Lugna ner osäker ryttare.

[Blandrastik]

Det var ju det här med rubriker....
I alla fall. Köpte en treåring i slutet av förra året, inriden. Det har helt enkel inte gått så bra, utan vi har åkt på några rejäla "förtroedevurpor". En kompis som skulle prova hästen åkte helt sonika av och efter det har hästen varit svår att sitta upp och blivit bakskygg.
Jag jobbade vidare och tänkte inte så mycket mer på det, sen kom bakslagen, en dag när vi var ute i skogen blev han skrämd av skrikande barn. Vilket resulterade i att båda hamnade i diket, jag satt dock kvar. Sen har det varit en del smågrejor som skrämt hästen den har farit iväg ett par meter och stannat.
Bestämde mig för att tömköra en period istället, då händer det som inte får hända, på väg mot banan blir hästen rädd och jag tappar honom. Fullt sken in i skogen med tömmarna fladdrande bakom sig.

Jag bestämde mig då för att skicka hästen på bete i två månader, för att sen skicka den till en beridare, för att få en bättre start här efter uppehållet. So far, so good. Nu till problemet.
Hästen kommer säkert att funka bra hos beridaren, men vad i Hälsingland ska jag göra med min egen hjärna när han kommer tillbaka? Kan man ta nåt milt lugnande som ryttare? För jag är bajs-nervös att göra fel igen, det får bara inte hända nåt mer nu. Det fatta ju jag också att om jag har inställningen "nu skiter det sig" så lär det ju göra det också. Jag är inte så rädd att trilla av för egen skull, det har hänt förr utan jag är skräck-nervös att förtroendet för mig som ryttare går åt fanders.

Hur ska jag tänka, vad kan jag göra för att inte bli så jäkla nervös när jag snart ska upp på min häst igen? Såg i Falsterbo att de sålde "Confidence EQ" till häst, ett lugnande feromon. Jag vill också ha ett lugnande feromon, fast till mig.

 

[Speedway]

Har du inte möjlighet att rida ihop med något tryggt ekipage i början tills du har vant dig? Eller det kanske du har gjort?

 

[Blandrastik]

Har du inte möjlighet att rida ihop med något tryggt ekipage i början tills du har vant dig? Eller det kanske du har gjort?

Kan, kan jag. Men jag har inte ridit ut med honom ensam, sen första grejen. Han blir bakskygg i alla fall. Sen påverkar det inte mitt huvud att en annan häst är med.

 

[Hipphopp]

Jag hade blivit lugn om någon gått med och hållit hästen i en longeringslina så jag hade bara kunnat sitta och åka häst. Hästen blir trygg att den har en ledare med sig och du blir trygg att du har någon med dig. Lycka till.

 

[troxel]

Prozac,,.......men det loss inte problemet.

 

[Blandrastik]

Prozac,,.......men det loss inte problemet.

Alltså tanken har slagit mig! Eftersom jag är övertygad om att mitt nervösa huvud påverkar hästen. Sen kanske Prozac är att ta i, inte för att jag har prövat, men nåt milt ångestdämpande. Jag vill ju inte bli så slirig att jag åker av pga det.

 

[troxel]

Du måsta bygga upp ditt self confidense och det bli svor med den hästen.
Förslå att du starta om med ett gamla tro lämnar.

 

[WS6]

Kan du inte åka och rida honom hos beridaren ett par gånger innan du får hem honom?

 

[mackan]

@Blandrastik Gud vad tråkigt att det blivit så tokigt
Säger som ngn annan : prioritera att rida hästen hos beridaren flertalet gånger och med lite rutin dvs regelbundet innan du tar hem den. Och hemma se till att inte rida ensam i början öht utan skaffa sällskap varesig det är ngn på backen eller ngn uppsuttet på annan häst .

En reflektion som kan vara bra att påminna dig själv om också är ju att unghästen bara blivit rädd . De blir jätterädda och osäkra när de är unga av att ryttaren trillar av eftersom de är flyktdjur och rovdjur naturligt är ngt som skrämmer dem och när ngn sitter på ryggen som de köpt trots den instinkten och sen åker av tar instinkten lätt över och de blir rädda av de anledningarna .
Ser en del folk regelbundet som tänker istället att "jaha nu har den lärt sig olater och att det funkar att kasta av ryttaren" Nej - hästen har blivit rädd inget annat...

Det jag menar är att det är ju ingen dum häst eller opålitlig eller ngt alls du har - det blev bara fel . Kan vara en hjälp att tänka på det sättet för en del . Hoppas du förstår vad jag menar

 

[Linnpan]

Vad jobbigt! Jag hade en period typ första månaderna när jag köpte min häst som var lite jobbiga. En stor skillnad dock min är 21 år gammal med två rävar bakom varje öra och testade mig som tusan. Stor skillnad mot unghäst såklart men jag blev riktigt skraj och nervös några gånger.
Min slet sig, hoppade åt sidorna ( ibland på mig) eller vägrade gå när jag ledde honom. Ridningen gick bättre men även där kastade han sig, tvärnitade och skyggade för allt från bokstaven A i ridhuset till brevlådor. Åkte nog av 5-6 gånger första månaden och det satte sig lite i huvet på mig såklart.

Jag känner mig mycket säkrare med ett annat ekipage med på uteritterna, att jag känner mig trygg fick ju i sin tur får min häst att coola ner så det var min nyckel, att rida ut mycket, lungt tempo, med andra!
När det gällde att leda honom så var det bara ta ett djupt andetag och gå, dressyrpisk i ena handen och jävligt målmedveten, moooot ridhuset typ. Sjöng på nån bra låt och låtsades att det var min hund jag hade i kopplet....
Väl framme i ridhuset släppte jag honom lös, tränade skritt, trav och galopp på kommando vilket gick jätte bra och vi båda tyckte var jätte kul. Morot i fickan och tränade honom på att följa mig stanna när jag stannar osov. Det var mitt andra verktyg, att ha kul med honom från marken och få honom att sammarbeta med mig lös. Plötsligt var jag inte orolig när vi gick mot ridhuset längre utan avslappnad och avslappnad matte = avslappnad häst.
Ridningen var det bara att nöta på med, få honom att tycka det var kul, variera träningen för varje dag. Lämmna min comfort zone lite mer för varje dag men i små steg. Försökte tänka det ska vara kul, inte läskigt.... Nu rider jag på bettlöst och är väldigt sällan rädd :-) som sagt skillnad på gammal räv och unghäst men ville dela med mig om hur jag jobbade med MiN osäkerhet som även blev hans såklart!
Lycka till, och glöm inte att andas som min tränare brukar säga! :-)
PS: tror inte att lugnande mediciner är nyckeln till en lugn och trygg relation.....

 

[Aionee]

Du har redan fått bra tips, men någon att tänka på är att ta det lugnt! Ta det i din egen takt och be om hjälp av någon om det är så att du känner dig tryggare om någon leder/longerar dig.
Jag blev översprungen av en häst en gång i tiden och sedan dess har jag varit en fegis. Men nu när jag har min unghäst så har jag tagit min tid, känner jag att det inte är en bra dag så hoppar jag inte upp och rider. Jag gör allt jag kan för att inte ge mig och hästen in i osäkra situationer, blir hästen rädd för något på ridbanan så tränar vi på att gå där för hand först eller har honom löst så han får se det läskiga själv. Börjar han slita sig när jag promenerar honom på banan så får jag jobba mer med det och ta det långsamt steg för steg tills även han förstår att det är bättre att sköta sig och ha roligt med mig.
Jag var rädd för min häst ett tag, när han började bocka på promenader, ville springa över mig osv. Jag fick tänka mycket på att andas, att det kommer gå bra, att jag bara promenerade med min förra 16 åriga häst istället för en tickande bomb i andra sidan änden. Och så länge jag höll mig lugn så är jag säker på att det hjälpte till 80%, resten var bara mer rutin som behövdes.

Min häst fyller fem år nu i september och vi har bara börjat skritta uppsuttet eftersom jag har velat ha en trygg och säker individ att rida på och hantera sedan jag fick honom som 4 åring. Det finns ingen anledning att stressa, det viktigtaste är att ni båda är trygga i situationerna ni ger er in i. Det är inte roligt att vara rädd för sin egna häst.

 

[skiesabove]

Hitta din comfort zone (det du klarar av att göra utan att bli alltför orolig). Nöt på tills du känner dig helt trygg i den. Sen kan du börja expandera den långsamt och försiktigt. Och gå tillbaks till det trygga som "belöning" hela tiden. Kott sagt, behandla dig själv som en rädd häst som behöver få tillbaka förtroendet till partnern och självförtroendet .

Tvingar du dig själv till situationer du inte är redo för är risken stor att du blir ännu räddare.

 

[Sockerbit]

Åh vad jag känner igen mig!

Jag lät en tjej rida min häst, det hela slutade i totalt kaos och ryttaren föll av och hästen var allt annat än nöjd. Därefter var hästen som förbytt, opålitlig och flyktig. Då jag jobbar på ett av de större djursjukhusen i Sverige fick hästen följa med på jobb och kollades från topp till tå för att möjligtvis förklara beteendet, men vi fann inget.

Hästen lämnades på tillridning då jag kände att det kanske behövdes ett proffs för att få ordning på problemen. Dock reds hästen inte under den tiden på tillridningen fick jag reda på i efterhand. Jag var tröstlös och ställde av hästen då inget tycktes fungera, bytte stall och efter ca ett år började jag jobba mkt från marken och efterhand tränande jag precis som om hästen var helt oinriden, dvs började från noll med uppsittning (där hon då hon var som värst kunde bli rädd och skjuta iväg som ur en kanon och sedan fortsätta i vilda bockningar). Sedan skritt och sedan trav, osv. Lika mkt rädsla som satt i henne, satt även i mig och det ena framkallar det andra.

Medicinen för oss har varit att börja om från noll, låt det ta tid! Gör inget du känner dig obekväm med till en början, små steg och bygg efter hand. När man kommit en bit på vägen så måste man börja utmana sig själv och hästen, och det behöver inte vara gigantiska saker utan även där bygger man på lite i taget, efter varje litet framsteg känns det som man vunnit på lotto kan jag lova.

 

[tuaphua]

Det var ju det här med rubriker....
I alla fall. Köpte en treåring i slutet av förra året, inriden. Det har helt enkel inte gått så bra, utan vi har åkt på några rejäla "förtroedevurpor". En kompis som skulle prova hästen åkte helt sonika av och efter det har hästen varit svår att sitta upp och blivit bakskygg.
Jag jobbade vidare och tänkte inte så mycket mer på det, sen kom bakslagen, en dag när vi var ute i skogen blev han skrämd av skrikande barn. Vilket resulterade i att båda hamnade i diket, jag satt dock kvar. Sen har det varit en del smågrejor som skrämt hästen den har farit iväg ett par meter och stannat.
Bestämde mig för att tömköra en period istället, då händer det som inte får hända, på väg mot banan blir hästen rädd och jag tappar honom. Fullt sken in i skogen med tömmarna fladdrande bakom sig.

Jag bestämde mig då för att skicka hästen på bete i två månader, för att sen skicka den till en beridare, för att få en bättre start här efter uppehållet. So far, so good. Nu till problemet.
Hästen kommer säkert att funka bra hos beridaren, men vad i Hälsingland ska jag göra med min egen hjärna när han kommer tillbaka? Kan man ta nåt milt lugnande som ryttare? För jag är bajs-nervös att göra fel igen, det får bara inte hända nåt mer nu. Det fatta ju jag också att om jag har inställningen "nu skiter det sig" så lär det ju göra det också. Jag är inte så rädd att trilla av för egen skull, det har hänt förr utan jag är skräck-nervös att förtroendet för mig som ryttare går åt fanders.

Hur ska jag tänka, vad kan jag göra för att inte bli så jäkla nervös när jag snart ska upp på min häst igen? Såg i Falsterbo att de sålde "Confidence EQ" till häst, ett lugnande feromon. Jag vill också ha ett lugnande feromon, fast till mig.

Jag tycker man gör klokt i att göra unga hästar så trygga man kan innan man sitter på dem. Man släcker ut ev triggers innan man börjar rida om man känner sig osäker på att klara av att reda ut det uppsuttet.

Om den triggar på plötsliga ljud och rörelser finns det ju en del att jobba med där. Bakskyggheten lika så.
Det går att släcka ut till stor del. Och iaf göra mer hanterbart uppsuttet.
Sen måste man också ha sån koll på dem att de inte kan dra om man ska tömköra ute. Det kan skita sig för alla även med den lydigaste, tryggaste häst som framförs av det mest rutinerade proffs - absolut! Och det gör det!
Men man kan genom att tänka lite strategiskt faktiskt klara sig med mindre och färre missar.

Om en häst försöker sticka - hur får man stopp på den?
De flesta sätt utom att på lydnad bara förhålla eller med styrka hålla emot i bettet tycker jag är lättare att få till uppsuttet eller i annat än töm.
Jag vill antingen böja en häst då eller flytta rumpan på den eller dra den åt sidan så balansen rubbas. Ev böja från sida till sida och rubba balansen så om de drar.
Allt det är svårt i töm. Utöver att du liksom bara har viss längd på tömmen innan du sen tappar chans att påverka om du inte hinner sprinta med.
Sitter man på kan man låta dem kasta sig/löpa lite och sen när de lugnat sig börja försöka snacka med dem.

Det går också att träna dem till att inte bli skraja om folk rör sig på dem, om man hoppar av och på och om man åker av.

Sen kan du ju tänka på hur lydig är hästen för hjälperna? Kan jag träna in mer sånt avsuttet innan jag hoppar upp?
Kan jag träna det inhägnat tills det sitter innan jag sticker ut?

Sen kan man ju fundera lite kring hur och när man rider hästen. Kan man kanske planera in det så man rider då hästen är mer trött? Kanske man tar låååångturer till fots i rejäl terräng först för att trötta ut hästen och få den i bra sinnesstämning innan man sitter upp. Och man kan nyttja trötthet efter mat, flockens lugnande inverkan etc..

Sen kan du ju fundera över vilken sadel du känner dig tryggast i. Jag personligen har ju min balans bäst i dressyrsadlar. Så om jag inte ridit på länge och jag ska rida en knepig häst i högre tempo i rörigare situationer väljer jag ju gärna en dressyrsadel. Jag är ju mest van att rida så och med långa läder.
Så även om många andra tycker hoppsadel och korta läder så känner jag mig mer hemma i dressyrsadel med långa och tror att jag är snabbare i att ändra min balans i lägen då man kanske har svårt att sitta kvar om jag får ha min normalbalans sas.

Sen: träna! Du känner dig tryggare ju bättre balans du har.
Så träna balans och bålstyrka.
Rid gärna andra hästar och öva upp ditt självförtroende i sadeln.

Jag rider mycket hästar som anses lite svårare i jobbet. Jag är inte världens bästa ryttare(även om jag inte är världens sämsta heller så klart).
Men trots att jag sysslar med farliga hästar mycket och gör problemlösningar, inridningar etc så har jag inte åkt av på 10 år och inte skadat mig öht med hästarna på många år. Det beror på att jag är riskmedveten och ser till att vissa saker FUNKAR innan jag hoppar upp. Och att jag inte går över de gränserna för vad jag klarar av.
Givetvis fuckar jag upp ibland jag med! Men jag tycker nog att många faktiskt är lite naiva och dumdristiga i hur de hanterar hästar och slår sig och skadar hästarna i onödan.
Så jag tror nog du kan lära dig tänka annorlunda kring hästen och då slippa mycket av rädslorna.

Nu är ju din häst ung och grön. Det är inget alla ska hålla på med. Är du för rädd att sabba så kanske du bör ha annat. Jag vet ju inte alls vad du kan eller hur du är som person. Så du behöver inte ta den kommentaren personligt. Men det kan vara värt att fundera på för en del..
Det behöver inte vara ångestladdat att rida.

 

[xDollyx]

Jag var rädd för min snälla ponny i början, så vi jobbade mycket från marken. Lärde ponnyn att gå med presenningar på sig osv, för att dels bygga upp hennes självförtoende men även vårt samspel.

 

[Ridinglady]

Det du beskriver med en ung häst som blir lite rädd och far iväg för att sedan stanna förfaller fullt normalt för mig - så gör unga hästar! Det är heller ingen katastrof att tappa en häst en gång - sånt händer! Det du ska göra som ryttare är att bara hålla dig lugn och fortsätta som ingenting. Varför tror du att du ska förstöra hästen? Jag får känslan av att du har för höga krav på både din häst och dig själv och behöver arbeta på att vara mer realistisk i dina förväntningar och inte så hård mot dig själv! Hästar - även unga - är väldigt förlåtande och tål dessutom att man klantar till det ibland.blir den trots allt skrämd får man backa ett steg i utbildning och börja om därifrån.

 

[skuggi]

Alltså tanken har slagit mig! Eftersom jag är övertygad om att mitt nervösa huvud påverkar hästen. Sen kanske Prozac är att ta i, inte för att jag har prövat, men nåt milt ångestdämpande. Jag vill ju inte bli så slirig att jag åker av pga det.

Det finns ju såna naturpreparat som används som insomningstabletter, de lär väl vara milt lugnande. Om det är johannesört eller kamomill minns jag inte..
Fast jag vet inte om något så "litet" verkligen kan ändra på dina osäkerhetskänslor...

Det som gjort mig trygg med min häst var att arbeta mycket med "desensibilisering", det gjorde både att hästen blev mer van och avslappnad inför "läskiga" saker som plötsliga ljud eller prassel, men också att jag fick se och arbeta med hästen under kontrollerade former när han fick sina reaktioner. Jag fick en känsla av at jag känner honom utan och innan, jag vet hur han reagerar, hur kraftigt och hur man på bästa sätt lugnar honom.
Men det var ju något som vi jobbade med under en längre tid och med kontinuerlig hjälp av tränare, ingen quick-fix precis...

 

[Catrool]

Vad tråkigt för dig, jag vet precis vad du går igenom och det är inte lätt att ta sig ur sin egna rädsla och sina egna tankar, det är betydligt lättare att träna någon annan än sig själv. Samtidigt borde det vara relativ lätt att träna sig själv eftersom man äger alla verktygen själv.

Jag tycker lite som @skiesabove att du bör hitta din comfortzone och hålla dig där för att sedan tänja lite på gränserna. Om du känner dig trygg med att hoppa upp när någon håller i så gör du de, är du trygg med att rida i paddock/ridhus i skritt och trav så gör du det tills du känenr att du är redo att gå vidare. Rid bara inhängnat och promenera sedan ut i skogen till fots med den utrustning som krävs för att du ska kunna hålla i fast hästen blir skrämd. Du måste tillåta dig själv att "backa" så långt att ni känner er trygga tillsammans och sedan jobba utifrån de, se det inte som ett nederlag! Som många andra påpekar så rid mycket hos beridaren och skicka inte bara iväg hästen på tillridning utan gör det för både dig och hästen så ni kan hitta varandra igen

Håller även med @Ridinglady, unghästar blir rädda, de är inget ovanligt, även den bästa kan tappa en häst de är inte ovanligt heller. Sånt här händer och de är bara att jobba vidare som om inget hänt, de är ingen stor grej. Visst blir den ungahästen lite bakskygg av en händelse så får man backa liteoch träna lite extra på dessa situationer från marken innan man tar det uppsuttet .

Lycka till !

 

[annan1]

Känner delvis igen mig, har delvis liknande erfarenheter. Har du en bra och duktig tränare som du verkligen litar på och som kan jobba med dig och hästen från marken när den kommer hem från beridaren? Det känns som A och O, åtminstone för mig.

Parallellt med att jag tränar hästen från marken på det sätt som @skuggi beskriver (regelbundet för tränare som jag får hemläxor av) så kommer jag att ta ut en beridare till oss så att jag får titta på när hen rider hästen. Det har hjälpt mig väldigt mycket att se andra göra saker med min häst som jag inte riktigt vågat för att jag är rädd att det ska bli fel. "Han är inte så rädd som du tror" sa tränaren till mig, och det ligger nog mycket i det.

Sen är det väl tid, tid och tid. När det är dags för mig att rida igen kommer jag göra som många föreslagit: ta promenader för hand och sitta upp och rida kortare stunder när det känns bra. Helt poänglöst att stressa fram något med en unghäst.

 

[Blandrastik]

Tack för alla bra svar! Jag ska absolut hålla mig inom min komfortzon och stegvis öka, egentligen så vet jag nog det, men det var bra att få det på pränt.
Jag kan redan rida andra utan problem, jag har väl ridit in ett tio-tal hästar själv, så lite hann jag väl tänka att "hur svårt kan det vara?"

När vurpan hände, så satte jag upp direkt på hästen, red den dagen efter och tänkte väl att "det var väl inte så farligt" men den här är hundra gånger känsligare än tidigare hästar jag ridit och jag blev väldigt överaskad över att det inte alls var över för hästen, utan bakslag efter bakslag kom över oss.
Planen är att åka till beridaren och rida, sen får väl nån leda mig runt stallplanen för fem kronor varvet tills det släpper. Alt. med en Prozac i kroppen, fast det ska nog inte behövas. Mycket handlar om att jag många gånger har varit den som klättrat upp på svåra och gröna hästar, helt plötsligt så är det stallets kamikaze-pilot som har blivit osäker. Och jag blir galen på mig själv när jag tänker på första uppsittningen och hjärnan och plusen hinner före. Jag kommer att vara nervös och det stör mig ohyggligt.

Tack för alla tips och bra att veta att jag inte är ensam.