Hej jag är ny här på buke och vet inte riktigt hur det fungerar än..
men jag blev medlem av en andledning, mitt problem.
Det är så att jag har ägt min första häst i ett halvår nu, ett jättefint islandshäststo.
Från början gick allt bra tyckte jag, jag märkte inte inte att hon småtestade mig från början och jag var alldeles för snäll med henne.
hon är dominant mot andra hästar, det är hon som bestämmer.
Men hon har alltid varit världens snällaste häst vad jag vet.
ALDRIG NÅGONSIN bitit, sparkat elr gjort ngt annat dumt.
annars hade jag aldrig köpt henne.
Men sen kanske i September började hon bitas, mest vid sadlingen då står hon och hugger för fullt.
men även vid annan hantering.
borstning, ledning, nästan jämt.
hon började även vända baken till mig ibland och tom hota med hoven några ggr har hon gjort.
när man tex ska longera (vilket jag nästa aldrig gör) så kan hon bara dra iväg med longerlinan efter sig. Hon försöker alltid gå iväg eller springa iväg.
eller så protesterar hon bara när jag säger åt henne tex att hon ska springa.
När hon "protesterar" attakerar hon typ marken med framhovarna som en kanin typ och hoppar omkring, svårt att förklara.. men de ser ut som om hon säger "du bestämmer INTE över mig"
hon har tom nästan attakera mig i hagen, eller attakera kanske låter fel men lite så har hon gjort. Hon har typ hoppat lite och veva med hovarna typ. asså inte stegra utan mkt lägre också svart att förklara..
idag var de droppen, hon sparkade bakut mot mig i hagen..
hon har alltid varit ganska bufflig ch sånt med annars snäll.
hon testar olika saker hela tiden.
Nu varje gång jag ska ta in henne försöker hon slita sig, hon har lyckas flera ggr men hon ska inte få lyckas igen. Då springer hon iväg på gardsplanen men grimmskaftet hängande som hon snubblar på vartannat steg :/
sen kommer hon tillbaka och står still så man kan ta henne..
även i ridningen har hon testat mkt, först när jag fick henne sprang hon nästan bara runt med mig iaf när vi red ut med min stallkompis och hennes häst.. hon gick nästan inte att kontrollera, men det var aldrig läskigt. Jag har alltid sen jag fick henne kännt mig trygg på henne.
Sen började hon tjura, vägrade gå lite då och då, funka bara med pisk då går hon, annars kunde man sitta och skrika och sparka och slå till henne med händerna på rumpan och smacka ( jag har ett jävla humör, men jag har lärt mig kontrollera mig de bättre nu¨haha)
och hon rörde sig inte ett steg, så jävla irreterande..¨
sen slutade hon tjura sen vilade hon i två veckor sen började hon litegrann igen och hon gör de lite då och då men jag har alltid spö nu.
hon är helt enkelt en dominant tjej som testar mitt ledarskap och de har gått alldeles för långt. Jag har helt enkelt varit för snäll utan att jag märkt de.
Visst har vi tänkt tanken att hon kan ha ont osv men vi är nästan säker på att de handlar om ledarskap. Nästan alla vi pratat med är säker på det och vi har kollat henne litegrann typ klämt och kolla ben och sånt och då märkte man inget och innan hon kom vet besiktades hon ju.
Men om hon skulle ha ont skulle hon nog reagera annorlunda.
hon bits inte tex vid bara ett tillfärlle tex sadling elr ngt och ibland bryr hon sig inte osv.
och hon är ju pigg och glad i övrigt och verkar må bra (peppar, peppar)
Från början reagerade jag alldeleds fel..
jag blev skitförbannad och ledsen och visste inte vad jag skulle göra.
tex när hon hugg efter mig så slog jag till henne lite snabbt och hon hugg igen och jag gjorde samma osv osv, jag tappade ofta tålamodet och skrek elaka saker och blev jättearg och de gör mig ju inte direkt till ngn ledare, det är som att förlora.
Hennes beteende har gjort att jag mår sjukt dåligt ibland.
Det känns om om det är mitt fel, och de känns om om han aldrig kommer bli sig själv igen..
skuldkänslorna har plågat mig dag som natt, suttit där och gnagit i magen flera månader nu..
jag har förstört världens bästa häst, så känns de.
Jag har aldrig haft någon bra "startegi" hur jag ska tillrättavisa henne och de är en sak jag har stor ångest över..
hade jag gjort rätt från början kanske de aldrig gått såhär långt..
jag har sagt till henne olika hela tiden, gjort många misstag, blivit förbannad många ggr, gjort misstag som tex att bestaffa i fel ögonblick, sånna där smågrejer som jag vet betyder mkt.
Alla jag har pratat med har sagt olika hur jag ska hantera henne, men typ alla säger att jag ska vara konsekent, och de vet jag att de är väldigt viktigt.
jag försöker men de är så svårt med en häst som naffsar och biter precis när man inte hinner säga till och man hinner inte reagera och hon småbits ( inte hårt direkt) hela tiden och ska man stå och tex piska till henne hela tiden elr vadå? en annan persom har sagt till mig att de är jätteviktigt att inte tjata då blir de den där mamma-barn effekten och den funkar inte så bra.
men hur ska man kunna vara konsekvent utan att tjata på en häst som aldrig ger sig? en annan peron sa att de är bara att tjata och tjata och någon annan har sagt att de är bara att smälla till hårt en gång typ.
Det är så jävla svårt särskillt när man är 14 år gammal som jag och inte är världsbäst på hästar och ingen i familjen är hästintesserad med en lite eftersom vi har skaffat häst.
JAG ÄR INTE RÄDD FÖR HENNE och jag försöker vara bestämd.
jag vet att jag ska vara överbestämd och bestmma i princip varje steg hon tar, hon ska aldrig flytta mig osv, hon ska aldrig vinna över mig.
men de går inte så bra, eller ja de går upp och ner hela tiden, oftast känns det som att vi är på rätt väg men ibland känns de som om vi är på noll igen.
jag har lärt mig lite nh övningar av min kompis som jag gör, typ som att flytta framdel, bakdel, backa, komma osv med hjälp av tryck osv, de är hon ganska bra på iaf flytta för tryck.
hon har så otroligt stark personlighet.
och hon är verkligen helt underbar när hon accepterar än som ledare, då är hon hur go som helst och en riktig mystjej.
och jag vill inte att ni ska uppfatta henne som elak för de är hon inte.
bara respektlös och dominant.
hon är så snäll och social mellan "varven" dvs när hon naffsar, biter osv.
och hela tiden har hon glimten i ögat och man ser på hennes ögon att de är ingen elak häst.
hon känns mer som en"busig" och "bråkig" tonåring som ska testa gränserna.
hon är ju bara åtta år också, de kanske har ngt med de att göra?
hon är "snällare mot större människor tex min pappa.
jag är liten och då tror hon att hon kan gå på mig.
men jag känner faktiskt att vi är på rätt väg nu, men jag är endå orolig för att hon inte ska bli sig själv..
det STÖRSTA problemet är jag! jag får ångest och skuldkänslor varje dag för att jag inte har ngn bra "strategi" att hantera hennes beteende.
jag försöker vara bestämd, lugn, envis, konsekent osv men ibland går de inte så bra..
min "strategi" just nu är- inte låta henne bestämma ngt, hon får inte flytta på mig osv..
jag tränar ledarskap och flyttar henne mkt och och leder henne. men leda går ju inte just nu eftersom hon har börjat dra iväg och då vill jag inte leda runt henne i önödan, kanske om jag tar träns då..?
jag har alltid med mig spö för det respekterar hon mer.
jag piskar till henne snabbt och flyttar henne när hon bits.
¨jag berömmer och är snäll och glad när hon är duktig.
jag gosar mkt osv när hon är snäll också.
jag försöker att aldrig tappa kontrollen.
men de svåraste att klara av när de gäller "strategin" är att vara konskekvent.
hon naffsar och biter hela tiden och ibland hinner man helt enklelt inte..
och ibland råka man säga till endå och då kanske de råkar vara försent så att hon inte förstår..
ibland råkar man knappt nudda henne med pisken och ibland råkar man piska till ganska hårt.
de är mkt svårare än de låter.'och jag vet inte om jag gör rätt..
det är svårast att säga till när jag leder henne och hon naffsar på min hand.
jag hinner oftast inte och då blir de att jag ignoerar och de är inge bra..
men tex igår då ignoerade jag de först och sen stanna jag och när hon naffsa lite till smälde jag till henne hårt på bogen för jag blev arg.
vet ej om de var rätt eller fel, alltså om hon förstår vad jag menar när jag inte alltid är konekvent..
men hon har iaf blivit mkt bättre sen jag börja använda spö jämt osv.
jag mår verkligen skit över hennes beteende och de känns som om jag bara gör fel hela tiden när jag ska korrigera henne..
så om någon människa orka läsa den här texten så behöver jag hjälp. råd på hur jag ska kunna vara konsekvent .
och är det någon annan som har haft en häst som varit såhär?
tips?
mycket tacksam för svar
men jag blev medlem av en andledning, mitt problem.
Det är så att jag har ägt min första häst i ett halvår nu, ett jättefint islandshäststo.
Från början gick allt bra tyckte jag, jag märkte inte inte att hon småtestade mig från början och jag var alldeles för snäll med henne.
hon är dominant mot andra hästar, det är hon som bestämmer.
Men hon har alltid varit världens snällaste häst vad jag vet.
ALDRIG NÅGONSIN bitit, sparkat elr gjort ngt annat dumt.
annars hade jag aldrig köpt henne.
Men sen kanske i September började hon bitas, mest vid sadlingen då står hon och hugger för fullt.
men även vid annan hantering.
borstning, ledning, nästan jämt.
hon började även vända baken till mig ibland och tom hota med hoven några ggr har hon gjort.
när man tex ska longera (vilket jag nästa aldrig gör) så kan hon bara dra iväg med longerlinan efter sig. Hon försöker alltid gå iväg eller springa iväg.
eller så protesterar hon bara när jag säger åt henne tex att hon ska springa.
När hon "protesterar" attakerar hon typ marken med framhovarna som en kanin typ och hoppar omkring, svårt att förklara.. men de ser ut som om hon säger "du bestämmer INTE över mig"
hon har tom nästan attakera mig i hagen, eller attakera kanske låter fel men lite så har hon gjort. Hon har typ hoppat lite och veva med hovarna typ. asså inte stegra utan mkt lägre också svart att förklara..
idag var de droppen, hon sparkade bakut mot mig i hagen..
hon har alltid varit ganska bufflig ch sånt med annars snäll.
hon testar olika saker hela tiden.
Nu varje gång jag ska ta in henne försöker hon slita sig, hon har lyckas flera ggr men hon ska inte få lyckas igen. Då springer hon iväg på gardsplanen men grimmskaftet hängande som hon snubblar på vartannat steg :/
sen kommer hon tillbaka och står still så man kan ta henne..
även i ridningen har hon testat mkt, först när jag fick henne sprang hon nästan bara runt med mig iaf när vi red ut med min stallkompis och hennes häst.. hon gick nästan inte att kontrollera, men det var aldrig läskigt. Jag har alltid sen jag fick henne kännt mig trygg på henne.
Sen började hon tjura, vägrade gå lite då och då, funka bara med pisk då går hon, annars kunde man sitta och skrika och sparka och slå till henne med händerna på rumpan och smacka ( jag har ett jävla humör, men jag har lärt mig kontrollera mig de bättre nu¨haha)
och hon rörde sig inte ett steg, så jävla irreterande..¨
sen slutade hon tjura sen vilade hon i två veckor sen började hon litegrann igen och hon gör de lite då och då men jag har alltid spö nu.
hon är helt enkelt en dominant tjej som testar mitt ledarskap och de har gått alldeles för långt. Jag har helt enkelt varit för snäll utan att jag märkt de.
Visst har vi tänkt tanken att hon kan ha ont osv men vi är nästan säker på att de handlar om ledarskap. Nästan alla vi pratat med är säker på det och vi har kollat henne litegrann typ klämt och kolla ben och sånt och då märkte man inget och innan hon kom vet besiktades hon ju.
Men om hon skulle ha ont skulle hon nog reagera annorlunda.
hon bits inte tex vid bara ett tillfärlle tex sadling elr ngt och ibland bryr hon sig inte osv.
och hon är ju pigg och glad i övrigt och verkar må bra (peppar, peppar)
Från början reagerade jag alldeleds fel..
jag blev skitförbannad och ledsen och visste inte vad jag skulle göra.
tex när hon hugg efter mig så slog jag till henne lite snabbt och hon hugg igen och jag gjorde samma osv osv, jag tappade ofta tålamodet och skrek elaka saker och blev jättearg och de gör mig ju inte direkt till ngn ledare, det är som att förlora.
Hennes beteende har gjort att jag mår sjukt dåligt ibland.
Det känns om om det är mitt fel, och de känns om om han aldrig kommer bli sig själv igen..
skuldkänslorna har plågat mig dag som natt, suttit där och gnagit i magen flera månader nu..
jag har förstört världens bästa häst, så känns de.
Jag har aldrig haft någon bra "startegi" hur jag ska tillrättavisa henne och de är en sak jag har stor ångest över..
hade jag gjort rätt från början kanske de aldrig gått såhär långt..
jag har sagt till henne olika hela tiden, gjort många misstag, blivit förbannad många ggr, gjort misstag som tex att bestaffa i fel ögonblick, sånna där smågrejer som jag vet betyder mkt.
Alla jag har pratat med har sagt olika hur jag ska hantera henne, men typ alla säger att jag ska vara konsekent, och de vet jag att de är väldigt viktigt.
jag försöker men de är så svårt med en häst som naffsar och biter precis när man inte hinner säga till och man hinner inte reagera och hon småbits ( inte hårt direkt) hela tiden och ska man stå och tex piska till henne hela tiden elr vadå? en annan persom har sagt till mig att de är jätteviktigt att inte tjata då blir de den där mamma-barn effekten och den funkar inte så bra.
men hur ska man kunna vara konsekvent utan att tjata på en häst som aldrig ger sig? en annan peron sa att de är bara att tjata och tjata och någon annan har sagt att de är bara att smälla till hårt en gång typ.
Det är så jävla svårt särskillt när man är 14 år gammal som jag och inte är världsbäst på hästar och ingen i familjen är hästintesserad med en lite eftersom vi har skaffat häst.
JAG ÄR INTE RÄDD FÖR HENNE och jag försöker vara bestämd.
jag vet att jag ska vara överbestämd och bestmma i princip varje steg hon tar, hon ska aldrig flytta mig osv, hon ska aldrig vinna över mig.
men de går inte så bra, eller ja de går upp och ner hela tiden, oftast känns det som att vi är på rätt väg men ibland känns de som om vi är på noll igen.
jag har lärt mig lite nh övningar av min kompis som jag gör, typ som att flytta framdel, bakdel, backa, komma osv med hjälp av tryck osv, de är hon ganska bra på iaf flytta för tryck.
hon har så otroligt stark personlighet.
och hon är verkligen helt underbar när hon accepterar än som ledare, då är hon hur go som helst och en riktig mystjej.
och jag vill inte att ni ska uppfatta henne som elak för de är hon inte.
bara respektlös och dominant.
hon är så snäll och social mellan "varven" dvs när hon naffsar, biter osv.
och hela tiden har hon glimten i ögat och man ser på hennes ögon att de är ingen elak häst.
hon känns mer som en"busig" och "bråkig" tonåring som ska testa gränserna.
hon är ju bara åtta år också, de kanske har ngt med de att göra?
hon är "snällare mot större människor tex min pappa.
jag är liten och då tror hon att hon kan gå på mig.
men jag känner faktiskt att vi är på rätt väg nu, men jag är endå orolig för att hon inte ska bli sig själv..
det STÖRSTA problemet är jag! jag får ångest och skuldkänslor varje dag för att jag inte har ngn bra "strategi" att hantera hennes beteende.
jag försöker vara bestämd, lugn, envis, konsekent osv men ibland går de inte så bra..
min "strategi" just nu är- inte låta henne bestämma ngt, hon får inte flytta på mig osv..
jag tränar ledarskap och flyttar henne mkt och och leder henne. men leda går ju inte just nu eftersom hon har börjat dra iväg och då vill jag inte leda runt henne i önödan, kanske om jag tar träns då..?
jag har alltid med mig spö för det respekterar hon mer.
jag piskar till henne snabbt och flyttar henne när hon bits.
¨jag berömmer och är snäll och glad när hon är duktig.
jag gosar mkt osv när hon är snäll också.
jag försöker att aldrig tappa kontrollen.
men de svåraste att klara av när de gäller "strategin" är att vara konskekvent.
hon naffsar och biter hela tiden och ibland hinner man helt enklelt inte..
och ibland råka man säga till endå och då kanske de råkar vara försent så att hon inte förstår..
ibland råkar man knappt nudda henne med pisken och ibland råkar man piska till ganska hårt.
de är mkt svårare än de låter.'och jag vet inte om jag gör rätt..
det är svårast att säga till när jag leder henne och hon naffsar på min hand.
jag hinner oftast inte och då blir de att jag ignoerar och de är inge bra..
men tex igår då ignoerade jag de först och sen stanna jag och när hon naffsa lite till smälde jag till henne hårt på bogen för jag blev arg.
vet ej om de var rätt eller fel, alltså om hon förstår vad jag menar när jag inte alltid är konekvent..
men hon har iaf blivit mkt bättre sen jag börja använda spö jämt osv.
jag mår verkligen skit över hennes beteende och de känns som om jag bara gör fel hela tiden när jag ska korrigera henne..
så om någon människa orka läsa den här texten så behöver jag hjälp. råd på hur jag ska kunna vara konsekvent .
och är det någon annan som har haft en häst som varit såhär?
tips?
mycket tacksam för svar
