Lata och otrevliga barn (mkt argt)

[millus]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Tack Åsa! Det är verkligen så att ansvaret har ökat i takt familjen har växt! Och jag håller med dig, dottern har nog saknat våra stallstunder ihop...
millus//med fokus på en bättre framtid

 

[Ramona]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Jag tror att mizz menade att natalis hast behovde sallskap, sa hon kopte en ponny och tog tva flugor i en small.

Dessutom tycker jag inte att det ar for tidigt att kopa en ponny till en 2-aring. Nagon gang maste de ju lara sej, och ju tidigare man borjar ju mer naturligt blir det for dem. Sedan underlattar det om man har eget stall, sa man slipper betala hoga hyror.

Min sambo fick en ponny den dagen han kom hem fran BB. Ponnyn var da 2 ar gammal och nar sambon var tillrackligt gammal for att rida riktigt sa var ponyyn ocksa tillrackligt gammal. Ponnyn finns idag kvar hemma hos oss, han fyller 29 ar i maj och fungerar numera som sallskap till vara 1- och 2-aringar...aven fast han nagon gang om aret far sadel och trans pa sej och en liten unge pa ryggen!!

 

[Olius]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Jo, men man "testar" inte med djur. Nu är jag inte hästägare utan hundägare, därför jag reagerade som jag gjorde, antar att en häst inte blir en "familjemedlem" som en hund blir.

 

[mizz]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Urspårat men måste svara. Vaddå testa, vi alla testar väl. Upptäcker att vi inte passar med/klarar av hästen vi köpte. Att hunden som man köpte inte går ihop med man hade sen förut. Att man har för många djur och ekonomin rasar ihop. Förklaringarna är många. Natali köpte en ponny, det fungerade inte, varken som barnponny eller som sällskapshäst, och då gjorde hon det enda rätta. Hon sålde ponnyn till någon som då kunde ge den omvårdnad som ponnyn var värd, vad var det för fel med det. Önskar att fler kunde se vilken smärta de åsamkar sina djur och då låta dem vandra vidare till nästa ägare.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Hej mille!

Nu lägger jag mig i något som jag egentligen inte kan - jag har ju inte några barn.

Du har fått jättebra svar från alla andra, jag vill dock komplettera med två saker till.

1. Ställ krav på din dotter. Om hon inte vill ta hand om sin häst (mockning är väl det minsta hon kan göra förutom att motionera den), varför ska du betala hennes träningar och ställa upp för henne?
Ge ett förslag; att mocka 4 ggr/veckan ger en träning varannan vecka.

2. Låt dig inte utnyttjas. Även om du själv tror att du gör allt för din skull, för att du tycker det är kul osv, så tror jag ärligt talat att du gör hela din familj en gentjänst. Du själv blir utbränd, din dotter bortskämd mm (uuuu.. typ som min svägerska...), din sambo som inte kommer kunna ta hand om familjen utan dig (ja, jag har överdrivit en aning). Jag känner tyvärr igen mig, som i snart 30 år levt för att vara andra till lags och sätta mig själv i sista hand. Olyckligtvis har min omgivning reagerat ganska häftigt på min nya approach - uppfylla mina egna önskemål, för att ha ork att hjälpa andra...

Stå på dig. Du är värd att respekteras. Och din dotter är värd att få en bra grund, så hon träffar en trevlig karl som "står ut med henne".

Lycka till!

 

[CillaW]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Även om du själv tror att du gör allt för din skull, för att du tycker det är kul osv, så tror jag ärligt talat att du gör hela din familj en gentjänst.

Ähem, jag tror det är björntjänst du menar här.

/ Språknörden

 

[Kalaspinglan]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

CillaW, vilken tur att det finns någon som förstår vad jag menar... Självklart menar jag björntjänst...!
/sömnlösa Pinglan

 

[millus]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Javisst gör jag min familj en björntjänst, men den senaste veckan har det hänt grejer....
1. sambon har tvättat, handlat, lämnat och hämtat barn, detta utan tjat...+han har tagit stallet två kvällar.
2. sura dottern har städat, mockat 4 gånger, tittat på mig med RESPEKT(eller är hon i chock)och hjälpt till med hushållsarbetet
3. argsinta son nummer ett har plockat ur diskmaskinen, skalat potatis, dukat och dukat av.
4. argsinta som nummer två är bara fem år och tycker själv att han är herr ubergeneral i familjen så där har arbetet mest varit att han INTE ska ha sin vilja fram hela tiden.....
Jag har varit så himla förbannad sista veckan, så ilsken har jag inte varit på flera år . Jag har nog skrikit och gormat så hela bygden har hört mig....Men det är skönt för jag har nog samlat på mig en del vrede och frustration genom åren. Jag har tagit hand om min familj i tolv år och varit en riktig curling-förälder/sambo, nu är det min tur att få ett eget liv tillsammmans med min familj på samma villkor....
millus//skjuter skarpt

 

[Stollan]

Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Det är jättebra att du tagit tag i det hela och fått förändring.
Duktig tjej!!!!
Kan det vara så att du inte varit riktigt klar i dina uttalande tidigare och gett mixade signaler?
Det kan absolut förklara varför du får så bra respons när du väl sätter hälarna i backen och vägrar att gå ett steg till om inte hela familjen samarbetar.
Glöm inte att släppa lite på ilskan. Den var bra att ha för att få iordning på det du ville ha iordning. Använder du den för flitigt nu kan dina familjemedlemar bli avtrubbade så använden bara där du måste.
Passa på att uttnyttja den effekt positiv förstärkning ger nu när dom gör saker och ting. Beröm dom även om du anser att det är deras jobb att hjälpa till. Beröm och små överaskningar förstärker nämligen viljan att göra tråkiga saker och bibehåller viljan bättre än vad tex ilska gör då ilska är negativ förstärkning.

5 åringar är jobbiga speciellt när dom närmar sig 5,5 år då den sk 6-års trotsen inträder. Hela deras värld kommer i gungning för det är då dom börjar komma underfull med att döda inte kommer tillbaka dvs dör mamma så kommer jag aldrig att träffa henne igen. Dom får lite av dödsångerst. Dessutom börjar detta med vad andra tycka ha större inverkan på barnet vilket kan ge och ger ofta en del prestationsångerst.
Stadiga föräldrar som håller sina löften oavsätt om dom är trevliga eller inte för barnet och som talar sanning är jätteviktigt. Föräldrar som inte är i lika mycket gungning menalt som han själv är också viktigt så han kan få vara liten och inte känna för stora krav på sig själv.
Sedan är det så att ju mer vilja desto intensivare blir "trotsperioderna". Ju osäkrare barnet känner sig desto mer "trotsar det" för att känna så föräldrarna verkligen står stadigt och kan hjälpa barnet att reda ut kaoset.