Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Ledarskap

Där tycker jag att ni gör rätt! Om inte annat så besparar ni barnen risken för hjärtstopp när de flyttat hemifrån och deras första egna telefonräkning kommer ;)
 
Sv: Ledarskap

Har aldrig tänkt i de banorna förut men inser nu vilken otroligt jobbig självbild det måste ge.

Programmet gick på Femman en söndag klockan 20.... du vet, deras dokumentärsatsningar.

/Jane
 
Sv: Ledarskap

Hihi, jo, jag vill ju inte att de ska dö i hjärtattack redan efter en månad i den egna bostaden :angel:
Nå, nu gällde det inte "bara" mobilsamtal, men det var ett exempel. Jag tycker inte att barn ska sitta och ha ångest för att pengarna tar slut nästan direkt de kommer, så jag försöker skydda mina mot det som sagt var, men det innebär ju förstås att det är JAG som bestämmer hur pengarna ska användas.
Äldste sonen har dock fått mer av barnbidraget själv men också mer "skyldigheter" hur det ska användas...tex betala underkläderna själv.
Näst äldste (som är 3 år yngre än äldste) ville ha hela barnbidraget för han hade räknat ut att det skulle ge en positiv cashflow vilket skulle ge honom en finare mobil och mer pengar på kortet, tyvärr så fick han inte det...
 
Sv: Ledarskap

Jag läste också det där reportaget, men reagerade lite annorlunda. Kände att de gånger då jag har varit i samma situation så har jag misslyckats.

Minns när jag bar min agressive yngste son som en limpa under armen genom Antiparos (grekiska ö) huvudgata. Det var enda sättet, för annars hade han bitit mig! :crazy: Alla glodde och jag kände mig som värdens sämsta mamma, en riktig looser som inte kunde få mitt bara att lyda (sluta tjata om att han ville ha Pokemonbilder).

Det är inte ofta det har blivit så, men jag minns de tillfällena med fasa. Alternativet att köpa fler bilder för att få honom på gott humör existerade inte.
 
Sv: Ledarskap

Fast du löste ju situationen, eller hur? Det du tyckte var obehagligt var att folk glodde på dig, låter det som. Och det tror jag att du bar med dig hemifrån, barn i Grekland tillåts ta MYCKET plats (för att uttrycka det milt ;) ). Fast på Antiparos är det ju många svenska småbarnsföräldrar, det kanske var de som stirrade på dig.

Även mamman i reportaget hade ju blickarna på sig. En del kritiska, andra deltagande. Själv skulle jag titta beundrande ;)
 
Sv: Ledarskap

Nidorina skrev:
Jag har alltid hävdat att uppfostran av hund, barn och häst har vissa likheter ;)
Ja visst har det.

Exempel: mina barn får exempelvis inte ringa till kompisars mobiler från vår fasta telefon, om det inte finns särskilda skäl till det förstås. De uppfattar nog oss rätt ofta som "snåla". Men så har vi heller ALDRIG varit helt utan pengar vid månadens slut
Mina barn ringer inte hej vilt till mobiler heller.
Även om de faktiskt inte skulle orka eller ha tid att prata upp alla våra inkomster.
Men de ringer ändå inte obetänksamt för de vet vad det kostar och vad man kan göra för kul med pengarna i stället.
Vi köper ofta både stora, dyra och omotiverade presenter till våra barn.
Och de blir faktiskt ordentligt glada och de vågar inte tjata om en massa saker, för det finns risk för att de får dem.
Och då så måste de ju ha grejjerna på sitt rum, och det blir TRÅNGT!
Så de är noga med att välja vad de ber om att få, för de vill faktiskt inte ha allt även om det låter så.

Min dotter fick till sin födelsedag en väl tilltagen summa pengar att handla för.
Och så fick hon skjuts till affärerna där hon skulle handla.
Hon kroknade innan pengarna tog slut.
Det var ju jobbigt att välja vad man helst ville ha.
Det hon lyckades med att köpa var bara bra grejjor faktiskt.
 
Sv: Ledarskap

mandalaki skrev:
Fast du löste ju situationen, eller hur? Det du tyckte var obehagligt var att folk glodde på dig, låter det som. Och det tror jag att du bar med dig hemifrån, barn i Grekland tillåts ta MYCKET plats (för att uttrycka det milt ;) ). Fast på Antiparos är det ju många svenska småbarnsföräldrar, det kanske var de som stirrade på dig.

Även mamman i reportaget hade ju blickarna på sig. En del kritiska, andra deltagande. Själv skulle jag titta beundrande ;)

Nej, att folk glor har jag inget problem med.
(minns när jag en gång för alla skulle visa ett av mina barn varför jag inte ville att han skulle lägga sig på golvet och vråla för att han inte fick godis. Så jag slängde mig också på golvet och vrålade! :crazy:

Det tog inte många sekunder innan ungen ville släpa ut MIG från affären i stället för tvärtom ... efter den gången har vi aldrig haft den diskussionen igen.

Obs! Jag varnade honom innan, men han trodde inte att jag skulle våga.

Så blickar gör mig inget.
Däremot kändes det jobbigt att inte hitta något annat sätt att attackera situationen än det faktum att jag var starkare än han, rent fysiskt. Jag kunde ju bära honom, men han kunde inte bära mig.
 
Sv: Ledarskap

Som jag ser det hade du två alternativ:

1) Göra precis det du gjorde

2) Köpa fler Pokemon-kort

Din grabb for betydligt bättre av det du gjorde än om han fått fler Pokemon-kort.
 
Sv: Ledarskap

Min svägerska gjorde faktiskt en bra grej tycker jag. Hennes äldsta (då kanske 6 år) tog en stooor godispåse i affären och slet upp den (uträkning: så att mamma MÅSTE köpa den åt henne). Mamman sa inte ett pip om det, betalade påsen, och gav den sedan åt kassörskan och sa "varsågod, här får du vår godispåse" :bow:
Det var faktiskt sista gången som den tjejen bar sig åt såhär i affären...
 
Sv: Ledarskap

Inte_Ung skrev:
Och de blir faktiskt ordentligt glada och de vågar inte tjata om en massa saker, för det finns risk för att de får dem.
Och då så måste de ju ha grejjerna på sitt rum, och det blir TRÅNGT!
Så de är noga med att välja vad de ber om att få, för de vill faktiskt inte ha allt även om det låter så.

Min dotter fick till sin födelsedag en väl tilltagen summa pengar att handla för.
Och så fick hon skjuts till affärerna där hon skulle handla.
Hon kroknade innan pengarna tog slut.
Det var ju jobbigt att välja vad man helst ville ha.
Det hon lyckades med att köpa var bara bra grejjor faktiskt.

Haha, jo, "man ska vara försiktig med sina önskningar, de kan uppfyllas" är ju ett bra ordspråk.

Jag tycker också det är jättekul att handla till barnen, och jag försöker också lära dem att om man inte lägger alla pengar på strunt, så har man mer pengar till det man verkligen vill ha...

Och i vårt fall så skulle det bli superdyrt om de fick ringa fritt, för vi har åtminstone ett barn som tycker det ger "superstatus" att ringa till och från mobiler så mkt man bara hinner :angel:

Men det är inte bara mobilringandet (tog bara det som ett exempel) utan jag försöker också få dem, exempelvis, att vara kritiska konsumenter och inte köpa frukostflingor för 80 kr/kg bara för att det var en kul reklam på TV om dem, utan istället flingor som inte varit på reklamen men bara kostar 30 kr/kg...

Äh, nu spårar jag ur lite, detta handlade ju om ledarskap och inte om ekonomi :)
 
Sv: Ledarskap

Nidorina skrev:
Min svägerska gjorde faktiskt en bra grej tycker jag. Hennes äldsta (då kanske 6 år) tog en stooor godispåse i affären och slet upp den (uträkning: så att mamma MÅSTE köpa den åt henne). Mamman sa inte ett pip om det, betalade påsen, och gav den sedan åt kassörskan och sa "varsågod, här får du vår godispåse" :bow:
Det var faktiskt sista gången som den tjejen bar sig åt såhär i affären...

Tänk, jag har alltid trott att jag skulle bli en "sån" mamma, som gjorde sådana där grejer!

Men mina barn har varit och är fantastiska :love: (skrytvarning, men det är faktiskt sant). De har aldrig någonsin ställt till en scen i affären, utan alltid varit lugna och snälla. Det har hänt att jag köpt en tablettask åt dem bara för att visa hur mycket jag uppskattar deras fina uppförande!

Däremot har vi varit i andra situationer där det varit gråt och tandagnisslan och "scener". :devil: Ingen går liksom fri...

Senast fick äldsta barnet ett anfall för att hon skulle ut med soporna och ställer sig och ylar utomhus med påsen i hand! :eek:

Jag sade lugnt till henne att hon får skämmas för sig själv när alla grannar tittar fram bakom gardinerna, de kommer undra vad det är för "fel" på det barnet som inte ens kan gå ut med soporna. :o

Själv kommer jag aldrig att skämmas, deklarerade jag :mad: - "du kan skrika och vråla hur mycket du vill, soporna går inte till soptunnorna av sig själv - det enda som händer är att du (barnet) får skämmas! Liiite pinsamt kanske, när farbror Sven undrar och du måste säga att det är för att du inte vill gå ut med sopona...."

Då tror jag att hon förstod hur fånigt hon betett sig, för soppåsen åkte in med en farlig fart och inget har knystats om saken igen... ;)

Jag var rätt nöjd med utfallet, trots att jag blev galen av denna scen - vad skulle det vara bra för? :crazy:

Barn är roliga! :crazy: :confused: ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Ledarskap

Nidorina skrev:
Äh, nu spårar jag ur lite, detta handlade ju om ledarskap och inte om ekonomi :)

Tycker inte du spårar ur :bow:

Mitt ledarsto lär sina (och andras) avkommor var det är mest effektivt att beta och var det bästa vattnet finns.

Ett bra ledarskap får individer att bli trygga inte bara med var gränserna går utan också hur man överlever på ett bra sätt även utan ledaren i framtiden.
 
Sv: Ledarskap

Min aldsta dotter har tva klasskamrater hon tidigare umgicks med aven pa fritiden. Efter nagra overnattningar kom hom hem med samma klagomal; "Det ar inget roligt att vara hos X, vi gor precis som vi vill, hennes mamma bryr sig inte ett dugg."

Har ar det jag som bestammer, punkt slut. MEN jag lyssnar pa mina barn, jag KANNER mina barn och vet vad de behover. Vad de VILL ar inte alltid vad de BEHOVER. "Jasa, du vill ha mera godis? Har du inte atit tillrackligt? Man kan fa ont i magen om man ater for mycket men at mera du om du vill." Dar far barnet bestamma sjalvt, i en situation som inte direkt allvarlig men barnet lar sig da ocksa att man bor nog lyssna pa mamma :angel: :devil:

Ledarskap kan betyda olika saker; det innebar inte nodvandigtvis att man ALLTID slar naven i bordet och darmed basta. En bra ledare kan aven lata sina barn upptacka saker for sig sjalva men alltid i situationer som inte ar skadliga. Att ga ut utan mossa nar det ar -10, nej, dar slar jag naven i bordet. Att sitta uppe till sent for att titta pa tv nar man ska upp tidigt nasta morgon, javisst, gor det du.

"You can lead a horse to water but you can't make him drink."
 
Sv: Ledarskap

Att hålla fast ett barn eller en person på detta sätt kallas på "fackspråk" Holding. En del personer är sådana att de lagrar negativa känslor på insidan liksom i små "grytor". Och speciellt barn har inte alltid ord för det det känner, så känslorna kan bli att läggas på hög om barnen inte bearbetar sina upplevelser.

Ett sådant barn kan man hjälpa genom att hålla om det (naturligtvis håller man inte av ilska!), och låta det reagera klart med som behöver komma ut och vänta tills det är tomt på insidan - sedan kan man fylla på med positiva känslor: "jag älskar dig", kramar och beröm. För ofta kan det vara svårt för dessa barn att ta emot sådant annars.

Det handlar alltså inte om kränkning utan snarare om vård av själen! Sedan kanske jag tycker att en klädaffär är det bästa stället att lösa inre konflikter på.... :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 512
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 653
Senast: Milosari
·
Övr. Barn Min som började förskoleklass nu i höstas. Efter en turbulent start har det ändå blivit väldigt bra och sonen trivs i skolan, har...
Svar
9
· Visningar
2 717
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 423
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp