Lite funderingar:

[Totola]

Nu var det ett tag sen jag skrev här ang. tips till mej och min häst. Så jag tänkte rapportera lite om hur vi jobbat och hoppas på lite åsikter

Jag har kommit fram till att min häst är en lite nonchalant herre som har liite segt för att lära sej. Så det jag gjort är att vara övertydlig med vad han får och inte får göra. För att överhuvudtaget få en reaktion i hans hjärna måste jag överreagera så gör han något jag inte accepterar är jag övertydlig med kroppsspråk och tillrättavisning.

Kan tyckas hårt, men hästen ifråga har varit rätt ouppfostrad, och eftersom han lär sej ganska sakta behöver jag få honom förstå på en gång att det var fel, annars skulle jag kunna tillrättavisa 20-30 gånger på samma sak utan att han lär sej.

Ett exempel: Om han går i grimskaft och drar iväg mot en grästuva så plockar jag liite i grimskaftet och sen rycker jag direkt och ev. byter riktning för att förstärka. Vill jag att han ska gå och han inte reagerar gör jag samma sak.
Surar han vid sadling/uppsittning, sparkar eller dyl. rycker jag till rejält i grimman och säger "nej!" Samma om han får behandling och han sparkar, men då korrigerar jag samtidigt huvudet så han står i för obekväm position för att sparka på personen ifråga.

I övrigt har han inga olater som jag märkt för tillfället, Det mesta har försvunnit. Men jag försöker bli mer tydlig även när jag rider ut för att han ska känna sej tryggare.

Nu kan det här låta ganska icke-NH eller "hårt" så jag tänkte förklara hur jag har upplevt det: När jag rycker i grimskaftet vid behandling ex. blir han lugn. Man ser på hela hästen att han säger "ok, jag ska skärpa mej" och börjar slappna av. Samma sak gäller i övrigt, att han verkar tryggare när man säger åt honom hur han ska göra på ett tydligt sätt så han slipper en massa egen ansvarskänsla. Jag kom t o m på honom men att själv "disciplinera" sej när jag inte stod med honom vid behandlingen, när han kände att han ville sparka buffade han nosryggen in i stallväggen ungefär som "skärp dej nu!" och så lugnade han ner sej

Tror ni min teori kan stämma, att han blir tryggare när han får en riktigt tydlig tillrättavisning? Och otrygg om man säger till på ett mindre tydligt sätt eller inte alls?
De flesta andra hästar skulle jag INTE behandla så, men eftersom han blvit bättre, tryggare och mindre aggressiv kanske det är en bra metod?

Kom gärna med åsikter och egna erfarenheter

Och vad tror ni allmänt? Är det bättre att vara övertydlig med kroppspråket och kräva uppmärksamhet på en häst med huvudet i det blå som inte lyssnar? Och sedan förfina signalerna när man får uppmärksamhet? Eller kör ni me den "fina" metoden att man bara ber hästen om saker och inte kräver något av den?

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Jag vet faktiskt inte. Om det är en unghäst måste du ju tydligt korrigera, det mår han bäst av, kan sluta med vissa dumheter och därmed bli en trevlig häst... Det där med att rycka i grimman och skrika nej vet jag inte. Jag rycker inte mina hästar i grimman har fått för mig att det är en korrigering de inte begriper. Däremot ryter jag nej. Tillexempel när han stökar med fötterna när jag "städar dem"
Det brukar räcka. Men han är ju vuxen nu och det var ju väldans vilken skillnad det blev på beteende med ens.
Från ryggen tycker jag one-rein-stops funkar när han flänger iväg.
Inte ute dock, då är det som du skriver bara lugn tydlighet som gäller. Vad som hjälpte mig mkt var när jag började använda mina bortglömda halvhalter, samt "korta steg". Det tycker han är roligt och känner sig duktig och jag får bättre kontroll tycker jag.

Vägen till himmelriket är uppenbarligen lång. Just nu känns det som om jag är i himmelriket. Så många år (4) så mkt kamp och just nu funkar det mesta. Jag är kanske lite övertolerant mot gräsätandet..
Just när jag ska sitta upp har han en tuva han brukar tugga i jag låter honom göra det. Ska jag inte det?

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Tror ni min teori kan stämma, att han blir tryggare när han får en riktigt tydlig tillrättavisning? Och otrygg om man säger till på ett mindre tydligt sätt eller inte alls?
De flesta andra hästar skulle jag INTE behandla så, men eftersom han blvit bättre, tryggare och mindre aggressiv kanske det är en bra metod?

Din erfarenhet talar väl för sig själv. Han kanske behöver ett strikt och tydligt bemötande i ett "inledningsskeende". Därmed inte sagt aggressivt. För det är ngt helt annat. Men kanske blir han nervös av för mkt gullegull. Vill veta i vilket förhållande han står till dig för att bli trygg. Tänker på hundar som ju kan uppleva det som en befrielse att de slipper hälsa på alla andra hundar de möter och därmed lugna ner sig. (min egen skällande lufs ) Och känner sig manade att ta över om man är för vek. Apropå kroppsspråk blir hunden alldeles tokig när han ser hästarna rullar sig. Jag tror han tänker att de rullar över på rygg och visar honom underkastelse... Tokiga vovve!

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Det är ingen unghäst, snarare tvärtom. Han är redan ganska bortskämd och eftersom han är rel. gammal sitter felinlärningarna djupare. Eller rättare sagt så tar det lite lägre tid att anpassa honom efter mej

Jag "ryter" inte nej utan säger nej med en bestämd röst. Om jag ryter tar han det inte som en tillrättavisning utan som att jag är elak. Och jag inbillar mej att han också tolkar mej som osäker om jag ryter eller beter mej för aggressivt.
När han "vet" att han beter sej illa (han vet egentligen att han ska stå still) det är då jag rycker ordentligt i grimskaftet. Han är troligen van vid det som tillrättavisning, gick ju på travet när han var yngre. Och det KÄNNS verkligen som att han blir lugnare om jag säger till (NÄR han vet vad han egentligen ska göra) och blir stressad och värre om jag inte säger till. Till slut behöver jag bara titta på honom så skärper han sej. När jg däremot jobbar med honom och han faktiskt inte vet vad han ska göra ger jag aldrig någon bestraffning. Bara tillrättavisning om han ångvältar framåt istället för det jag ber honom om för DET vet han är fel.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Men egentligen är det jag mest funderat på det här med att få en reaktion hos hästen. Det borde vara ganska olika på hur lite man behöver göra för att få en reaktion hos hästen. Men generellt sett så borde det väl vara helt meningslöst att göra något om man INTE får en reaktion? Sen hur "hårt" man måste visa med kroppsspråk/tryck är ju olika på olika hästar. Och hur många faser man kan använda. På vissa känns det helt meningslöst med 4 faser eller fler, för de har tappat koncentrationen/respekt efter den andra fasen. Eller tappat kopplingen helt enkelt.
Men om man ber om något och varken får en rätt eller felaktig reaktion DÅ måstedet väl som sagt vara rätt meningslöst och bara härda hästen i att "matte menar ändå inte vad hon säger"??

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Jag har egentligen inget att säga, du låter ju väldigt medveten om vad du gör, och det verkar rätt tycker jag.
Däremot vet jag att de rycker hästarna i grimmor lite varstans och jag tycker det är helt förkastligt. Inte om det händer nån gång i ett väldigt specifikt syfte. Men att rycka i tid och otid hjälper inget alls, skapar ju bara hästar som slänger upp huvudet...
Du säger att han är van vid det... kanske kan du vänja honom av med det?

Hade en sån här. Huvet uppe i det blå, jag ryckte inte i honom alls, jobbade istället med att sänka hans huvud på begäran... det hjälpte mot alla möjliga konstiga grejer han hade för sig. Stå på bakbenen bland annat. Jag var väldigt noga med att inte hålla på att dra och slita i hans grimma. Men han var som synes väldigt skadad.
Så det var nog lite extremt, men jag minns att jag tänkte att sådär kan det tydligen gå i värsta fall om man håller på att rycka i grimskaften.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Ja jag gillar inte heller en del travmänniskors hantering (säger inte att alla är så men jag vet några som har lite "udda" hantering). Det skumma är att det fungerar på min häst ??! Han måste ha väldigt konstigt psyke sm sagt efteresom han blir lugn av det. Vilken annan häst som helst hade bara blivit ledsen och förvirrad.

Vad tror du om det andra inlägget, ang. reaktion hos hästen? Det är nämligen något jag har funderat mycket på i ren allmänhet nyligen. Att det känns meningslöst att be om något utan att få en reaktion.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Jo just, det ang avvänjning: Jovisst, men då får jag hitta något annat sätt för honom att få avreagera sej utan att avreagera sej nu menar jag främst när han får behandling av massör/equiterapueft eller liknande och han tycker det är obehagligt och sparkar. Eller om det försiggår för mycket oroligheter i hans hjärna. Om jag rycker i hans grimma då (kan tillägga att han bara reagerar på rycket genom att bli lite lugnare och stå stilla, han gör inte minsta antydan till att rycka med huvudet eller bli upprörd) så får han på sätt och vis avreagera sej indirekt. Han gillar när man står och håller i grimman ganska hårt på honom när hovslagaren ska sko bakhovarna för han avreagerar sej gärna med huvudet och då gör jag det "åt honom". Han älskar när man står och vickar eller smådrar i grimman då, då kan han i princip stå och sova!
På samma sätt tuggar han på bettet/tyglarna/grimskaftet om han tycker han blir lite hårt pressad eller får för mycket att tänka på. Det är lite av hans personlighet. Låter jag honom avreagera sej själv för att han ska bli lugn i huvudet sparkar han eller biter på något (eller någon i värsta fall) och det är inte för att han är dum eller elak utan för att han bara måste avreagera sej och vet inte hur.

Det är en konstig liten herre det här, du kanske skulle komma och hälsa på honom och få lite huvudbry?

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Nädu, så där duktig är jag inte.
Men däremot kan jag spekulera. Du säger att du i vissa lägen inte får ngn reaktion att han kopplar i från i "fas två".
Skulle det kunna vara så att han inte alls är van att bli ombedd att tänka till med sin lilla hästhjärna? Jag tycker här på min ena häst att vi tyckte han var väldigt korkad från början. Men nu tänker han så att ögonen går runt i skallen...

Ge honom små problem att lösa... och ha grymt med tålamod... så kanske det är så att han inte alls är som du skrev först svårlärd, eller trög (? minns inte vilket ordval) utan att han helt enkelt inte är mentalt aktiv. Jag tycker att såna där övningar som att flytta bakdel och framdel kan göra underverk på icke tänkande hästar, och att backa genom skak i linan. Har de aldrig tänkt förut så blir de snarast glada när de fattar såna små petigheter, om nu hans jobb tidigare varit att springa fort som fan. Kanske har han inte fått ett sånt förtroende förut. Det finns ju delar av travvärlden som ja.... jag skulle aldrig vilja ha min häst där.

Jag brukar "klä av stoet" ute på stallbacken och skicka in henne i stallet, det låter löjligt, men hon blir så stolt av att hon klarar det.
Gammal travis är hon förstås. Och då vallar jag ju faktiskt in henne. Men det ska man ju inte göra med häst som är minsta stark benägen.
Får han gå ute mycket? Ströva och bara vara häst, det kan göra underverk med travare.

Lär honom ngt litet trick. Mina kan hälsa... det är väl i princip det enda. Men stoet blev verkligen: aha.. kul... tänk tänk tänk.
Och så det där med att sänka huvudet. Det är ju väldigt bra faktiskt.

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

forts... det låter ju lite som du skriver att han finner trygghet i att stå att nicka i grimman och sova till sin lilla nickning om jag fattade dig rätt. Det skulle ju kunna bero på: att han har haft grimma på sig alltför många timmar av dygnet, och att han varit för lite aktiverad mentalt och därmed utvecklat detta lilla nickeri.... så att han liksom trycker sig själv till ro. Det lär ju sitta ngn sorts akupunkturpunkt där, han kanske teraperar sig själv till ro....
Min ena häst pekar gärna med huvudet. Åt olika håll. Ut när han vill ut, mot maten när han vill ha mat. Ute på fältet när vi ridit där.
JJAAA där var vi bestämt... säger han liksom. Jag antar att det är ett beteende utvecklat av att han varit med mänskor. För inte är det väl ett hästspråk. Utan han har fattat att jag kan fatta det. :smirk:
Eller? Intressant är det, vad de egentligen pratar om i vart fall...
Och din säger ju troligen en del med sitt beteende. Jag kan bara just utläsa det där att han kanske stått med grimma väl mkt.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Intressant Nu fick du iaf min lilla människohjälrna att tänka
Egentligen har jag nog överdrivit vad gäller hans trögtänkthet, kanske snarare är så att han som du säger sen tidigare inte är van vid att man kräver något och därför kan bli lite "hård". Och använder fel hjärnhalva i vissa situationer som du skrev.
Ang. grimmar så är det helt och hållet en avreagering för honom. Svårt att förklara. Han nickar inte med huvudet själv så ofta, utan han blir hård, kanske är det att han spänner nacken när han blir spänd mentalt?

Vi brukar "träna" en hel del med koncentrationen och att tänka. Ja har klickertränat lite smått och det gillar han, fast mest för att det bra är då han får godis och att rygga/gå sidled m hj a grimskaftet är inga problem. Det är nog för att jag har blivit noggrannare med det där att få en reaktion så han har lärt sej att lyssna. Igår lekte vi lite och det gav lite resultat kände jag, för han blev väldigt lyhörd för mitt kroppsspråk. Och lugn i huvudet av att få tänka lite.

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Aha, se där massor av positiva respons. Tänk om han kanske blir mindre spänd med tiden om du fokuserar på det roliga? Det låter som du inte haft honom så där förfärligt länge.... Min erfarenhet av just travare, som är egentligen den ända erfarenhet jag har är att de i grund och botten är positivt inställda till att arbeta, efter som de är ganska högenergiska som ras... varmblodiga.... öeeeh. Ja, spekulerar hejvilt. Känner dock igen det där spända i nacken. Stoet framför allt kan bli väldigt hård och hög i nacken när hon är spänd. Det där lite tuffa kan du ju så småningom få enorm nytta av.

Lycka till.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Nja, jag har haft honom snart ett år iaf. Har egentligen inga problem med "hårdheten" för den kommer bara fram när han protesterar (som när det gör ont i benen vid skoning eller behandlig och det är lätt "korrigerat" av mej) det jag har känt tidigare är att han varit aggressiv, men antingen har jag blivit mer värd att respektera för honom/har lärt honom att inte vara aggressiv eller så förstår han sej på mej bättre nu och behöver inte bli aggressiv mer än vid något enstaka tillfälle.

Det var därför det kändes roligt att "dela med mej" vi har inte kommit långt NH-mässigt men alla 7 games skulle fungera tror jg. då han inte har problem att flytta sej för mentalt eller fysiskt tryck och kommer in till men när jag står i "snäll" position, drar inte i grimskaftet osv. Squeese game skulle absolut inte vara något problem det gör vi hela tiden i olika situationer. Det är det som är kul - att vi inte "tränar" enligt t ex Parellis system men ändå har kommunikationen förbättrats såpass att vi ändå kan göra det grundläggande. Sen vet jag inte hur mycket jag bryr mej om huruvida vi kan göra diverse "cirkuskonster" som att hoppa utan sadel och träns

 

[boella]

Sv: Lite funderingar:

Jag är heller inte särskilt Parelli-orienterat, fast snor hej vilt överallt, och hos just Parelli finns mkt bra saker att stjäla, har en bok av honom (Natural Horse Manship eller vad den heter) som nästan varit som min bibel, ju mer jag lärde mig ju mer kunde jag se att snubben ju vet vad han pratar om.
Det där med att få hästen lyhörd för tryck är ju a och o och då har du mao kommit långt. Ja, det är väl som du säger, kul att bolla.

Jag måste i ärlighetens namn erkänna att när stoet hotade mig i början i boxen motade jag undan henne med ett kvastskaft. Inte rörde henne, men motade undan henne. Hon flyttar sig numera bara jag tittar på henne. Det var lite av en chock för mig att det inte bara gick att älska hästarna till lydnad och pålitlighet. Och jag har nog, med åren, tuffat till mig rätt rejält, även om jag är så mjuk jag kan och helst alldeles mjuk och dessutom rätt feg emellanåt, så ngt hoppandes utan sadlar och sånt blir det INTE för min del. Fast jag gjorde det när jag var liten. Men nu går man ju sönder när man ramlar av... nej, man frågar inte om en dams ålder.

Som sagt kul att bolla när man lägger så evinnerligt med tid och tankemöda på de där varelserna.

 

[Totola]

Sv: Lite funderingar:

Haha, sant!

Det verkar som att just NH har stor påverkan på vår personlighet, "mesar" tuffar till sej även i övriga livet, andra lär sej vara ödmjuk och öppen, och så de som helt enkelt kräver mer respekt/beter sej mer respektfullt (det sista låter bättre hör jag ) .