Efter att jag kom hem från min semesterresa, sjönk ju min energinivå rejält. Min glöd försvann, aptiten likaså, jag sov mycket m.m. men så småningom har jag åter börjat hitta gnistan som alltid fört mig framåt.
Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på vilken typ av hus jag ska ha. Mitt miljösamvete är för stort för att kunna köpa ett nyrenoverat, men fult hus, för att sedan börja riva ut det nya och sätta in sånt som är i min smak. Ett golv som går att återvinna på annan plats är väl ok, men inte så mycket mer än så.
Ett annat dilemma är de materialval som folk har valt vid renovering, typ plastfärger, spånskivor och annat som inte är bra för miljö/hälsa. Helst vill jag ha ett hus som är byggt före 50-talet, för det var efter det som plasten gjorde sitt intåg i väggarna. Kanske ska huset vara byggt redan före andra världskriget? Då använde man inte skadliga material, för de fanns inte. Haken är ju om de då vid ett senare skede har renoverats med skadliga material.
Till och från har jag funderat på att bygga huset själv, så att det blir som jag vill ha det, både med tanke på materialval, funktion och estetik. Haken är väl att det nog i så fall kommer att ta 10 år att bygga och att jag då får ägna alla min lediga tid åt det, om jag ska klara det på den budget jag har. Annars får jag vara beredd på att slanta upp och då kommer jag inte att vara lånefri när jag går i pension.
I somras var jag på kurs i lerklining vid ett halmbalshus nära Alingsås. Halm är ett billigt byggmaterial och paret som bygger huset har räknat med att det kommer att ta totalt 4 år att färdigställa det, även om det är möjligt att bygga det så snabbt som på 2 år. Jag frågade dem om vad de hade för budget till huset (exklusive tomt) och fick till svar att de räknade med en kostnad på 2 miljoner
. För mig skulle det vara för mycket om jag vill ha lånet färdigbetalt före pension.
Kanske borde jag köpa ett äldre renoveringsobjekt? Det blir ju då lite som att bygga nytt, men att redan ha delar av det klart. En massa rivningsarbete blir det ju förstås. Ett sådant hus, som verkar var ett bra objekt för renovering, har jag hittat. Det låg väldigt enskilt utan synliga granar. Kanske lite väl enskilt med tanke på att jag kommer att jobba ensam och sedan också bo ensam?
Och mitt i alla de här funderingarna dök det upp något helt annat. För ungefär ett halvår sedan tittade jag ju en hel del på jobbannonser och det var den ena tråkiga annonsen efter den andra. Det var inget som lockade mig alls så då funderade jag i stället på vad jag ville ha och hur jag skulle kunna få det. Nu blev det ju istället så att jag fick besked om att jag kunde ta nuvarande jobb med mig vid en flytt, så jag la allt det där på is.
Igår dök då en annons upp mitt framför näsan på mig, i mitt flöde på fb, som beskrev precis det jobb jag velat ha utan de nackdelar som mitt nuvarande jobb har. Jag träffar ju nästan aldrig folk på mitt nuvarande jobb vilket kan bli ganska ensamt (ffa som jag inte träffar så mycket folk privat heller så jag pratar ju knappt med folk alls ibland) och det blir lite enformigt ibland då jag nästan bara jobbar vid datorn. För det här jobbet som dök upp har jag dessutom både kompetensen och intresset. Som jag ser det skulle jag passa perfekt för jobbet och jobbet skulle passa perfekt för mig. Meh, vad svårt det blev plötsligt. Och min chef skulle ju inte alls bli glad om jag sa upp mig.
Men det finns så klart en hake med jobbet och det är att den ligger i Kivik, Skåne. Där hade jag ju inte tänkt bo. Det finns ju ingen skog där, bara lite dungar med träd och den där stora blåbärsskogen finns väl inte alls? Dessutom verkar prisläget på hus ligga lite för högt där, samtidigt som jag inte tilltalas av något hus alls i området som är till salu just nu. Jag vill ju ha ett trähus och det är oftast inte det man bygger i södra Skåne.
Men jag måste ju säga att jag blev i alla fall väldigt sugen på det där jobbet.
Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på vilken typ av hus jag ska ha. Mitt miljösamvete är för stort för att kunna köpa ett nyrenoverat, men fult hus, för att sedan börja riva ut det nya och sätta in sånt som är i min smak. Ett golv som går att återvinna på annan plats är väl ok, men inte så mycket mer än så.
Ett annat dilemma är de materialval som folk har valt vid renovering, typ plastfärger, spånskivor och annat som inte är bra för miljö/hälsa. Helst vill jag ha ett hus som är byggt före 50-talet, för det var efter det som plasten gjorde sitt intåg i väggarna. Kanske ska huset vara byggt redan före andra världskriget? Då använde man inte skadliga material, för de fanns inte. Haken är ju om de då vid ett senare skede har renoverats med skadliga material.
Till och från har jag funderat på att bygga huset själv, så att det blir som jag vill ha det, både med tanke på materialval, funktion och estetik. Haken är väl att det nog i så fall kommer att ta 10 år att bygga och att jag då får ägna alla min lediga tid åt det, om jag ska klara det på den budget jag har. Annars får jag vara beredd på att slanta upp och då kommer jag inte att vara lånefri när jag går i pension.
I somras var jag på kurs i lerklining vid ett halmbalshus nära Alingsås. Halm är ett billigt byggmaterial och paret som bygger huset har räknat med att det kommer att ta totalt 4 år att färdigställa det, även om det är möjligt att bygga det så snabbt som på 2 år. Jag frågade dem om vad de hade för budget till huset (exklusive tomt) och fick till svar att de räknade med en kostnad på 2 miljoner
. För mig skulle det vara för mycket om jag vill ha lånet färdigbetalt före pension.Kanske borde jag köpa ett äldre renoveringsobjekt? Det blir ju då lite som att bygga nytt, men att redan ha delar av det klart. En massa rivningsarbete blir det ju förstås. Ett sådant hus, som verkar var ett bra objekt för renovering, har jag hittat. Det låg väldigt enskilt utan synliga granar. Kanske lite väl enskilt med tanke på att jag kommer att jobba ensam och sedan också bo ensam?
Och mitt i alla de här funderingarna dök det upp något helt annat. För ungefär ett halvår sedan tittade jag ju en hel del på jobbannonser och det var den ena tråkiga annonsen efter den andra. Det var inget som lockade mig alls så då funderade jag i stället på vad jag ville ha och hur jag skulle kunna få det. Nu blev det ju istället så att jag fick besked om att jag kunde ta nuvarande jobb med mig vid en flytt, så jag la allt det där på is.
Igår dök då en annons upp mitt framför näsan på mig, i mitt flöde på fb, som beskrev precis det jobb jag velat ha utan de nackdelar som mitt nuvarande jobb har. Jag träffar ju nästan aldrig folk på mitt nuvarande jobb vilket kan bli ganska ensamt (ffa som jag inte träffar så mycket folk privat heller så jag pratar ju knappt med folk alls ibland) och det blir lite enformigt ibland då jag nästan bara jobbar vid datorn. För det här jobbet som dök upp har jag dessutom både kompetensen och intresset. Som jag ser det skulle jag passa perfekt för jobbet och jobbet skulle passa perfekt för mig. Meh, vad svårt det blev plötsligt. Och min chef skulle ju inte alls bli glad om jag sa upp mig.
Men det finns så klart en hake med jobbet och det är att den ligger i Kivik, Skåne. Där hade jag ju inte tänkt bo. Det finns ju ingen skog där, bara lite dungar med träd och den där stora blåbärsskogen finns väl inte alls? Dessutom verkar prisläget på hus ligga lite för högt där, samtidigt som jag inte tilltalas av något hus alls i området som är till salu just nu. Jag vill ju ha ett trähus och det är oftast inte det man bygger i södra Skåne.
Men jag måste ju säga att jag blev i alla fall väldigt sugen på det där jobbet.
