Tillit
Trådstartare
Hej och hå 
Det är inte mycket tid över med en liten bebis i huset, att sitta vid datorn och faktiskt kunna skriva mer än snabba små kommentarer hör numera till ovanligheterna!
Vår lilla Emil är nu snart en månad gammal, och jag har lite funderingar..eller ja, många funderingar!! Ska se om jag kan få ner allt nu innan han vaknar
Så, vi börjar från början..förlossningen var rätt jobbig, det gjorde så mycket mer ont än jag var förberedd på, och avslutades tillslut med sugklocka.
Jag är inte på något sätt missnöjd med förlossningen, men det blev bara..helt annorlunda mot vad jag tänkt!
När sen Emil kom upp på mitt bröst var ju alla smärtor borta, det var utan tveka mitt livs underbaraste stund, och jag har älskat vårt lilla mirakel mer än jag trodde var möjligt ända sen dess
Dagar och veckor har nu gått, och på torsdag är han en hel månad gammal
jösses undrar jag, vart tar tiden vägen? Känns som den står still...
Men nu då till mina funderingar...
Amningen har vi lite krångel med...mjölk finns det gott om, men lill-skrutten vill gärna äta ofta!
Så ofta att han inte hinner bli hungrig imellan, utan mest snuttar..det ledde till att jag fick mjölkstockning, usch vad dåligt jag mådde, och med en liten 2 veckors bebis var det inte kul att vara sjuk!!
Nu försöker vi få till att det går minst 2 timmar mellan målen, så han ska hinna bli hungrig och äta upp, och det går ganska bra.
Han blir bara redigt arg vill jag lova, om man inte lyckas underhålla honom eller så..nappen duger ibland, men den är ingen stensäker lösning.
Jag vill ju heller inte vägra honom mat, det har jag alltid tänkt att det ska jag aldrig göra!
Sen till sovandet...han sover ganska korta stunder i sträck, och helst inte själv.
Det går ibland, ibland inte, att lägga honom i vagnen eller sängen, men för det mesta vill han ligga hos mig eller pappa.
Det är ju supermysigt att gå runt och snusa på honom, men jag märker nu att jag ibland behöver lite tid att bara vara, sitta vid datorn eller vila..ja ni fattar säkert, lite egentid.
Sover han några timmar själv, så är jag som en ny människa sen, vare sig jag sovit också, eller om jag bara fått vara lite migsjälv.
Min sambo och jag delar än så länge på allt här hemma, och visst delar vi även på att ta hand om Emil..men jag har så svårt att slappna av om han är vaken...
Det finns ju tusen saker man vill hinna med när sambon myser med Emil!
På natten har Emil sovit i vagnen brevid sängen, men i och med att han ibland inte sover så bra själv testar vi nu att ha honom i sängen med oss.
Hittils har det fungerat bra! Men just att han sover så korta stunder i sträck gör ju att även jag gör det, och jag känner mig så trött jämt!
Bärsjalen var ingen hit alls här hemma, men manducan fungerar bättre...det ända konstiga är att när han suttit en stund, vare sig det har varit i sjalen eller selen, så blir han liksom obekväm och skruvar på sig, och när man sen tar ut honom så skriker han som en stucken gris stackarn i en liten stund, bara kort sådär..någon som upplevt samma? Jag tycker det är så konstigt, och synd om min lilla skrutt..han sover annars så bra i selen! Och vi är noga med att sätta honom rätt också...
Sen rusar hormonerna i kroppen också, ena stunden är jag överlyckligt svävande på rosa moln, nästa är allt så svårt och jobbigt och jag bara gråter..funderar på om jag kanske fått någon liten form av förlossningsdeppression..? Jag får otroligt bra med stöd och hjälp av sambon, han är så bra och tar hand om oss när jag bara virrar runt
Och mamma förstås...
Ja, nu har jag ialla fall fått skriva av mig lite...kanske ni har lite tips och råd till en nog så lycklig men lite sliten mamma?
Jag vill ju kunna vara den bästa mamman i världen, men det är så svårt...
(det blev visst lite hattigt, och jag har säkert glömt hälften, men hoppas ni har överseende med det
)
Det är inte mycket tid över med en liten bebis i huset, att sitta vid datorn och faktiskt kunna skriva mer än snabba små kommentarer hör numera till ovanligheterna!
Vår lilla Emil är nu snart en månad gammal, och jag har lite funderingar..eller ja, många funderingar!! Ska se om jag kan få ner allt nu innan han vaknar
Så, vi börjar från början..förlossningen var rätt jobbig, det gjorde så mycket mer ont än jag var förberedd på, och avslutades tillslut med sugklocka.
Jag är inte på något sätt missnöjd med förlossningen, men det blev bara..helt annorlunda mot vad jag tänkt!
När sen Emil kom upp på mitt bröst var ju alla smärtor borta, det var utan tveka mitt livs underbaraste stund, och jag har älskat vårt lilla mirakel mer än jag trodde var möjligt ända sen dess
Dagar och veckor har nu gått, och på torsdag är han en hel månad gammal
Men nu då till mina funderingar...
Amningen har vi lite krångel med...mjölk finns det gott om, men lill-skrutten vill gärna äta ofta!
Så ofta att han inte hinner bli hungrig imellan, utan mest snuttar..det ledde till att jag fick mjölkstockning, usch vad dåligt jag mådde, och med en liten 2 veckors bebis var det inte kul att vara sjuk!!
Nu försöker vi få till att det går minst 2 timmar mellan målen, så han ska hinna bli hungrig och äta upp, och det går ganska bra.
Han blir bara redigt arg vill jag lova, om man inte lyckas underhålla honom eller så..nappen duger ibland, men den är ingen stensäker lösning.
Jag vill ju heller inte vägra honom mat, det har jag alltid tänkt att det ska jag aldrig göra!
Sen till sovandet...han sover ganska korta stunder i sträck, och helst inte själv.
Det går ibland, ibland inte, att lägga honom i vagnen eller sängen, men för det mesta vill han ligga hos mig eller pappa.
Det är ju supermysigt att gå runt och snusa på honom, men jag märker nu att jag ibland behöver lite tid att bara vara, sitta vid datorn eller vila..ja ni fattar säkert, lite egentid.
Sover han några timmar själv, så är jag som en ny människa sen, vare sig jag sovit också, eller om jag bara fått vara lite migsjälv.
Min sambo och jag delar än så länge på allt här hemma, och visst delar vi även på att ta hand om Emil..men jag har så svårt att slappna av om han är vaken...
Det finns ju tusen saker man vill hinna med när sambon myser med Emil!
På natten har Emil sovit i vagnen brevid sängen, men i och med att han ibland inte sover så bra själv testar vi nu att ha honom i sängen med oss.
Hittils har det fungerat bra! Men just att han sover så korta stunder i sträck gör ju att även jag gör det, och jag känner mig så trött jämt!
Bärsjalen var ingen hit alls här hemma, men manducan fungerar bättre...det ända konstiga är att när han suttit en stund, vare sig det har varit i sjalen eller selen, så blir han liksom obekväm och skruvar på sig, och när man sen tar ut honom så skriker han som en stucken gris stackarn i en liten stund, bara kort sådär..någon som upplevt samma? Jag tycker det är så konstigt, och synd om min lilla skrutt..han sover annars så bra i selen! Och vi är noga med att sätta honom rätt också...
Sen rusar hormonerna i kroppen också, ena stunden är jag överlyckligt svävande på rosa moln, nästa är allt så svårt och jobbigt och jag bara gråter..funderar på om jag kanske fått någon liten form av förlossningsdeppression..? Jag får otroligt bra med stöd och hjälp av sambon, han är så bra och tar hand om oss när jag bara virrar runt
Ja, nu har jag ialla fall fått skriva av mig lite...kanske ni har lite tips och råd till en nog så lycklig men lite sliten mamma?
Jag vill ju kunna vara den bästa mamman i världen, men det är så svårt...
(det blev visst lite hattigt, och jag har säkert glömt hälften, men hoppas ni har överseende med det
Senast ändrad: