Det här kanske egentligen skulle platsa under andra forum också, men hoppas den får ligga kvar eftersom det skulle vara intressant att höra hur de som rider enligt "AR-filosofi" skulle ha resonerat.
Lite bakgrundsinfo (varning för långläsning!
)
Det känns som att man försöker bolla väldigt mycket samtidigt. T ex så försöker jag fokusera på den egna inställningen (identifiera lite mer hur man reagerar i olika situationer och varför), bestämma sig för vad man vill och motivera sig till att komma dit - lite självförtroendeträning i samma veva.
Sen är det sitsbiten då, den fokuserade jag mycket på i höstas men pga brist på ork och tid blivit slö med på sistone, till häst försöker jag såklart fortfarande ha bra sits men upplever det svårare när man inte lägger vikt vid det även utanför ridningen.
I höstas hade vi en riktig topp där det kändes som att allt klaffade. Hästen var trevlig och rolig att rida, jag kunde öva mycket på mitt eget fokus och så hängde detaljerna på automatiskt vilket blev en god cirkel - man fastnade inte på det tekniska och teoretiska. Kusen kändes mjuk och fin och stark.
Ungefär i samma veva slutade jag rida för min första tränare, det kändes helt enkelt inte som att det gav så mycket längre. Som att vi fick ägna pass efter träningen för att återhämta det vi tappat under träningen snarare än att man fick en skjuts framåt.
Resultatet av det hela blev att jag nog blev lite slö. Från att ha tränat 5-7 dagar i veckan (vilodagar relativt ofta men aktiva vilodagar så att säga) fick vi plötsligt en massa ofrivilliga avbrott i träningen. Inte några längre avbrott, bara betydligt mindre regelbunden träning. Kusen blev rastlös mentalt och började "sprätta till" för småsaker vissa dagar vilket sänkte min motivation rejält eftersom det bara blir pannkaka såna pass om jag inte väldigt tidigt får den att lägga fokuset på mig istället.
Den bristande träningen ledde till stelhet och att vi fick tillbaka basicsproblem som vi hade sluppit på ett tag, det kändes som att vi var ett nybörjarekipage igen.
NU börjar det äntligen kännas som att det är på väg åt rätt håll. Men det är så många detaljer kvar och så lång väg att gå att ens komma tillbaka till nivån för några månader/ett halvår sen... Det är hästens coolhet och mjukhet i kroppen som börjar komma tillbaka.
Hur motiverar ni er när det känns som att ni jobbar i uppförsbacke? Hur gör ni för att hålla er positiva och målinriktade? Lägger ni upp träningen på något specifikt sätt? Hur gör man för att sortera, alltså att behålla någon form av kontroll i hjärnkontoret istället för att försöka bolla för mycket samtidigt?
Tacksam för lite exempel på träningsupplägg eller bara lite feedback!
Lite bakgrundsinfo (varning för långläsning!
)Det känns som att man försöker bolla väldigt mycket samtidigt. T ex så försöker jag fokusera på den egna inställningen (identifiera lite mer hur man reagerar i olika situationer och varför), bestämma sig för vad man vill och motivera sig till att komma dit - lite självförtroendeträning i samma veva.
Sen är det sitsbiten då, den fokuserade jag mycket på i höstas men pga brist på ork och tid blivit slö med på sistone, till häst försöker jag såklart fortfarande ha bra sits men upplever det svårare när man inte lägger vikt vid det även utanför ridningen.
I höstas hade vi en riktig topp där det kändes som att allt klaffade. Hästen var trevlig och rolig att rida, jag kunde öva mycket på mitt eget fokus och så hängde detaljerna på automatiskt vilket blev en god cirkel - man fastnade inte på det tekniska och teoretiska. Kusen kändes mjuk och fin och stark.
Ungefär i samma veva slutade jag rida för min första tränare, det kändes helt enkelt inte som att det gav så mycket längre. Som att vi fick ägna pass efter träningen för att återhämta det vi tappat under träningen snarare än att man fick en skjuts framåt.
Resultatet av det hela blev att jag nog blev lite slö. Från att ha tränat 5-7 dagar i veckan (vilodagar relativt ofta men aktiva vilodagar så att säga) fick vi plötsligt en massa ofrivilliga avbrott i träningen. Inte några längre avbrott, bara betydligt mindre regelbunden träning. Kusen blev rastlös mentalt och började "sprätta till" för småsaker vissa dagar vilket sänkte min motivation rejält eftersom det bara blir pannkaka såna pass om jag inte väldigt tidigt får den att lägga fokuset på mig istället.
Den bristande träningen ledde till stelhet och att vi fick tillbaka basicsproblem som vi hade sluppit på ett tag, det kändes som att vi var ett nybörjarekipage igen.
NU börjar det äntligen kännas som att det är på väg åt rätt håll. Men det är så många detaljer kvar och så lång väg att gå att ens komma tillbaka till nivån för några månader/ett halvår sen... Det är hästens coolhet och mjukhet i kroppen som börjar komma tillbaka.
Hur motiverar ni er när det känns som att ni jobbar i uppförsbacke? Hur gör ni för att hålla er positiva och målinriktade? Lägger ni upp träningen på något specifikt sätt? Hur gör man för att sortera, alltså att behålla någon form av kontroll i hjärnkontoret istället för att försöka bolla för mycket samtidigt?
Tacksam för lite exempel på träningsupplägg eller bara lite feedback!
