Ja, frågan är hur långt man kan dra det. Jag kan ju tycka att det är självklart att man ska få hjälp med allt det för att delta i samhället, men reglerna är hårda och många blir utan både det ena och andra. Jag får en liten känsla, ibland, av att man inte kan kräva att man ska få hjälp utan man får fixa det själv. Man skyller på penga- och personalbrist. Och accepterar den situationen.
Frågan är bara hur man fixar det själv? Reglerna för att få en ledarhund är hårda- man ska i stort sett vara blind, det finns bara 240 ledarhundar i Sverige. Jag är inte alls blind så enligt reglerna blir jag utan. Att jag har stor nytta av min egna outbildade hund när jag är ute och går bevisar ändå att en ledarhund hade varit behjälplig. Tyvärr anses det att man , om man har syn, stör ledarhunden i sitt arbete, men jag skulle däremot vilja hävda att man skulle kunna hjälpas åt istället, avlasta varandra. Bördan blir inte lika stor på hunden med en förare som har viss syn och bördan på den synsvaga att klara sig själv lättar lite när den har en ledarhund att ta hjälp av och lita på. Speciellt om andra diagnoser är inblandade, som i mitt fall epilepsi och hörselnedsättning. Men vad jag förstår kombinerar man inte en medicinsk servicehund med ledarhundsuppdraget. Vilket jag kan tänka att man hade kunnat göra om personen till hunden inte vore blind.
Just att komma iväg och simma borde väl inte vara omöjligt?Jag har svårt att förstå om jag skulle få avslag. Jag är väldigt rörlig, tar mig till jobbet själv och rör mig i centrum här, men det betyder inte att jag fixar allt själv, jag har ju tränat på det jag gör för att kunna det. Att simma ensam tycker jag är en säkerhetsrisk också. Så kanske borde jag låta bli helt enkelt och acceptera att detta är en sådan sak jag inte har rätt att göra i och med att jag inte kan?
