Ledsagning

[sjoberga]

Det har ju åtminstone varit ett uttryckt mål i vår funktionshinderspolitik, att alla ska kunna delta i samhället. Men även om det egentligen är ganska färskt i minnet med att folkhemmet även innebar att vi ville hålla personer med funktionshinder avskilda från samhället i institutioner, och att tex. Vipeholm uppmärksammats med både film och teateruppsättning nyligen, så känns det inte som att funktionsrättsfrågor är något som speciellt många brinner för här. Inte som i USA där det liksom är en del av rättigheterna man kämpat för på nåt slags kollektiv nivå, om man är intresserad av mänskliga rättigheter och jämlikhet. Läste någon mindre studie nyligen, där det jämfördes attityder till funktionshinderfrågor mellan Sverige och USA, som visade på det ungefär. Visst, vi är vana vid att vi har en välfärd och ett socialt skyddsnät, och är man inte drabbad själv inbillar man sig nog att man fångas upp och tas om hand, om det vill sig illa. Men så är det ju inte riktigt...

Det fanns en gång ett parti som brann hårt för funktionsrätt som jag var medlem i och stolt över det engagemang som fanns. Dock är dessa människor i hög grad de som lämnade partiet när man släppte in rasisterna i maktposition.

 

[Philosophia]

Ja, det är ju tyvärr det man får göra, tjata. Jag avskyr att tjata på vuxna människor. Det är verkligen inte kul att vara så jobbig och påstridig. Har varit på synenheten om hjälp och om jag inte hade fått hjälp när jag fick senast var jag redo att göra en anmälan till IVO helt enkelt. Man kan inte bara skylla på personalbrist. Då måste man lyfta frågan uppåt, uppdraget de har fungerar ju uppenbart inte när människor hamnar i kläm så här.

Kan Antidiskrimineringsbyrån vara till hjälp om man nekas ledsagare?

Jag såg att man kunde söka kontaktperson, tänkte höra mig för om vad skillnaden egentligen är, och om det är lättare att beviljas det... behöver ju någon som följer med och badar- eller gör annat med mig, behöver inte just vara ledsagare eftersom jag är ganska självgående, bara en person som kan vara mina ögon liksom.

Antidiskrimineringsbyrån kan hjälpa dig

Ja, det är ju tyvärr det man får göra, tjata. Jag avskyr att tjata på vuxna människor. Det är verkligen inte kul att vara så jobbig och påstridig. Har varit på synenheten om hjälp och om jag inte hade fått hjälp när jag fick senast var jag redo att göra en anmälan till IVO helt enkelt. Man kan inte bara skylla på personalbrist. Då måste man lyfta frågan uppåt, uppdraget de har fungerar ju uppenbart inte när människor hamnar i kläm så här.

Kan Antidiskrimineringsbyrån vara till hjälp om man nekas ledsagare?

Jag såg att man kunde söka kontaktperson, tänkte höra mig för om vad skillnaden egentligen är, och om det är lättare att beviljas det... behöver ju någon som följer med och badar- eller gör annat med mig, behöver inte just vara ledsagare eftersom jag är ganska självgående, bara en person som kan vara mina ögon liksom.

Antidiskrimineringsbyrån kan hjälpa dig att värna om dina rättigheter, exempelvis genom att hjälpa dig skriva fram dina rättigheter (dvs. det offentligas skyldigheter) i din ansökan om ledsagare. För dig handlar ledsagare om allmän tillgänglighet och självständighet, men också om rätten till arbete och försörjning.

 

[Philosophia]

Det fanns en gång ett parti som brann hårt för funktionsrätt som jag var medlem i och stolt över det engagemang som fanns. Dock är dessa människor i hög grad de som lämnade partiet när man släppte in rasisterna i maktposition.

Det är verkligen helt bedrövligt att det inte längre existerar något socialliberalt parti.

 

[gammalek]

Jag såg att man kunde söka kontaktperson, tänkte höra mig för om vad skillnaden egentligen är, och om det är lättare att beviljas det... behöver ju någon som följer med och badar- eller gör annat med mig, behöver inte just vara ledsagare eftersom jag är ganska självgående, bara en person som kan vara mina ögon liksom.

Här där jag bor vet jag att det är lättare att få kontaktperson beviljat, så jag tycker absolut ska ansöka om det.

Det skiljer sig från kommun till kommun hur man dels tolkar lagen och dels hur lätt/svårt det är att rekrytera kontaktpersoner. Men ansök!

 

[Grazing]

D

Undrar om det finns många eller få som vill vara ledsagare?

Låter förfärligt att ha det så besvärligt.

Det är ganska många som jobbar som ledsagare full tid vad jag förstått det som. Men det är inom LSS iofs, där är det ju också okej att ha anhöriga som ledsagare, vet inte om det är okej när det är SoL.

 

[Enya]

Har ingenting vettigt att säga mer än att det är överjävligt att välfärdsstaten Sverige inte tar ansvar för något så självklart som att alla som behöver hjälpmedel ska ha det, oavsett om det gäller manicker, ledsagare, kontaktperson, hemtjänst, boende eller ledarhund. Det är en icke-fråga, tycker jag, att du både ska ha möjlighet att komma iväg till badhuset och ha hjälp av en ledarhund för att smidigt kunna ta dig runt ute på egen hand.

Ja, frågan är hur långt man kan dra det. Jag kan ju tycka att det är självklart att man ska få hjälp med allt det för att delta i samhället, men reglerna är hårda och många blir utan både det ena och andra. Jag får en liten känsla, ibland, av att man inte kan kräva att man ska få hjälp utan man får fixa det själv. Man skyller på penga- och personalbrist. Och accepterar den situationen.

Frågan är bara hur man fixar det själv? Reglerna för att få en ledarhund är hårda- man ska i stort sett vara blind, det finns bara 240 ledarhundar i Sverige. Jag är inte alls blind så enligt reglerna blir jag utan. Att jag har stor nytta av min egna outbildade hund när jag är ute och går bevisar ändå att en ledarhund hade varit behjälplig. Tyvärr anses det att man , om man har syn, stör ledarhunden i sitt arbete, men jag skulle däremot vilja hävda att man skulle kunna hjälpas åt istället, avlasta varandra. Bördan blir inte lika stor på hunden med en förare som har viss syn och bördan på den synsvaga att klara sig själv lättar lite när den har en ledarhund att ta hjälp av och lita på. Speciellt om andra diagnoser är inblandade, som i mitt fall epilepsi och hörselnedsättning. Men vad jag förstår kombinerar man inte en medicinsk servicehund med ledarhundsuppdraget. Vilket jag kan tänka att man hade kunnat göra om personen till hunden inte vore blind.

Just att komma iväg och simma borde väl inte vara omöjligt?Jag har svårt att förstå om jag skulle få avslag. Jag är väldigt rörlig, tar mig till jobbet själv och rör mig i centrum här, men det betyder inte att jag fixar allt själv, jag har ju tränat på det jag gör för att kunna det. Att simma ensam tycker jag är en säkerhetsrisk också. Så kanske borde jag låta bli helt enkelt och acceptera att detta är en sådan sak jag inte har rätt att göra i och med att jag inte kan?

 

[Enya]

Undrar om det finns många eller få som vill vara ledsagare?

Låter förfärligt att ha det så besvärligt.

Jag har funderat på det också, men vet inte alls faktiskt.

Visst är det besvärligt, men som tur är har jag det ändå rätt bra jämfört med många andra sm tex är helt blind osv. Det tänker jag ofta på. Det kunde vara värre. Å andra sidan, vill jag inte hamna där, det är min största rädsla, och en anledning till att jag inte är med i någon förening för synskadade. På synenheten träffade jag så "många" som liksom bara var "hjälplösa" och satt hemma och kunde inte göra något. De var isolerade, uppgivna, deprimerade, och jag är så rädd för att det är min framtid, så att umgås med "personer i min situation" som det så fint kallas har alltid varit jobbigt för mig. Jag har alltid föredragit att umgås med seende- för då är det inte fokus på vad man inte kan. Jag får hjälp med det jag inte kan (läsa meny eller liknande) och så är jag som vem som helst i sällskapet annars. Det känns bra.

 

[Enya]

Jag håller med till 100 procent. Jag kan till exempel inte ta körkort på grund av en sjukdom. Säger absolut inte att det är jämförbart med din situation men kan verkligen förstå det med att inte kunna själv. Jag är dödstrött ibland på att behöva ta reda på om det går någon kollektivtrafik till något jag vill göra. Eller vara beroende av andra för att t mig till återvinningscentralen med massa skräp. Eller ta reda på vad taxi kostar. Jag är absolut inte i behov av färdtjänst men ibland hade det varit så skönt att bara kunna ta en bil och åka själv utan att vara beroende av någon annan. Så kan förstå din känsla av beroende av någon annan även om det inte alls är i samma omfattning som dina behov.

Oh, det där känner jag absolut igen! Sjukt irriterande att inte bara kunna ta bilen och köra till affären när man glömt något, köra och panta (jag har samlat pant i ett år typ....) eller till återvinningen osv. Man blir liksom så låst! Och just beroendet av någon annan är störigt, avskyr det! Är det inte det ena så är det det andra!

Kolla busstider.
Var stannar bussen. Fasen, jag kan inte åka den sträckan, det har jag aldrig gjort.
Kan jag ta 10 kg hundmat på bussen-jag, min pinne, 10 kg hundmat? Eller till och från bussen?
Varför är bussarna så trånga att feta jag måste knö mig igenom förbi första sätena och en dramaten väska tar emot också? (därför pantar jag inte)
osv....

Så jag kan absolut relatera till din frustration där!

 

[Enya]

Det har ju åtminstone varit ett uttryckt mål i vår funktionshinderspolitik, att alla ska kunna delta i samhället. Men även om det egentligen är ganska färskt i minnet med att folkhemmet även innebar att vi ville hålla personer med funktionshinder avskilda från samhället i institutioner, och att tex. Vipeholm uppmärksammats med både film och teateruppsättning nyligen, så känns det inte som att funktionsrättsfrågor är något som speciellt många brinner för här. Inte som i USA där det liksom är en del av rättigheterna man kämpat för på nåt slags kollektiv nivå, om man är intresserad av mänskliga rättigheter och jämlikhet. Läste någon mindre studie nyligen, där det jämfördes attityder till funktionshinderfrågor mellan Sverige och USA, som visade på det ungefär. Visst, vi är vana vid att vi har en välfärd och ett socialt skyddsnät, och är man inte drabbad själv inbillar man sig nog att man fångas upp och tas om hand, om det vill sig illa. Men så är det ju inte riktigt...

Nej men precis. Jag har också tänkt att USA av alla ställena har kommit längre än Sverige i det här på något vis. Bara att titta på de som går med ledarhund där. I Sverige är det inte ens självklart att man får komma in på olika butiker och restauranger med en ledarhund (får man tex komma in på sjukhus?) medan i USA är det verkligen en rättighet. Här krockar det med allergikers och astmatikers rättigheter att vistas överallt. Och det borde de ju få göra. Borde man inte samtidigt ha rätt att få ha en ledarhund på samma ställe, jag menar, hur ofta finns det en hund på en restaurang eller butik (ledarhund-hjälpmedel i det här fallet, inte sällskap) med tanke på att vi har 240 ledarhundar i hela Sverige?

Jag tror att många tycker att man som funktionsnedsatt självklart ska få hjälp, men när de inser att det kostar pengar så finns det andra hål att stoppa pengarna i, då blir det inte alls lika prioriterat längre.

 

[Enya]

Antidiskrimineringsbyrån kan hjälpa dig

Antidiskrimineringsbyrån kan hjälpa dig att värna om dina rättigheter, exempelvis genom att hjälpa dig skriva fram dina rättigheter (dvs. det offentligas skyldigheter) i din ansökan om ledsagare. För dig handlar ledsagare om allmän tillgänglighet och självständighet, men också om rätten till arbete och försörjning.

Tack, jag ska ha dem i åtanke och be om hjälp om när jag får avslag.
Jag kan ta mig till och från jobbet själv med buss, synenheten åkte buss med mig en gång för att jag skulle lära mig rutten. Med lite gruff från deras sida "vi kan ju inte åka buss i hela Nyköping" (varför inte egentligen? Det bästa man kan göra för en funktionsnedsatt är att hjälpa till självständighet så minskar risken till hjälpbehov) så fick jag den sträckan och en till, till ett av köpcentrum här.

 

[Enya]

Här där jag bor vet jag att det är lättare att få kontaktperson beviljat, så jag tycker absolut ska ansöka om det.

Det skiljer sig från kommun till kommun hur man dels tolkar lagen och dels hur lätt/svårt det är att rekrytera kontaktpersoner. Men ansök!

Men vad bra! Då gör jag det! Tänker att med en kontaktperson som är mina ögon så kan en ledsagare vara ledsagare för någon blind som är i behov, om det är få sådana tillgängliga, så tar jag inte upp en person när jag hade kunnat klara mig med kontaktperson som förstår vad jag behöver för hjälp.

 

[Enya]

D

Det är ganska många som jobbar som ledsagare full tid vad jag förstått det som. Men det är inom LSS iofs, där är det ju också okej att ha anhöriga som ledsagare, vet inte om det är okej när det är SoL.

Vad jag förstod det som på kommunens hemsida kan vem som helst ansöka om att vara ledsagare, men vet inte hur många det egentligen är här.

 

[Cambrie]

Röda korset var också en av de som tipsades i Skåne när jag var där. Vissa hade fått hjälp därifrån istället.

Tycker att det hela är rätt tragiskt, ska man behöva stanna inne? Är det inte samhället som ska se till att alla kan vara med i samhället, att alla kan delta?

Eller är funktionsnedsättningar ett slags straff man får? Det känns så ibland. Från samhällets sida. Typ "ledsen att du inte kan delta i samhället, men det finns inga pengar eller personal som kan ordna det så vad ska vi göra liksom, ibland får man acceptera sin situation".

Nej det är såklart helt galet. Och värre lär det bli när alla så kallade välfärdsskatter skärs ner, allt som handlar om människor höjs. Vi har varit ett samhälle där alla ska med, idag är det inte det, varken på röd eller blå sida om linjen.

 

[Enya]

Nej det är såklart helt galet. Och värre lär det bli när alla så kallade välfärdsskatter skärs ner, allt som handlar om människor höjs. Vi har varit ett samhälle där alla ska med, idag är det inte det, varken på röd eller blå sida om linjen.

Det får mig att undra vad man ska göra då?

 

[EmmaBovary]

Det får mig att undra vad man ska göra då?

Det här ligger egentligen inte för mig, men det är väl att organisera sig som gäller. Tex. inom Funktionsrätt Sverige eller annan liknande organisation som åtminstone för samtal med politiker. Eller inom politiskt parti om det känns mer hemma. Höja rösten om hur illa det är ställt, osv osv.

 

[Enya]

Det här ligger egentligen inte för mig, men det är väl att organisera sig som gäller. Tex. inom Funktionsrätt Sverige eller annan liknande organisation som åtminstone för samtal med politiker. Eller inom politiskt parti om det känns mer hemma. Höja rösten om hur illa det är ställt, osv osv.

Jag gissar att det redan görs men man hör inte så mycket av det. Samtidigt har jag inte så mycket ork att driva sådant. Det är ju ett av problemen tänker jag. Att den som måste vara drivande inte orkar för de har fullt upp att orka med livet- i mitt fall att jobba 4 timmar också.

 

[EmmaBovary]

Jag gissar att det redan görs men man hör inte så mycket av det. Samtidigt har jag inte så mycket ork att driva sådant. Det är ju ett av problemen tänker jag. Att den som måste vara drivande inte orkar för de har fullt upp att orka med livet- i mitt fall att jobba 4 timmar också.

Jag vet, blir nästan lite som en dubbel bestraffning att personer med funktionsnedsättning/ och eller kronisk sjukdom och redan behöver lägga orimligt mycket tid på exempelvis vård, utöver hinder i vardagen dessutom skulle tjäna på att driva funktionsrättsfrågor...

Sedan tänker jag också att många kanske är med i en patientförening som inte nödvändigtvis är speciellt inriktade på funktionssätt. Jag själv är aktiv i en sådan men försöker gå ifrån de klassiska "jag är minsann inte min diagnos" "lindra oro" etc. som nästan blir lite exkluderande i sin form, eftersom att det ffa är solskenshistorierna som tex. syns i medier snarare än folk som knappt får vardagen och funka. Som i sin tur leder in lite mer naturligt på frågor om uteblivna stödinsatser från samhället och just funktionsrättsfrågor.

 

[Islandshästryttare]

Jag funderar på hur hela synen på människor med funktionsvariation i samhället är. Har just läst och blivit vansinnigt illa berörd av det som hänt på en särskild grundskola i Gävle. SVT har intervjuat fyra f.d. anställda och de vittnar om att barnen sätts på skambänk, att barn spänns fast i stolar och ställts utomhus i bara strumplästen under en längre tid. Detta som bestraffningar. Jag mår bara illa och blir så arg så jag skakar.

Dessutom finns ljudklipp på hur personalen har pratat om barn och föräldrar på APT och andra möten som spelats in i smyg av anställda. De har kallat föräldrar för skräcködlor och vill sätta på barn hockeyhjälmar med galler och drar paralleller till Hannibal Lecter. Var kommer den här fullständigt genomruttna synen på människor ifrån? Hur kan det tilllåtas, hur kan ingen säga ifrån? Även biträdande rektorn har varit med på vissa av de här mötena som det finns ljudklipp ifrån . så uppenbarligen är det inte ens personer i ledande ställnings som reagerat.

Jag tänker bara stackars barn, stackars föräldrar som vet att de har skickat barnen till en sån här skola. Föräldrarna måste ju ha en fruktansvärd ångets. Rektorn förnekar all kännedom om detta och Gävle kommun har tillsatt en extern utredare. Men blir så fruktansvärt illa berörd, stackars, stackars barn som redan har en tuff start i livet, ska de dessutom behöva mer eller mindre misshandlas på den skolan de går?

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/g...-skolbarn-spandes-fast-vid-stolar-av-personal

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/g...krankande-behandling-av-barn-pa-skola-i-gavle

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/g...dsattningar-straffades-med-hunger-och-skamvra

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/g...och-foraldrar-i-inspelning-fran-skola-i-gavle

 

[manda]

Jag har också reagerat på hur ”efter” vi är i funktionsrätt och i allmänhetens kännedom om ableism, jämfört med USA.

Mängden byråkrati och hur stelbent den är tror jag definitivt hänger samman med vår allmänna (dåliga) syn på funktionsnedsättning. Tex nämndes i religionstråden att funktionshindrade aldrig hade någon fördel av sitt funktionshinder och tråden låstes innan jag hann kommentera. På ett sätt går det att hålla med och att vi därför måste ha rättigheter till kompensation, men egentligen att samhället i grunden också borde ha bättre tillgänglighet så att det krävs mindre kompensation för den enskilde att kunna ha sin lagstadgade delaktighet. Samtidigt är det en tydlig fördel att vara medveten om samhällets ableism, om hur skruvat det är att värde som standard mäts i prestation och förmåga istället för i existens och liv. Jag kan definitivt tycka att det är en fördel jag vunnit av att få en funktionsnedsättning. Att läsa någon som bara utgår från att det alltid är en svårighet eller alltid är dåligt med ett funktionshinder ger definitivt mig en dålig eftersmak.

@Enya jsg hoppas verkligen du orkar söka det stöd du behöver och ta hjälp av tex diskriminationsbyrån Humanitas att faktiskt få gehör. Självklart ska du kunna bada! Och handla mat.

Jag har en vän som är blind och har ME, vilket på något konstigt sätt utesluter henne från möjligheten att få ledarhund, fast hon precis som du upplever väldigt bra stöd av sin vanliga hund. Jag tror det har något att göra med att ledarhund inte kan ges till personer som använder elrullstol (vilket för mig verkar lite påhittat).

Själv fick jag färdtjänst beviljad i fjol, men inte i år eftersom jag inte använt den. Att jag inte använt den berodde på att jag var för sjuk för att lämna hemmet, men det tyckte de tydligen var en dålig anledning att inte nyttja den färdtjänst som beviljats. Däremot ändrades beslutet när jag tog hjälp av Humanitas vilket ju kändes hoppfullt.

Jag kan tipsa om en bok som heter Care Works - Dreamlng Disability Justice av Leah Lakshmi Piepzna-Samarasinha en aktivist kring funktionssätt som ger en skön normalisering av funktionsvariation, som jag verkligen upplever saknas och dessutom många tänkvärda förslag kring (rätt till) stödstrukturer.

 

[Inte_Ung]

Jag ser det uppdelat som två problem.

Det ena är ekonomin.
Det är tuffa tider nu, pengar är rent allmänt en bristvara. Tidigare så löste samhället det genom att låna pengar, men det är inte hållbart i längden att bygga upp en statsskuld för andra att betala senare. Det blir också dåligt.

Det andra är samhällets engagemang.
Världsläget skrämmer och ger de styrande oerhört mycket att göra. Med Rysslands krig i Ukraina och Israel som jagar Hamas över hela Gaza finns många problem att lösa. Och många människor får svårare att klara sig med ökade räntekostnader, höjda hyror, dyrare bensin, svindyr el och en nästan galopperande inflation.

Man kan egentligen sammanfatta med att Världen är i tillfällig kris just nu så att samhället och dess omsorg om människorna i samhället inte kommer förbi nivån tak över huvudet, mat i magen och vård för att överleva. Just nu så kostar skydd mot främmande makt massor av resurser. Men utan det så skulle vår infrastruktur inte fungera. De skulle lyckas med att stänga av vår el, kapa vår digitala administration och förgifta vårt dricksvatten.