Jag har insett att det finns hus, eller rättare sagt ruckel, att köpa för en slant jag kan hosta upp på momangen utan att ens blanda in banken. Om jag köper ett sådant har jag på ett bräde sparat in några tusenlappar i månaden i utgifter och pengarna som jag i dagsläget lägger undan på sparkontot kan läggas på renoveringen.
Det är förvisso svårt att uppskatta vad renoveringen kommer att kosta och det kan ju dra iväg rätt rejält men de finns ju de som varit kreativa och lyckats renovera en stor kåk för en struntsumma. I andra ändan spektrumet finns det folk som kan spendera 30000 (trettiotusen) på en köksfläkt när de renoverar. Jag har lite svårt att se en sådan fläkt framför mig och kan inte riktigt föreställa mig vilka egenskaper denna fina fläkt kan tänkas ha som gör att den är värd trettio papp.
Så när man lyckats sänka sina utgifter, och sedan sänker dem ännu mer när hela härligheten är färdigrenoverad, kan man ju gott minska sin arbetstid och ägna sig åt att odla i stället. Jag undrar hur lite pengar man faktiskt skulle kunna tänka sig att klara sig på utan att hamna i en total misär om/när man blir sjuk/arbetslös/pensionär.
Men är det etiskt rätt att minska på utgifterna och sin arbetstid? Då minskar ju skatteinbetalningarna till staten och företagen säljer inte lika mycket. Den andra sidan av myntet är att vi i västvärlden redan konsumerar mer än vad jorden tål. Jag har också hört att cirka 80% av alla sjukdomar har sin grund i stress. Fråga mig inte var siffran kommer ifrån för det vet jag inte, men oavsett om den är sann eller inte så orsakar stress sjukdomar och då pratar jag inte bara om utbrändhet. Kan vi minska på stressen, minskar vi sjukdomarna och vips behöver vi inte lika mycket sjukvård längre. (Även om just mitt jobb inte är stressigt så är det ingen sanning för andra jobb.)
Vi har ju idag effektiviserat så mycket att det gott skulle kunna kompenseras med mer fritid. Professor Bodil Jönsson går så långt som till att 2 timmars arbete per dag skulle räcka.
Jag jobbar på ett litet företag där jag är den enda anställda. Det innebär att vi har arbetstoppar under vissa tider och under andra perioder är det rätt lugnt. Så min chef bestämde att jag gott kunde ta sovmorgon en timme varje dag plus sluta en timme tidigare på fredagar. Hon ansåg att jag var så effektiv under tiden jag var på jobbet att jag skulle nog hinna med ändå och då skulle arbetet också räcka längre så att jag inte blev fullt så sysslolös under våra lugna perioder. För mig har den extra tiden inneburit att jag har mer ork (och lönen är fortfarande densamma).
Men för att återgå till början av det här inlägget. Om jag skulle minska mina utgifter med lägre boendekostnad så kan jag också minska min arbetstid och mina inkomster. Jag kan ägna mig åt meningsfullt odlande och vips behöver jag inte ens köpa lika mycket mat längre utan jag har mina eko-grödor precis utanför dörren. Jag kan också tänka mig att den extra energin jag får över skulle kunna läggas på ideellt arbete. Ja, för sysslolös vill jag ju inte vara och finns tiden och orken så varför inte?
Men är det här realistiskt? Kommer jag kunna hålla engagemanget uppe för att renovera ett helt hus själv? Hur mycket kunskap saknar jag och hur mycket hjälp kommer jag att behöva? Och var går gränsen för att jag sätter mig på pottkanten ekonomiskt?
Ja, det här är en tankelek och helt utanför den vanliga lådan. Men det finns å andra sidan även andra som har tänkt utanför lådan.
Det är förvisso svårt att uppskatta vad renoveringen kommer att kosta och det kan ju dra iväg rätt rejält men de finns ju de som varit kreativa och lyckats renovera en stor kåk för en struntsumma. I andra ändan spektrumet finns det folk som kan spendera 30000 (trettiotusen) på en köksfläkt när de renoverar. Jag har lite svårt att se en sådan fläkt framför mig och kan inte riktigt föreställa mig vilka egenskaper denna fina fläkt kan tänkas ha som gör att den är värd trettio papp.
Så när man lyckats sänka sina utgifter, och sedan sänker dem ännu mer när hela härligheten är färdigrenoverad, kan man ju gott minska sin arbetstid och ägna sig åt att odla i stället. Jag undrar hur lite pengar man faktiskt skulle kunna tänka sig att klara sig på utan att hamna i en total misär om/när man blir sjuk/arbetslös/pensionär.
Men är det etiskt rätt att minska på utgifterna och sin arbetstid? Då minskar ju skatteinbetalningarna till staten och företagen säljer inte lika mycket. Den andra sidan av myntet är att vi i västvärlden redan konsumerar mer än vad jorden tål. Jag har också hört att cirka 80% av alla sjukdomar har sin grund i stress. Fråga mig inte var siffran kommer ifrån för det vet jag inte, men oavsett om den är sann eller inte så orsakar stress sjukdomar och då pratar jag inte bara om utbrändhet. Kan vi minska på stressen, minskar vi sjukdomarna och vips behöver vi inte lika mycket sjukvård längre. (Även om just mitt jobb inte är stressigt så är det ingen sanning för andra jobb.)
Vi har ju idag effektiviserat så mycket att det gott skulle kunna kompenseras med mer fritid. Professor Bodil Jönsson går så långt som till att 2 timmars arbete per dag skulle räcka.
Jag jobbar på ett litet företag där jag är den enda anställda. Det innebär att vi har arbetstoppar under vissa tider och under andra perioder är det rätt lugnt. Så min chef bestämde att jag gott kunde ta sovmorgon en timme varje dag plus sluta en timme tidigare på fredagar. Hon ansåg att jag var så effektiv under tiden jag var på jobbet att jag skulle nog hinna med ändå och då skulle arbetet också räcka längre så att jag inte blev fullt så sysslolös under våra lugna perioder. För mig har den extra tiden inneburit att jag har mer ork (och lönen är fortfarande densamma).
Men för att återgå till början av det här inlägget. Om jag skulle minska mina utgifter med lägre boendekostnad så kan jag också minska min arbetstid och mina inkomster. Jag kan ägna mig åt meningsfullt odlande och vips behöver jag inte ens köpa lika mycket mat längre utan jag har mina eko-grödor precis utanför dörren. Jag kan också tänka mig att den extra energin jag får över skulle kunna läggas på ideellt arbete. Ja, för sysslolös vill jag ju inte vara och finns tiden och orken så varför inte?
Men är det här realistiskt? Kommer jag kunna hålla engagemanget uppe för att renovera ett helt hus själv? Hur mycket kunskap saknar jag och hur mycket hjälp kommer jag att behöva? Och var går gränsen för att jag sätter mig på pottkanten ekonomiskt?
Ja, det här är en tankelek och helt utanför den vanliga lådan. Men det finns å andra sidan även andra som har tänkt utanför lådan.
