Hugger sista och svarar flera
Svagt ledarskap.. Nja, jo.. Detta beteende verkar uppvisa sig enbart i situationer då chef eller någon annan i ledande position inte är i närheten (och då de här "småpojkarna" kommer ihop sig. Var och en för sig kan de vara riktigt trevliga). Även chefen är relativt ny och ung och tycks inte ha allt för mycket att säga till om gentemot dessa gubbar, vad det låter som på dem. Jag är ändå lite inne på den teorin någon kläckte - att de är väldigt små var och en för sig - och att detsamma kanske gäller även när det kommer till attityden mot chefen.
Har dividerat fram och tillbaka med mig själv hur jag kan hantera dem där och då. Till en början var jag på väg att haka på (bara för att passa in), men blev bara arg på mig själv att jag höll på att sjunka till deras nivå. Det resulterade i att jag bara var tyst och kopplade bort dem istället. Och var arg inombords. Tredje och hittills oprövade alternativet har varit att ställa dem mot väggen och helt enkelt fråga om de tycker att det är ett sjysst beteende.
Jag är så väldigt mycket "kan själv", efter att tidigare ha blivit lämnad åt mitt öde av både chef och fack när jag jobbade på en arbetsplats där det förekom ren mobbing mot både mig och andra. Så... jag har en väldigt bra chef nu och tror jag skulle bli lyssnad på, men det tar emot att gå dit pga jag blivit bränd tidigare när jag behövt hjälp. Det är en sak jag tänker bolla med min terapeut för att låsa upp de där mentala spärrarna.
jag var då 18 år och helt ovan från den typen av uttalanden av män innan, så långt ifrån min pappas sätt att prata och andra män jag haft som förebild som barn så jag blev närmast chockad och hade svårt att försvara mig. Stod ut i fyra år på den arbetsplatsen innan jag flydde in i komvux istället. Sen har jag aldrig upplevt den typen av arbetskamrater/chefer igen.
