Lyckade omplaceringar

[Zafrida]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har tre omplaceringar hemma just nu. En liten terrierblandis från Spanien. Jag kan tänka mig att det är lite träsktroll och varulv i henne oxå om man tittar på alla små hårtåtar som sticker ut här och var. Henne fick vi hem juni-04 och då skulle hon vara ca 2-3 år. Det är en alldeles underbar hund, inga direkta problem när hon kom heller. Det var bara små saker som vilken hund som helst hade kunnat ha, tex fåglarna får vara på tomten och rådjuren får vara i skogen hur konstigt det än kan låta.

Den andra hunden är en korsning mellan schäfer och rottis. Hon var tre månader när vi hämtade henne och då var vi redan hennes fjärde hem , hon hade blivit såld till någon som inte behandlade henne väl. Hon blev räddad därifrån av en kille som ett par veckor senare sålde henne till oss då han igentligen inte skulle ha en till hund. Hon var mager och livrädd för människor och andra hundar. Idag är hon en ståtlig hund på 3 år . Det är en alldeles underbar hund, hon ska pussas och kramas jämt. Går nästan jämmt lös och är förde mesta väldigt lydig. Hon är defenetivt en av dom bästa hundar jag har haft.

Den tredje är oxå 50% schäfer och 50% rottis. Henne fick jag av en arbetskamrat som inte kunde ha henne kvar. Det är oxå en jätte trevlig hund, men hon var ju vare sig problem hund eller omplacering på det sättet.

Jag har genom tiderna tagit många omplaceringar och jag har varit välldigt nöjd med allihopa. Vissa har haft mer att jobba med, och vissa mindre. Men alla har gått att få ordning på och blivit bra hundar. Jag tror att det är viktigt att ta en ras som passar ens livstil även om de kan vara väldigt olika som individer ändå.

 

[Marty]

Sv: Lyckade omplaceringar

KL

Jag kan ju passa på att dela med mig av en historia från "andra sidan" då vi blev tvungna att omplacera en hund vi hade, vilket blev väldigt lyckat både för oss och de som tog emot vår hund. Vi köpte nämligen en border collie-valp som visade sig vara väldigt dominant och självständig, vilket gjorde att vi hade väldigt svårt att få honom lydig. Sätt som både jag och min mamma lyckats med i hela våra liv funkade inte på honom. Det första han gjorde när vi fick hem honom var att springa iväg till hästhagarna 100 meter bort och börja valla hästarna, och det fortsatte ungefär i samma anda.

Vi kämpade med honom i 1½ år innan vi helt enkelt gav upp. Vi hade gått hundkurs efter hundkurs och tränat hur mycket som helst på fritiden. Då hade det slutat med att vi inte kunde ha honom lös, för så fort han kom lös fick vi inte tag på honom. Han vallade hästarna i timtals när han väl kom lös och åt inte då han blev så stressad av att han ville valla. Vi hade då 10 hästar i 3 olika hagar vilket helt enkelt blev för mycket för honom. Vi valde för hans skull att omplacera honom till ett hem utan hästar. Det var nog det bästa vi kunde göra för hans skull. Han kom till en familj som hade haft border collie tidigare och som bodde inne i stan. Han blev mycket mer rofylld när han slapp stressen att valla och gick upp i vikt och blev en riktig snygging så småningom. Vi köpte istället en liten jaktgolden som var släkt med hunden vi haft innan border collien. Där har vi inte misslyckats utan har världens mysigaste och lydigaste vovve.

Jag har märkt att det finns de som ser ner på en bara för att man blivit tvungen att omplacera. Det har mer eller mindre setts som ett stort nederlag från vår sida. Visst, det kanske det var, men jag känner att den här hunden fick ett mycket bättre liv efter omplaceringen. En häst som man inte funkar med säljer man, varför ses det då som så hemskt att man för samma sak med en hund? En liten parentes bara : )

 

[Bison]

Sv: Lyckade omplaceringar

svara alla

Vad roligt med så många svar o jättekul att se alla fina bilder

Det inger hopp för framtiden! Vi vill gärna ha en omplacering igen då vi inte vill ha en vuxen hund. Men ibland tror man att det är ngt lurt med alla omplaceringar

 

[vallhund]

Sv: Lyckade omplaceringar

kl

Jag har både tagit emot o lämnat ifrån mig hundar.
När en hund flyttar hemifrån

 

[Lyan]

Sv: Lyckade omplaceringar

Den absolut bästa jycken jag har haft var en omplacering. Han köptes av en kennel för avel men eftersom han var så skygg och inte rastypisk valde de att omplacera honom och han hamnade först hos ett par och bara några dagar senare kom han tillbaka som ett nervvrak. Jag skulle egentligen inte ha någon ny hund just då även om lite planering för framtiden fanns men när jag mötte Mattis sa det KLICK. Jag var nere för att titta på valpar som den ena av mina andra var pappa till och åkte när de var 6veckor just för att ingen av dem skulle råka följa med hem Det blev Mattis istället

Han var väldigt skygg och jag var den enda han verkligen accepterade men vilka framsteg han gjorde! Man kunde inte tro att det var samma hund och han till och med kröp upp i famnen på okända människor om de tog det i hans takt.

Tyvärr pajade hans knä och trots 3 operationer blev det aldrig bra. När Mattis dog så dog en stor del av mitt hjärta och jag kommer aldrig få en sådan hund igen

Pudelmixen jag har nu är också en omplacering. Från en privatfamilj som inte hade tid för henne. Förutom att hon har kronisk mag-tarminflammation så är hon en väldigt okomplicerad och trevlig jycke. Lättlärd, arbetsvillig, busig och påhittig men ändå lugn för i princip allt som händer. Söt som socker är hon också. Hon är perfekt Hade det inte varit för mina brister i andra änden på snöret hade hon nog kunnat komma högt i det mesta. Det känns nästan som lite slöseri att hålla en så bra hund som endast sällskap Ändå fattas det där lilla extra som Mattis hade men jag har börjat inse att en sådan hund kommer jag aldrig hitta igen.

Lilla underbara Ping

Sedan har jag även omplacerat en hund, han som var pappa till valparna jag tittade på när jag hittade Mattis. Han blev biten och förlorade sitt ena öga Efter det klarade han inte att bo hos mig som hade två hundar till förutom honom. Han hade en "helgmamma" som brukade låna honom och när detta hände fick han flytta dit på heltid. Trots att han bodde här i 7år var det som att de 7åren bara var en transportsträcka tills han hittade rätt hem och även om han alltid kommer vara djupt saknad var det rätt beslut

 

[Jadzia]

Sv: Lyckade omplaceringar

Omplacering och omplacering....Sam är i alla fall köpt som vuxen. Han var 2,5 år när han kom. Hade börjat leta tävlingshund eftersom lille Fjant inte gick att använda och fick tips om Sam. Egentligen ville jag ha en tik, men åldern, rasen och utbildningsnivån var rätt så jag åkte och kollade. Tog hem på prov en månad och eftersom allt fungerade så köpte jag honom. Det var ett fynd. Han är den bästa läromästare jag kunnat ha och väldigt, väldigt okomplicerad. Passar mig som hand i handske.

 

[Turali]

Sv: Lyckade omplaceringar

I slutet av oktober hade jag haft min älskade Tant Brun i 5 år!
Första månaderna efter att jag köpt henne undrade jag vad f*n jag gett mig in på - men vi har blivit mer och mer sammansvetsade i takt med att tiden gått.

Jag skulle börja på hundgymnasium och stod utan hund, och skolans krav var att hunden man tog med sig skulle vara över 12 månader. Jag var sugen på dalmatiner, och min mor och jag hjälptes åt under några månaders tid för att hitta rätt. En dag hade hon ringt på en blocketannons där allt som stod var "dalmatinertik 2,5 år. tycker om barn och att åka bil". Jag blev tjurig - för vem skulle ringa på en sådan annons?!

Vi åkte trots allt iväg och hunden vi mötte var mager, skitig och stod ute i en hundgård och frös dygnet runt. Hennes motion var när sonen sköt iväg lite golfbollar över ett fält och hon fick springa och hämta dem. Vi betalade ett överpris, utan vet. bes och och ingen möjlighet att lämna tillbaka henne - men vi kunde inte lämna henne.
Första veckorna var bara stress, stress, stress från hennes sida och jag fick börja om med allt precis som med en valp.
Idag är hon min finaste älsklingstant!

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Lyckade omplaceringar

Kl
Man kan nog kalla honom omplacering, 20 månader schäferhane som fick flytta hem till oss för tre veckor sedan. En helt underbar hund som redan tagit en stor plats i min och sambons hjärta! Helt underbar hund som alltid ger 110%. Han är verkligen hunden i mitt liv och efter katastrofen med sista hunden svävar jag på moln. Finns än så länge inget negativt med honom!

 

[Disen]

Sv: Lyckade omplaceringar

Har du två mallar nu? Tre hundar totalt? Eller är det importen som är en omplacering? Nyfiken...

Min lilla import finns inte mer
Vi tar det via PM om du vill veta mer...

 

[squarepants]

Sv: Lyckade omplaceringar

Men!
Du får gärna Pma.

 

[Disen]

Sv: Lyckade omplaceringar

Han är så otroligt fin din Sam

 

[MrsScabtree]

Sv: Lyckade omplaceringar

kl

Har väl berättat Grimas story hundra gånger nu känns det som, men tar det gärna igen. Jag skulle absolut ha en schäfervalp, men efter lite slösurfande på nätet så hittade jag Grima på en kennel som annonserade ut henne. Ringde ägaren och tog flyget nästan högst upp till Sveriges topp och hälsade på henne. Egentligen visade hon inga speciellt goda sidor, men jag fastnade på något sätt för henne och tog med henne på prov hem. Hon hade då stått mitt ute i skogen i en hundgård i 3 år och visade på en del stressymptom då hon ej utbildats eller aktiverats speciellt. Hon jagade allt, bilar, katter , hundar och vi bodde i en lägenhet med vändzon precis utanför... Jag hade aldrig haft en stor hund eller en brukshund förut och kände väl att jag kanske tagit mig vatten över huvudet ibland. Hittade dock en träningsgrupp ganska omgående och fick hjälp, nu har jag snart haft henne i 3 år och jag ångrar det inte en sekund. Hon är fullkomligt underbar och jag känner att jag har utvecklats enormt som hundförare/hundmänniska sedan hon blev en del av mitt liv. Vi passar nog väldigt bra ihop ändå

 

[Narcissa]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har en liten omplacering som jag dessutom hittade på Blocket.
Detta var innan jag hade någon koll på att man kanske bör vara försiktig med blandraser.
Lilla Scoody var tre år när jag köpte henne och hon är en blandning mellan pekingese och chihuahua. En mycket bestämd dam som håller alla andra hundar i herrens tukt och förmaning.
Men hon är helt fantastisk och jag har aldrig varit med om en lättare hund att ha att göra med. Däremot är hon väl inte så värst träningsvillig och hon går mest sin egen väg men det gör inget. Jag har andra hundar att träna med som tur är.


Som man oftast ser henne. Och ja det är en annan svans med på bilden....

 

[Luff]

Sv: Lyckade omplaceringar

Min första schäfer kom helt plötsligt med hem då min dåvarande svärfar skule hämta sin valp. Santos var 6 år och kunde ALLA olika moment du kan träna i bruks - men han hade fått lindrigt diskbråck och husse hade andra hundar att träna. Under ett och ett halvt år var han med mig varje dag på jobbet utan några som helst problem - hans pinnfixering och rådjursintresset var väl det enda kruxet. Jag fck en insyn i hur en väldresserad hund är och hur mycket man kan lära en hund.
Han var även mycket trevlig mot andra hundar oavsett kön o ålder.
Hans diskbråck förvärrades dock och då vi såg hur trött han var tog vi bort honom när han var 7,5.
Men innan det blev han gammelfarbror till Aico 6 månader - en överbliven hårboll från en schäferkennel - alla älskade denna stolle men han hade inte hittat sig någon ägare- så hoppsan - ett besök blev ett hundköp. Aico var idiotsnäll, alltid säker på att allt var lugnt och ok och om någon nu blev arg så hade det inte med honom att göra. Han var alltid övertygad om att en stor hårig schäfer var vad man ville ha i knät, oavsett om man träffat honom förut eller ej. Mer än en besökare fann sig ha en hund mellan sig och ratten när dom försökte kliva ur bilen.
Så inte behöver man få en hundvalp för att få en underbar hund.

 

[Gesska]

Sv: Lyckade omplaceringar

Jag har varit med om 2st omplaceringar.

Den första var min underbara schäfertik Ginnie.
Hon var min första helt egna hund och min stora kärlek!
Ginnie var ingen lätsam sällskapshund utan hon älskade att arbeta och tränade jag inte ordentligt varje dag så hittade hon på egna uppgifter, den främsta var att vakta mej mot allt som kunde tänkas vara farligt i världen. Ingen nyttig sinnesstämning för henne alls.

När jag blev ensamstående med spädbarn så fanns inte tiden att jobba lika mycket med Ginnie och trots att jag allra helst hade haft kvar henne så omplacerade jag henne till en man nästan 100mil bort.
Ginnie fick det helt underbart och det var rätt beslut, även om jag fortfarande -9år senare- saknar henne varje dag!


Den andra var malamute tiken Nowa!
Jag såg henne på en bild på blocket och förälskade mej i hennes bild. När sambon åkte hem från usa så tog han en omväg via norrland och hämtade henne. Helt osedd och utan min vetskap, till mej i födelsedagspresent.

När hon kom hem så var hon mager, hade otroligt dålig och lite päls, massor med rädslor och hade ingen ordentlig grundlydnad.
Men hon fångade mitt hjärta och efter massor av jobb så var hon en underbar hund! Tyvärr så stod ja inte på papprena på henne så när jag och sambon gick isär så flyttade hon med honom och hans hund.
Även Nowa är otroligt saknad!


Just nu gör jag mitt bästa för att hjälpa en vän att omplacera sin hund. Vad är era bästa tips för att göra en omplacering så bra som möjligt?

 

[MrsScabtree]

Sv: Lyckade omplaceringar

 

[yennork]

Sv: Lyckade omplaceringar

Vi har haft fler omplaceringar än valpar...

Nr 1 var en newfoundland, en familjehund vars familj inte hade tid med honom längre. Det hade vi. Han blev min hund och var med mig överallt, åkande i baksätet på min SAAB V4... När han dog kom nr 2, en newfoundland som blivit kvar på kenneln eftersom han hade armbågsartros. Han blev husses hund, och de gick lite kurser ihop.

Sen blev det valp, en schäfertik, medan vi hade njoffe nr 2. När han dog deppade schäfern, så husse hämtade hem Byrackan. Hälften border collie, hälften nånslags labbeblandning, resultat av en tjuvparning, såld som valp men lämnades tillbaka som unghund. Totalt ouppfostrad, utbrytarkung (vi fick sätta taggtråd överst på hundgårdsstaketet, annars tog han sig över via hundhustaket..) tassar som var snabbare än hjärnan och inställningen att "världen är god och människorna snälla". Lättlärd, men blev ingen tävlingshund eftersom han hade en tendens att flippa ut och dra en vända i närmsta skog mitt under träningen. Vi fick någorlunda ordning på honom, i alla fall.

Vi hade fortfarande honom när schäfern fick avlivas pga ålderskrämpor, och det blev valp igen: en isländsk fårhund. Efter honom var vi enhundsägare ett tag, sen kom Hans Pudliga Höghet, en fyramånaders dvärgpudelvalp som blivit kvar på kenneln

HPS:s uppfödare mejlade oss något år senare och undrade om vi visste någon som var intresserad av en ettårig hane som behövde nytt hem...Pudliga Prinsen bröt benet i en olycka när han var ett halvår, och uppfödaren ville vara säker på att han var OK innan hon sålde honom. PP fick göra morbror HPH sällskap...Uppfödaren hade inte haft så mycket tid med honom, hon har fler hundar, småbarn och hästar så PP fick mest bara vara. Han blev överlycklig när han fick en alldeles egen matte, helst skulle jag haft en babysele så han kunde sitta i min famn dygnet om...