hästen i fråga är en Kallblodstravare, han har gått på travet tidigare men för tillfället står han bara. Han är inriden (hoppas jag
) men verkar inte kunna något. Bortsett från det verkar han väldigt snäll och trevlig.
I ärlighetens namn vore det kanske "bättre" för mig att rida någon gammal läromästare men nu har jag fallit ganska pladask för denna hästen och läget är som så att jag får rida honom och utbilda honom bäst jag vill, ja mer eller mindre göra vad jag vill med honom, jag har aldrig haft huvudansvaret för en så outbildad häst förut och hoppas verkligen att jag kommer at räcka till. Jag har som sagt blivit riktigt kär i hästen och vill så gärna att det ska funka bra!
Nu till mina frågor;
Han rids på någon typ av stångbett. Jag har väldigt liten erfarenhet av sådana sen tidigare, vad jag vet är i princip att det är skarpare än ett vanligt bett och att om man tar med händerna uppåt blir känns det kraftigt för hästen pga av kedjan under munnen. Han är otroligt lätt och fin i munnen och svarar på mycket små tygeltag men när man håller in honom slänger och ruskar han väldigt med huvudet. Vad ska jag tänka på när jag rider med stångbett, hur förstår hästen bäst vad jag vill och vad ska jag tänka på så att jag inte gör honom illa?
Han har väldigt bråttom framåt när vi rider. Hans skritt är pigg med enormt "schvung" i men den liksom gungar nåt otroligt och han försöker hela tiden gå över i trav, inte så att han egentligen ökar farten men mer att han nästan börjar trava på stället/fast det går långsamt. Det är dock inget problem alls att få stopp på honom och jag är absolut inte rädd att han ska sticka. Vi har även travat ganska fort och det var inte heller där något problem att bromsa. Vad jag har gjort är helt enkelt att ta tygeltag varje gång han varvar upp och sedan släppa efter (jag höll honom lite hårdare första gången vi var ut men han verkade bli ganska irriterad över det så nu gör jag istället så att jag bara tar lätt i tyglarna och släpper efter direkt och det verkar funka bättre) och han går ju absolut långsammare men jag känner inte att han är lugn och slappnar av, utan farten finns hela tiden där och man måste säga till honom kanske 100 gånger på en liten skritt-tur. Finns det några smarta tricks eller ska jag bara ta det lugnt och öva mycket på att skritta och bara vänta och se?
Jag vill också att han ska kunna stå stilla med mig på ryggen. Det går väl sådär. Försöker jag bromsa till stillastående börjar han ruska med huvudet, trippa fram och tillbaka, steppa sidledes och när jag står på mig nästan lättar frambenen lite. Han är dock snäll och stannar alltid och står stilla efter en stund, då berömmer jag, låter honom stå ett par sekunder och sen går vi framåt igen. Vad jag funderar på är om han bara blir sur för att han inte vill stå stilla eller om det blir nåt knas med bettet eftersom jag får ta i lite mer och liksom ta massa förhållningar för att han ska stå stilla?
Jag fick också nån sorts tanke att det vore trevligt om han kunde stanna på röstkommando som westernhästarna gör, några tips om hur man lär in det på ett bra sätt?
Det sista jag behöver jobba på med honom är att han knuffas nåt otroligt med huvudet. Hårt också. Han gör det framför allt när man ska sätta på grimma eller träns och när man står still och håller honom. Jag upplever inte alls att han gör det för att vara elak, det finns inte något elakt alls i energin hästen sänder ut men det är ju faktiskt ganska irriterande att han gör så. Hur tränar man bort det på bästa sätt?
Ah just ja, det var ju en sak till. Om en häst är skvättig och stirrig, finns det nåt bra knep att öva upp sig på att inte falla av när den sprätter till? Flyger iofs hellre av då och då än att jag sitter och spänner mig hela ridturen men det vore iofs ännu bättre om ja kom på nåt sätt att inte tappa balansen så förbaskat då han ser spöken
Tänkte slänga ut en hög frågor här och se om ni kan hjälpa mig med lite tips och idéer!
Det är nämligen så här att jag hastigt och lustigt har blivit medryttare. Eller tja med och medryttare, rider inte jag honom så står han bara.
Nu har jag iofs ridit under en längre period och känner att jag klarar av det mesta men det har dykt upp diverse småsaker och tankar som jag tänkte att jag kunde bolla med andra.
Hästen i fråga är en Kallblodstravare, han har gått på travet tidigare men för tillfället står han bara. Han är inriden (hoppas jag
I ärlighetens namn vore det kanske "bättre" för mig att rida någon gammal läromästare men nu har jag fallit ganska pladask för denna hästen och läget är som så att jag får rida honom och utbilda honom bäst jag vill, ja mer eller mindre göra vad jag vill med honom, jag har aldrig haft huvudansvaret för en så outbildad häst förut och hoppas verkligen att jag kommer at räcka till. Jag har som sagt blivit riktigt kär i hästen och vill så gärna att det ska funka bra!
Nu till mina frågor;
Han rids på någon typ av stångbett. Jag har väldigt liten erfarenhet av sådana sen tidigare, vad jag vet är i princip att det är skarpare än ett vanligt bett och att om man tar med händerna uppåt blir känns det kraftigt för hästen pga av kedjan under munnen. Han är otroligt lätt och fin i munnen och svarar på mycket små tygeltag men när man håller in honom slänger och ruskar han väldigt med huvudet. Vad ska jag tänka på när jag rider med stångbett, hur förstår hästen bäst vad jag vill och vad ska jag tänka på så att jag inte gör honom illa?
Han har väldigt bråttom framåt när vi rider. Hans skritt är pigg med enormt "schvung" i men den liksom gungar nåt otroligt och han försöker hela tiden gå över i trav, inte så att han egentligen ökar farten men mer att han nästan börjar trava på stället/fast det går långsamt. Det är dock inget problem alls att få stopp på honom och jag är absolut inte rädd att han ska sticka. Vi har även travat ganska fort och det var inte heller där något problem att bromsa. Vad jag har gjort är helt enkelt att ta tygeltag varje gång han varvar upp och sedan släppa efter (jag höll honom lite hårdare första gången vi var ut men han verkade bli ganska irriterad över det så nu gör jag istället så att jag bara tar lätt i tyglarna och släpper efter direkt och det verkar funka bättre) och han går ju absolut långsammare men jag känner inte att han är lugn och slappnar av, utan farten finns hela tiden där och man måste säga till honom kanske 100 gånger på en liten skritt-tur. Finns det några smarta tricks eller ska jag bara ta det lugnt och öva mycket på att skritta och bara vänta och se?
Jag vill också att han ska kunna stå stilla med mig på ryggen. Det går väl sådär. Försöker jag bromsa till stillastående börjar han ruska med huvudet, trippa fram och tillbaka, steppa sidledes och när jag står på mig nästan lättar frambenen lite. Han är dock snäll och stannar alltid och står stilla efter en stund, då berömmer jag, låter honom stå ett par sekunder och sen går vi framåt igen. Vad jag funderar på är om han bara blir sur för att han inte vill stå stilla eller om det blir nåt knas med bettet eftersom jag får ta i lite mer och liksom ta massa förhållningar för att han ska stå stilla?
Jag fick också nån sorts tanke att det vore trevligt om han kunde stanna på röstkommando som westernhästarna gör, några tips om hur man lär in det på ett bra sätt?
Det sista jag behöver jobba på med honom är att han knuffas nåt otroligt med huvudet. Hårt också. Han gör det framför allt när man ska sätta på grimma eller träns och när man står still och håller honom. Jag upplever inte alls att han gör det för att vara elak, det finns inte något elakt alls i energin hästen sänder ut men det är ju faktiskt ganska irriterande att han gör så. Hur tränar man bort det på bästa sätt?
Ah just ja, det var ju en sak till. Om en häst är skvättig och stirrig, finns det nåt bra knep att öva upp sig på att inte falla av när den sprätter till? Flyger iofs hellre av då och då än att jag sitter och spänner mig hela ridturen men det vore iofs ännu bättre om ja kom på nåt sätt att inte tappa balansen så förbaskat då han ser spöken