mammakroppen...

[Tokmaja]

Vet inte om tråden ska ligga här, men alla gravida är ju här så..
Jag har blivit så otroligt depp.. alltså jag var ju fullt medveten innan jag fick min son att min kropp skulle förändra sig, till saken hör ju i o f att jag inte hade speciellt snygg kropp ens innan MEN efter barn blev det ju inte bättre...
Det blir inte bättre just nu av att min bästa vän precis fått barn och hon har dragit ihop sig som en svamp, lyllos, och tycker att det lilla mjuka på magen är mysigt... kan inte kalla min påsmage mysig direkt (ja just nu är det ju ganska uppblåst då i o f, har blivit rejält stor trots att jag "bara" är i v.25 fast huden är fast i alla fall, alltid något ).

Så nu sitter jag här och tycker synd om mig själv igen.
Världen krigar och jorden protesterar med diverse naturkatastrofer och jag är ledsen över att se ut som ett hängbukssvin med hängbröst.. för jag antar att det är så jag kommer att se ut...
VET ju egentligen att det inte är jordens undergång, men jag är ju så stor redan som jag är och att bli större än så får mig att få panik... vet att jag ska undvika godis osv speciellt nu under graviditeten, men deppigheten får mig nästan att vilja äta MER sådant, bara för att jag inte får...

Blir så fruktansvärt avis på sådana som det inte alls syns på att de fått barn... inte en bristning inte en fetstrimma någonstans som kan påminna om det... brösten sitter uppe, fasta och fina... bara ett barn att glädjas åt.
Skäms så otroligt över min kropp och kan inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna gå ut på en badplats igen...
Ja nu är man väl inte där näck, men magen syns ju...

*suck* är bara deppig och behövde skriva av mig så att det kommer ut ur min patetiska lilla värld...

 

[ulda]

Sv: mammakroppen...

Gumman då...

Jag tror att det du känner känner nog de flesta gravida nån gång. Jag har själv börjat storböla när jag såg mig i spegeln för ett tag sen. Det är nog mest hormoner som gör det.

Om man inte är nöjd med sitt utseende, varför skulle man då hela tiden vara nöjd när man är gravid?

Läste i kvällstidningarna för några dagar sen att Britney varit helt nere för att hon såg så tjock ut när hon är gravid. Tycker det är konstigt att de skriver om det! Det är väl självklart att hon blir nere, hon som till stor del lever på sitt utseende... Och vi som inte är några Britnissar, vi kan väl få tycka ännu mer synd om oss?!??!!!

Gå nu och ät en chokladbit så sympati-tar jag en!

 

[ulda]

Sv: mammakroppen...

Förresten, varför ska du undvika godis speciellt nu under graviditeten? Jag har för en gångs skull låtit unna mig godis.

(oj nu började jag äta choklad som en tok. Och klockan är bara halv elva)

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

Som gravid kan jag acceptera min kropp, men inte som ogravid, så jag oroar mig alltså för hur jag kommer att se ut efter.
När jag gick med sonen åt jag det jag kände att jag behövde, om det så var godis eller annat fett :smirk: och det betalar jag ju på än...
Därför tänkte jag att jag skulle försöka undvika allt sådant den här gången, inte mycket godis, dricka, snabbmat osv...
Det går bra när jag mår bra.. men i dagar som det här bara måste jag ha

 

[No1]

Sv: mammakroppen...

Jag förstår EXAKT hur du känner.
Jag är inte särskilt sugen på barn men en av mina skräckscenarior är just hur de allra flesta kvinnokroppar ser ut efter graviditeter.

De du avundas, som det inte syns på, är i mina ögon en minoritet.

Själv känner jag att hängigare bröst skulle jag kunna leva med men en mage som inte drar ihop sig och där huden förlorar all tillsymmelse till elasticitet pga en massa bristningar .

Hur smal och smärt man än kan bli efteråt så finns de "fysiska menen" kvar.

Det är helt enkelt ngt man får leva med. Får man väldigt mkt hängbuk med bristningar kvar så är det nästan bättre för då kan plastikkirurgen skära bort hela katastrofområden och magen blir riktigt snygg efteråt! Brösten går också att korrigera om de blir väldigt hängiga.

Vill man inte leva med menen och vägrar ta hjälp av en pkirurg...då finns det bara ett val och det är att inte skaffa ngra barn.

Gällande din inställning att inte unna dig gastronomiska onyttigheter under graviditeten så är det HELT RÄTT!! Stå på dig där!

Pga graviditeten och vissa hinder/svårigheter som kan dyka upp på vägen har man mindre möjlighet att via motion råda bot efter "syndardagar" så under en graviditet bör man egentligen unna sig mindre än vad man normalt gör som ogravid.

Det du stoppar i dig nu kanske du vill ha bort sedan och tittar man sig runtomkring verkar väldigt många mammor ha svårt med den biten och kontrar istället med att bli 5-10 kg tyngre efter varje barn.

Rätt fantastiskt att man kan gå upp 10 kg på en månad men det kan ta sex månader att bli av med dem.

 

[humlanotrocadero]

Sv: mammakroppen...

Gud detta har jag funderat på massor, för även om mamman går ner till sin idealvikt efter så har liksom allt "åkt ner" ett steg.. jag tycker jättesynd om de som får "mammarumpa" osv..

Hoppas man kommer på bättre tankar när man väl blir gravid....

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

Ja fast nu behöver det ju inte bara vara så att de som har svårt att gå ner har ätit onyttigt.
En stor del också till varför jag inte har gått ner var för att jag har fått en sjukdom i min sköldkörtel efter gravidteten som nu regleras med medicin, så när andra rasade 10 kg efter sin förlossning, gick jag ner 5.

Sen VILL jag ju inte ta till kniven, jag vill tycka om mig som jag är, för att jag fått fram ett frisk levande barn och för att jag är jag.
Kniven tycker jag egentligen är ganska trist...

Sen skulle jag i o f aldrig välja bort mitt barn och mitt blivande barn för att jag själv ser ut som hej kom och hjälp mig i kroppen..

Nu sitter jag plötsligt och försvarar mamma kroppen ...
Men att avskräckas för att skaffa barn för det ska man INTE göra, man måste lära sig att tycka om sig själv som man är, och i förändringar tar det ju tid... just nu när jag är gravid genomgår min kropp ju en stor förändring, och kommer ju sedan också att förändras efter att jag fått mitt barn.
Å andra sidan, tänker jag efter så tyckte jag att jag var rätt ok, inte bra, men ok, innan jag blev gravid, så då hade jag ju ändå lärt mig att tycka om min "nya" kropp.. så det kommer jag säkert att göra nu också.. men just idag känns det som att det är en extremt lång väg dit...

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

Fast det kan ju också bero på att de blivit mer stillasittande efter att de fått barn plus att de sedan blivit lite äldre, och då kanar ju det mesta ner ändå :smirk:

 

[TBT]

Sv: mammakroppen...

Nu vill inte jag vara elak mot någon men det med att det skulle finnas "fysiska men kvar" hos alla som fått barn stämmer inte.

Jag var en såndär "tunn sticka" till kroppsformen innan jag fick barn och tyvärr så blev det ingen som helst förändning (hade hoppats på lite mer former efteråt ) på min kropp.Inga bristningar eller annat som kan tyda på att det funnits en rejäl 4.2kg krabat där inne.

Jag var jätte sugen på ALLT sött under grav och åt massor och det var många som menade att det var därför jag fick en sån stor beibis . Jag o sambon var båda ganska små som nyfödda (2,9kg resp 2,8kg) så man undrar ju vart denna heffaklumpen kom ifrån

Det kanske är lätt för mig att säga att det är värt extra kilon o lite skavanker för det man får istället . Man tänker ju lite annorlunda när man får den underbara lilla krabaten i famnen.

Jag var oxså lite känslig o deppig av o till under grav. Det kunde vara vad som hels som fick en att lipa o tappa fattningen.

Jag önskar er lycka till med grav. och det underbara lilla livet som kommer. Ta det lugnt o njut av beibin i magen och ta itur med ev "skavanker" o kilon sen

 

[No1]

Sv: mammakroppen...

Som jag skrev är det en minoritet som inte får några "fysiska bestående men" kvar efter sin graviditet men de finns ju givetvis!

För att ta upp en ytterlighet har jag en kompis som efter sina 3 barn har en mkt fräschare kropp än innan.

Hon klättrar i ett par smala fornarina jeans i strl 29 och de sitter snyggare än på de flesta 16åringar!

Hon var tonårspluffsig och överviktig innan sitt första barn som hon fick som 20 åring! Hon har en fantasisk kropp nu(spydde sig igenom sina tre graviditer dock). Så allt kan hända.

Sedan Tokmaja!
Självklart finns det de som har problem med omsättningen eller lider av andra sjukdomar men av alla som är överviktiga efter en graviditet är detta mest ett dåligt argument i mängden. De flesta är fullt friska, det enda som sakans är självdisciplin vilket iofs kan vara en hård nöt att knäcka!

Tråkigt att du är en av dem som har en "sjukdom", det ger dig ingen rättvis chans!

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

fast vad menar du med fysiskt men?
Sen är det svårt att vara diciplinerad i vanliga fall, men när du är gravid är det ÄNNU svårare, just för att du är hungrig i stort sett 24h om dygnet. Och tillslut tar man vad som hellst för att slippa vara hungrig...

Men fysiska men efter sin förlossning känner jag ingen som har, skulle vara min svanskota då som fortfarande kan bli öm efter att jag suttit länge, men känner ingen som har några "men" mer än ev lite extra skinn på magen eller en annorlunda kropp...
Sen är det ju så också att kroppen förändras när du är gravid och föder barn, höfter breddas osv så på de flesta förändras kroppsformen varesig du äter enbart äpplen eller bara godis...

 

[Jossan]

Sv: mammakroppen...

Skönt att en sån här tråd kan få vara uppe utan en massa moralkakor.
Jag tror det är få gravida som INTE känner såhär, mer eller mindre.
Vi lever i ett sjukt samhälle, där man matas med alltför många bilder och krav på hur en perfekt kropp ska se ut. Det är inte längre så mycket tal om att ACCEPTERA sig själv, nu ska vi MODIFIERA våra kroppar till perfektion. Det FINNS möjligheter, varför inte ta dem (och leva lyckliga resten av livet)?
Klart man påverkas av det, mer eller mindre beroende på en mängd faktorer.

Jag kan också ta att min kropp ser ut såhär nu, det känns naturligt.
Men jag är LIVRÄDD för hur den kommer se ut efter förlossningen och i framtiden. Jag är livrädd för det biten jag själv inte kommer kunna påverka, känslan av hopplöshet och att inte ha kontroll.
Jag KAN banta, jag KAN träna. Men jag kan inte springa bort bristningar eller hängiga bröst.
Och ja, min kropp ÄR viktig för mig, den är en del av min idintitet, av mitt självförtroende. Det kommer bli en oerhört jobbig process för mig att acceptera mitt nya JAG, att förminska den delen av mig som är min kropp.
Jag är en estet, jag tycker om det vackra. Min kropp var vacker FÖR MIG, jag hade efter mycket jobb (mest invändigt) fått en kropp jag kunde älska och acceptera, men det TOG TID!
Nu börjar det igen.

Ni som fått barn, hur stor del tycker ni den "föränderliga" delen av kroppen är efteråt? Hur mycket kan man själv påverka, bara man ger sig attans på det?

Jag vill inte vara snygg för nån annan än mig själv, eller jo, det vill jag, men FRÄMST för mig själv. För mitt eget självförtroende, dvs min hälsa.


/Jossan, v.33

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

Jag kan svara själv, efter sonen lärde jag mig faktiskt att tycka om min nya kropp.
Sen kan man givetvis träna bort mycket, men sen blir mycket vardag och man har fullt upp, så de allra flesta lär sig tycka om sin kropp igen.
Det är en tung väg dit, det är den vägen jag oroas lite för igen...
Men man får helt enkelt försöka att arbeta med sig själv och sitt kroppsmedvetande... ännu en gång.. :smirk:

 

[ulda]

Sv: mammakroppen...

Fast 2 graviditeter kan ju vara väldigt olika. Min kompis t ex gick upp 20 kg med första pojken och nu (när hon har 3 v kvar) har hon bara gått upp 10. Och ändå unnat sig godis. Så det är ju svårt att veta...

Själv hoppas jag att jag kan koppla bort mitt utseende litegrann den första tiden, för man lär ändå inte hinna göra något åt det. Men SEN.... Sen ska jag träna, och inte bara mina nu +13 kg utan gå ända ner till min målvikt... Och det är åtminstone 10 kg till. Jag har aldrig varit så motiverad till att gå ner i vikt som nu, och så FÅR man inte viktväkta...!!! Typiskt.

Men, vad jag säger är bara: Det är helt OK att tycka synd om sig när man är gravid. Och det är helt ok att äta onyttigt om man nu vill det utan att behöva ha dåligt samvete för det heller! Eller hur!?!

 

[Jossan]

Sv: mammakroppen...

Det är väl egentligen inte frågan om vad man får och inte får.
Självklart får man unna sig godsaker, den enda som får "lida" av det är ju en själv.
Jag äter godis ungefär som innan, men är väl medveten om att det är jag och ingen annan som får jobba bort det efteråt.

 

[Snurrfian]

Sv: mammakroppen...

Hjälp vad jag känner igen mig... Efter elin gick jag ner i början efter förlossningen men sen tog det tvärstopp... Men den här gången bara rasar kilona trots att jag äter en massa godsaker... Men visst jag har ett antal kilo tills jag har gått ner så att jag ligger "rätt" enligt min längd... Men de hängade brösten och bristningarna, de blir jag nog inte av med i första taget... Fast ärligt talat så är jag väldigt "sugen" på att ialla fall kolla om jag kan få en bröstförminskning senare... Jag hade C-kupa innan jag fick barn och nu när jag ammar så är F nästan för liten... Jag kan säga att det inte är lätt att hitta ammningsbehå som räcker till och dessutom ger lite stadga... *suck* Jag skulle hemskt gärna komma ner till B och kunna ha vanliga fina behåar utan att behöva prova igenom hela lagret...
Men restän av kroppen kan jag nog inte skylla på graviditeterna utan det får jag nog jobba på när jag kan börja motionera ordentligt igen... När nu det ska bli...

 

[yodi]

Sv: mammakroppen...

jag var inte heller nöjd med min kropp inan jag blev gravid och undrade hur jag skulle se ut effter förlosningen, vid inskrivningen på mvc vägde jag 77kg så det fanns att ta av

dom första fem månaderna mådde jag illa, så något godis sug hade jag inte,däremot så åt jag mer grönsaker och frukt än vad jag vanligen gör, när ilamåendet väl lagt sig så visst unade jag mig godis.

sista kollen hos mvc så hade jag ¨gått upp 2,5 kg och jag har defenetivt inte ätit mindre än vad jag brukar göra.

på 4 månaders kollen av lillan passade jag på att väga mig själv ochså och då vägde jag 61 kg.

så jag är mer nöjd med min kropp nu än inan jag blev gravid.
brösten kunde gärna få bli lite mindre, har E kupa.

visst har jag fått bristningar på magen men jag uplever inte att jag har fått hängmage.

vad det gäller bristningarna så kan jag leva med dom, min lilla dotter är värd vartenda streck

 

[Silverkedjan]

Sv: mammakroppen...

Tokis, vet du, att när jag blev singel efter första barnet (ammade fortfarande) trodde jag att en gammal hängande mammakropp kunde väl inte vara något gångbar på marknaden. Jag menar, det är ju en sak om pappan till bebin får ta konsekvenserna, han har ju liksom plåster på såren i form av barnet och borde kunna känna kärlek till mammakroppen som producerat hans bebis.

Men vad skulle andra killar säga? Inte kunde det vara nåt att komma med diverse hängtuttar, streck på magen och valkar här och där? För att inte tala om månlandskapet på låren

Pytt!

Jag märkte INGET negativt hos killarna jag dejtade, ofta unga och vackra sådana dessutom

Tvärtom.

Man kan få en annan attityd till sin kropp när den har gjort en bebis, den blir liksom ett självklart instrument som ska ANVÄNDAS.

Till barntillverkning eller njutning

Enligt samstämmiga uppgifter var det lååååångt attraktivare än släta smala oanvända kroppar vars ägare funderade på om det möjligen blev någon skrynkla på magen i vissa ställningar

Så sträck på er alla mammor!

Sex och barnalstrande hör liksom ihop, och en mammakropp är just levande, verklig och sexig

 

[Tokmaja]

Sv: mammakroppen...

härligt inlägg

EGENTLIGEN tror jag inte alls att det har att göra med om magen hänger, eller brösten eller benen är valkiga eller vågen visar lite för mycket, det är ju som du säger hur man "visar sig" som är det stora hela... en tjej på jobbet ses som väldigt "atteraktiv" få killar tänker faktiskt på att hon både har hängmage efter tvillingar för nått år sedan :smirk: och hängbröst både av det och ålder.
Samma med en äldre kvinna på jobbet, karlarna är som GALNA i henne, och hon har absolut hängmage (4 barn senare + lite övervikt som sitter just på magen) och hängpattar men som sagt, hon är.. eller VAR singel.. det vet man aldrig för karlarna sprutar runt henne och det är killar i 30 års ålder som springer runt henne, och hon närmar sig ändå runt 50 .
Så jag tror absolut att de killar som är "nått att ha" (i mina ögon) ser det som kommer innifrån och inte bara allt häng.

Fast jag vill känna mig vacker för mig...
Svårt att förklara, men man har ju sina idealbilder i huvudet (även klädskaparna tyvärr), mitt stora problem tror jag mest hänger på att jag inte kan hitta kläder som passar mig, för att jag är för lång helt enkelt och då är jag ändå inte extrem lång, men med min c-kupa till det så räcker tröjorna aldrig till... ja ni förstår själva... och hängmage med schackrutor på som hänger ut ...
(fast det är klart, får man långtråkigt kan man ju alltid spela luffarschack på magen )

 

[oz_joj]

Sv: mammakroppen...

Det är väl egentligen inte frågan om vad man får och inte får.
Självklart får man unna sig godsaker, den enda som får "lida" av det är ju en själv.

Fast är det verkligen nyttigt för bebisen i mgen att mamman proppar i sig massor av godsaker under gravditeten?