Nafayette
Trådstartare
Sv: Lista fölningar 2010
Ja. Tyvärr. Vi lyckades aldrig med någon av dom.
Vi höll på i tre timmar och när vi väl fick ut ungen så var den alltför skadad av syrebrist.
Mamman blev i stort sett ut och in.
Vi kunde ha stoppat in alla saker igen, gummikudde för att få upp henne, hänga upp i matta, medicinering osv..
Vi hade alltför små chanser att få henne hel igen. Visst, vi kunde ha försökt men då prognosen för henne inte var något vidare så valde vi avlivning där hon låg.
Man grubblar på hur man kunde ha gjort istället för..m.m.
Och det känns bistert då man måste inse att nu går det åt helvete.
Bara att inse faktum och då förkorta pinan snabbast möjligt.
Svårt med uppfödning ibland. Men man bör ju inse att för varje lyckad fölning så närmar sig trasslet mer och mer.
Men då det väl händer så är man ändå inte förberedd..
Man blir fokuserad, jobba jobba jobba med märren, fortsätt fortsätt det ska gå. Konstgjord andning, hjärtmassage.
Nu ett och ett halvt dygn senare så har man mer distans. Fokus flyttad till nästa, Isa, som står på tur. Man har hela tiden Pandoras fölning i huvudet men nu måste man jobba vidare och inte gräva ner sig.
Bara att gå vidare helt enkelt.
Krasst sett så är denna den tredje sedan 1999 som gått åt skogen och med tanke på hur många föl vi fått så händer sådant väldigt sällan.
Men en extra tumme för Isa får ni gärna hålla då hon har det ganska besvärligt med sina fölningar.
Kameran är på, på både henne och Vamp. Dom har knappt nåt juver men jag tittar till dom ändå..vet inte..blir som nån form av terapi.
Lycka till alla ni där ute som väntar på att fölungarna skall titta ut!!
AM
Ja. Tyvärr. Vi lyckades aldrig med någon av dom.
Vi höll på i tre timmar och när vi väl fick ut ungen så var den alltför skadad av syrebrist.
Mamman blev i stort sett ut och in.
Vi kunde ha stoppat in alla saker igen, gummikudde för att få upp henne, hänga upp i matta, medicinering osv..
Vi hade alltför små chanser att få henne hel igen. Visst, vi kunde ha försökt men då prognosen för henne inte var något vidare så valde vi avlivning där hon låg.
Man grubblar på hur man kunde ha gjort istället för..m.m.
Och det känns bistert då man måste inse att nu går det åt helvete.
Bara att inse faktum och då förkorta pinan snabbast möjligt.
Svårt med uppfödning ibland. Men man bör ju inse att för varje lyckad fölning så närmar sig trasslet mer och mer.
Men då det väl händer så är man ändå inte förberedd..
Man blir fokuserad, jobba jobba jobba med märren, fortsätt fortsätt det ska gå. Konstgjord andning, hjärtmassage.
Nu ett och ett halvt dygn senare så har man mer distans. Fokus flyttad till nästa, Isa, som står på tur. Man har hela tiden Pandoras fölning i huvudet men nu måste man jobba vidare och inte gräva ner sig.
Bara att gå vidare helt enkelt.
Krasst sett så är denna den tredje sedan 1999 som gått åt skogen och med tanke på hur många föl vi fått så händer sådant väldigt sällan.
Men en extra tumme för Isa får ni gärna hålla då hon har det ganska besvärligt med sina fölningar.
Kameran är på, på både henne och Vamp. Dom har knappt nåt juver men jag tittar till dom ändå..vet inte..blir som nån form av terapi.
Lycka till alla ni där ute som väntar på att fölungarna skall titta ut!!
AM
Senast ändrad:
Fy fasen så tråkigt!! 
