PleaseGiveMeABreak
Trådstartare
Vet inte vad jag vill med denna tråden egentligen men jag måste verkligen skriva av mig..
Jag har alltid varit den personen som varit konflikträdd, undviker det till varje pris. Jag har alltid velat vara den neutrala personen som inte kommer i bråk, men har nu insett att jag har egentligen alltid har varit i ett bråk utan att jag egentligen insett det.
Det är så, vi är tre personer, inklusive mig. Två utav dessa personerna är mina bästa vänner, men de två bråkar på ett konstigt sätt. Alltså inte det vanliga hederliga bråket, typ som att inte prata med varandra.. Nejnej, detta är mycket mer komplicerat och invecklat.
Vi kallar de personer A & B.
A är en person som är väldigt.. bekväm person. Allt ska utgå efter henne och hon anpassar sig inte helst. Allt ska vara på hennes villkor. Har lite av tvångstankar, det måste vara på hennes sätt annars "kan hon inte sova ikväll" eftersom det stör henne så.. Kan vara lite småjobbigt men har känt henne så länge att det inte är ett problem för mig. Eller tja, jag snarare bryr mig inte om det längre.
B, är en person som inte klarar av personer som A. Hon vill att folk ska anpassa sig och problemet (eller tja, det roliga..) är att hon knappt heller kan anpassa sig. Hon kommer på ursäkter när hon inte får som hon vill. Är en bossig typ som gärna vill få som hon själv vill. På sätt och vis, så borde hon egentligen störa sig på sig själv. Ljuger gör hon också för att få på sitt sätt eller när hon helt enkelt är lat. Kan man t.ex inte tex själv göra en sak på en helg så erbjuder man att kanske nästa kan funka, men nej det går inte för då ska hen tydligen ha nåt annat för sig, och sen visar det sig att det inte stämmer. ARGH....
Jag träffar dessa personerna varje dag, överallt, inklusive stallet då vi alla har egna hästar.
Så att undvika dessa på nått sätt, går inte. Dessa är de två enda vännerna jag har som jag träffar aktivt och de har vänner också, men de är endast mig som de träffar aktivt. Så det blir lite som "dra i en docka som båda vill ha".
Suck.. Jag vill gärna träffa båda så ofta som jag kan, men jag är en introvert person och jag känner att jag inte får den energin jag behöver ibland. Ibland går jag och gör saker och bara, gör. Jag existerar bara, men lever inte. (Fasiken hur ska man förklara egentligen..)
Träffar jag A, blir B sur eftersom jag inte bjöd med hen. Men problemet är att B, vet att A inte vill vara med B eftersom att hen tycker B är en jobbig person. A är även en sådan person som gärna inte vill göra saker hen inte vill.
När jag träffar B så vet jag att A blir ledsen eftersom jag är lite oftare med B än vad jag är med A eftersom B och jag gör lite mer saker tillsammans vilket gör att A känner sig ensam eftersom hon bara har mig. (Krångligt, jag vet)
Jag tänker då, varför kan vi inte alla hänga? Men sen så tycker ju varken B eller A om varandra och de båda är så falska mot varandra eftersom de beter sig som att de är bra vänner men under ytan.... jadu..
Sedan vill jag ju inte tvinga någon att göra något de egentligen inte vill, så de skippar jag ju eftersom jag inte vill tvinga nån, eftersom jag själv inte skulle vilja bli tvingad.
Sedan är problemet att B försöker dra mig ifrån A, så det är därför jag blir mer med henne än vad jag blir med A.
Jag vet själv att problemet är egentligen deras, men det hamnar ändå hos mig. Vilket gör mig så jävla förbannad och ska ta och försöka hitta ett tillfälle där jag kan prata med de så de kan lösa det.. för jag är trött på detta!!! Jag vill sticka härifrån och sedan får alla lösa problemet där hemma själva!!!!!
Förlåt men att hela tiden lägga mig varje kväll och fundera vilka problem jag kommer att möta imorgon, är skitjobbigt. Jag längtar som fasiken till hösten för då kommer vi alla splittras ändå..
Något jag själv har vunnit iallafall av detta är att om man jämför med tidigare så är jag egentligen inte lika konflikträdd, för många problem som jag har fått lösa som egentligen baseras på deras problem är många.
Sån jävla löjlig tråd egentligen med egentligen helt bisarra och idiotiska problem men ändå så har man dem..
Tack ni som läste igenom hela denna konstiga texten, det var skönt att skriva av sig för en gångs skull..
Jag har alltid varit den personen som varit konflikträdd, undviker det till varje pris. Jag har alltid velat vara den neutrala personen som inte kommer i bråk, men har nu insett att jag har egentligen alltid har varit i ett bråk utan att jag egentligen insett det.
Det är så, vi är tre personer, inklusive mig. Två utav dessa personerna är mina bästa vänner, men de två bråkar på ett konstigt sätt. Alltså inte det vanliga hederliga bråket, typ som att inte prata med varandra.. Nejnej, detta är mycket mer komplicerat och invecklat.
Vi kallar de personer A & B.
A är en person som är väldigt.. bekväm person. Allt ska utgå efter henne och hon anpassar sig inte helst. Allt ska vara på hennes villkor. Har lite av tvångstankar, det måste vara på hennes sätt annars "kan hon inte sova ikväll" eftersom det stör henne så.. Kan vara lite småjobbigt men har känt henne så länge att det inte är ett problem för mig. Eller tja, jag snarare bryr mig inte om det längre.
B, är en person som inte klarar av personer som A. Hon vill att folk ska anpassa sig och problemet (eller tja, det roliga..) är att hon knappt heller kan anpassa sig. Hon kommer på ursäkter när hon inte får som hon vill. Är en bossig typ som gärna vill få som hon själv vill. På sätt och vis, så borde hon egentligen störa sig på sig själv. Ljuger gör hon också för att få på sitt sätt eller när hon helt enkelt är lat. Kan man t.ex inte tex själv göra en sak på en helg så erbjuder man att kanske nästa kan funka, men nej det går inte för då ska hen tydligen ha nåt annat för sig, och sen visar det sig att det inte stämmer. ARGH....
Jag träffar dessa personerna varje dag, överallt, inklusive stallet då vi alla har egna hästar.
Så att undvika dessa på nått sätt, går inte. Dessa är de två enda vännerna jag har som jag träffar aktivt och de har vänner också, men de är endast mig som de träffar aktivt. Så det blir lite som "dra i en docka som båda vill ha".
Suck.. Jag vill gärna träffa båda så ofta som jag kan, men jag är en introvert person och jag känner att jag inte får den energin jag behöver ibland. Ibland går jag och gör saker och bara, gör. Jag existerar bara, men lever inte. (Fasiken hur ska man förklara egentligen..)
Träffar jag A, blir B sur eftersom jag inte bjöd med hen. Men problemet är att B, vet att A inte vill vara med B eftersom att hen tycker B är en jobbig person. A är även en sådan person som gärna inte vill göra saker hen inte vill.
När jag träffar B så vet jag att A blir ledsen eftersom jag är lite oftare med B än vad jag är med A eftersom B och jag gör lite mer saker tillsammans vilket gör att A känner sig ensam eftersom hon bara har mig. (Krångligt, jag vet)
Jag tänker då, varför kan vi inte alla hänga? Men sen så tycker ju varken B eller A om varandra och de båda är så falska mot varandra eftersom de beter sig som att de är bra vänner men under ytan.... jadu..
Sedan vill jag ju inte tvinga någon att göra något de egentligen inte vill, så de skippar jag ju eftersom jag inte vill tvinga nån, eftersom jag själv inte skulle vilja bli tvingad.
Sedan är problemet att B försöker dra mig ifrån A, så det är därför jag blir mer med henne än vad jag blir med A.
Jag vet själv att problemet är egentligen deras, men det hamnar ändå hos mig. Vilket gör mig så jävla förbannad och ska ta och försöka hitta ett tillfälle där jag kan prata med de så de kan lösa det.. för jag är trött på detta!!! Jag vill sticka härifrån och sedan får alla lösa problemet där hemma själva!!!!!
Förlåt men att hela tiden lägga mig varje kväll och fundera vilka problem jag kommer att möta imorgon, är skitjobbigt. Jag längtar som fasiken till hösten för då kommer vi alla splittras ändå..
Något jag själv har vunnit iallafall av detta är att om man jämför med tidigare så är jag egentligen inte lika konflikträdd, för många problem som jag har fått lösa som egentligen baseras på deras problem är många.
Sån jävla löjlig tråd egentligen med egentligen helt bisarra och idiotiska problem men ändå så har man dem..
Tack ni som läste igenom hela denna konstiga texten, det var skönt att skriva av sig för en gångs skull..