Var ute och red en runda idag och fick lite "sällskap" av två andra ryttare som uppenbarligen skulle ta samma väg som jag. Jag började med ett vanligt och trevligt "hej hej, det är bara att rida förbi".
Jag red barbacka och hästen hade varit lite snubblig dagen innan och det var halt och fruset, så jag ville verkligen ta det lugnt. Hästarna de red verkade vara taggade och pigga, så jag utgick ifrån att de skulle komma en bra bit framför ganska snart.
De ropade bak till mig om det var ok att de började trava, och jag hojtade tillbaka att det var inga problem. När de var utom synhåll började jag och pålle också trava lite sakta, men jag ville ju som sagt hålla avståndet. Efter en kurva såg jag att vi hade blivit ensamma igen, så jag tog en liten galopp uppför en backe där det var mjukt och tinat. Men då kom vi direkt ikapp de två andra och då ville inte pålle hålla tillbaka längre utan ville följa efter de andra hästarna. Jag skämdes lite, för jag ville inte verka som någon slags stalker som följde efter dem som en svans
Jag vände istället och tog en annan väg, lite synd för jag ville verkligen ta just den rundan idag då den mestadels består av raksträckor och plant underlag eftersom jag ville känna hur pållan rörde sig.
Är det bara jag som är socialt inkompetent, eller tycker ni också att det kan bli lite pinsamt att hamna på samma ridväg som främlingar och att man håller "nästan" samma tempo så det nästan känns som att man rider tillsammans, men man gör inte det egentligen? Av säkerhetsskäl kändes det bäst att jag tog en annan väg då häst blev lite stressad av att de framför fick galoppera och inte hon, och även om jag nu kunde ha låtit henne hålla samma tempo som hästarna framför så vill ju inte jag invadera på deras uteritt och hur de har planerat sin ridtur. Och jag tror att de två tjejerna också var rätt angelägna om att inte stressa upp hästen jag red på då de själva red på i ett högt tempo.
Hur beter ni er vid sådana här situationer? Säger ni "ska ni rida samma väg, får man göra sällskap?" eller tar ni en annan väg, eller håller ni er några meter bakom i eget tempo och låtsats som att det regnar?
Jag red barbacka och hästen hade varit lite snubblig dagen innan och det var halt och fruset, så jag ville verkligen ta det lugnt. Hästarna de red verkade vara taggade och pigga, så jag utgick ifrån att de skulle komma en bra bit framför ganska snart.
De ropade bak till mig om det var ok att de började trava, och jag hojtade tillbaka att det var inga problem. När de var utom synhåll började jag och pålle också trava lite sakta, men jag ville ju som sagt hålla avståndet. Efter en kurva såg jag att vi hade blivit ensamma igen, så jag tog en liten galopp uppför en backe där det var mjukt och tinat. Men då kom vi direkt ikapp de två andra och då ville inte pålle hålla tillbaka längre utan ville följa efter de andra hästarna. Jag skämdes lite, för jag ville inte verka som någon slags stalker som följde efter dem som en svans
Jag vände istället och tog en annan väg, lite synd för jag ville verkligen ta just den rundan idag då den mestadels består av raksträckor och plant underlag eftersom jag ville känna hur pållan rörde sig. Är det bara jag som är socialt inkompetent, eller tycker ni också att det kan bli lite pinsamt att hamna på samma ridväg som främlingar och att man håller "nästan" samma tempo så det nästan känns som att man rider tillsammans, men man gör inte det egentligen? Av säkerhetsskäl kändes det bäst att jag tog en annan väg då häst blev lite stressad av att de framför fick galoppera och inte hon, och även om jag nu kunde ha låtit henne hålla samma tempo som hästarna framför så vill ju inte jag invadera på deras uteritt och hur de har planerat sin ridtur. Och jag tror att de två tjejerna också var rätt angelägna om att inte stressa upp hästen jag red på då de själva red på i ett högt tempo.
Hur beter ni er vid sådana här situationer? Säger ni "ska ni rida samma väg, får man göra sällskap?" eller tar ni en annan väg, eller håller ni er några meter bakom i eget tempo och låtsats som att det regnar?
