Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag känner mig less idag och misströstar. Det finns inget som känns kul och jag får ingenting gjort.

Ibland funderar jag på hur mitt liv hade sett ut om jag hade haft en trygg barndom med omtänksamma föräldrar. Och hur skulle mitt liv ha blivit om jag lyssnat på läkaren som inte tyckte jag kunde jobba heltid. Hade jag fortfarande bott i en tråkig hyrd bostad då?

Ibland hoppas och tror jag att livet kommer att ordna sig. Men så kommer såna här dagar. Kanske borde jag bo i husvagn eller annan typ av vagn i stället för hus? Jag funderade en del på det innan jag köpte hus men en deal breaker var att det blir svårt med vatten och avlopp. Jag vill ha dusch och sånt i huset. I ett hus jag bodde i en gång i tiden, fanns det inte indraget vatten. I ett annat hus var man tvungen att gå ut för att komma ner i källaren där duschen fanns och i senaste huset jag bodde i fanns varken toa eller dusch. Då hade jag en porta potti och duscha fick jag göra hos hyresvärden i huset bredvid. Så vill jag ju inte bo, men det vore ändå värre med en lägenhet. Jag måste ha tystnad och jag behöver ha naturen utanför huset.

Jag funderar ibland på hur lite man skulle kunna klara sig på. Hur svårt vore det t.ex. att leva off-grid? Hur enkelt kan man leva och hur mycket är möjligt att skärma av sig från den här galna världen?
 

Jag kan inte sova i natt och funderar bara på att hyra ut huset, köpa en husvagn och dra från allt. Vart ska jag dra? Polen? Rumänien? Ungern? Jag kan volontärjobba mot mat här och där och så kanske jag kan sälja foton från resan?

Men jag är verkligen less på det här. Inget verkar ju bli bättre.
 
Jag kan inte sova i natt och funderar bara på att hyra ut huset, köpa en husvagn och dra från allt. Vart ska jag dra? Polen? Rumänien? Ungern? Jag kan volontärjobba mot mat här och där och så kanske jag kan sälja foton från resan?

Men jag är verkligen less på det här. Inget verkar ju bli bättre.

Nog för att ett miljöombyte såklart kan göra susen i många fall, men det låter ju som att du snarare flyr in i en ännu mer osäker tillvaro. Jag förstår att du är desperat, känner att FK flåsar dig i nacken och är extra orolig gällande ditt boende efter läkarens lite plumpa kommentarer. Men inkomsten kommer ju i detta fall bli ännu mer osäker, du kommer bli än mer ensam i din vårdsituation och tillfrisknade (det är ganska dumt att dra sig ur när man lyckats komma in i svängen) och sedan blir isf husvagnen ännu ett nytt projekt som kan vara besvärlig. Grejen är ju att det tar tid att komma tillbaka, och det blir bakslag när man trott att det börjat gå lite bättre någon dag. Själv tycker jag att motgångarna känns mer när man lyckats få lite luft och man faller hårdare, men det är liksom en del av processen.
 
Nog för att ett miljöombyte såklart kan göra susen i många fall, men det låter ju som att du snarare flyr in i en ännu mer osäker tillvaro. Jag förstår att du är desperat, känner att FK flåsar dig i nacken och är extra orolig gällande ditt boende efter läkarens lite plumpa kommentarer. Men inkomsten kommer ju i detta fall bli ännu mer osäker, du kommer bli än mer ensam i din vårdsituation och tillfrisknade (det är ganska dumt att dra sig ur när man lyckats komma in i svängen) och sedan blir isf husvagnen ännu ett nytt projekt som kan vara besvärlig. Grejen är ju att det tar tid att komma tillbaka, och det blir bakslag när man trott att det börjat gå lite bättre någon dag. Själv tycker jag att motgångarna känns mer när man lyckats få lite luft och man faller hårdare, men det är liksom en del av processen.
Ja, det är en flykt. Jag vill inte mer.
 
Ja, det är en flykt. Jag vill inte mer.

Grejen är ju att du senast häromdagen skrev något om att du orkat mer än du trott i veckan jobbmässigt, du är på god väg att bestiga berget som att ta ett blodprov innebär för dig och du går hos en psykolog. Det är väldigt stora framsteg från bara någon månad sedan, låter det som åtminstone. Men jag tänker också att det ofta kan kännas nattsvart de dagarna som inte fungerar, när det ändå rört sig lite framåt. Det är ju en jobbig process att få rätsida på livet.
 
Grejen är ju att du senast häromdagen skrev något om att du orkat mer än du trott i veckan jobbmässigt, du är på god väg att bestiga berget som att ta ett blodprov innebär för dig och du går hos en psykolog. Det är väldigt stora framsteg från bara någon månad sedan, låter det som åtminstone. Men jag tänker också att det ofta kan kännas nattsvart de dagarna som inte fungerar, när det ändå rört sig lite framåt. Det är ju en jobbig process att få rätsida på livet.
Förvisso, men det är jobbigt att inse att jag aldrig kommer att fungera socialt. Jag kommer aldrig att få något bra och meningsfullt liv. Jag kan liksom bara i bästa fall bli en funktionsduglig robot som bara arbetar. Mer än så lär det aldrig bli.
 
Förvisso, men det är jobbigt att inse att jag aldrig kommer att fungera socialt. Jag kommer aldrig att få något bra och meningsfullt liv. Jag kan liksom bara i bästa fall bli en funktionsduglig robot som bara arbetar. Mer än så lär det aldrig bli.
Jag tror absolut att du fungerar socialt! Jag måste erkänna att jag har tänkt mycket på dig den senaste tiden. Jag förstår att du inte vill bo i lägenhet, men vill du bo i detta huset? Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker det verkar ligga alldeles för isolerat för dig, du behöver ett socialt liv tillsammans med andra människor! Jag tror därför att du är något på spåret när det gäller att flytta och göra någonting annat. Nu är inte jag du, men hade jag varit det så hade jag flyttat. Som jag har skrivit innan så finns det ekobyar där man kan leva tillsammans med andra som vill vara mer off-grid, samtidigt som man har sitt eget lilla hus. Annars finns det helt enkelt mindre öde ställen i Sverige...

Bara i min lilla håla finns det odlingskurser att gå, en ekologisk restaurang som anordnar events där man t.ex kan sälja det man odlat, en stor onlinebutik för odling (som söker anställda) och dylikt. Här är hästtätt så det smäller om det och alla inriktningar finns inom ett vettigt avstånd. Då har jag ändå 50 minuter på tåget för att nå en storstad ifall man vill ta del av det livet.
 
Förvisso, men det är jobbigt att inse att jag aldrig kommer att fungera socialt. Jag kommer aldrig att få något bra och meningsfullt liv. Jag kan liksom bara i bästa fall bli en funktionsduglig robot som bara arbetar. Mer än så lär det aldrig bli.
Var i hela fridens dar har du egentligen fått det ifrån? Den enda som tror det är du och den tanken måste du bli av med. Du har, vad du säger, dålig träning i att fungera socialt så du får börja träna dig själv i det. Kan du arbeta bort panikångest ska du väl kunna lära dig den saken? Du är ju inte på något sätt en inkompetent lallande idiot utan en högst kompetent kvinna som har genomlevt svårigheter tidigare.
Börja med att lära dig tycka om dig själv eftersom det är grunden i att bli omtyckt av andra. Affirmationer är en bra början. Till stor del skapar vi våra egna tankemönster så du har alla möjligheter att förändra dina.
 
Jag tror absolut att du fungerar socialt! Jag måste erkänna att jag har tänkt mycket på dig den senaste tiden. Jag förstår att du inte vill bo i lägenhet, men vill du bo i detta huset? Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker det verkar ligga alldeles för isolerat för dig, du behöver ett socialt liv tillsammans med andra människor! Jag tror därför att du är något på spåret när det gäller att flytta och göra någonting annat. Nu är inte jag du, men hade jag varit det så hade jag flyttat. Som jag har skrivit innan så finns det ekobyar där man kan leva tillsammans med andra som vill vara mer off-grid, samtidigt som man har sitt eget lilla hus. Annars finns det helt enkelt mindre öde ställen i Sverige...

Bara i min lilla håla finns det odlingskurser att gå, en ekologisk restaurang som anordnar events där man t.ex kan sälja det man odlat, en stor onlinebutik för odling (som söker anställda) och dylikt. Här är hästtätt så det smäller om det och alla inriktningar finns inom ett vettigt avstånd. Då har jag ändå 50 minuter på tåget för att nå en storstad ifall man vill ta del av det livet.

Var i hela fridens dar har du egentligen fått det ifrån? Den enda som tror det är du och den tanken måste du bli av med. Du har, vad du säger, dålig träning i att fungera socialt så du får börja träna dig själv i det. Kan du arbeta bort panikångest ska du väl kunna lära dig den saken? Du är ju inte på något sätt en inkompetent lallande idiot utan en högst kompetent kvinna som har genomlevt svårigheter tidigare.
Börja med att lära dig tycka om dig själv eftersom det är grunden i att bli omtyckt av andra. Affirmationer är en bra början. Till stor del skapar vi våra egna tankemönster så du har alla möjligheter att förändra dina.
Jag är ju ingen person som är särskilt pratsam. Att träffa folk är ganska tröttande.
Har ni diskuterat höjning av dosen antidepp? Du borde kolla det tror jag.
Jag går redan på maxdos så det går inte att höja.
 
Förvisso, men det är jobbigt att inse att jag aldrig kommer att fungera socialt. Jag kommer aldrig att få något bra och meningsfullt liv. Jag kan liksom bara i bästa fall bli en funktionsduglig robot som bara arbetar. Mer än så lär det aldrig bli.
Jag funderar på att om du byter jobb och får arbetskamrater så får d7 komma ifrån huset och träffa lite folk, jag vet att det är dåligt med jobb för dig här men ha koll, nåt kanske dyker upp.
Annars kanske få lov att vara tjänstledig och prova nåt med sjukpenning som lön
 
Jag funderar på att om du byter jobb och får arbetskamrater så får d7 komma ifrån huset och träffa lite folk, jag vet att det är dåligt med jobb för dig här men ha koll, nåt kanske dyker upp.
Annars kanske få lov att vara tjänstledig och prova nåt med sjukpenning som lön
Sjukpenning som lön? Skojar du?

Jag vill ha lön på riktigt för jobb jag utför och jag är inte villig att sänka min lön. För övrigt är det svårt för mig att umgås med random människor. Jag har så svårt att lita på folk och misstänker gärna folk för att prata skit bakom ryggen på mig. Det har ju hänt förr. Så det är inte så himla enkelt. Umgänge med folk kan bli en stress också.
 
Sjukpenning som lön? Skojar du?

Jag vill ha lön på riktigt för jobb jag utför och jag är inte villig att sänka min lön. För övrigt är det svårt för mig att umgås med random människor. Jag har så svårt att lita på folk och misstänker gärna folk för att prata skit bakom ryggen på mig. Det har ju hänt förr. Så det är inte så himla enkelt. Umgänge med folk kan bli en stress också.
Om sänkt lön ger dig en möjlighet till tid för återhämtning och ork till sånt som känns meningsfullt då?
 
Man kan ha bra vänner utan att vara pratsam. Vänskap hänger inte bara på tal. Jag är övertygad om att du kan vara en bra vän och även ha bra vänner utifrån den du är :)
Jag har så svårt att tro på det. Jag är ju så övertygad om att jag är en jobbig typ som inte kan ge något av mig själv utan bara är krävande och som inte är särskilt kul att hänga med, men jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Ibland funderar jag på om det inte vore vettigt att bo någon annanstans egentligen. Någonstans där vädret är bättre, politiken är mindre...
2
Svar
30
· Visningar
1 919
Senast: Mineur
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
3 332
Senast: Roheryn
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 763
Senast: Wille
·
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på...
Svar
2
· Visningar
1 339
Senast: Habina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp