Livsarkivet - Vita arkivet

[Anacondas]

Har ni funderat på att fylla i något av dessa, för att underlätta för efterlevande om något skulle hända er?

 

[parellikusken]

Jag har fyllt i Vita arkivet för mina efterlevandes skull. Vill underlätta så mycket som möjligt för dom.

 

[iNHALE]

Jag har fyllt i livsarkivet och uppdaterar det då och då för att mina önskningar ska vara så aktuella som möjligt.

Jag tycker alla borde göra det faktiskt.

 

[Nahar]

Jag har egna dokument med samma info, som jag uppdaterar så fort något ändrats

 

[Rosett]

Livsarkivet och Vita Arkivet är väl inte juridiskt bindande?
Så efterlevande kan göra som de vill ändå. Jag har inga bröstarvingar så det blir mina föräldrar som ska se till att min vilja följs. Tror inte de skulle göra det.
Testamente är nog bättre för mig.

 

[Roheryn]

Testamente känns som en bättre idé, eftersom det är juridiskt bindande. Men jag bryr mig egentligen bara om att göra det så bra som möjligt för min dotter och mina djur i händelse av min bortgång, vad som händer med min kropp, vilken ceremoni mina efterlevande väljer att ha osv är faktiskt rätt ointressant - jag kommer ju inte vara där för att uppleva det. För att göra någon sorts nytta även efter min död borde kroppen kanske skänkas till medicinsk forskning/undervisning, men det får som sagt de efterlevande bestämma.

 

[startpompe]

Nej det har jag inte, nått att ta tag i!

 

[iNHALE]

Livsarkivet och Vita Arkivet är väl inte juridiskt bindande?
Så efterlevande kan göra som de vill ändå. Jag har inga bröstarvingar så det blir mina föräldrar som ska se till att min vilja följs. Tror inte de skulle göra det.
Testamente är nog bättre för mig.

I begravningslagen står det att man ska följa den avlidnes vilja så långt det är möjligt, så nä det är inte fritt fram att skita i livsarkivet om familjen har kännedom om att ett sådant dokument existerar.

 

[BernT]

Testamente känns som en bättre idé, eftersom det är juridiskt bindande. Men jag bryr mig egentligen bara om att göra det så bra som möjligt för min dotter och mina djur i händelse av min bortgång, vad som händer med min kropp, vilken ceremoni mina efterlevande väljer att ha osv är faktiskt rätt ointressant - jag kommer ju inte vara där för att uppleva det. För att göra någon sorts nytta även efter min död borde kroppen kanske skänkas till medicinsk forskning/undervisning, men det får som sagt de efterlevande bestämma.

Fast det är skönt för de efterlevande att veta hur du ville ha det. Min pappa hade inget sånt nedskrivet. Vi visste inget och det var jättejobbigt att gissa sig fram till vad vi skulle välja.

När man väl sitter där och ska välja kremera eller ej, gravsten eller minneslund eller plakett eller vad, ceremoni i kyrkan eller kapell, då hade det underlättat massor om vi vetat nått vad pappa hade velat. För man är ju ofta rätt ledsen som det är.

 

[Anacondas]

@Rosett & @Roheryn Som jag uppfattar det handlar Livsarkivet mer om information till efterlevande.

Saker som tas upp i livsarkivet är bl.a. om det finns upprättat testamente, om man äger fastighet eller boende, vad försäkringar man har, lite beskrivning hur man är som person, intressen, vad för typ av begravning man vill ha eller om det är upp till efterlevande att bestämma, om man vill ha något tema på begravningen, om man har önskemål om kista, blommor, om man vill ha speciella kläder på sig i kistan, var man vill begravas eller om efterlevande får bestämma det, om man vill ha en minnesstund efter någonstans, om man vill ha dödsannons på något speciellt ställe, hur man ställer sig till donation och obduktion.

Så bryr man sig inte vad som händer, så blir det ett sätt tala om de får bestämma helt fritt istället för att gissa hur du skulle vilja ha det.

 

[iNHALE]

Enligt min erfarenhet så är det inte den avlidnes dokumenterade vilja som folk bråkar mest om utan den odokumenterade viljan samt ekonomiska och materiella tillgångar i dödsboet. När det finns flera olika personer inom familjen som anser sig veta bäst vad mormor ville ha för begravning baserat på odokumenterade samtal och antaganden. Är det någon gång det blir tjafs om begravningen så är det i såna situationer.

Seriösa begravningsbyråer kommer också trycka hårt på att det är den avlidnes vilja som i möjligaste mån ska följas ifall de märker att familjen börjar få egna idéer som inte alls stämmer överens med den avlidnes önskningar.

 

[Roheryn]

Saker som tas upp i livsarkivet är bl.a. om det finns upprättat testamente, om man äger fastighet eller boende, vad försäkringar man har, lite beskrivning hur man är som person, intressen, vad för typ av begravning man vill ha eller om det är upp till efterlevande att bestämma, om man vill ha något tema på begravningen, om man har önskemål om kista, blommor, om man vill ha speciella kläder på sig i kistan, var man vill begravas eller om efterlevande får bestämma det, om man vill ha en minnesstund efter någonstans, om man vill ha dödsannons på något speciellt ställe, hur man ställer sig till donation och obduktion.

Jag har uppfattat det precis så också, och det enda jag är intresserad av är det fetade, vilket mina efterlevande vet på annat sätt. Det andra bryr jag mig som sagt inte om, och jag är efter min fars bortgång inte ett dugg intresserad av att utnyttja någon begravningsbyrås tjänster mer än absolut minimum.

 

[Zpunk]

Jag har bara börjat fylla i, egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket pga kommer ju inte vara inblandad men jag har haft en nära anhörig som gått bort där inga önskningar lämnades och det blev jobbigt att ta alla besluten. Tänker att det aldrig är fel att försöka underlätta för efterlevande, själv är jag ju borta så för egen del spelar det inte så stor roll.

 

[Niyama]

För att göra någon sorts nytta även efter min död borde kroppen kanske skänkas till medicinsk forskning/undervisning, men det får som sagt de efterlevande bestämma.

De kan inte bestämma det utan om du vill donera hela kroppen till forskning måste du fylla i ett donationsavtal.

 

[MidnightSoul]

Tänkt, inte kommit till skott.

 

[Anacondas]

Man kan, men måste inte använda Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråers internettjänst, man kan ladda ner Livsarkivet som pdf från deras webbplats (ingen inloggning eller nåt för att komma åt det) som man kan skriva ut och fylla i.

Eller om man hellre skapar ett eget dokument med den information man tror att efterlevande kan vara hjälpta av att känna till om man hellre vill det.

 

[sjoberga]

De kan inte bestämma det utan om du vill donera hela kroppen till forskning måste du fylla i ett donationsavtal.

Finns jättebra länkar med information om det på donationsregistrets hemsida (obs! Krävs just specifikt avtal och kan inte klickas fram i donationsregistret).

 

[Roheryn]

De kan inte bestämma det utan om du vill donera hela kroppen till forskning måste du fylla i ett donationsavtal.

Okej. Då kommer det inte bli så. Min poäng är att jag vill att mina anhöriga ska göra som de själva tycker är bäst, både med begravning och annat. Hela grejen är ju till för dem, inte mig. Vad jag vill upphör att vara viktigt det ögonblick jag dör.

 

[sjoberga]

Okej. Då kommer det inte bli så. Min poäng är att jag vill att mina anhöriga ska göra som de själva tycker är bäst, både med begravning och annat. Hela grejen är ju till för dem, inte mig. Vad jag vill upphör att vara viktigt det ögonblick jag dör.

Jag förstår nästan tankegången men håller inte riktigt med om det sista. Om du vill donera din kropp till medicinsk forskning så går det att göra och är ett beslut man tar levande. Men om du hellre vill donera din kropp för anhöriga att besluta om är det såklart precis lika okej. Jag tänker att man kan underlätta för anhöriga om man är noga med att berätta hur man tänker.

Anhöriga kan inte heller donera kroppen på det sättet oavsett om de önskar eller inte.

 

[Enya]

Okej. Då kommer det inte bli så. Min poäng är att jag vill att mina anhöriga ska göra som de själva tycker är bäst, både med begravning och annat. Hela grejen är ju till för dem, inte mig. Vad jag vill upphör att vara viktigt det ögonblick jag dör.

Det finns så mycket att göra när någon dör och man vill så gärna att det ska bli "rätt". "Rätt" för den som dött. "Rätt" i den bemärkelsen att om någon tycker om en viss sorts blommor så vill man ha det på begravningen, spela en låt personen tyckte om osv.

På de begravningar jag varit med om och de jag hållit i har begravningarna i det stora hela inte enbart handlat om oss, utan om den som dött, att göra det till något avsked och fint för den personen, som den hade velat. Allt man gör, alla val man gör, i stort sett, så långt det går, gör man för den avlidnes skull.

Det är så mycket som man ska stå i, så att ha allt fixat redan kommer vara mitt prio 1 hädanefter.

I mitt fall är det mycket tjafs i familjen som det är nu och det är det sista jag vill ha när jag dör. Min familj ska inte komma ihåg min begravning som något de bråkade över skitsaker om, för i det stora är det skitsaker, men det ser man kanske inte då- om man nu är lite bråkigare lagd.

Min man hade vissa saker redan klara, han uttryckte det redan tidigare, tex att han ville kremeras och ligga i minneslunden där hans pappa var, att det skulle vara färgglad klädsel osv. Jag är så glad över att han sa det, jag kunde luta mig mot det, för det underlättade enormt! Man ska välja kista, blommor, psalmer, kyrka, kremering/jordfästning/minneslund/asklund osv. Och krånglar något så får man lägga mer energi. Förutom det byråkratiska med skatteverket och andra myndigheter. Är det något som krånglar tar det extra energi och ork i sorgen.

Så på något vis, för den som lever kvar och ska fixa allt upphör inte alltid viljan hos den som dör, den kan bli extra viktig att respektera och följa.