Låtsaskompisar?

Sel

Trådstartare
Det var ett par inlägg i spontanbesökstråden som fick mig att börja fundera. Hade ni låtsas/fantasikompisar som barn?
Ni som har barn, har de låtsaskompisar?

Jag minns att jag själv hade en stor fantaivärld! Jag hade en häst som bodde i en gammal hästtrailer av trä som jag hittat i skogen, och som sprang bredvid vår bil vid alla längre resor. Slalom mellan träden, hopp över diken (jag har förstått att det är ganska vanligt. :) ).
En period var hela huset fyllt till hälften med vatten och jag hade kompisfiskar med mig vartän jag gick - utomhus var det av någon anledning färggranna bollar med ben eller vingar från ett TV-spel och så vidare i all oändlighet! Jag minns ingen specifik karaktär utöver hästen, det var mer världar jag skapade i olika miljöer.
 
Det var ett par inlägg i spontanbesökstråden som fick mig att börja fundera. Hade ni låtsas/fantasikompisar som barn?
Ni som har barn, har de låtsaskompisar?

Jag minns att jag själv hade en stor fantaivärld! Jag hade en häst som bodde i en gammal hästtrailer av trä som jag hittat i skogen, och som sprang bredvid vår bil vid alla längre resor. Slalom mellan träden, hopp över diken (jag har förstått att det är ganska vanligt. :) ).
En period var hela huset fyllt till hälften med vatten och jag hade kompisfiskar med mig vartän jag gick - utomhus var det av någon anledning färggranna bollar med ben eller vingar från ett TV-spel och så vidare i all oändlighet! Jag minns ingen specifik karaktär utöver hästen, det var mer världar jag skapade i olika miljöer.
Jag hade en stor fantasivärld. Och när jag lekte så fanns det inga begränsningar. Det var nästan jobbigt när man lekte med kompisar och dom inte såg mina fantasier, min värld
 
Inga låtsaskompisar som var människor tror jag. Men jag har haft hästen Flamma (arab), hästarna Jaguar (russ), Pricken (shetlandskorsning?) och Patricia (svenskt halvblod.

Det var dock en mungot(?) som det började med.

Hade nog inga fantasivärldar på samma sätt men var bra på att fantisera och leka 🙂
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag har inget minne av att jag hade någon låtsaskompis, men min äldsta dotter hade ett par stycken (Morscha, Kallsa och Röschebösch hette de :laugh: ) och det var rätt kul när hon fick åka skottkärra som mormor körde och vägrade sitta i mitten för "Morscha sitter där!"...
 
Fantasi vänner hade jag inga vad jag kommer ihåg.
En del fantasi djur hade jag tillexempel en tam älg som kom när jag visslade på den.
Även om livliga fantasi om tomtar och troll.
 
  • Hjärta
Reactions: Sel
Det var ett par inlägg i spontanbesökstråden som fick mig att börja fundera. Hade ni låtsas/fantasikompisar som barn?
Ni som har barn, har de låtsaskompisar?

Jag minns att jag själv hade en stor fantaivärld! Jag hade en häst som bodde i en gammal hästtrailer av trä som jag hittat i skogen, och som sprang bredvid vår bil vid alla längre resor. Slalom mellan träden, hopp över diken (jag har förstått att det är ganska vanligt. :) ).
En period var hela huset fyllt till hälften med vatten och jag hade kompisfiskar med mig vartän jag gick - utomhus var det av någon anledning färggranna bollar med ben eller vingar från ett TV-spel och så vidare i all oändlighet! Jag minns ingen specifik karaktär utöver hästen, det var mer världar jag skapade i olika miljöer.
Dagdrömma gör väl många? Det har jag gjort, låtsaskompisar nope ej heller stött på barn med, som jag vetat.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Stor fantastivärld a la Tolkien. Tyckte om att leka fantasilekar med kompisarna, springa runt i skogen med en story.

Låtsashäst. Men inga låtsaskompisar.

Jag kanske borde utforska LARP, skulle nog gillar det om jag kan komma över spärrarna om att det är "barnsligt att leka".

Mitt barn pratar mycket om drakar som finns i luften, det tycker jag är spännande och jag lyssnar gärna :).
 
Stor fantastivärld a la Tolkien. Tyckte om att leka fantasilekar med kompisarna, springa runt i skogen med en story.

Låtsashäst. Men inga låtsaskompisar.

Jag kanske borde utforska LARP, skulle nog gillar det om jag kan komma över spärrarna om att det är "barnsligt att leka".

Mitt barn pratar mycket om drakar som finns i luften, det tycker jag är spännande och jag lyssnar gärna :).
Min farmor lyssnade mycket på mina fantasier och levde sig med in i dom (eller försökte iallafall). Det var någon jag minns som något jag tyckte om.
 
Jag hade latsaskompisar, men minns det inte sjalv. En av mina 3 avkommor hade ocksa latsas kompisar, men mest minns jag att han hade en hona som skulle med overallt. Tursamt nog sa var den osynlig sa nar han glommt ta med den hade jag alltid kommit i hag och den var i min vaska. :p
 
Min farmor lyssnade mycket på mina fantasier och levde sig med in i dom (eller försökte iallafall). Det var någon jag minns som något jag tyckte om.
Det där bara älskar jag. Att få följa med ett barn in i hens värld är bland det mest fantastiska man kan få göra :heart

Jag hade enormt stor fantasi som barn. Jag minns inga människokompisar men jag hade stora stall med hästar som stod i spiltor (det var så stall såg ut i min värld på 70-talet, när jag senare såg ett boxstall förvandlades mina stall till boxstall istället) med namnen ovanför och enorma gröna ängar där hästarna sprang runt och alla kom när jag ropade på dem. Jag ritade ofta dessa stall och självklart hade alla hästar namntavlor över sina spiltor/boxar. Jag hade en stor svart hund som följde mig som en skugga och som försvarade mig mot allt elakt i världen. Jag hade häxor, tomtar, skogsrå och andra små väsen i skogen och i träden, min fantasi var enorm, det var den jag flydde till när verkligheten blev för tung.
 
Låtsaskompisar och låtsashästar. En hel värld jag kunde fly in i vid behov.
Mina barn är nog för unga för det än. Får se om det kommer sen. Hoppas dock de inte behöver det för att fly på nåt vis.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag minns inte om jag hade några låtsaskompisar, men jag tror att det var så för jag var ganska ensam som barn till jag var i femårsåldern. Och jag minns att jag hade en egen, ständigt föränderlig fantasivärld och tror inte jag var ensam i den. Men mina påhittade följeslagare minns jag inte.

Mina fantasivärldar finns fortfarande. För att slappna av låter jag ganska ofta historier och bilder (dvs egentligen scener) flöda fritt. Ibland blir de nedskrivna, ibland är allt borta när de har svept förbi. Oavsett ger de mig någon form av lugn och balans.

Det är inte en statisk värld, historierna beror på vad som har hänt i min verklighet, på intryck av musik, litteratur, film osv. Ibland behöver jag naturligtvis en historia för ett visst ändamål och då styr jag fantasivärlden, men inte alltid. Ibland visualiserar jag att befinner mig i en annan tidsperiod, i en viss situation för att komma närmare människor i den situationen och deras upplevelser. Eller rättare sagt - hur jag kanske skulle upplevt en historisk situation. Detta gör säkert många genom film, litteratur, dataspel men jag gör det främst genom min fantasi.

Även om ovanstående kanske ger det intrycket tror jag faktiskt inte jag är galen. :D
 
Massa låtsasdjur, hittade på egna arter av djur, bla Ramajsor 😁
Inspirerad av våra Salukis, de var stora som hästar och gick att rida på.
Inga låtsaskompisar, var väldigt ointresserad av människor redan som barn.
 
Inga låtsaskompisar eller låtsasdjur för min del, men dottern hade många nallar som hon kunde berätta många berättelser om, sönerna inte så mycket, utan mer om någon favoritbil de hade.
 
Inga låtsaskompisar som var människor tror jag. Men jag har haft hästen Flamma (arab), hästarna Jaguar (russ), Pricken (shetlandskorsning?) och Patricia (svenskt halvblod.

Det var dock en mungot(?) som det började med.

Hade nog inga fantasivärldar på samma sätt men var bra på att fantisera och leka 🙂

Fantasi vänner hade jag inga vad jag kommer ihåg.
En del fantasi djur hade jag tillexempel en tam älg som kom när jag visslade på den.
Även om livliga fantasi om tomtar och troll.

Stor fantastivärld a la Tolkien. Tyckte om att leka fantasilekar med kompisarna, springa runt i skogen med en story.

Låtsashäst. Men inga låtsaskompisar.

Jag kanske borde utforska LARP, skulle nog gillar det om jag kan komma över spärrarna om att det är "barnsligt att leka".

Mitt barn pratar mycket om drakar som finns i luften, det tycker jag är spännande och jag lyssnar gärna :).

Jag hade latsaskompisar, men minns det inte sjalv. En av mina 3 avkommor hade ocksa latsas kompisar, men mest minns jag att han hade en hona som skulle med overallt. Tursamt nog sa var den osynlig sa nar han glommt ta med den hade jag alltid kommit i hag och den var i min vaska. :p

Massa låtsasdjur, hittade på egna arter av djur, bla Ramajsor 😁
Inspirerad av våra Salukis, de var stora som hästar och gick att rida på.
Inga låtsaskompisar, var väldigt ointresserad av människor redan som barn.
Jag räknar helt klart in djur och eventuella mer fantastiska kompanjoner i termen "låtsaskompis." <3
 
Dagdrömma gör väl många? Det har jag gjort, låtsaskompisar nope ej heller stött på barn med, som jag vetat.
Jag tror de flesta dagdrömmer med jämna mellanrum, men att skapa en egen värld och stundtals leva i den är annorlunda. :)
Jag pratade nog aldrig med någon annan om min fantasivärld heller i och för sig. Jag vet inte om det är vanligt eller ovanligt att barn gör det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Senil häst?
  • Ridskoleryttare
  • Ordspråk

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp