Linus!

[Pozerka]

Hej!
Vissa kanske minns min förra tråd.
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=842120

Skrev att min kära Linus hade fått somna in..


Nu är det alltså 1 vecka och 1 dag sedan Linus avlivades.. :/
Fortfarande väldigt jobbigt. Tänker på honom varje dag.
Det är så mycket som får en att minnas. Jobbigt..

Måste berätta om en sak:

Han somnade ju in kl 11.32 den 29/12.
Morgonen efter, alltså den 30, vaknade jag väldigt hastigt, vet inte av vad.
Jag typ flög upp i sängen, och en jättetydlig bild på Linus dök upp.
Vet inte varför, men "var tvungen" att titta på klockan.
Den slog precis över till 11.32.


Ganska läskigt..
Jag vill gärna tro att det var Limpan som ville säga hej då eller nått.


Vad tror ni?

 

[Tviggy1081]

Sv: Linus!

Jag tror han ville säga hej då till Matte
Han var himla söt

 

[Heulwen]

Sv: Linus!

Jag tror också det!

 

[Pozerka]

Sv: Linus!

Ja, jag vill så gärna tro det!

 

[Pozerka]

Sv: Linus!

Nån mer som har varit med om något likande?
Berätta gärna

 

[Mia_R]

Sv: Linus!

Kullsystern i ett omplacerat syskonpar som jag hade dog i cancer en vår för många år sedan. Efter ett tag började hon besöka mig ofta när jag gått och lagt mig på kvällen och första gångerna höll hon på att skrämma vettet ur mig! Besöken slutade dock när hennes kullbror mindre än ett år senare följde henne över till den andra sidan. Jag kan fortfarande sakna hennes små tassanden på täcket och hennes lilla kropp som tryckte sig intill min när jag släckt lampan.

 

[Midi]

Sv: Linus!

Min katt har "jamat" och även visat sig i mina drömmar.

Nä han skulle dö (som jag inte visste då) märkte jag att jag hela tiden gick runt och sa "du får inte dö, inte nu" Jag började säga det ungefär en vecka innan han dog. Människor undrade varför jag gick och sa så till katten. Jag tänkte inte ens på det. Visste inte varför. Jag sa det säkert 10 ggr om dagen till en frisk katt.

När han dog, veckan efter, fattade jag att han på ngt sätt berättade det för mig att det var dags nu

 

[Möller]

Sv: Linus!

Damn vad han var lik min gamla katt Turbo!!!

Mvh
Möller

 

[_busster_]

Sv: Linus!

Jag tror att han vill säga att han finns hos dig än och att han har det bra. Han va verkligen jätte fin
Har själv förlorat katter, det finns nog inget jobbigare än att missta en vän
Men man får hoppas att dom har det bra nu

/_busster_

 

[Tires]

Sv: Linus!

Nån mer som har varit med om något likande?
Berätta gärna

Jaa, alltså, en del saker får en ju att undra! Har läst en del etologi och de menar ju på att djur inte kan tänka i flera steg som vi människor kan. Fine. Men jag tror att när man bor så intimt ihop med sina katter som man gör uppstår det någon form av samhörighet. Denna går säkert inte att bevisa vetenskapligt, men känslan finns där. Jag har/haft flera katter och det är speciellt med två (den ena tyvärr bortgången nu) som denna känsla finns. Hos lillkissen (nu 7 år) är det inte alls samma känsla. Han är go, men han är inte lika medveten eller vad man ska säga.

Kan berätta om Aramis först. Vi tog bort hans helsyster (annan kull dock) ett par dagar innan (10 år sen). Jag satt vid skrivbordet (bodde hemma hos mamma då) på övervåningen o han skulle kela. Blev riktigt till sig där ett tag o vi myste. Sen började jag tänka i bilder (hade hört att man kunde göra det för att "prata" med djur) så jag föreställde mig bilder av hans syster. Hur hon låg i kökssoffan en trappa ner. Aramis blev helt still i sitt kelande. Han springer ut från rummet, fastnar mitt i trappen och spanar mot kökssoffan. Från att ha varit överkelig, vilket han inte brukade försvinna ifrån i första taget, till att rusa ut o spana mot soffan. Jaa, det har fått mig att undra mycket!!

En sak till. Zamora, Aramis mamma, hade börjat bli till åren med sina 15 år och jag sa till henne att en sommar till kan vi väl få. Det fick vi. På våren efter skulle vi gjorde vi en seniorkoll på henne mer i största allmänhet och det visade sig att njurarna behövde dietfoder. Sagt o gjort hon fick detta och och jag sa till henne att en sommar till, gumman. Hon pinnade på. Sommaren närmade sig sitt slut och hon började visa på att hon inte var riktigt okej. Jag sa till henne att hon kunde försöka överleva Aramis födelsedag iaf. Hon slutade äta, kräktes osv. Tog henne till vet. De testade en del, kunde inte hitta något. En vecka höll vi på, sen tyckte jag att det fick räcka. Hon hade varit kärnfrisk hela sitt liv, hon var 16 år. Den speciella morgonen såg hon på mig på ett speciellt sätt. De var dags. Självklart var jag ledsen, hade bävat inför denna dag om man skulle kunna ta rätt beslut. Denna dag var det inget svårt. Hon fick somna in samma dag och dagen var Aramis födelsedag. 1 1/2 år sedan nu, men fortfarande finns hon nära.

Jaa, du det blev visst långt! Att du vaknade kl 11.32 dagen efter kan ju få en att undra väldigt mycket. Linus ville säkert säga dig något...

 

[Winni]

Sv: Linus!

Åh här sitter jag och stortjuter med droppande tårar ned på tröjan min! Ni alla skriver så himla fint så alla mina underbara djur som jag haft genom livet dyker upp i minnet.

Beklagar sorgen din. Katten din var väldigt vacker.

Säger samma sak när jag sörjer en älskad vän, att aldrig mer för jag klarar inte sorgen och längtan, fast när det gått en tid kan man även minnas allt fint man har upplevt tillsammans och som man inte velat vara utan. Det berikar ju ens liv.

Jag kan berätta om en episod som nu var för väldigt länge sedan (:smirk: ja man börjar lägga några år bakom sig nu). Det var inte någon av våra katter, utan hunden och jag var i början på mina tonårstider. Hunden var sjuk och låg inlagd för behandling och operation. Jag var ensam hemma och stod och diskade i köket. Bakom min rygg var hallen och trappan till övervåningen. Så hörs en duns och jag som var rädd att vara ensam kastar mig direkt om. En träskulptur som stod på ett väggfast hängande hörnskåp i trappan hade ramlat ned och sedan liksom kastades ned på hallgolvet. Huvudet lossnar och rullar liksom mot mig innan den stannar. Av någon konstig anledning tittar jag på klockan och lägger tiden på minnet, kommer inte ihåg exakt nu men det var en väldigt udda minuter. Sedan på kvällen när det var telefontid till vet. sa han att operationen hade i stort gått bra men att de fick återuppliva honom för hjärtat hade stannat och det var kritiskt en långt tag. Frågade vilken tid det var och han sa exakt samma klockslag som jag hade. Håret i nacken reste sig på mig kan jag säga. Vet inte vad det var, men jag kände det som om han ville meddela sig till oss, hans familj på någotvis att nu håller det på att hända något som ingen vill.

Kan säga att skulpturen hade stått där hur länge som helst och spåren i dammet, hmm visade vad den alltid stod. Efter det ställdes den tillbaka på samma plats och har sedan aldrig ramlat ned igen.

 

[Tires]

Sv: Linus!

*Sitter fortfarande med rysningar*

 

[Pozerka]

Sv: Linus!

Shit, jag får gåshud till och med på benen!!

 

[Royal_724]

Sv: Linus!

Vi skulle avliva en häst i stallet. Jag och min kompis var inte med utan var tvungna att åka till skolan.
Vi visste inte när han skulle avlivas. Men när klockan slog 7 minuter över 11 och jag sitter på min matte lektion så känner jag hur det smäller till inom mig och jag börjar störtlipa! Fick panik och sprang upp till min kompis som hade biologilektion och öppnar dörren och ser en gråtandes carro. Även hon hade känt samma sak!
När vi kom till stallet så frågade vi ägaren om han avlivades 11.07
Och det hade han. Exakt kl 11.07

 

[G-uldlock]

Sv: Linus!

*rysningar*
Ibland undrar man faktiskt. Tror inte på spöken eller liknande men man kan börja undra ibland...

 

[Pozerka]

Sv: Linus!

Åh, nu får jag rysningar, igen!!

Våra älskade djur vill nog säga hej då
Det tror och hoppas jag verkligen!!

 

[Yhlva]

Sv: Linus!

Jag har varit med om konstig sak, visserligen inte med min katt, utan en kanin jag hade.

På vägen hem från skolan fick jag en bild/tanke i huvudet "Tänk om Sotis skulle ligga död i sin bur?"

Han bode utomhus och jag gick direkt till hans bur när jag kom hem och ja, han låg död i sin bur...

 

[mizzcat]

Sv: Linus!

Tror säkert att det var Linus som skickade en hälsning till dig.

När vi tagit bort våran Stina för två år sedan hände en grej som jag också tolkar som en hälsning från andra sidan. Det var samma vecka som hon gick bort, jag satt inne vid datorn när jag hörde ett svagt jamande utanför dörren. Blev lite fundersam eftersom båda våra katter var inne. Så jag öppnade dörren och in sprang en liten gul ullig kattunge. Det visade sig senare vara grannens katt, tyvärr. Men är säker på att det var Stina som skickade honom till mig för att säga att allt var bra nu.

Vi känner titt som tätt närvaron av henne här hemma också. Kan känna att det hoppar upp en katt i sängen men när man tittar så är ingen där.

Din Linus var jättefin på bilden!