Ledsen och orolig

Jag var hos psykologen idag och passade på att vädra mina rädslor. Dessvärre tycks en av rädslorna vara befogad. Det finns en risk att jag åker ut från psykiatrin om de inte hittar fler fel på mig än en depression.

Där lyckades jag inte hålla ihop helt och tårarna trängde fram. Om vården inte vill hjälpa mig så kan jag lika gärna sluta kämpa och ge upp. Jag kommer inte att bli frisk på egen hand och inte heller kommer jag att bli frisk av att snacka med en vägg (kurator). Om utsikten att bli frisk försvinner, då har jag inget mer att kämpa för.

 

[Shaggy]

Jag blir väldigt ledsen när jag läser ditt inlägg av två orsaker. Den ena att du ska behöva känna oro över att inte få hjälp den andra över att det verkar som om du känner det som att du inte får gråta när du är där. Vad är det som är så hemskt med att gråta hos psykologen?

 

[Magiana]

Jag blir väldigt ledsen när jag läser ditt inlägg av två orsaker. Den ena att du ska behöva känna oro över att inte få hjälp den andra över att det verkar som om du känner det som att du inte får gråta när du är där. Vad är det som är så hemskt med att gråta hos psykologen?

Ingen hindrar mig att gråta, men jag biter ihop. Jag har generellt svårt för att gråta. Det här inträffade dessutom bara några minuter innan jag skulle gå.

 

[Shaggy]

Jo vi gör ju det men vad är det för idiotkultur vi lever i som hindrar oss från att gråta när vi håller på att gå sönder? Kramar om.

 

[Magiana]

Jo vi gör ju det men vad är det för idiotkultur vi lever i som hindrar oss från att gråta när vi håller på att gå sönder? Kramar om.

Jag har nog bitit ihop hela livet. Jag har varit tvungen.

Psykologen noterade i alla fall att det här var jävligt jobbigt när jag blev tårögd, mosig i ansiktet och rösten inte riktigt bar trots att jag bara var tvungen att säga hur jag kände och tänkte inför tanken att åka ut därifrån.

 

[tuaphua]

Vad märkligt att man inte ska kunna få vård om man "bara"(väljer just de orden iom att du gjorde det och inte för att jag anser det är ngt futtigt att vara deprimerad) är deprimerad. Jag fattar inte alls det. Det behövs väl verkligen vård om man mår så pass dåligt som du gör med ångest, depression etc.
Har de inte greppa hur illa det är riktigt?
Kan du skriva ner allt och ge psykologen?

Känns ju jättekonstigt och hemskt om folk som mår så dåligt inte får vård!
Hoppas de inser att du behöver vård och ger dig den!

 

[Magiana]

Vad märkligt att man inte ska kunna få vård om man "bara"(väljer just de orden iom att du gjorde det och inte för att jag anser det är ngt futtigt att vara deprimerad) är deprimerad. Jag fattar inte alls det. Det behövs väl verkligen vård om man mår så pass dåligt som du gör med ångest, depression etc.
Har de inte greppa hur illa det är riktigt?
Kan du skriva ner allt och ge psykologen?

Känns ju jättekonstigt och hemskt om folk som mår så dåligt inte får vård!
Hoppas de inser att du behöver vård och ger dig den!

Inte ens självmordsförsök kvalificerar för att få vård i den här delen av landet.

Depression är ju liksom en potentiellt dödlig sjukdom, men här tycks det inte vara en riktig sjukdom.

Jag ångrar så att jag flyttade hit. (Jag misslyckas tydligen alltid med att göra tillräcklig research inför livsavgörande beslut.) Men utsikten att kanske bli utan vård och bara få prata med en kurator, skapar en känsla av tomhet. Jag kommer ju inte ha något att klamra mig kvar vid. Det skrämmer mig.

 

[EmmaBovary]

Stackare, har tidigare fått höra att jag förvisso inte blivit bättre, men det gick för långsamt så jag skulle avskrivas. Det är tungt Grejen är väl att en kurator på VC och antidepressiva i många fall duger för en vanlig depression och att psykiatrin främst tar patienter med lite mer omfattande problematik. Det kanske var det psykologen syftade på? Din problematik är ju tyvärr lite värre än så, mycket på grund av att du fått vänta så länge på adekvat vård och det kan man ju tycka att de borde inse och hjälpa dig med

 

[Magiana]

Stackare, har tidigare fått höra att jag förvisso inte blivit bättre, men det gick för långsamt så jag skulle avskrivas. Det är tungt Grejen är väl att en kurator på VC och antidepressiva i många fall duger för en vanlig depression och att psykiatrin främst tar patienter med lite mer omfattande problematik. Det kanske var det psykologen syftade på? Din problematik är ju tyvärr lite värre än så, mycket på grund av att du fått vänta så länge på adekvat vård och det kan man ju tycka att de borde inse och hjälpa dig med

Men f-n, så kan de väl inte göra!? Nu blev jag upprörd och inte kan jag göra något heller.

Jo, psykologen menade att det liksom finns nivåer. Och jag riskerar att klassas som för frisk. Än så länge har jag inget slutgiltigt besked för vi har inte hunnit gå igenom allt, men jag är orolig.

Själv tror jag inte alls att en timme hos kuratorn var tredje vecka hjälper någon som är deprimerad.

 

[EmmaBovary]

Men f-n, så kan de väl inte göra!? Nu blev jag upprörd och inte kan jag göra något heller.

Jo, psykologen menade att det liksom finns nivåer. Och jag riskerar att klassas som för frisk. Än så länge har jag inget slutgiltigt besked för vi har inte hunnit gå igenom allt, men jag är orolig.

Själv tror jag inte alls att en timme hos kuratorn var tredje vecka hjälper någon som är deprimerad.

Ja, det var väldigt tungt att höra. Det var för några år sedan, nu sitter jag ju som bekant och väntar på en tid hos en psykolog delvis för att hantera min MS-diagnos i kombination med allt annat och det har dröjt ungefär 1, 5 år. Det är verkligen för jävligt hur psykiatrin fungerar.

Fattar att du är orolig, och det förstör ju så jävla mycket att du ska behöva känna den stressen utöver allt annat. Men jag tänker verkligen att det inte får ske, du har ju ett starkt argument i att det verkligen inte fungerade när du fick försöka själv efter att den förra psykologkontakten bröts. Den nya du har har inte hunnit träffa dig så många gånger och säkert inte hunnit få ett rättvist grepp gällande hur dåligt du faktiskt mår, så hoppas inte vi behöver måla fan på väggen än. Händer det ändå, så gissar jag att vi är ganska många här på buke som är beredda att försöka hjälpa till på något vis så det rättas till.

 

[Vallmo]

Inte ens självmordsförsök kvalificerar för att få vård i den här delen av landet.

Depression är ju liksom en potentiellt dödlig sjukdom, men här tycks det inte vara en riktig sjukdom.

Jag ångrar så att jag flyttade hit. (Jag misslyckas tydligen alltid med att göra tillräcklig research inför livsavgörande beslut.) Men utsikten att kanske bli utan vård och bara få prata med en kurator, skapar en känsla av tomhet. Jag kommer ju inte ha något att klamra mig kvar vid. Det skrämmer mig.

Läste någonstans att din kommun skröt i lokaltidningen om hur låga sjukskrivningstal man har i kommunen och hur stolta de var för att de kunnat pressa ner det så mycket.
Förstår att du är besviken. Jag tycker bara sånt snack är skit. Det säger inget om hur folk mår egentligen.

 

[Sonic76]

Läste någonstans att din kommun skröt i lokaltidningen om hur låga sjukskrivningstal man har i kommunen och hur stolta de var för att de kunnat pressa ner det så mycket.
Förstår att du är besviken. Jag tycker bara sånt snack är skit. Det säger inget om hur folk mår egentligen.

Jo visst
Många sjukskrivna här men de kan mörka lite
Jag själv är deltidsjukskriven
Hade nog behövt vara hemma längre men två veckor är inte illa.
Fick jag inte ens efter självmordsförsöket.
Då var jag hemma två dagar

 

[Magiana]

Läste någonstans att din kommun skröt i lokaltidningen om hur låga sjukskrivningstal man har i kommunen och hur stolta de var för att de kunnat pressa ner det så mycket.
Förstår att du är besviken. Jag tycker bara sånt snack är skit. Det säger inget om hur folk mår egentligen.

Den artikeln har jag missat. Jag brukar läsa lokala nyheter på nätet.

Jo visst
Många sjukskrivna här men de kan mörka lite
Jag själv är deltidsjukskriven
Hade nog behövt vara hemma längre men två veckor är inte illa.
Fick jag inte ens efter självmordsförsöket.
Då var jag hemma två dagar

Det är bedrövligt att det funkar som det gör. Har du ens någon rehabiliteringsplan? Att bara gå hemma blir man ju inte frisk av, men det blir man inte heller av att jobba över sin kapacitet. Det behövs rehab/vård och sånt kan vara rätt svårt att klara på egen hand.

 

[Grazing]

Inte ens självmordsförsök kvalificerar för att få vård i den här delen av landet.

Depression är ju liksom en potentiellt dödlig sjukdom, men här tycks det inte vara en riktig sjukdom.

Jag ångrar så att jag flyttade hit. (Jag misslyckas tydligen alltid med att göra tillräcklig research inför livsavgörande beslut.) Men utsikten att kanske bli utan vård och bara få prata med en kurator, skapar en känsla av tomhet. Jag kommer ju inte ha något att klamra mig kvar vid. Det skrämmer mig.

Psykiatrin är ju väldigt uppdelad i diagnoser av till viss del förståeliga skäl. Men om man tänker positivt så är samtal med en kurator även om det är sällan mer stöd än vad många får. Är det en bra sådan så kan det räcka långt med det även om känslan att bli avvisad från vården kan vara tung.

En sak har jag lärt mig när det gäller psykiatrin och det är att man måste måste måste visa hur man mår när man är där. och beroende på vad det är för person man pratar med gärna dra på lite extra. Inte vara rädd för att bryta ihop även om det känns konstigt.

 

[Vallmo]

Jo visst
Många sjukskrivna här men de kan mörka lite
Jag själv är deltidsjukskriven
Hade nog behövt vara hemma längre men två veckor är inte illa.
Fick jag inte ens efter självmordsförsöket.
Då var jag hemma två dagar

Gräsligt att höra!
Jo, det är precis det jag menar. Sånt snack om låga sjukskrivningstal imponerar inte på mig. Tvärtom!
Kan man däremot påvisa att kommunens medborgare är ovanligt friska eller att man har bra program för, ja vad som helst, ja då kan jag tycka det är bra.

 

[Sonic76]

Den artikeln har jag missat. Jag brukar läsa lokala nyheter på nätet.


Det är bedrövligt att det funkar som det gör. Har du ens någon rehabiliteringsplan? Att bara gå hemma blir man ju inte frisk av, men det blir man inte heller av att jobba över sin kapacitet. Det behövs rehab/vård och sånt kan vara rätt svårt att klara på egen hand.

Näe sjukskrivningen går ut på söndag.
Chefen har inte hört av sig och de två timmar jag har jobbat har varit totalt fullspäckade
Så på måndag går jag upp på 50 % antar chefen
Jag har läkartid efter jobbet på måndag.
Jobbar två timmar nu och går hem och sover i tre timmar sen.
Kommer vara likadant som innan sen

 

[Sonic76]

Kommer alltså jobba 5:30-9:30 på måndag, sen har jag läkartid kl 13
Imorgon måste jag komma ihåg att beställa vikarie också....suck

 

[Vallmo]

Den artikeln har jag missat. Jag brukar läsa lokala nyheter på nätet.


Det är bedrövligt att det funkar som det gör. Har du ens någon rehabiliteringsplan? Att bara gå hemma blir man ju inte frisk av, men det blir man inte heller av att jobba över sin kapacitet. Det behövs rehab/vård och sånt kan vara rätt svårt att klara på egen hand.

Jag råkade snubbla in på den här på buke. Jag läste en artikel och sen bläddrade jag vidare. Kom tyvärr inte ihåg alls vilken det var.

 

[Magiana]

Psykiatrin är ju väldigt uppdelad i diagnoser av till viss del förståeliga skäl. Men om man tänker positivt så är samtal med en kurator även om det är sällan mer stöd än vad många får. Är det en bra sådan så kan det räcka långt med det även om känslan att bli avvisad från vården kan vara tung.

En sak har jag lärt mig när det gäller psykiatrin och det är att man måste måste måste visa hur man mår när man är där. och beroende på vad det är för person man pratar med gärna dra på lite extra. Inte vara rädd för att bryta ihop även om det känns konstigt.

Jag vill inte ha "stöd". Jag vill få en möjlighet att bli frisk. Om utsikten är att jag bara ska hållas vid liv på något sätt, då medverkar jag inte längre. Att jag aldrig kommer att må bättre än så här är inget alternativ.

Jag råkade snubbla in på den här på buke. Jag läste en artikel och sen bläddrade jag vidare. Kom tyvärr inte ihåg alls vilken det var.

Kan det ha varit den här blaskan? http://www.lindenytt.com/

 

[Grazing]

Jag vill inte ha "stöd". Jag vill få en möjlighet att bli frisk. Om utsikten är att jag bara ska hållas vid liv på något sätt, då medverkar jag inte längre. Att jag aldrig kommer att må bättre än så här är inget alternativ.

Byt ut ordet stöd med hjälp att må bättre då om det är mer passande ord. Är jag som är inlärd att man får stöd att kunna jobba med sig själv så att man kan må bättre.