Låt oss prata om ångest och depression

chiliconcarne

Trådstartare
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:
 
Ibland funkar det för mig att verkligen ta mig tid att fokusera på och tänka igenom det som ger mig ångest. Dvs vad är det värsta som kan hända och hur ska jag i så fall hantera det. Då har jag sedan lättare att släppa det och t ex somna (får ofta dessa snurrande tankar i sängen).
 
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:
Jag stödjer en fond som nu finansierar en stor studie vid Karolinska institutet.
https://ki.se/forskning/kan-psykedelia-hjalpa-vid-svar-depression
Det finns dessutom mycket spännande information på nätet kring psykedelia.
Anledningen till att jag valt att stödja denna fond är att min tvärvändning vad gäller åsikt kring LSD och svampar. Från stor motståndare till allt knark och inte ville "höra på det örat" och att det är livsfarligt då man tror man kan flyga och hoppar från balkonger osv, till att välkomna psykedeliska droger. Har en avlägsen vän som haft i perioder mycket svåra depressioner och ångest därav också vår sporadiska vänskap. Hon kom tillbaka från en långresa med en hel del psykedeliska upplevelser (inte medicinsk tyvärr, utan bara som rekreation / nyfikenhet.) Hon anser sig friskförklarad. Kan inte minns när hon kände sig så frisk som hon gör nu. Arbetar full tid och fått en helt ny syn på sin egna person och tillvaro.

 
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:

I feel you. Den enda bevisade hjälpen för min del har varit promenader. Men när jag ligger där i sängen och bara vill dö så är ju de lättaste uppgifterna mest utmanande. Att knyta på sig skorna och gå ut när allt känns piss är omöjligt oavsett insikten om hur bra det är. Jag har i perioder jobbat så mycket för att hålla ångest och depression i schack, men sist jag gjorde det slutade det med huvudet rätt in i väggen. Har nyss sagt upp mig från mitt ordinarie jobb och känner att jag aldrig vill jobba igen i hela mitt liv.
 
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:

Jag säger som @Fruentimber , terapi.
Prata med någon och få verktyg för att hantera det.

En sak som jag fått med mig från psykologen är att fråga mig själv "hur sann är den här tanken?"
Vad man nu tänker på och hakat upp sig på... har man några bevis för att det faktiskt ÄR så? Hur många procent?
Och - om det är så - vad är det värsta som kan hända? Och det bästa?
 
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:
Terapi. Baserat på det lilla, lilla du beskrivet här låter det ändå som en väl avgränsad frågeställning som du skulle kunna få mycket hjälp med av att gå i samtalsbehandling.
 
Jag stödjer en fond som nu finansierar en stor studie vid Karolinska institutet.
https://ki.se/forskning/kan-psykedelia-hjalpa-vid-svar-depression
Det finns dessutom mycket spännande information på nätet kring psykedelia.
Anledningen till att jag valt att stödja denna fond är att min tvärvändning vad gäller åsikt kring LSD och svampar. Från stor motståndare till allt knark och inte ville "höra på det örat" och att det är livsfarligt då man tror man kan flyga och hoppar från balkonger osv, till att välkomna psykedeliska droger. Har en avlägsen vän som haft i perioder mycket svåra depressioner och ångest därav också vår sporadiska vänskap. Hon kom tillbaka från en långresa med en hel del psykedeliska upplevelser (inte medicinsk tyvärr, utan bara som rekreation / nyfikenhet.) Hon anser sig friskförklarad. Kan inte minns när hon kände sig så frisk som hon gör nu. Arbetar full tid och fått en helt ny syn på sin egna person och tillvaro.

Jag stödjer en fond som nu finansierar en stor studie vid Karolinska institutet.
https://ki.se/forskning/kan-psykedelia-hjalpa-vid-svar-depression
Det finns dessutom mycket spännande information på nätet kring psykedelia.
Anledningen till att jag valt att stödja denna fond är att min tvärvändning vad gäller åsikt kring LSD och svampar. Från stor motståndare till allt knark och inte ville "höra på det örat" och att det är livsfarligt då man tror man kan flyga och hoppar från balkonger osv, till att välkomna psykedeliska droger. Har en avlägsen vän som haft i perioder mycket svåra depressioner och ångest därav också vår sporadiska vänskap. Hon kom tillbaka från en långresa med en hel del psykedeliska upplevelser (inte medicinsk tyvärr, utan bara som rekreation / nyfikenhet.) Hon anser sig friskförklarad. Kan inte minns när hon kände sig så frisk som hon gör nu. Arbetar full tid och fått en helt ny syn på sin egna person och tillvaro.

Detta!! Så intressant! Min jobbarkompis och polare läste neurobiologi med delar av forskarna i denna studie så han är väldigt uppdaterad på allt som händer i detta. Det finns otroligt mkt att hämta i detta! Han avråder å det bestämdaste att trixa på egen hand dock.

Det har också spelats in flera podar i ämnet jag lyssnat på som på ett lättfattligt sätt tar upp detta spännande ämne. Dock ligger medicinering längre fram i tiden men alla är väldigt optimistiska.
 
Hur gör ni för att hantera det?
Jag är så trött på att ha ångest över saker som andra inte ens grubblar på eller oroar sig det minsta för. Jag kan alltså logiskt inse att det inte hjälper att ha ångest, det hjälper ju liksom inte, saker blir som de blir, det går inte att förutse. Men får svårt att fokusera på det jag ska eller slappna av när jag inte behöver fokusera på något. :banghead:
Terapi, kbt brukar hjälpa bra vid dessa problem (oro, ältande och ångest). Jag gillar en kombination av KBT och CFT.
 
Efter tre försök att nå vården fick jag hjälp via företagshälsan. Där fick jag bra hjälp tills jag kände att de gärna ville avsluta... så jag låtsas oftast vara glad, drar mig undan och löser problem som inte finns.
 
Accepterar läget och låter mej själv gå ner i det mörka. Kan jag hålla igång med draghjälp så är det bra. Ibland mår jag så dåligt att det inte ens funkar med ridningen och då ställer jag av hästen tills jag känner att jag orkar. Men jag försöker hålla igång ridningen och träningen så mycket det går. Även skogspromenader med hunden (nör den levde) var bra. Att umgås med mina djur är nog det som hjälper bäst. Det och lyssna på musik.
 
Medicin med SSRI mot depression. Det gör att jag inte faller i de djupaste groparna (om inget utlöser det och liksom knuffar mig över kanten).
 
Accepterar läget och låter mej själv gå ner i det mörka. Kan jag hålla igång med draghjälp så är det bra. Ibland mår jag så dåligt att det inte ens funkar med ridningen och då ställer jag av hästen tills jag känner att jag orkar. Men jag försöker hålla igång ridningen och träningen så mycket det går. Även skogspromenader med hunden (nör den levde) var bra. Att umgås med mina djur är nog det som hjälper bäst. Det och lyssna på musik.
Jag gav upp vård och medicin. Medicinerna gjorde mig sämre och vården gjorde inte ett jota för att hjälpa mig, samt att den "lilla vård" jag lyckades få inte hjälpte ett dyft.
 
Känner igen mig så väl tyvärr 😕 jag FÖRSÖKER att tänka: vill jag slösa bort livet med att gå och må dåligt över saker som kanske inte ens händer? Oftast hjälper det så klart inte men försöka kan man ju i alla fall 😅😒
 
Jag känner också igen mig i det du skriver. Jag tar antidepressiva men känner inte att jag fått någon effekt än. Tidigare har jag provat KBT terapi men kände inte att det hjälpte heller. Det är svårt men jag försöker hålla igång med promenader och ut på saker för att hålla mig sysselsatt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 187
Senast: malumbub
·
Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
2 008
Senast: miumiu
·
Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
236
Senast: MiaMia
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp