Livsarkivet - Vita arkivet

[iNHALE]

Det är lätt att säga att ens anhöriga får göra vad de vill när man dör och att detta avståndstagande från egen planering och uttryck av önskemål skulle vara någon slags befrielse för familjen. Ofta brukar det vara precis tvärt om. Det är ofta ytterligare en börda att behöva skapa en begravning för en familjemedlem helt utan några utstakade riktlinjer att gå efter. Jag har aldrig någonsin hört en anhörig säga att h*n är glad för att den avlidne inte uttryckte några önskningar, aldrig. Däremot hör jag ofta hur skönt det var att den avlidne hade önskemål. Att ha önskemål behöver inte betyda att man planerar sin egen begravning ned till varje liten detalj, det kan vara väldigt övergripande önskemål som ändå lämnar mycket utrymme för familjen att göra det personligt.

Jag resonerar som så att när jag är död så är jag död. Jag skriver inte ned önskemål om min begravning för min skull utan för mina anhörigas skull. Jag kommer ju vara död så för min del spelar det ingen roll vilken färg det är på kistan och vilken musik som spelas, men för mina anhöriga kan det vara en oerhörd hjälp att jag redan talat om för dem hur det ska vara, så att de slipper iaf en del av de besluten.

 

[Unafraid]

Jag har endast uttryckt "jag bryr mig inte, gör det så billigt som möjligt eller hur ni själva vill". Jag har sagt att kremering blir bra, då behöver ingen bekosta en gravsten och så slipper jag ta upp onödig plats. Men skulle mina anhöriga göra tvärtom är det okej, jag är ju ändå död

 

[_Taggis_]

Nej jag har inte det. Anledningen är att det blir mina föräldrar som ärver mig rakt av, och jag har inget speciellt att säga om det jag har heller som dom inte kan besluta om lika bra. Hunden kommer dom ta hand om, hästen säljs väl. Däremot tänker jag att nån kontaktperson att anlita för försäljning av häst vore bra, det känns mest naturligt med gamla ägaren. I övrigt spelar det ingen roll vad som händer med mina saker.
Men faktiskt, jag skulle vilja få askan spridd nånstans. Det borde jag faktiskt skriva upp.

 

[tanten]

Okej. Då kommer det inte bli så. Min poäng är att jag vill att mina anhöriga ska göra som de själva tycker är bäst, både med begravning och annat. Hela grejen är ju till för dem, inte mig. Vad jag vill upphör att vara viktigt det ögonblick jag dör.

Lite så jag resonerar också. Jag har bara en enda anhörig och hen får gör vad som känns bäst. Det enda jag är bestämd om är att inget religiöst får vara inblandat och ingen grav att sköta.

för egen del skulle jag vilja slippa hela tjafset med begravning. Kremering och sprida nånstans i naturen. Vill de ha nån sorts fest så fine. Kalas är alltid bra