Män som ratas på Tinder - ett potentiellt samhällsproblem?

[Inte_Ung]

Varför anstränger sig inte kvinnor mer för att hitta rätt partner istället för att vänta på det som bjuds?

Därför att de egentligen trivs bäst med att leva ensamma.

 

[Ramona]

Varför anstränger sig inte kvinnor mer för att hitta rätt partner istället för att vänta på det som bjuds?

För att kvinnor inte lärt sig att ragga tror jag. Se bara på alla trådar här på Bukefalos. "Borde jag fråga om vi ska ta en kopp kaffe?" Kvinnor är för osäkra och många kvinnor har helt enkelt aldrig lärt sig att bli nekad heller, så det finns en rädsla för det.

Men osäkerhet och ovana är nog de största två argumenten till att kvinnor inte raggar. De vill helt enkelt inte ragga på någon som säger nej, utan man safe:ar med att bli raggad på.

Sen är det väl så att många kvinnor vet att många män bara raggar för att få ligga. De vill inget mer än att så. Det gör ju också att man som kvinna drar sig, för hur vet man att mannen säger ja till en kaffe för att han är intresserad av kvinnan som person, eller om han bara vill ligga och ser det som ett tillfälle? Det är för osäkert helt enkelt. De flesta kvinnor gillar trygghet.

 

[_Taggis_]

Sen är det väl så att många kvinnor vet att många män bara raggar för att få ligga. De vill inget mer än att så. Det gör ju också att man som kvinna drar sig, för hur vet man att mannen säger ja till en kaffe för att han är intresserad av kvinnan som person, eller om han bara vill ligga och ser det som ett tillfälle?

Så är det för mig. Jag är inte intresserad av att ha kk eller ons. Har aldrig varit. Jag är främst intresserad av att lära känna en intressant person. Jag har haft den känslan med en man enbart en gång i mitt liv och jag är 35, alltså att en man varit genuint intresserad av att lära känna mig som person istället för att se ett stycke kött som kunde erövras. (Vi blev sedan ett par enligt ett liknande förfarande som @TinyWiny beskrev i sitt inlägg #230. Om det är intressant för nån i tråden att se att det faktiskt kan vara framgångsrikt att ge space snarare än att uppvakta intensivt)

Så jag kan konstatera att jag som singelkvinna helt klart drar mig för att ta kontakt med män, just för att få av dem förblir intressanta pga att det förr eller senare i regel visar sig att de främst är ute efter kött. En bit mat. Eller en kvinna såsom de vill att en kvinna ska vara enligt gängse normer.
Istället brukar jag, då jag känner nån form av intresse för en man, iaktta honom lite mer stillsamt en längre tid tex veckor. Det blir helt enkelt inte tydligt för karln att jag är intresserad, men jag iakttar på lagomt avstånd och det brukar visa sig inom nån vecka hur hans syn på tex normer faller sig. Och andra värderingar som intresserar mig. I mitt fall brukar intresset dö innan mannen hunnit uppfatta det, pga att han oftast visar sig vara ointressant av tidigare nämnda anledningar.

Det tror jag kan vara en förklaring till att det kan upplevas som att kvinnor (iaf de som fungerar som mig i det här fallet) inte behöver "ragga"... nä vi hinner aldrig komma dithän eftersom många män raderat ut sig själva på vägen innan de ens förstod att de var intressanta.

 

[Inte_Ung]

För att kvinnor inte lärt sig att ragga tror jag. Se

Jag är expert på att ragga.
Något som jag försöker lägga lock på och sluta med.
Men gamla, dåliga vanor är svåra att ta sig ur.
Trots min nu "litet" högre ålder så får jag dessutom alla möjliga förslag.
Att vara öppen och lättåtkomlig och vara rolig att hänga med är absolut ett vinnande koncept när man vill träffa folk.

 

[_Taggis_]

Att vara öppen och lättåtkomlig och vara rolig att hänga med är absolut ett vinnande koncept när man vill träffa folk.

Precis. På samma vis kan det även misstolkas som raggning om en är på det viset i sin person. Har jag märkt, inte minst i mitt yrke där 98% av alla jag träffar är män. Jag är tjej och jag är glad, trevlig och tillmötesgående mot entreprenörer. Det händer att en får alla möjliga ovälkomna bemötanden av det. Tråkigt tycker jag, som vill kunna fortsätta vara en positiv utåtriktad representant för mitt företag...

 

[athena_arabians]

Pratar inte bara om kvinnor som är nöjda med sina singel liv. Var mer generellt att de män som inte lär sig hur man raggar på kvinnor hamnar utanför. Finns böcker som the game och sjukt mycket material på Youtube om hur män ska ta kontakt med kvinnor. Varför finns ej motsvarigheten för kvinnor? Eller får kvinnor bara lära sig att se söta ut så kommer männen ?

Jag har träffat mina manliga partners genom att prata med folk. Dvs vara social, inte specifikt för att ragga. Att ragga på mig är nog ganska jobbigt, jag är rätt blind när det gäller sådant. Gillar jag att prata med någon så pratar jag med hen. Att det i vissa lägen lett till ett förhållande är en bonus.

Min nuvarande partner pratade ihop oss. Jag ville verkligen inte träffa någon och inte han heller egentligen... men så pratade vi. Och pratade lite till... osv. Det blev värt det för båda att lämna singellivet helt enkelt.

 

[athena_arabians]

Precis. På samma vis kan det även misstolkas som raggning om en är på det viset i sin person. Har jag märkt, inte minst i mitt yrke där 98% av alla jag träffar är män. Jag är tjej och jag är glad, trevlig och tillmötesgående mot entreprenörer. Det händer att en får alla möjliga ovälkomna bemötanden av det. Tråkigt tycker jag, som vill kunna fortsätta vara en positiv utåtriktad representant för mitt företag...

Hög igenkänningsfaktor där. Så himla trist men jag i vissa situationer med män begränsat min "socialitet", dvs inte pratat så mycket utan hållit det hela rätt kort.

 

[Tranan]

vad män än tror och tycker om tinder så får man inte glömma att den primära funktionen för tinder är att känna pengar åt tinders ägare.

 

[starcraft]

Det där sista du skriver tycker jag är mycket intressant. Väldigt många kvinnor säger precis som du att dom letar inte, men dyker det upp någon som är intressant så kan jag tänka mig. Jag har fått tips från kvinnor leta inte , kärleken kommer när du minst anar det. Generellt fungerar det inte så om man inte är kvinna. Dvs, för att många kvinnor ej behöver leta då männen är de som jagar.
Pratat med flera kvinnor som blir raggade på precis överallt , jobbet, kassan, krogen m.m. Nu gäller det väl kanske inte alla kvinnor men många.
Män kan inte göra så , de kan inte vara passiva om de vill ha en chans att finna en partner.
Den där dynamiken är intressant. Varför anstränger sig inte kvinnor mer för att hitta rätt partner istället för att vänta på det som bjuds?

Fast nä, jag bjuder ut folk också om jag är intresserad och därmed har jag också blivit nobbad massor med gånger (utan att ta till våld). Jag väntar inte bara passivt, men jag tror att förfarandet är annorlunda generellt för män och kvinnor, där jag som kvinna vill lära känna personen först lite innan jag bjuder ut den på en dejt. Dels för att för mig är attraktion både fysiskt och intellektuellt, men också för att sålla bort de värsta knäppskallarna. Medan jag upplever att män är mer direkt på. Och att kärleken kommer när man minst anar det handlar nog mest om utstrålning. Om man utstrålar att man är desperat och på jakt, då får man nog svårare att hitta riktig kärlek. Åtminstone jag känner mig inte speciellt utvald då när personen hoppar från kvinna till kvinna i hopp om napp. Utstrålar man däremot att man är nöjd med livet och inte ser varje möte med en kvinna som en potientiell partner/dejt så är man mer attraktiv och har lättare att lära känna någon som kan visa sig vara en potentiell partner i ett senare skede.

 

[_Taggis_]

Hög igenkänningsfaktor där. Så himla trist men jag i vissa situationer med män begränsat min "socialitet", dvs inte pratat så mycket utan hållit det hela rätt kort.

Precis samma här. Efter att en under ett års tid inte kunde sluta insinuera om dejter och allehanda träffar med mig så fort han råkade på mig (trots att jag totalt ignorerat hans kontaktförsök på fb), så kände jag bara är nä, här blir det inget av att vara serviceinriktad och trevlig i min profession... han kan helt enkelt inte ta det.

Tackolov gäller det inte alla män. Men det finns en anledning till att jag valde ut ett par gubbar i 60+-åldern när jag bad om att få åka med och praoa i ett åkeri. Även om ålder inte är en nödvändig försäkran om att slippa inviter så kände jag att där var risken lägre än i ett gäng mer jämnåriga grabbar med stort ego.

 

[TinyWiny]

Alltså, det han gjorde var ju att ragga också...
Bara att han gjorde på ett sätt som fungerar. Men han tog första kontakten och behövde visa sig som en intressant person och intresserad av dig och din person för att fånga ditt intresse. Dvs, det är de som män behöver lära sig för att träffa någon. Och precis som du säger så kan kvinnan ha den attityden att dom är inte ute efter någon partner men sen helt plötsligt ändra sig när rätt eller tillräckligt intressant person dyker upp. Men ja då måste han ju dyka upp och bryta din sfär också...

Var du där? Nej han tog inte första kontakten. Jag började prata med honom då vi hade en gemensam bekant och jag fortsatte prata med honom för att han inte var ett drägg som försökte framhäva sig själv, inte kom med värdelösa raggningsrepliker eller försökte ta på mig.

Det var ingen attityd. Jag trivdes verkligen så bra själv men visst är det så att om någon kommer i ens väg som gör livet ännu bättre än det redan är så är det inte heller fel att ändra sig. Det tog tid innan jag bestämde mig för att jag ville ha mer än ett vänskapsförhållande med honom (drygt 7 månader hade vi känt varandra då) och när jag hade bestämt mig tog jag kontakt med honom. Att han hade fallit långt innan dess var inget som gjorde att han blev efterhängsen, kom med dräggiga raggningsrepliker eller försökte ta på mig.

Visst måste man på något sätt träffas/få kontakt men ragga nej, verkligen inte. Hade han sagt eller gjort som så många andra män så hade det aldrig blivit något.

Det du skriver om att bryta min sfär är bara så avtändande att jag mår illa.

 

[TinyWiny]

Fast mindre tid tex till egna intressen blir det ju automatiskt om man träffar någon. Som singel kan jag vara hur länge jag vill i stallet, skogen eller på jobbet. I relation har jag ju i alla fall vissa gånger fått säga en tid då jag är hemma så vi kan äta middag ihop. Samma sak på helger...
Eftersom jag i en relation vill träffa partnern blir det ju mindre tid till annat.

Så behöver det inte bli. Vi har det inte så. Vi har fortsatt med våra liv men har skapat ett gemensamt också.

 

[Sol]

Om kvinnor får lära sig att vara trevliga, artiga och sociala. Varför är det männen som ska ta första kontakten med kvinnorna ? Är det oartigt att ragga ?

Kvinnor tar kontakt med män hela tiden men inte nödvändigtvis med syftet att få dem i säng.

 

[Hittarinte]

Nu kanske någon redan skrivit detta, men det som hindrar mig från att satsa på dejtingsiter är att själva syftet med en kontakt är att utvärdera varandras "potential". Detta sätter för mig en enorm press från början och all dialog och allt umgänge blir som ett test - åt bägge håll. Jag menar då inte pressen av en massa karlar som uppvaktar mig (har aldrig hänt) utan snarare pressen på mig att försöka verka attraktiv.
Att däremot upptäcka att en person i ens närhet råkar vara intressant blir på ett helt annat sätt och man kan fortsätta umgås - eller inte - utan att fokus ligger på att utvärdera varandra.
Det här blir för mig en så viktig skillnad att jag helt tappat tron på att dejting som fenomen är något för mig.

(Kanske blev OT utifrån tråden fokus?)

 

[mutant]

Saknar du inte närhet , sex, nån som bryr sig om dig och den nära relation man får till en partner?

Jag får mer närhet, mer sex, fler som bryr sig om mig och fler nära relationer som singel! Typ alla fördelar, inga nackdelar (förutom dyrare boendekostnad, lätt värt). Älskar't!

 

[mutant]

Jag får mer närhet, mer sex, fler som bryr sig om mig och fler nära relationer som singel! Typ alla fördelar, inga nackdelar (förutom dyrare boendekostnad, lätt värt). Älskar't!

Dessutom ligger jag som singel med en massa män jag hade ratat på tinder om jag letade fast förhållande. Hjälper alltså till att motverka incels

 

[Migo]

Var du där? Nej han tog inte första kontakten. Jag började prata med honom då vi hade en gemensam bekant och jag fortsatte prata med honom för att han inte var ett drägg som försökte framhäva sig själv, inte kom med värdelösa raggningsrepliker eller försökte ta på mig.

Det var ingen attityd. Jag trivdes verkligen så bra själv men visst är det så att om någon kommer i ens väg som gör livet ännu bättre än det redan är så är det inte heller fel att ändra sig. Det tog tid innan jag bestämde mig för att jag ville ha mer än ett vänskapsförhållande med honom (drygt 7 månader hade vi känt varandra då) och när jag hade bestämt mig tog jag kontakt med honom. Att han hade fallit långt innan dess var inget som gjorde att han blev efterhängsen, kom med dräggiga raggningsrepliker eller försökte ta på mig.

Visst måste man på något sätt träffas/få kontakt men ragga nej, verkligen inte. Hade han sagt eller gjort som så många andra män så hade det aldrig blivit något.

Det du skriver om att bryta min sfär är bara så avtändande att jag mår illa.

Word!

Jag hade 7 lyckliga år som nöjd singel bakom mig när jag sprang på en person som jag helt enkelt inte kan tänka mig vara utan. Samtidigt som våran vänskap fördjupades fick jag ett gäng mer eller mindre uttalade "erbjudanden" från andra håll om allt från dejter till äktenskap, samtliga helt ointressanta eftersom de alla "fallit för mig" utan att öht bry sig om att lära känna mig. Jag råkade bara vara "tillgänglig".

Som kontrast då till människan som först blev en ovärderlig vän, lade månader på att lära känna varandra och sen fattade ett ömsesidigt beslut att ta det vidare.

Att bli behandlad som ett köttstycke som ska fångas in för framtida relation är sjukt oattraktivt.

 

[Tonto]

Word!

Jag hade 7 lyckliga år som nöjd singel bakom mig när jag sprang på en person som jag helt enkelt inte kan tänka mig vara utan. Samtidigt som våran vänskap fördjupades fick jag ett gäng mer eller mindre uttalade "erbjudanden" från andra håll om allt från dejter till äktenskap, samtliga helt ointressanta eftersom de alla "fallit för mig" utan att öht bry sig om att lära känna mig. Jag råkade bara vara "tillgänglig".

Som kontrast då till människan som först blev en ovärderlig vän, lade månader på att lära känna varandra och sen fattade ett ömsesidigt beslut att ta det vidare.

Att bli behandlad som ett köttstycke som ska fångas in för framtida relation är sjukt oattraktivt.

Instämmer. Jag och min SO kände varandra i över ett år innan vi bestämde oss för att gå vidare i relationen. Har inget intresse av folk som inte lärt känna mig först.

 

[Vallmo]

Jag tror de som blir hela tiden avvisade mår rätt dåligt. Problemet är större bland män. Finns en hel del män som aldrig fått en matchning på Tinder.

Varför är social status och utbildningsnivå så viktigt för kvinnor men inte män tror du ?

Jag kan svara på den frågan utifrån ett personligt perspektiv.
Jag var tillsammans med en kille som hade lägre lön, lägre utbildning (bara grundskola) och var mindre allmänbildad.
När han hörde vad jag jobbade med första träffen (Då jobbade jag som konsultchef) så ljög han och sa att han jobbade med något annat än han verkligen gjorde. Sen sa han ju vad han hade för jobb efter några dejter. Fine, inget problem för mig.

Detta blev ganska snart ett problem för honom. Han hade mindervärdeskomplexet och tog ut det på ett mer och mer otrevligt sätt.
Jag gjorde slut, flyttade hem och var ganska tilltufsad men glad över kommit därifrån innan första slaget.

Sen gick jag med i en dejtingsajt. Detta var 19 år sedan så ganska ovanligt på den tiden.
Då sökte jag efter högskola/universitet och minimum månadslön. Inte för att jag var egentligen tyckte så utan mest för att slippa träffa en som mitt ex igen.
Det funkade, vi är tillsammans fortfarande. Han har sina sidor men är aldrig missunnsam över min framgång eller om jag gör något bra.

Personligen skiter jag som sagt var i vad personer han för status.
Jag hade gärna varit ihop med en person med lägre ”status” men jag valde bort det för att inte hamna i samma situation igen.

 

[Vallmo]

En annan intressant sak i detta är att män gärna ratar kvinnor som är högre utbildade och/eller smartare än de själva. Ser man problemet ur den synvinkeln istället för att som vanligt lägga skulden på kvinnorna blir jämlikhet än mer intressant. Det är ju inte konstigt att som kvinna tröttna på att bli nedvärderad av män och istället söka sig till män som inte beter sig så. Att det gebitet ofta (inte alltid) sammanfaller med högutbildade män tolkar vissa som att kvinnor vill ha statusen det ger medans andra, som jag, tolkar det just som att kvinnor söker sig till högre utbildade män för att slippa män som inte fixar att kvinnan är smartare/har högre utbildning (som då kanske inte "kan" vara högre än mannens ändå men hon kan ändå få vara mer sig själv, dvs. problemet finns kvar, kvinnan får inte vara smartare än mannen, men det blir inte lika tydligt).

Varken en kvinna eller man behöver ha högre utbildning för att vara smart (man kan dessutom vara smart på en mängd olika sätt) och inte heller för att låta bli att bete sig som en rövhatt men vi människor sätter gärna andra i fack och vi har enormt mycket fördomar även om vi sällan vill erkänna dem vilket gör att vi söker oss bort ifrån det fack vi inte sympatiserar med, i det här fallet lågutbildade och/eller arbetslösa män.

Där har du mig i ett nötskal.

Får jag bara säga också att du @TinyWiny alltid skriver så välformulerade och bra inlägg. Alltid spot on, liksom.