Mamma eller abort??

[Excalibur]

Alla ni som har varit gravida o antingen fullföljt eller avbrutit graviditeten..
När visste ni hur ni skulle göra?
Blir man helt säker på vad som är rätt för en eller kommer det alltid finnas tvivel åt det andra hållet?
Jag vet själv varken ut eller in.. Ändrar mig hela tiden o mår inte särskilt bra över detta. Vill veta varför ni tog ert beslut!
Behöver ha visa människors kloka ord!

 

[Excalibur]

Sv: Mamma eller abort??

Ingen som är vaken?

 

[Tigerlilja]

Sv: Mamma eller abort??

Jag hade just börjat på ett nytt jobb och köpt ny häst när jag upptäckte att jag var med barn.
Första veckorna låg jag mest i sängen, spydde och tyckte synd om mej själv. Jag skulle inte alls ha barn just då hade jag bestämt. Tid bokades för en abort.
Jag förmådde mej aldrig att åka iväg till sjukhuset, jag insåg samma dag att det här barnet ville jag ha. Trots illamående och trötthet..
Ett beslut jag ALDRIG ångrat!! Idag är hon 1år och 3mån och det absolut bästa som hänt mig (och sambon förstås)

I somras var det dags igen, jag hade precis slutat amma och slarvade med p-pillren. Den här gången kände jag direkt att det här inte var vad jag ville. Graviditeten var gången 5½v. när den avslutades. Idag är det inget jag ångrar eller funderar så mycket över. Visst vill jag ha fler barn, men just nu vill jag njuta av den dotter jag redan har ett tag till.

 

[Excalibur]

Sv: Mamma eller abort??

Tack så mycket!

När jag känner att jag vill ha kvar det så känner jag mig glad. Men det är så himla mycket som talar emot. Jag har bara ett vikariat på jobbet o pappan kanske inte stannar. Han är väldigt glad över detta o vill gärna ha barnet. Men det finns omständigheter runt om som gör att han kanske måste åka.
Jag är så rädd för att bli själv!

 

[Skjøldur]

Sv: Mamma eller abort??

Ta chansen!

Sjælv ær jag snart 40 år och kommer troligen aldrig att bli biologisk
mamma. Jag har slitit med saken førr, haft en man som helst inte ville bli far, fått missfall, inte haft fast jobb, tvivlat på om jag har
bra gener att ærva ner o s v. Tiden gick.

Om du blir før ensam med ditt lilla barn så kan du annonsera efter en
låtsasmormor och morfar. Gå på någon øppen førskola (ja jag vet att
det inte finns så många nu længre) så træffar du andra mammor och
kan kanske turas om med någon så att du får barnvakt och barnet får någon att leka med.
Glædjen du kænner då du tænker på att behålla barnet ær livsglædje,
glædje øver ett nytt liv!

Var vid gott mod

 

[Mammadutt]

Sv: Mamma eller abort??

det sägs att man kan ångra en abort men aldrig ett barn. Jag tror på det.
Själv har jag inte blivit oplanerat gravid någon gång och gör allt för att undvika det då jag vet med mig att abort inte är allternativ för mig. Man måste nog tänka igenom mycket, följa sitt hjärta, hur lätt det nu är... kanske prata med kurator... prata med andra mammor eller de som valt abort... tvekar man det minsta ska man inte göra abort i alla fall.... eller ta mer betänketid, om man har det.

 

[escodobe]

Sv: Mamma eller abort??

Jga känner folk som ångrar sina barn. Inte barnen i sig, utan de är (givetvis) mycket älskade - men de ångrar att de skaffade barn just då, eller med den pappan - elelr överhuvudtaget.
Att trots att de älskar sina barn oehört så skulle de, om de hade kunnat vrida tebax tiden tagit ett anant beslut.
Så helt ovanligt är det nog inte - däremot är det nästan tabubelaggt att säga det.

 

[ulda]

Sv: Mamma eller abort??

Även om vår dotter var väldigt välplanerad erkänner jag att tankarna om huruvida detta verkligen var nån bra idé fanns där under hela graviditeten. Jag har aldrig varit helt säker på att jag velat ha barn. Trodde såna tankar skulle försvinna när jag blev med barn, men det gjorde de inte. Under graviditeten var jag därför rädd för hur jag skulle känna när barnet föddes, men jag tänkte att "ja det där fixar nog hormonerna" och det måste jag verkligen säga att de gjorde; när dottern föddes sprutade hormonerna ut och nu är jag vansinnigt glad och stolt över henne.

Däremot tror jag inte (men kan aldrig veta eftersom det aldrig hänt) att jag inte skulle dragit mig en sekund för abort om jag nån gång i livet om det inte varit planerat.

 

[Ramona]

Sv: Mamma eller abort??

Nar allting flyter pa som det ska och livet kanns helt ok, sa tror jag inte att det ar speciellt manga som ens reflekterar over sina beslut, utan det ar nar livet kanns stressigt och tungt av nagon anledning som man borjar analysera.

Att skaffa barn ar en stor grej i livet och det ar ett viktigt beslut. Dock ar de flesta manniskorna helt kapabla till att ta hand om barn och uppfostra dem till fina, bra manniskor med ett vettigt forstand. Du kommer att klara av att vara mamma och det kommer sakerligen att ga jattebra - aven om du ar ensamstaende en tid.

Men att valja abort gor ju att man kan valja bort hela alternativet. Kanns det inte helt ok att skaffa barn just nu, eller med den mannen, sa kanske man ska gora en abort. Det kommer att komma fler chanser att bli mamma langre fram i tiden nar det kanske passar lite battre.

Tyvarr maste man valja!!

 

[Meibla]

Sv: Mamma eller abort??

Jag har gjort en abort, då hade jag precis fått jobb och levde med mitt ex i ett misshandelsförhållande så även om jag ville ha barnet så insåg jag att det aldrig skulle funka.


Nu när jag blev gravid igen med min nya pojkvän så visste jag direkt att detta barnet skulle jag behålla. Jag har iofs tvekat lite senaste tiden om det verkligen var så smart att skaffa barn just nu, (massa strul med sambon mm) men dom tankarna försvinner lika fort när jag lill*n börjar sparka och ha sej i magen.

 

[Excalibur]

Sv: Mamma eller abort??

Tack alla som svarar!

Det känns så himla skönt att veta att man inte är ensam, jag är ju faktiskt inte den första gravida kvinnan på denna jorden!

Som det känns just nu med mitt barn.. För det första så tänker jag numera på det som ett barn!

Jag har försökt sluta analysera på om pappan kommer vara kvar eller inte. Bara tänkt på vad jag vill o på att leva ensam med barnet.
Har pratat med mina vänner. Det trodde aldrig att jag skulle skaffa barn, men det trodde inte jag heller innan detta!
Men när jag så att säga "tillåter" mig att släppa bekymrena o bara tänka på barnet så känner jag mig så glad o så lugn!
O jag har valt bra vänner! Så jag vet att jag kommer inte vara så ensam som jag först trodde!

Visst låter det som att jag har bestämt mig!

Tvivlar fortfarande emellanåt, o ibland blir jag överväldigad över hur stort detta är! O då på hur liten jag känner mig!
Så fortsätt skriva era erfarenheter!!
Berätta gärna om du var ensam! O hur du klarade det!!

Tusen tack!
Towe

 

[Bebben]

Sv: Mamma eller abort??

Förlåt om jag springer ifrån trådens ämne, men du heter likadant som jag! Samma stavning till och med, jag har inte träffat på någon som stavar likadant innan faktiskt.

Sen skickar jag lite stöd till dig också! Du kommer att klara det galant

 

[Tokmaja]

Sv: Mamma eller abort??

Första gången bara "hände" det, inte helt överraskande dock :smirk: , men det fanns inga planer på att "ta bort" och andra gången var det planerat, ändå tvekade jag jättemycket första veckorna, tom månaderna om det här andra barnet, trots att jag så gärna ville ha det från början.
Det är inte förrens NU när det bara är sådär 5-6 veckor kvar jag har börjat längta efter det här barnet igen!
Det är ju så stort att tvivel kan komma oavsett hur säker man känt sig från början!

Sen finns det säkert sämre tillfällen att få ett barn, men själva barnet tror jag ändå inte att man kan ångra, bara tidpunkten, men som sagt, tror att i de flesta fall överväger ändå barnet !

Själv skulle jag inte klara av att göra en abort, om det inte hade blivit till genom tex våldtäkt eller liknande... (snabbt påpekade, vad andra gör är andras val med det hade inte varit rätt för MIG)

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Mamma eller abort??

Blev med min son när jag var 17 år (hann vara 18 år i 10 dar när han föddes). När jag fattade att jag verkligen var med barn tvekade jag aldrig på att behålla det. Något som jag aldrig kommer att ångra! Jag älskar min son över allt annat och han är idag en 16 årig go kille som jag är mycket stolt över!

 

[grimman]

Sv: Mamma eller abort??

Avbröt min första graviditet i 12 v. efter mkt ångest. Jag pluggade 2:a året på högskola, bodde 80 mil från mina föräldrar och hade häst och så lågt lån som var möjligt (mkt knapert). Var definitivt inte för ung (25 år) eller i ett tillfälligt förhållande (är numera gift med mannen i fråga) utan det var allt sammantaget som gjorde att det blev en abort.

Själva ingreppet var inte jobbigt men det följer med mig hela livet, att ha ett barn som jag valde bort.
Har ju 2 pojkar nu och ytterligare en på väg men lik förbaskat kan jag inte släppa tanken på att h-n som inte fick leva skulle fyllt 11 år i år. Vad hade det blivit för en individ, han eller hon osv osv.

Det gör inte ont längre men det gjorde det i mååånga år.

 

[Roheryn]

Sv: Mamma eller abort??

Jag har varit gravid två gånger. Första gången var jag 21, och då blev det abort, och andra gången var jag 29, och då blev det min dotter som nu är fem år.

Den gången som slutade med abort så pluggade jag första året på högskola, jag var inte säker på om jag ville fortsätta förhållandet med pojkvännen, och jag VILLE INTE ha barn. Så det var faktiskt inget svårt beslut. Jag mådde dåligt fram till aborten, men efteråt kände jag - faktiskt - bara lättnad över att allt var färdigt och att jag "slapp" bli mamma. Jag inser att det kan vara helt annorlunda för dig, men ville ändå berätta att abort inte bara behöver medföra ångest och smärta, utan också kan kännas som - och vara - rätt beslut. Aborten gjordes i vecka 10, tror jag.

Min dotter, som föddes när jag var 29, var planerad, men jag kände mig ändå osäker på om jag verkligen VILLE ha barn (har aldrig längtat och aldrig varit särskilt "barnkär"). Jag minns att jag några gånger innan jag säkert visste att jag var gravid tänkte att "om jag är gravid så gör jag abort, lämnar min man och sticker från alltihop". Men de tankarna var mer en säkerhetsventil för att hantera något ovant och skrämmande, tror jag, och inte abortfunderingar på riktigt.

 

[300hk]

Sv: Mamma eller abort??

Jag blev gravid när jag var 21 år med felicia och var glad över det..Nu idag är hon 3 år.
Andra gången jag blev gravid var en hemsk upplevelse.. Hade precis tagit slut med Felicias pappa..Felicia var då runt 1 år.
Fick red apå att jag var gravid..Där stod jag,inget jobb,ingen familj i närheten och med felicia. jag visste att han inte skulle ta sitt ansvar för man märkte han inte tog det med Felicia. Så jag gjorde abort.. Men även om jag vet att jag gjorde det rätta så ångrar jag mig djupt ändå...
men idag så mår vi båda bra och det kanske var nog rätt att göra abort.Vi behövde den tiden för att reperera våra liv och få tillbaka livet igen..

 

[dorisdoris]

Sv: Mamma eller abort??

Det är bara du som kan bestämma vad som känns rätt för dig allra längst in!

Jag gjorde abort i v 8, min bf är i övermorgon

Men det var ändå rätt beslut jag/min sambo o jag tog. Vi vill ha barn, men inte just då, hade varit tillsammans i knappt 2 månader, jag hade det osäkert på jobbet, han jobbade 14h/dygn. Men det viktigaste av allt var att min reaktion inte var att jag var glad, utan att jag såg alla problemen..

Men även om det var rätt beslut så, precis som någon skrev innan, så är det klart man sörjer! Och att man får tankar som att "ja, som straff för att jag tog bort det så kommer jag aldrig mer att ens bli gravid".

Och läkaren som gjorde aborten var guld värd . Han förstod att och sa som så att "det är i princip bara en blåsa med vatten och några celler".

 

[dorisdoris]

Sv: Mamma eller abort??

Jag har försökt sluta analysera på om pappan kommer vara kvar eller inte. Bara tänkt på vad jag vill o på att leva ensam med barnet.

Kom bara på en sak till:

Jag och min sambo kom TILLSAMMANS fram till att jag skulle göra abort, för det är faktiskt hans beslut/ev barn också.

 

[YvonneL]

Sv: Mamma eller abort??

Jag gjorde en abort vid den första graviditeten och den ångrar jag än i dag. Jag var 16 år och det var inte läge och jag gjorde som mina föräldrar tyckte, det är nu 16 år sedan.
Fick en pojke 2000 och då fanns inte den tankten över huvudtaget.
Misstänker att jag är gravid nu igen och det finns inga vilda makter som kan få mig att göra en abort idag.
Stå på dig och gör det just du känner för att göra och lyssna inte helt och fullt ut på andra.
Det andra brukar alltid ordna sig ändå varesig det har med partner, jobb eller boende.
Lycka till med ditt beslut.