Lyckade omplaceringar

[Bison]

Man läser ofta här om omplaceringar o det är sällan ngt posivt, speciellt om de kommer från Blocket

Men alla hundar som omplaceras kan ju inte vara bråkiga monster, eller?

Vi har själva en omplacering, en liten blandras som var drygt ett år när vi köpte honom. Han kommer från en barnfamilj där yngsta dotter var allergisk, o det var hon verkligen. Hon såg inte snygg ut o jag tror inte att de fejkade de utslagen...
Han är en underbar hund, finns inte ett negativt ord att säga om hunden. Inga problem öht o nu har vi haft honom isnart tre år .

Finns det fler här inne som hittat riktiga guldkorn?

 

[madde_84]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag adopterade min hund från ett hundhem i Ungern. Det var min första hund och jag hade noll koll. Jag valde bara hunden som var sötast/keligast (husky/shäfer/fast medelstor, så det måste funnits mycket mer raser i henne). Jag vet inte om jag hade tur eller om de flesta omplaceringar är bra sällskapshundar, men min var hur lätt som helst och hon passade perfekt in i våra liv. R.I.P. lilla Vilda.

Känner många som har hundar från hundhem/omplaceringar som inte har några "men", och inte har problembeteenden. Sen finns det dem som tagit sig vatten över huvudet och tagit en hund som kräver mer aktivering, men det finns det också bland dem som köper valpar direkt från uppfödare.

Letar nu hund på nytt och det blir omplacering/dumpad hund igen (kan inte tänka mig något annat). Den här gången väljer jag mer med huvudet och hoppas på en underbar kompis denna gång också.

 

[minimal]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag tog över min blandrastik när hon var knappt 1. Hon hade blivit kvar och var dotterns hund, men dottern var i ålder när annat blev mer intressant och pappan kände att han inte hann med tre hundar.

Hon är den mest perfekta hund man kan tänka sig. Otroligt vänligt sinnad, finns inte ett ont ben i hennes kropp. Min mamma är rätt hundrädd, men blev aldrig rädd för min. Hon har lätt att ta det lugnt inne men är ganska speedad ute, även om hon är lyhörd och alltid håller sig runt mig. Perfekt stallhund. Finns ingen som inte gillar henne, även de som normalt inte gillar hundar brukar falla för henne.

Mina syskonbarn har kul med henne.

Blir tre år för oss snart också!

Jag gjorde ju så man inte skulle göra när man skaffar hund. Inte hundra procent genomtänkt, surfade runt på blocket och fastnade för denna annons. Fick ha henne på prov först, vilket ju kanske gjorde att jag hoppade in i det lite fortare än annars. Självklart hade jag viljan att ha hund, den hade jag haft länge.

Och allt blev perfekt, trots två utgångslägen som kanske inte var optimala.

 

[angelwings]

Sv: Lyckade omplaceringar

Vi fick hem Fanny när hon var 4 år.
Har aldrig varit några problem med henne, annat än nu när hon fick livmoderinflammation. Men det är ju inte nåt som kunnat påverkas av tidigare hem.

Vi fick henne från kennel som fått tillbaka henne från tidigare ägarna. Och det hade hänt innan också att de fått tillbaka henne. (helt obegripligt för mig, men de kanske ville ha en hund med mer vilja att göra saker)

De ville inte avla/ställa ut henne för att hon har lite för ljusa ögon och nos och för att hon har för lugnt temperament. De vill ha lite mer fart i sina hundar (galenskaper! Jag är nöjd med vår soffpotatis). Så det var tänkt att hon skulle stanna som valpuppfostrare men så såg de vår annons och tyckte det lät rätt för henne. Och det var det ju både för henne och oss.

En styck grisnäst golden retriver

 

[Emor]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har två omplaceringar.

Först ut är lilla gula, Bingo! Han hade inte haft det lätt innan, och var väl i räddningskategorin, levde instängd med minst 40 andra hundar i ett hus och hade inte varit ute sedan han var valp, mager och rädd för allt var han lillplutten. Att han dessutom fick en minst sagt sspännande start här hemma med en rymning och att han var borta i nästan 2 veckor gör att han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. I dagsläget är det ingen som kan gissa vilken start han haft, han är som vilken hund som helst och kastar sig inte längre i panik när han ser en människa utan är en pigg och glad krabat!

Lillråttan nyss hemkommen ifrån äventyret...


Bingo förra sommaren


Vi kompletterade flocken med storpudeln Chili, en herre som inte alls haft en krånglig uppväxt utan tvärt om fått mycket kärlek och haft det bra, dock vart hans matte sjuk och kunde inte ge honom det aktiva liv som han behövde och han fick därför flytta hem till oss. Ifrån dag ett har han verkligen varit vår, men skulle han behöva flytta igen kan jag inte tänka mig annat än att han skulle se sin nya familj som sin redan när bagagen stängs Han är en oerhört okomplicerad hund så sätt, om än ingen är perfekt, men han är onekligen en frisk fläkt i familjen som vi inte skulle vilja vara utan.

Stora vita i våras


Bonusbild, finns det hjärterum finns det stjärterum

 

[squarepants]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har/har haft två omplaceringar. Dock har inga omplacerats pga att dom varit jobbiga eller att ägaren inte klarat av dom, utan det var pga sjukdom i första fallet och ren tids- och platsbrist i andra.

Jag tog över min blandras Zipper när han var drygt ett år.
Då var han väldigt jobbig, näst intill odräglig, men idag 4½ år senare är han min absolut bästa vän i världen Han är fullständigt okomplicerad och den lättaste hunden jag kan tänka mig (Om man bortser från att han jagar allt som rör sig och gärna dödar katter...) Jag har lärt mig otroligt mycket av Zipper, vi har tävlat lydnad med hyfsade resultat och haft väldigt mycket roligt ihop!

När jag hade haft Zipper i två år tog jag över en till omplacering, en 6 år gammal Flat-hane.
Att ta över honom var nog det bästa jag någonsin gjort, om man räknar bort Zipper Om jag inte hade fått Limbo hade jag ALDRIG varit där jag är idag inom hunderiet, och jag hade inte haft min underbara Devil, Limbos systerson. Han var en fantastisk hund på alla vis, en riktigt bra arbetshund och det var väldigt tacksamt att träna tillsammans med honom.

Limbo hade jag bara ett år innan han fick avlivas pga sjukdom, och jag saknar honom varje dag

 

[mkh]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har två omplaceringar Dock kommer ingen av dom från Blocket, har fått båda genom bekanta.

Glimma, whippettik på 3år som jag tog över när hon var runt 10 månader. Jag kom hem från en längre resa och visste att jag troligtvis skulle gå arbetslös i ca 4-5 månader, så jag hörde av mig till uppfödaren (vän till familjen) och undrade om hon inte hade någon hund som behövde lite passning - och det hade hon! En av deras valpköpare behövde lite hjälp så ett stycke liten whippetfjant fick flytta hem till mig Någon månad senare bestämde sig hennes tidigare ägare att hon inte ville/kunde ta tillbaka henne så då fick jag köpa henne.

Världens sötaste och roligaste whippet som gett mig många gråa hår men också väldigt många skratt! Kan också vara fruktansvärt enveten och irriterande och bara jävligt jobbig Har inte alltid varit smärtfritt men just nu är hon världens bästa guldglimp . Tyvärr har hon hjärtfel, vilket ingen visste om när jag tog henne. Så jag har lärt mig att det är dumt att köpa en hund som inte är veterinärbesiktigad.

Frank, bostonterrierhane på 9år som bott hos sedan juni i år. Förmedlad genom Glimmas uppfödare som visste att jag var sugen på en till hund. Omplacerad för att husse inte hann med honom, bodde själv och jobbade alldeles för mycket. En hund som har haft det jättebra och varit otroligt älskad, och han är verkligen en fantastisk liten hund! Pigg och fin för sin ålder, busig och rolig, lyhörd och otroligt snäll. Lite för försiktig ibland, men det kan man leva med. Funkar perfekt med Glimma som vanligtvis är en liten bitch mot andra hundar och är en väldigt lagom lekkompis till henne. Är så glad att jag fick äran (faktiskt!) att ta över honom, kunde inte fått ett bättre tillskott till flocken!

Så jag är väldigt glad i mina andrahandshundar

 

[Ramona]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min första hund var en omplacering från en av min dåvarande sambos kunder. De hade själva fått honom som omplacering 9 månader tidigare och de orkade helt enkelt inte med honom. Han passade inte alls in i deras miljö. Men jag älskade den hunden så vi tog honom.

Han är den som satt standarden i mitt hundliv. Han lärde mig så mycket och var så sjukt rolig. Han funkade hur bra som helst hos oss. Han sprang nästan alltid lös utan att hitta på för mycket rackartyg.

Tyvärr togs han hastigt bort från oss efter 4 år tillsammans, men vi hade 4 underbara år!!

RIP Pepper

 

[Priscilla]

Sv: Lyckade omplaceringar

Tycker att jag kan få svara, även om jag inte har en omplacering själv.
Jag valde nämligen att omplacera min kooikerhondje i somras. Anledningarna var många, men bland annat passade vi inte ihop som ekipage, han var osäker med barn (och jag väntar mitt första i december) och jag trivdes inte med att ha två hundar.

Nu bor han hos ett par nyblivna pensionärer som går rallylydnadskurser, långa promenader varje dag, har en stuga ut vid kusten och han får vara med dom överallt. Enligt dom är Goliat den bästa hunden i hela världen, det var han aldrig hos mig. Jag såg nog mest till hans brister, i hans nya hem är dom helt betagna av hans kvaliteter och säger varje gång jag ringer och hör hur det går att dom är så otroligt nöjda och glada med sin fantastiska hund.
Kunde inte ha hittat några som passar Goliat bättre

Trots detta saknar jag honom ofta, men det underlättar att veta att han har det så otroligt bra nu..

 

[Migo]

Sv: Lyckade omplaceringar

Sam flyttade hem till mig när han var 7 år gammal.

Jag var lätt naiv och väldigt hjärtestyrd, och åkte 25 mil för att titta på den där hunden efter att ha ringt på en blocketannons. Han levde då under ganska fruktansvärda omständigheter, inlåst i bur mer eller mindre dygnet runt i många år. Självklart åkte han med mig hem...

Han blev aldrig av med sin stress, var rädd för hala golv, gallertrappor, glassbilen, skott, åska, fyverkerier, PET-flaskor, flugsmällor och mycket annat. När han åkte bil vallade han mötande trafik och han var fullständigt boll-och pinnfixerad. Han gick inte att lämna ensam hemma.

Eftersom mitt liv såg ut som det gjorde kunde jag anpassa mig efter hans tics, och märkte inte så mycket av dem. Jag upplevde honom aldrig som en problemhund, och ångrar inte köpet en sekund. Han fick fem år hos mig innan artrosen blev för mycket och han fick somna in.

 

[Red_Chili]

Sv: Lyckade omplaceringar

Så underbart att det blev så bra för Goliat och att du fortfarande har kontakt med de som har honom nu!

Min tant är typisk sån där "jobbig omplacering", även om det inte var tänkt att hon skulle omplaceras utan jag blev kär i henne och fick lov att kidnappa henne

Men, jag har en vän som har en riktigt lyckad omplacering. Hunden är en idag 5årig greyhound vid namn Curre.
Han bodde hos en familj som valde att omplacera honom när de skulle få barn. Han var då 3 år gammal och hans nya ägare hittade honom genom "en vän till en vän" osv. Hon tänkte att "Inte kan han väl vara helt utan problem..?" men bestämde sig för att ge honom en chans.

Curre visade sig vara en underbar greyhound utan några problem alls, väldigt gosig, snäll och tja, de flesta som träffar honom blir kära

Såhär söt är han!

 

[Flixon]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min tjej hittade mig på Lanzarote, så hon är inte en regelrätt omplacering direkt, även om hon hade ett hem innan som hon var på rymmen från (ägaren/uppfödaren skrev sedan över henne på mig). Hon var rädd för allt, när vi kom hem till sverige vågade hon inte gå in i köket eftersom någon råkade smälla igen en kökslucka lite för hårt... Hon kröp längs marken när vinden drog genom trädkronorna (finns ju knappt några träd på Lanzarote!) och var väldigt osäker.
Den här bilden är från dagen efter vi hittade henne:

Nu har hon precis flyttat hem till min mamma eftersom hon inte verkar överförtjust i att ha en schäfer till lillebror. Där trivs hon som fisken i vattnet och blir så bortskämd.. Eftersom hon och jag bott där tidigare så är hon redan hemma där, vilket känns skönt (jag hade aldrig omplacerat henne till någon främmande). Nu är hon en glad och framåt tjej!

Vi omplacerade också sambons första schäfer, som pga höftproblem i kombination med ryggproblem inte kunde tränas nämnvärt utan att få ont (enligt 2 veterinärutlåtanden kunde han dock vara sällskapshund utan problem). Genom bekantas bekanta hittade vi en familj där han nu bor och har det jättebra! Han och deras ena dotter hittade varandra på en gång, jättehärligt att se!

 

[lady_vip]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min äldsta tik är en omplacering. Hon har varit okomplicerad från start, det enda jag tycker är störigt är att hon skäller ganska lätt, och vi hade en diskussion om att man inte jagar harar i början.

 

[_Runaway_]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag och sambon har haft vår hund i ett år nu. Vi hittade honom på Blocket Men vi är på det stora hela idag. Det är en kastrerad schäferhane på nu fyra år. Vi har fått världens härligaste familjemedlem, verkligen. Han är social, livsglad och hur lekfull som helst utomhus, och har en bra förmåga att koppla av inne. Han har tytt sig till oss och vi upplever att han blivit gladare och spralligare med tiden här.
Ja, vi har en del saker vi jobbar på. Vi har haft problem med hundmöten, men det har förbättrats en aning, och i helgen ska vi på kurs i ämnet Det är väl egentligen det enda problemet som jag känner hämmar mig lite. Jag vill så gärna ut och tävla lydnad, tidigare ägaren gjorde det och jag har gjort det två gånger med honom. Men eftersom vi har de här problemen med att vistas bland andra hundar så blir både hund och jag stressad av situationen vilket gör mig för negativ på plan. Men mitt stora mål under vintern nu är att träna till tusen för att lösa problemen och komma ut på planen igen, för där trivs vi

 

[Melli]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min Cc är en omplacering som det fungerat fläckfritt med. Han omplacerades från uppfödaren efter att ha varit hos en familj där han behandlats illa av både människor och hundar. När uppfödaren fått nys om hur det var åkte hon dit och fann en blodig och tilltygad och förstås rädd whippetpojke, som fick följa med hem till kenneln igen. Via rasklubben fick jag kontakt med uppfödaren, pratade länge och bestämde att vi skulle mötas ungefär halvvägs. Jag från söder och hon från norr och Cc åkte med mig hem.

Han har blivit en tryggare, lugnare och mer självsäker herre, men kan fortfarande vara osäker kring nya hundar, speciellt hundar modell större. Han gärna skäller ut de som han anser kunna vara skrämmande men han skulle aldrig slåss. Han är en mycket fin herre och jag ångrar honom inte en sekund.

 

[Carolininen]

Sv: Lyckade omplaceringar

Vi köpte vår New Foundland-hane när han var 2 år via en annons på blocket.
Ägarna hade tvingats flytta och eftersom de hade 3 lika stora hundar fick den enda hanen, som var yngst, flytta.

Ägarna körde honom 50 mil till oss och han har varit en drömhund från början. Utomordentlig vardagslydnad. Vi upptäckte snart att inkallningen satt perfekt och han kunde gå lös. Underbart temperament. Snygg var han också.
Tyvärr har han nu utvecklat allergi, inget som tidigare ägare kan ha känt till. Därför är han numera klippt och kortisonen har tagit på hans pälskvalitet. Vi hade tankar på att meritera honom för ev avel men iom hudproblemen har vi gett upp det.
Men han är en fantastisk familjehund och har varit en utmärkt storebror till vår staff som vi sedan köpte som valp.

Jag skulle absolut kunna tänka mig en omplacering igen, bara man är noggrann och tar sig gott om tid. Valpar är jobbiga.
Sen kanske just den här rasen är lite lättare att hitta en bra omplacering än tex Rottweiler, staff osv. Det vet jag inte...

 

[Disen]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag hade en jäkla tur egentligen...

Min mentors gamle träningskamrat hade en malle på 19 månader för omplacering. Han trivdes inte med hundens förarvekhet (är man 194 lång och väger 110kg så behöver man ha en hund som tål det), fö inget fel alls på den.

Jag träffade hunden, med målet att BARA titta på den och se vad det var för en. Jag had ekikat på stammen och kände hans farbror och linjerna på hans mammas sida är gemensamma med den första mallen jag förälskade mig i. När jag tog kopplet kändes det som om jag redan kände hunden. Vi gick en liten promenad för att utvärdera. Han fick full pott på allt!

Jag sa ändå till ägaren att jag inte kunde nu, sorgen efter förra hunden låg för nära.

En vecka gick och jag kunde inte sluta tänka på honom, så jag ringde ägaren som sa att en annan kille skulle kika på hunden. Nej! Nu har jag missat min chans.... Jag ringde min mentor och berättade, som la ett extra gott ord för mig så jag fick lov att ta hem hundne på prov.

Jag valde att ha honom över helgen till att börja med. Fredag till Söndag. Jag utsatte honom då för ALLT som han skulle kunna tänkas stöta på under sin eventuella framtid med mig. Och ja, full pott på allt! När jag åkte för att lämna tillbaka honom så sprang han fram till husse, hälsade snabbt och kom sedan tillbaka till mig, klättrade och bjöd upp till lek.

Ett par veckor senare tog jag hem honom på en provvecka. Jag hade väl bestämt mig i hjärtat, men ville ha hela förnuftet med också.

På årets Bruks SM berättade jag för ägaren att han skulle få stanna hos mig.

Jag vill poängtera att ägaren absolut inte var dum vid hunden på något sätt. Han levde ett liv värdigt en brukshund, men han trivs bättre med det jag kan ge och vi är som gjorda för varandra!

 

[squarepants]

Sv: Lyckade omplaceringar

Har du två mallar nu? Tre hundar totalt? Eller är det importen som är en omplacering? Nyfiken...

 

[grusholmen]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min första hund var en omplacerad 2-årig rottishanne. Jag hade ingen hundvana och visste öht inte vad det innebar att vara rottisägare men med massa bra människor omkring mig så fick jag lära mig allt efter som.

Han var god som guld och den bästa rottis jag haft på många sätt.

 

[Kamomilla]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag hade hittat rasen jag skulle ha och kontaktat en uppfödare inom rasen där jag gillade värderingarna och satte mig i kö för en valp. Nu bidde det ingen valp utan frågan kom om jag var intresserad av en vuxen tik istället. Efter lite funderande kom jag fram till att det nog skulle vara ok för min del (visste då inte vilken av de vuxna tikarna det gällde)
Hon har varit klockren från början här, lös andra dagen på promenader och kommer på inkallning. Fast när vi var upp till förra ägaren ett halvår senare så var det inte min hund, enligt henne Men det var jag ganska så beredd på

Sen fick jag nys om att min *kärlek på avstånd hund* skulle pensionärsomplaceras, hon fick flytta hit och är fortfarande en stor kärlek, tog sin lilla tid att lita på mig och familjen, men nu är det sedan några år full rulle, inte många som tror att tant är dryga 10 när de träffar henne.