Ljudrädd hund och valp

nordingran

Trådstartare
Min äldsta är väldigt rädd för höga ljud (åska och fyverkerier, skott har han aldrig varit med om "på rätt sätt") på grund av en händelse som valp (skrämd av smågrabbar som smällde något skit). Hur hade ni gått till väga på nyår? Vi ska "fira" hos en nära kompis till mig som har en hund som inte reagerar överhuvudtaget. Där kommer vi att äta middag och vara med ett par kompisar, lyssna på musik/se en film osv.

1. Mina tankar är om mina två ens ska vara tillsammans under 12-slaget? Vill inte att valpen ska ta efter den äldre. Pratade med en hundvan bekant som tyckte att valpen skulle få vara med den oberörda vuxna hunden och att min äldre skulle vara tillsammans med mig inne på toan under tolvslaget, som ligger mitt i lägenheten utan fönster?

Att tillägga är att den vuxna kommer att få icke-receptbelagda lugnande inför nyår i samråd med vet. Adaptil och Zylkene, först och främst.

2. Samt, hur ska jag förebygga ljudrädsla hos valpen? Lite sent såklart att träna till nyår nu, men efter, hur är bäst att träna "ljud"? Vill gärna kunna gå öppen klass i viltspår med valpen exempelvis, men även för att han ska vara oberörd i vardagen. Där vi bor förekommer det ganska mycket knallar och sånt.

Tar gärna emot tips på hur ni hade gjort :idea::confused::p
 
Jag har har en ljudrädd hund, som skrämdes när hon var under ett år. Hon bygger gärna på sig rädslor och har behållit denna. Jag hade tidigare en hane som var omplacering som jag fick när han var 13 månader, han var inte ljudrädd alls. Och min äldre hunds rädsla påverkade inte honom. Nu har jag en unghund på 8 månader som jag har haft ute och tränat bredvid ett militärt övningsfält och hon reagerar inte alls.

Jag tycker du ska ta hand om den rädda hunden på det sätt den behöver och var så normal du kan mod den unga hunden. Ta inte ut den unga under midnattstimmarna utan låt den vara inne och tugga ben eller göra något annat lugnt.
 
Jag har en hund som blir fyra år i början av nästa år, hon blev skrämd under sin första nyårsafton och har problem med fyrverkerier mm. Hon får ha en thundershirt på sig under nyår. Hunden som vi hade samtidigt under den olycksaliga nyårsaftonen blev inte alls berörd av smällare och raketer. Dom stod bredvid varandra när någon sköt upp en massa raketer just över huvudet på oss :(.
Unghunden som blir 2 år i början på nästa år reagerar inte alls på smällare och raketer och bryr sig inte om att "storasyster" tycker att det är läskigt.
Jag försöker vara så normal mot bägge hundarna som det går och ser gärna en film med lite halvhög volym under den värsta perioden under kvällen/natten :)
 
Jag har haft en fyrverkerirädd hund och en icke-rädd samtidigt, dock var båda vuxna och då påverkades de inte av varandra.
Den då orädda har senare fått fira nyår med en annan rädd hund (jag och matte till den hade filmkväll) och det var inga konstigheter det heller. Å andra sidan reagerade den rädda enbart med att krypa iväg och gömma sig så gott han kunde. Även Aysu har fått fira nyår med honom en gång om jag inte minns tokigt.

Med Ebrah gjorde jag inget speciellt inför hennes första nyår, hennes enda sällskap var Aysu. Eller ja, jag gjorde inget mer speciellt än vad jag vanligtvis gör vid nyår...
Det innebär långpromenad på morgonen, sedan mycket mat (dock inte överdrivet, inte så att de behöver ut och rastas oftare än vanligt). Så sent som jag vågade så tog vi bilen till en motionsslinga i skogen för att ta en längre rastningsrunda (det kommer jag inte göra i år) för att få Ebrah lite extra trött. Det sköts då någon rejält stor fyrverkerigrej rakt ovanför vår bil, men hundarna var helt obrydda. Senare rastade vi bara precis utanför porten, åt det håll där det INTE är höga hus som "stänger in" eller förstärker fyrverkeriljud. Vid tolvslaget skakade hela vårt hus av alla fyrverkerier, men båda hundarna sov lugnt.

Jag tror att så länge hundarna är bra mentalt i grunden så ska det mycket till för att de ska bli fyrverkerirädda. Tex min tik nr 2, henne rastade jag en nyårsafton på innergården, där det var hus i en cirkel som förstärkte ljuden.. Det tänkte jag inte på förrän det plötsligt kom en skur med extremt högljudda fyrverkerier ovanför huvudena på oss. Vi rusade in så fort vi kunde och försökte varva ner innanför porten innan vi gick in. Jag hörde sedan inte någonting på ca 3 timmar, inte musik, inte när någon pratade, ingenting. Jag blev tillfälligt döv. Så högt lät det. Vad min tik gjorde vid 12-slaget? Stod i fönstret och tittade nyfiket på allt som smällde där ute, helt avslappnat, precis som hon gjort tidigare år. Det var den händelsen som fick min tik nr 1 att bli rädd, hon var också med då och hon fick panik av fyrverkerier efter det. Ett tag var hon rädd för alla typer av ljus som rörde sig ovanför henne (tex när trädgrenar delvis skymde gatlyktor och de rörde sig pga blåst).

Min tik nr 2 var sådan som oerhört lätt skakade av sig negativa minnesbilder, vilket visserligen gjorde henne omöjlig att träna annat än med klickertänk, men också gjorde att hon inte fick några bestående rädslor efter tex fyrverkerier och elände.
 
Eftersom valpen är av en ras som generellt har mer problem med ljudrädsla än medelrasen skulle jag göra mitt bästa för att helt undvika fyrverkerier hundens första nyår, för att sedan träna skott/ ljud under kontrollerade förhållanden. Lättare sagt än gjort, det vet jag. När mina hundar varit valpar har jag tillbringat nyårskvällen långt från stök och oväsen, och det har blivit ettor på skotten på mh:n och korningar. Det kanske det hade blivit ändå, men varför chansa?
 
Jag tror generellt inte att rädslor kan smitta om hunden sen innan är trygg med situationen. Finns det dock en osäkerhet kan den säkert förstärkas av att den äldre reagerar.

Min gamla hane på 9,5 år är skotträdd. Schäfern som växte upp med honom utvecklade ingen rädsla för skott och inte heller löwchentiken jag har nu. De kopplar helt enkelt inte ihop att han är rädd med skotten eftersom att de själva inte tycker det är obehagligt.

På samma sätt som om han skäller på någon person så förstår inte tiken alls att man ska vara rädd för människor. För hon är socialt trygg. Hon kan kolla sig omkring, vara extra nyfiken eller möjligtvis ge av något larmskall för att sedan vara neutral alt glad.

Men det är klart, tror man att hunden kan vara skotträdd så kan det ju vara lika bra att ha den tillsammans med en skottfast hund om man har den möjligheten. Det skadar ju inte :)
 
Lagotton var rädd för fyrverkerier och skott. Labben har dock alltid varit trygg i sig själv och smittades inte av hennes rädsla. Han fick ett tuggben en stund före tolvslaget sitt första nyår så han tuggade på det medan jag hade lagotton intill mig. Faktiskt blev hon bättre av hans lugna sätt vid skott/smällare :).

Jag hade satsat på att få valpen upptagen vid tolvslaget när det smäller som mest, tex med ett tuggben, och i övrigt varit som jag brukar med den andra.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 452
Senast: Ajda
·
Hundträning Jag ska få hem en valp efter årsskiftet och funderar och planerar redan nu. Jag har en vuxen hund som både är genomsnäll men också har...
Svar
3
· Visningar
1 286
Övr. Hund Vi fick nyligen hem vår valp, en BC som nu är 13 veckor. Allt funkar bra, han passar jättebra hos oss och börjar få kläm på livet på...
Svar
5
· Visningar
994
Senast: buschiq
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp